Ovanstående frågor har legat till grund för både insamlandet och
4.4. Vilka faktorer påverkar spridandet av ramverk? Som konstaterats ovan hävdar inramningsteoretiker att ramverkens innehåll,
och kopplingarna mellan de olika delarna, spelar en central roll för huruvida inramningsprocesser faller väl ut eller inte. Men som konstaterats ska kollektiva ramverk inte bara skapas och fyllas med välutvecklat och logiskt sammanhängande innehåll – de ska också spridas i ett försök att länka samman och nå överrensstämmelse mellan rörelseaktören och målgruppens ramverk, vad som kallats ramförbindelse. De fyra strategiska ramförbindningsprocesser som beskrivits för att uppnå detta, och de olika utmaningar de innebär, har beskrivits i kapitel tre som ramöverbryggning, ramförstärkning, ramutvidgning och ramtransformering.
För att bedöma utgången av aktörens försök att sprida sina ramverk för att uppnå ramförbindelse har tidigare forskning identifierat två övergripande faktorer som avgörande för att nå så kallad resonans; ramens trovärdighet [credibility] och ramens relevans [salience]41. De två aspekterna kommer att
utvecklas och operationaliseras i nedanstående text.
Trovärdighet
Ramverkets trovärdighet anses framför allt påverkas av tre aspekter. För det första om ramverket ”håller ihop” på ett logiskt sätt, såväl genom ett sammanhängande budskap (se stycket om intern ramlogik ovan) som att det råder överrensstämmelse mellan aktörens ramverk och de krav/anspråk/handlingar aktören praktiskt ger uttryck för (nedan kallat
ramkonsekvent praktik). För det andra påverkas trovärdigheten i positiv riktning
om ramverket stärks med empiriska bevis och verklighetsförankrade exempel som upplevs som ”sanna” av målgruppen. Till sist ökar förutsättningarna till resonans om målgruppen upplever den aktör som för fram ramverket som trovärdig i sig. De tre aspekterna utvecklas nedan.
A. Ramkonsekvent praktik [frame consistency]42
En aktörs ramverk kan framträda som inkonsekvent på flera sätt. Det första har redan tagits upp i och med redogörelsen för behovet av intern ramlogik;
41 Till svenska översätts ordet ”salience” eller ”salient” framför allt som att ”vara framträdande”,
”iögonfallande”, att ”särskilt betona (framhäva)” eller ”framträdande drag”. Min bedömning är att ingen av dessa översättningar lämpar sig att konkretisera i ett begrepp utan att ordet ”relevans” på ett bättre sätt sammanfattar de drag som diskuteras i den teoretiska litteraturen.
42 Som redan nämnt används begreppet ”frame consistency” i inramningslitteratur för att beskriva
både överenstämmelsen mellan ramverkets interna beståndsdelar som för att skildra potentiella glapp mellan teori och praktik, att aktören faktiskt lever som de lär. I denna avhandling har jag valt att separera dessa faktorer för att kunna studera dels den interna ramlogiken och dels vad jag kallar ramkonsekvent praktik. Givet detta har inget av begreppen en direkt motsvarighet i Snow och Benfords terminologi. Jfr. t.ex. Benford & Snow (2000) s.619f; Benford (1993) s.692.
för en framgångsrik inramningsprocess krävs tydliga och logiska länkar mellan de diagnostiska, prognostiska och motiverande elementen.
