5 DISKUSSION
5.1 A NALYS UTIFRÅN FRÅGESTÄLLNINGEN
Detta avsnitt syftar till att återkoppla de resultat som framhålls i denna studie till frågeställningen som presenterades i inledningen. Som tidigare nämnts har denna studie genomförts i samråd med Uppsala kommun samt inom ramen för projektet Social Life &
Urban Form. Huvudsyftet med denna studie har varit att undersöka hur de offentliga rummen kan bidra till att skapa en levande stad. Mer specifikt har studien koncentrerats till stadsdelen Eriksberg i Uppsala. Inledningsvis fanns en hypotes att hur levande en stad är beror på vissa fysiska förutsättningar samt hur den sociokulturella kontexten ser ut hos området. För att undersöka denna hypotes har studien ämnat besvara följande frågor:
v Hur kan de offentliga rummen bidra till att skapa ett levande bostadsområde?
o Hur påverkar den fysiska strukturen av de offentliga rummen människors förhållande till dem?
o Vilka samband finns mellan den sociokulturella strukturen och hur levande de offentliga rummen är?
o Vilka goda exempel på användningen och utformningen av offentliga rum existerar i omvärlden som skulle kunna tillämpas i fallet Eriksberg?
5.1.1 Den fysiska strukturen
Den första frågan är den mest övergripande och besvaras genom de efterföljande underfrågorna. Därför återkommer diskussionen till denna fråga i slutet av detta avsnitt.
Den andra frågan diskuteras brett i teorin. De offentliga rummen kan ha många olika utformningar och användningsområden i staden. I inledningen av teorigenomgången presenteras en rad olika former av offentliga rum. Det de alla har gemensamt är dess påverkan på människorna som rör sig i staden. Vissa rum är mer välkomnande än andra, vilket har en klar relation till den fysiska utformningen. Rum som har en koppling till olika funktioner och aktiviteter används i en betydligt högre utsträckning än de med mer diffusa användningsområden. Förekomsten av sittplatser av god kvalitet har en stor betydelse för antalet kvardröjande aktiviteter i aktiva rum, men allra helst för hur länge dessa aktiviteter pågår.
Utifrån fallstudien av Eriksberg kan konstateras att de sittplatser som existerar i anslutning till flöden av människor och aktiviteter är generellt sett välanvända. Detta kan dels ha en förklaring i människans naturliga behov av att se och uppleva närvaron av andra människor, dels att aktiviteter bidrar till att generera ännu fler aktiviteter. Gehl (2003) belyser att aktiviteter av nödvändig natur bidrar till att både valfria och sociala aktiviteter uppstår. Detta är inte minst tydligt kring Västertorg i Eriksberg. Här uppstår en hög andel nödvändiga aktiviteter till följd av torgets centrumfunktion med bland annat dagligvaruhandel och banker. Dessa aktiviteter bidrar till att människor kommer hit även för att bara sitta ner och beskåda liv och rörelser kring torget. Utöver
Västertorg saknar emellertid Eriksberg miljöer som uppmuntrar till kvardröjande aktiviteter, varpå en majoritet av de aktiviteter som genereras utgör så kallade förbipasserande aktiviteter. Carmona (2014) belyser svårigheten för sådana rum att kunna generera någon högre aktivitetsnivå (se Tabell 3, s. 36). Genom adderandet av fysiska element som uppmuntrar till kvardröjande aktiviteter i den offentliga miljön skulle således förutsättningarna för området att bli mer levande höjas. Sådana fysiska element kan utgöras av exempelvis sittplatser, både formella och informella, gräsbeklädda ytor och andra element som bidrar till interaktivitet och kontaktskapande (Gehl, 2003).