Det räcker dock inte med att ramverket håller samman på ett idémässigt plan. Det måste också råda överrensstämmelse mellan aktörens ramverk och de krav/anspråk/handlingar som de faktiskt ger uttryck för. Enkelt uttryckt; det får inte råda för stora skillnader mellan ”vad rörelseaktören säger” och ”vad den faktiskt gör”. Tidigare forskning pekar mot att för stora och uppenbara glapp påverkar resonansen, och därmed också förutsättningarna att mobilisera, negativt medan motsatt förhållande också tycks råda. Rörelseaktörerna – och de aktiva företrädarna – bör leva som de lär.43
B. Empirisk trovärdighet [empirical credibility]
Ramverkets mobiliseringskapacitet anses öka om det finns en koppling mellan aktörens idéer och konkreta händelser i omvärlden. Om ramen kan underbyggas och stärkas med empiriska bevis och verklighetsförankrade exempel, som upplevs som “sanna” av målgruppen, ökar dess trovärdighet och därmed också dess dragningskraft.44
Vad som anses verkligt och empiriskt trovärdigt är dock en tvistefråga. Det finns inte en tolkning av verkligheten och vad som upplevs ”sant” ligger till mångt och mycket i betraktarens ögon.45 För att skapa en bredare
mobiliseringspotential krävs således att aktören refererar till tolkningar av verkligheten som delas av en större grupp människor. Ramverkets mobiliseringskapacitet anses således öka om det har tydliga kopplingar till den bild av verkligheten som upplevs som “sann” och trovärdig av en större del av befolkningen. Eftersom rörelser ofta växer fram på grund av missnöje med dominerande förståelser av t.ex. problem i samhället kan detta vara svårt att uppfylla. Benford skriver:
“(…) the difficulties some movements experience in expanding their ranks is likely to be due in part to the empirical incredibility of their framings to more than a small cadre of people.”46
Samtidigt pekar andra teoretiker på att det funnit en tendens att överbetona den empiriska trovärdighetens betydelse för mobilisering. Det skadar förvisso aldrig att vara empiriskt trovärdig, men alla potentiella anhängare undersöker inte om argumenten verkligen är underbyggda. För delar av målgruppen kan det vara viktigare att “känna igen” argumenten, snarare än
43 Benford & Snow (2000) s.620; Snow & Benford (1988) s.208f; Johnson, Victoria (1997)
Operation rescue, vocabularies of motive, and tactical action: a study of movement framing in the practice of quasi-nonviolence, Research in Social Movement: Conflicts and change, vol.20, s.103– 50; Zuo, Jiping & Benford, Robert D. (1995) Mobilization processes and the 1989 Chinese democracy movement, The Sociological Quarterly, vol.36, nr.1, s.131–56
44 Snow & Benford (1988) s.208; Benford & Snow (2000) s.620; Klandermans (1988) s.184f; Zuo &
Benford (1995)
45 Jasper & Poulsen (1995) s.496
att de verkligen är empiriskt sanna.47 Detta resonemang kommer att
utvecklas mer under rubriken “målgruppens erfarenheter” nedan. C. Aktörens trovärdighet [percieved credibility of the frame articulators] Hur målgruppen upplever trovärdigheten hos den aktör som ”träder fram i ljuset” och företräder rörelseaktörens idéer spelar en viktig roll för bedömningen av budskapet och utsikterna för mobilisering. Talespersoner och företrädare som anses mer trovärdiga, t.ex. personer/grupper som tillskrivs hög status och högt anseende, som gjort stora uppoffringar eller har speciella expertkunskaper, anses ha bättre förutsättningar att uppnå resonans och övertala målgruppen att stödja och delta i arbete för att realisera aktörens mål.48
Ur ovanstående resonemang kan följande frågor ställas för att fördjupa diskussionen och analysen av trovärdighetens betydelse för att nå resonans:
Relevans
Förutsättningarna att nå resonans påverkas inte bara av faktorer som berör trovärdighet, utan även av hur starkt målgruppen känner för de värden och idéer som förs fram.49 Ramverket måste upplevas som relevant; det måste
beröra meningsfulla och viktiga aspekter i målgruppens liv och vara väl förankrat i den bredare kulturella och sociala kontext som omger aktören.50
Även här preciseras tre delområden som påverkar inramningsprocessens utfall; för det första hur de problem som aktören lyfter fram relaterar till de potentiella anhängarnas individuella värdehierarki och hur intensivt individerna känner för de värden eller idéer som förs fram (här kallat
centralitet för målgruppen), för det andra hur väl ramverket stämmer överens
med målgruppens erfarenheter och till sist om ramverket har en tydlig
47 Jasper & Poulsen (1995); Polletta & Ho (2006) s.201
48 Benford & Snow (2000) s.620f; Klandermans (1988) s.184ff; Benford (1993) s.692 49 McCammon (2013) s.1092; Benford & Snow (2000) s.621; Snow & Benford (1988) s.205ff 50 della Porta & Diani (2006) s.81
1. Råder överrensstämmelse mellan aktörens kollektiva ramverk och deras reella agerande?
2. Bygger ramverket på konkreta, aktuella händelser som underbygger ramen empiriskt? Stärks ramen med verklighetsförankrade exempel? Gör aktören tolkningar av dessa händelser som delas av målgruppen?
3. Vilka personer/aktörer för fram budskapet? Hur trovärdiga upplevs dessa som källa till information?
klangbotten i de samhälleliga idé- och kulturtraditioner målgruppen verkar i (här kallat kulturell resonans).51
A. Centralitet för målgruppen [centrality]
Tidigare forskning pekar mot att inramningsprocessens utfall tycks påverkas av hur viktiga de värden och idéer som aktören lyfter fram är för målgruppen.52 Varje individ bär med sig en rad ideal och känner inte lika
intensivt för alla, istället rangordnas värdena, ofta omedvetet, i en hierarkisk skala där vissa framträder starkare. Benford illustrerar resonemanget genom att lyfta fram fredsrörelsen som ett exempel:
”(…) values promoted by the peace movement, for example, such as the sanctity of human life, preservation of species and peaceful coexistence, are those with which most citizens would agree, but the question of how intensely they feel about the values and of how salient they are in relation to other values are problematic.”53
Värden kan således framträda med olika kraft, vilket gör att idéer som rankas högt som övergripande ideal (t.ex. ”alla människors lika värde”) kan degraderas på grund av frågor som känns mer angelägna i nuet eller till förmån för personliga, kortsiktiga intressen. Ur mobiliseringssynpunkt innebär detta att ju starkare och viktigare målgruppen upplever de värden rörelseaktören står för desto större är chansen till framgång.54
B. Målgruppens erfarenheter [experiential commensurability]55
Resonansen påverkas också av huruvida ramen länkar till eller överensstämmer med målgruppens egna personliga erfarenheter och upplevelser. Som konstaterats sker inramning ständigt på individuell nivå. Alla människor bär egna erfarenheter och tolkningar av händelser som formar sättet att se på världen. Tidigare forskning pekar mot att om rörelseaktörens ramverk ligger i linje med målgruppens erfarenheter, upplevelser och tidigare inramningar ökar förutsättningarna för
51 McCammon (2013); Benford & Snow (2000) s.621; Snow & Benford (1988) s.205ff
52 McCammon, H.J., Campbell, K.E., Granberg, E.M., & Mowert, C (2001) How movements win:
gendered opportunity structures and U.S women’s suffrage movements, 1866-1919, American
Sociological Review, vol.66, nr.1, s.37-54; Benford & Snow (2000) s.621; Snow & Benford (1988)
s.205ff
53 Snow & Benford (1988)
54 Benford & Snow (2000) s.621; Snow & Benford (1988) s.205; McCammon et.al (2001) 55 Experiential översätts till svenska som ”erfarenhetsgrundad” eller ”empirisk” medan
”commensurable” översätts till ”jämförbar”, ”motsvarande” eller ”kommensurabel”. Min bedömning är att ”målgruppens erfarenheter” fångar de aspekter av teorin som aktualiseras under denna aspekt.
mobilisering56, eller med Klandermans ord ”the more familiar a message,
the easier it is to get it accepted”.57 Benford skriver:
”Personal experience represents one screening mechanism through which evidence is filtered. Claims that are congruent with the personal or everyday experiences of the target audience are more likely to attract their attention and to resonate.”58
Om ramarna däremot upplevs som abstrakta, avlägsna eller främmande sker det motsatta, vilket i så fall hämmar mobilisering och gör arbetet för att nå ramförbindelse mer krävande.59
C. Kulturell resonans [cultural resonance/narrative fidelity]60
Varken rörelser, rörelseaktörer eller målgrupper existerar i ett vakuum, vilket gör att förutsättningarna att nå ramförbindelse i hög grad präglas av den kulturella kontext som omger dem. Rörelseaktörer gör ständigt referenser till både existerande och historiska kulturella strömningar i det omkringliggande samhället och tidigare forskning visar att förutsättningarna att nå resonans tycks öka om ramverket har en tydlig klangbotten i de idé- och kulturtraditioner målgruppen verkar i – ramverken måste ha ”a familiar ring to them”.61 Tarrow skriver:
“Out of a cultural reservoir of possible symbols, movement entrepreneurs choose those that they hope will mediate among the cultural understanding of the groups they wish to appeal to, their own belief and aspirations, and their situation of struggle.”62