Eriksberg har i dagsläget en välutbredd grönstruktur som till stor del är outnyttjad. Fler ordnade grönytor uppmuntrar till kvardröjande aktiviteter i området. Eftersom invånarna i stadsdelen starkt värdesätter närheten till naturen kan det därför vara intressant att använda just naturen för att skapa stadsmässighet. En förlängning av de omkringliggande naturreservaten in i Eriksberg genom gröna korridorer uppmuntrar till naturorienterande aktiviteter även inom stadsdelen. Svårigheten för Eriksberg är att hitta en balans mellan stad och natur. För mycket naturelement riskerar att motverka visionen om en stadsmässig stadsdel, samtidigt som en omvandling mot en alltför tät och hårdgjord bebyggelse riskerar sudda ut stadsdelens identitet. En sådan transformering skulle få oerhörda konsekvenser för den sociala strukturen, vilket Jacobs (1961) belyser. En upprivning av den sociala strukturen leder till att otrygga miljöer och sluta rum uppstår likt i grindsamhällen, vilket oundvikligen får negativa effekter på stadslivet och riskerar även öka segregationen inom området (Carmona, 2010b).
Vad gäller byggnadernas utformning har bottenvåningarna en särskilt viktig roll.
Människor uppfattar främst vad som försiggår på samma nivå som de själva befinner sig på, varför bottenvåningarnas utformning utgör en central aspekt på gatunivån. Dessa utgör även en viktig funktion som en fysisk medlare mellan det privata och det offentliga rummet. Här finns störst potential för handel och andra verksamheter att fungera. I bottenvåningarna finns även möjligheter för spontana händelser och aktiviteter att äga rum, inte minst i bostadsområden. Därför är det viktigt med integrationen mellan bottenvåningarna och den offentliga sfären, oavsett vilken funktion (bostäder, handel, kontor, etc.) dessa fyller. Därutöver pekar teorin ut några grundläggande förutsättningar hos den fysiska strukturen för den levande staden. Mångfald i form av användare och funktioner bidrar till en ökad attraktivitet och trygghet. Korta kvarter enligt den täta kvartersstrukturen fördelar människoflödena genom staden. En variation av byggnader av olika typologier och åldrar bidrar inte enbart till en varierad stadsbild, utan ger även upphov till en varierad befolkning. En tät stadsstruktur med en hög koncentration av människor skapar underlag för liv och rörelse (Gehl, 2003; Jacobs, 1961). Enligt studier har inslagen av handel, restauranger, caféer och pubar en viktig roll för hur levande ett område upplevs (Gehl, 2003; Gehl & Gemzøe, 1996; Glaser et al., 2012; m.fl.). Även närheten till omgivande funktioner och en tydlig gatustruktur och torg är viktiga aspekter i detta hänseende. Detta tyder på att verksamheter har en viktig roll i att befolka stadens offentliga rum. Läget intill existerande flöden kan kopplas till teorier som belyser att rum intill flöden befolkas i högre utsträckning än rum som är isolerade (Carmona, 2014). Dessa förutsättningar bygger emellertid till stor del på att det existerar ett tillräckligt högt befolkningsunderlag. Förtätningen av Eriksberg kan komma att tillfredsställa denna aspekt.
I Eriksberg är de allra flesta bottenvåningarna slutna. Undantaget är villaområdet där aktiviteter sker inom de privata tomterna. Dessa ger emellertid inte upphov till liv hos de övriga delområdena i stadsdelen. Detta innebär att interaktionen mellan bottenvåningarna och den offentliga sfären är väldigt låg. Det mesta livet kanaliseras genom de portar som leder in och ut ur bostadshusen. Skulle bottenvåningarna i flerfamiljshusen exempelvis öppnas upp med uteplatser skulle kvardröjande aktiviteter kunna genereras i de hybrida zonerna mellan husen och innergårdarna/gatan. I dagsläget fungerar dessa zoner istället främst som tydliga markeringar mellan det privata och det offentliga. Längs med Granitvägen förstärks denna karaktär ytterligare av de slutna parkeringsplatserna som omgärdas av höga murar. Verksamheterna i området är främst koncentrerade till Västertorg, där även den högsta aktivitetsnivån kan observeras. Dessa har nästan uteslutande sina entréer i bottenvåningarna mot torget eller ut mot Granitvägen intill Västertorg. Längs med Norbyvägen i utkanten av Sommarro och längs med Granitvägen strax väster om Västertorg finns det även bottenvåningsorienterade verksamheter i mindre utsträckning. Dessa omfattar emellertid främst mindre verksamheter av servicekaraktär såsom frisörsalonger och specialiserad detaljhandel och ger därför upphov till mestadels valfria aktiviteter och inga nödvändiga aktiviteter. Därmed bidrar inte dessa till att generera någon betydande aktivitetsnivå. Inslag av verksamheter som bättre möter olika behov hos ett flertal av stadsdelens invånare skulle kunna bidra till att generera nödvändiga aktiviteter, vilket i sin tur skulle kunna få positiva effekter för levandenivån längs med dessa bottenvåningar.