Om de problem rörelseaktören försöker åtgärda anses främmande, irrelevanta, obegripliga, stötande, alltför radikala eller ouppnåeliga minskar mobiliseringspotentialen och mer tid måste läggas på att förändra målgruppens attityder. För att nå bred mobilisering bör rörelseaktören således inte ställa så radikala krav att de upplevs som helt aparta i den kontext de befinner sig. Om en aktörs ramverk ligger så långt ifrån målgruppen att de ständigt tvingas genomgå ramförbindningsprocesser som innefattar ramutvidgning eller ramtransformering utsätter de sig både för stora risker och ett konstant krävande arbete.63
56 Heitlinger, Alena (1996) Framing feminism in post-communist Czech Republic, Communist Post
Communist Studies, vol. 29, nr.1, s.77-93; Zuo & Benford (1995); Snow & Benford (1988)
57 Klandermans (1988) s.187 58 Benford (1993) s.693
59 Benford & Snow (2000) s.621; Klandermans (1988) s.184ff; Snow & Benford (1988) s.208f 60 Begreppen ”cultural resonance” och ”narrative fidelity” används ofta synonymt i
inramningslitteraturen. Jag har valt att översätta och använda det förstnämnda då det på ett tydligare sätt språkligt illustrerar de aspekter som aktualiseras. Se t.ex. Benford & Snow (2000) s.622
61 Johnston (2005) s.9; Benford & Snow (2000) s.622; Wettergren & Jamison (2006) s.21; Zuo &
Benford (1995); Snow & Benford (1988) s.210; McCammon (2013) s.1093
62 Tarrow (2007) s.109
För att öka möjligheterna till ramförbindelse bör ramverket således bygga på den lokala kulturen där existerande ideologier, historier, myter, värderingar, praktiker och gemensamma rötter inkorporeras i aktörens idéer.64 Aktören skriver in sig själv i en större berättelse och en existerande
kulturell tradition. Tarrow förklarar genom att beskriva att den symbolik som används måste vara:
”(…) culturally resonant to fire peoples minds”65 (...) It is the
combination of new frames embedded within a cultural matrix that produces explosive collective action frames.66
Johnston vidareutvecklar resonemanget genom att konstatera: ”To successfully mobilize adherents and potential followers, a social movement entrepreneur must be attuned to the cultural stock of his of her target audience and to the social and political context in which the movement is operating. Otherwise, the collective action frames promoted by the movement will fall short in comparison to the competing or negative frames promoted by the state, countermovement, or the media.”67
När rörelseaktörernas ramverk ligger i linje med samhällets myter, existerande berättelser, inneboende ideologier, övergripande antaganden eller dominerande förståelser kring de problem som aktualiserats nås vad som kallas kulturell resonans, ett tillstånd där idéerna har tydlig klangbotten i den samhälleliga och kulturella kontext där aktören verkar.68 Tidigare
forskning pekar mot att ju högre grad av kulturell resonans desto bättre utsikt till framgångsrik mobilisering.69
Ett av de mest centrala idésystem rörelser har att både förhålla sig till och använda sig av kallas för metaramar [master frames]70. Metaramarna uppstår
när rörelseaktörer skapar idépaket som är tillräckligt generella, omfattande, inkluderande och flexibla att de attraherar, plockas upp, modifieras och används inom flera rörelser.71 Benford beskriver dessa ramverk som ”a
64 della Porta & Diani (2006) s.82; Benford & Snow (2000) s.629; Johnston (2005) s.9 65 Tarrow (2007) s.121
66 Ibid. s.122
67 Johnston (2005) s.24 68 Benford (1993) s.693
69 Benford & Snow (2000) s.622; Benford (1993) s.693
70 Själva begreppet ”master frame” är svåröversatt. Ordet ”master” kan ha en rad olika innebörder,
t.ex. ”härskare”, ”mästare”, ”dominerande” eller ”ledarställning”, vilka alla implicerar någon form av maktrelation. Samtidigt har begreppet i praktiken, vilket blir tydligt i beskrivningarna ovan, ofta använts i mer deskriptiv form för att skildra övergripande eller grundläggande ramverk som används av flera rörelser, en tillämpning som inte nödvändigtvis kopplas till makt. Vid översättning kan man således välja att gå åt två håll, att betona eller tona ned maktaspekterna. Här har jag valt att först introducera ett mer neutralt begrepp, metaramar (tack till Annelie Schlaug för
översättningsförslaget) för att sedan ta fasta på och utveckla maktaspekterna i en egen, anpassad variant som jag valt att kalla hegemoniska ramverk. I denna avhandling kommer jag att använda mig av det sistnämnda begreppet.
generic type of collective action frame that is wider in scope and influence than run-of-the-mill social movement frames”72. Metaramar utgörs således
av en bred ansamling ramkoncept som bärs fram och används av flera rörelser och rörelseaktörer, men som fortfarande är relativt outvecklade i förhållande till etablerade ideologier.73 Dessa övergripande ramverk växer
ofta fram tidigt i en protestvåg och begreppet har framför allt använts för att förklara ”the clustering of rhetorical strategies of social movements during the cycle of protest”, men metaramar kan också spänna över och färga arbetet inom flera vågor.74 För enskilda rörelseaktörer kan metaramar
fungera som både en tillgång och begränsning.75 En aktörs ramverk är
beroende av var i en protestcykel denne agerar. De första aktörerna i en framväxande våg av rörelseaktivitet tenderar att bidra till att forma de metaramar som kommer att prägla protestcykeln, både när det kommer till problemformuleringar och handlingsrepertoarer. De aktörer som växer fram i ett senare skede tvingas förhålla sig till dessa och deras arbete med inramning påverkas och begränsas av de idéer som redan existerar. Senare rörelseaktörer kan förvisso utveckla ramen, men det är sällsynt att de frångår de viktigaste kärnpunkterna.76 Istället försöker rörelseaktörerna att använda
de övergripande ramverken för att visa hur deras kärnfrågor passar in med tidigare protesttraditioner.77
För att skildra de metaramar som får en mer tydligt dominerande eller normsättande – och för vissa rörelseaktörer begränsande – karaktär och funktion används i denna avhandling begreppet hegemoniska ramverk, en term utan någon direkt motsvarighet i etablerad inramningsterminologi. Genom användningen av begreppet hegemoniskt ramverk betonas, tillskillnad från den mer neutrala och deskriptiva termen metaram, maktaspekterna av ursprungstermen ”masterframes”, d.v.s. ”härskare”, ”ledare” eller ”mästare”. I detta sammanhang gör dock ordet hegemoni inga anspråk på att närmare kopplas till varken Antonio Gramscis eller Laclau och Mouffes teorier, utan används i mer deskriptiv form som en synonym för just ”dominerande position”, ”ledande ställning” eller ”normsättande”, ”normgivande” eller ”övergripande” ramverk.78
72 Benford, Robert D. (2013) Master frame, i Snow, David A., della Porta, Donatella, Klandermans,
Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-Blackwell encyclopedia of social and political
movements, Chichester, Wiley-Blackwell, s.723
73 Oliver & Johnston (2000) s.4
74 Oliver & Johnston (2000) s.12; Johnston (2005) s.5; Snow & Benford (1988) s.212 75 Benford & Snow (2000) s.619; Johnston (2005) s.5
76 Snow & Benford (1988) s.212 77 Oliver & Johnston (2000) s.4
78 Se t.ex. Gramsci, Antonio (2007) Brev från fängelset, Stockholm, Ruin; Laclau, Ernesto (1990)
New reflections on the revolution of our time, London, Verso; Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal
Ur ovanstående resonemang kring centralitet för målgruppen, målgruppens erfarenheter och vikten av kulturell resonans kan följande frågor ställas för att diskutera och analysera relevansens betydelse för att nå resonans:
Utifrån den diskussion som förts kring förutsättningarna att nå resonans, och därmed möjligheten till ramförbindelse, har en rad konkretiserade faktorer arbetats fram. Nedan sammanfattas dessa och förs in i det schema (se Schema 2) som syftar till att illustrera det analytiska ramverkets viktigaste beståndsdelar:
Schema 2: Avhandlingens analysschema
Vilka faktorer påverkar huruvida en inramningsprocess blir framgångsrik? Ramverket i sig: Innehåll Spridning av ramverk
1. Djup i ramverkets
beståndsdelar 1. Trovärdighet
A. Diagnos A. Ramkonsekvent praktik
B. Prognos B. Empirisk trovärdighet
C. Motiv C. Aktörens trovärdighet
2. Sammanhängande logik 2. Relevans
A. Intern ramlogik A. Centralitet för målgruppen
B. Målgruppens erfarenheter C. Kulturell resonans
3. Typ av ramförbindnings- process
1. Hur starkt känner målgruppen för den antirasistiska frågan? 2. Hur knyter ramarna an till de vardagliga erfarenheter som präglar
målgruppens liv?
3. Hur förhåller sig aktörernas ramverk till dominerande samhälleliga förståelser och uppfattningar kring de aktualiserade frågorna?
4. Hur ser det ”hegemoniska ramverk” ut som påverkar det antirasistiska arbetet och hur förhåller sig studerade aktörer till detta?