Figur 28. Bostadsparkering som omgärdas av höga murar söder
om Granitvägen utgör fysiska barriärer i området.
Eriksberg har svårt att uppfylla de grundläggande förutsättningarna för den fysiska strukturen hos den levande staden. Inom stadsdelen är förvisso mångfalden av såväl användare som byggnader av olika typologier och ålder hög, dock är de olika delområdena homogent sammansatta beträffande den fysiska-‐, såväl som den sociokulturella-‐ och socioekonomiska strukturen och bidrar därför till att inom stadsdelen skapa segregerade miljöer. De modernistiska influenserna hos Eriksberg är tydliga vad gäller funktionsuppdelningen. Eriksberg utgör ett tydligt bostadsområde med närservicen tydligt centrerat kring områdets kärna Västertorg och skolorna placerade i ett annat tydligt avgränsat område. Något kontorsområde existerar inte alls.
I dagsläget utgör Eriksberg snarast motsatsen till den täta kvartersstaden. Säckgator och hus i park skapar återvändsgränder och en gatumiljö väl distanserad från byggnaderna.
En bättre spridning av användare, byggnadstypologier och funktioner inom området skulle bidra till en högre integration mellan invånarna och en jämnare flödesfördelning över dygnet. Detta skulle således medföra positiva effekter för den upplevda tryggheten och stadslivet.
5.1.2 Den sociokulturella strukturen
Den tredje frågan har till viss del redan diskuterats ovan. Utifrån fallstudien har det tydligt framkommit att Eriksberg karaktäriseras av den omkringliggande naturen. Bland de faktorer som de boende i stadsdelen främst uppger bidra till en levande stadsdel nämns bostäder, närheten till friluftsliv och naturen, samt handeln. Detta ger även en indikation på vilka egenskaper som Eriksberg förknippas med. Många av stadsdelens invånare har sökt sig dit till stor del på grund av att det är ett lugnt bostadsområde nära naturen och med den nödvändigaste närservicen tillgänglig. Det finns således inte i allas intresse att Eriksberg ska utgöra en del av den levande staden enligt storstadsidealet.
Här möts stad och natur vilket skapar unika förutsättningar för Eriksberg. Många uppger även att naturen är vad som gör området levande, vilket kan indikera på att det finns olika uppfattningar om vad levande egentligen innebär. Enligt Tunström (2014) finns det ingen självklar definition av begrepp som levande och livability och det som uppfattas som levande för vissa kan därför uppfattas som raka motsatsen av andra. Det finns exempelvis de i Eriksberg som uppfattar levande som något negativt som inte hör hemma i stadsdelen. En levande stad behöver alltså inte vara detsamma som en sovstaden. Den ojämna fördelningen av dag-‐ och nattbefolkning kan ses som en följd av stadsdelens homogena funktionssammansättning. I och med att Eriksberg främst utgör ett bostadsområde sker dagligen en arbetspendling ut från området. Kvar i området finns dagtid främst pensionärer, barn och ungdomar. Utifrån dessa omständigheter saknar stadsdelen en av de mest grundläggande förutsättningarna för en levande stad, ett tillräckligt fördelat flöde av människor under stora delar av dygnet. Bristen på ett tillräckligt utbud av kvällsaktiviteter medför att människoflödena uteblir även under kvällar, trots att stadsdelen befolkas under dessa tider. Det finns emellertid de invånare som uppskattar det faktum att Eriksberg inte är en levande stadsdel, utan istället utgör en lugn bostadsmiljö, vilket är viktigt att ta hänsyn till. Många av stadsdelens invånare erkänner dock avsaknaden av de grundläggande fysiska förutsättningarna för en levande stad i Eriksberg som en brist. Tillförandet av arbetstillfällen och fler kvällsverksamheter är därför åtgärder som skulle kunna få en positiv effekt för att skapa ett mer levande Eriksberg.
Mångfald bland invånarna är ett ledord för att skapa en levande stad. En representation av exempelvis olika intressen, åldrar och kulturer skapar incitament för olika funktioner att existera i olika miljöer och under olika tider. Dessa är faktorer av essentiell betydelse. Rummen har även olika betydelse för olika människor. Störst möjlighet till en levande stad ger därför offentliga rum som lockar en mängd olika användare.
Fallet Eriksberg tydliggör vikten av offentliga rum som tilltalar olika användare. Här finns i dagsläget en rad olika funktioner som enbart tilltalar en eller ett fåtal begränsade målgrupper, så kallade rum av sluten karaktär (Sibley, 1995). Exempelvis utgör fritidsgården, träffpunkten och skolan sådana rum. Dessa rum bidrar inte heller märkbart med att göra området levande. De offentliga rummen av en mer öppen karaktär har större betydelse för dessa ändamål. Västertorg attraherar användare från hela stadsdelen tack vare lokaliseringen av primära funktioner (Jacobs, 1961) som genererar nödvändiga aktiviteter (Gehl, 2003), vilket tidvis genererar förhållandevis mycket liv och rörelse. Naturområdena utgör en annan form av öppna rum som fyller en liknande funktion som torget. Dock är aktiviteterna inte lika koncentrerade här på grund av den geografiska omfattningen av dessa områden. Dessutom genereras inga nödvändiga aktiviteter i dessa rum, som även är väderberoende i stor utsträckning. En annan viktig aspekt är vilka känslor ett rum förmedlar, där Västertorg utgör ett bra exempel. Dagtid sker en mängd nödvändiga och sociala aktiviteter på platsen, vilket skapar en trygg och social miljö. På kvällarna är dessa aktiviteter signifikant färre och torget upplevs då tvärtom som en otrygg och ödslig plats. Speciellt efter verksamheternas öppettider ebbar människoflödena ut, vilket har en negativ påverkan på de sociala kvardröjande aktiviteterna och ger upphov till att ytterligare skrämma bort liv från området.
Vilken typ av aktiviteter som genereras inom eller intill ett offentligt rum har en väsentlig betydelse för hur levande rummet lyckas bli. Rum som genererar nödvändiga aktiviteter (exempelvis service och vård) fungerar ofta som attraktionspunkter för andra aktiviteter. De nödvändiga aktiviteterna genererar ett stabilt flöde av människor, vilket i sin tur ger upphov till sociala och frivilliga aktiviteter. De två sistnämnda typerna av aktiviteter är ofta av kvardröjande slag och bidrar till att en plats känns mer levande.
Platser med nödvändiga aktiviteter tenderar således att även generera andra aktiviteter och blir mer levande än andra platser.
5.1.3 Exempel från omvärlden
Hittills har främst stadigvarande aktiviteter kopplade till offentliga rum diskuterats. Det finns emellertid möjlighet att generera liv genom olika evenemang och temporära aktiviteter där stadens rum tillfälligt omprogrammeras och får en ny betydelse.
Tillfälliga installationer kan i lyckade fall dessutom leda till permanenta förändringar i stadens rum. Det finns många exempel på sådana aktiviteter från omvärlden som kan vara av god idé att titta på. Sett utifrån förutsättningarna i Eriksberg finns en hel del parkeringsplatser som skulle kunna få nya användningsområden. Dessa utgör i många fall barriäreffekter i gaturummet och inskränker möjligheterna till rörelser. Park(ing) Day (Rebar, 2012) bidrar med många goda exempel på hur dessa skulle kunna nyttjas för en mer levande miljö. Fine Young Urbanists (2014) har även visat hur gaturummet bättre kan nyttjas genom att minska bilisternas utrymme till förmån för fotgängare, cyklister och bottenvåningsorienterade aktiviteter (exempelvis uteserveringar). Detta skulle även kunna få positiva hastighetsdämpande effekter, vilket skulle minska problemet med bilister som håller för höga hastigheter genom Eriksberg. Andra tillfälliga evenemang likt cykellopp, loppmarknader och andra aktiviteter kan genomföras genom att tillfälligt stänga biltrafiken på vissa gator. I Eriksberg är inslagen av och närheten till naturen en viktig egenskap, varför detta skulle kunna utgöra ett passande tema för sådana arrangemang. Sådana aktiviteter bidrar till att öka attraktiviteten hos området och interaktionen mellan invånarna, vilket kan medföra
permanenta effekter på hur levande stadsdelen uppfattas. Särskilt Granitvägen skulle utgöra lämplig lokalisering för denna typ av aktiviteter på grund av dess centrala läge som stadsdelens huvudstråk.
Det faktum att Eriksberg utgörs av en hög andel grönstruktur innebär en stor tillgång för området. Många av dessa ytor är emellertid outnyttjade och ovårdade i dagsläget och skulle kunna få en mer meningsfull användning genom att exempelvis skapa fickparker (White Architects, 2015), vilket även Parkplan för Uppsala stad föreslår (2014b) eller skapa utrymme för stadsodling. Fler sittplatser, mer variationsrik växtlighet och inslag av exempelvis bostäder för smådjur bidrar till den biologiska mångfalden och en variationsrik miljö samtidigt som människor uppmuntras till att uppehålla sig i rummen i högre utsträckning. Dessa miljöer skulle med fördel kunna skapas intill och mellan den befintliga bebyggelsen och längs med gatunätet i Eriksberg.
Nya mötesplatser kan även skapas genom att utforma mångfunktionella platser.
Guldberg skole (NORD Arkitekter, 2010) utgör ett intressant exempel i detta avseende där en skolgård även fungerar som en lekplats och offentlig plats, vilket exempelvis skulle kunna tillämpas vid en framtida utveckling av skolområdet i Eriksberg.
Mötesplatser av tillfällig karaktär likt Dome of Visions (2015) bidrar till att utforska nya möjligheter hos stadsdelen och även med en plattform för exempelvis kulturella aktiviteter och medborgardeltagande. Vid en omfattande förtätningsprocess kan en sådan form av installation utgöra en bra plattform för informationsspridning och medborgardeltagande där de berörda rör sig. Genom en proaktiv arbetsprocess ökar möjligheterna att skapa en stadsdel som tillgodoser behov och intressen hos de befintliga invånarna och att därmed effektivisera en kommande byggprocess genom färre överklaganden.
Eftersom Eriksberg utgör ett nästintill renodlat bostadsområde utgör dagbefolkningen en signifikant låg andel, vilket har negativa effekter på mångfalden och således stadslivet. Fler arbetsplatser i området skulle både bidra till en ökad befolkning i stadsdelen och en högre mångfald av användare. I den befintliga bebyggelsen kan det vara svårt att omvandla lokaler för bostadsändamål till arbetsplatser, dock möjliggör den kommande förtätningen större möjligheter att bygga in denna funktion. Konceptet Workaround (2015) erbjuder en annan möjlighet att öka andelen dagbefolkning genom upplåtande av flexibla arbetsplatser. Många bostäder som står tomma under dagtid skulle på så vis kunna nyttjas på ett mer effektivt sätt, samtidigt som det totala antalet människor i stadsdelen skulle öka. Således skulle människoflödena i Eriksberg både öka och fördelas jämnare över dygnet, skapa förutsättningar för etableringen av nya verksamheter (exempelvis lunchrestauranger) och höja levandenivån i området.