Inledande teoretiska resonemang
3.6. Problem och tillkortakommanden med inramningsperspektivet
Efter denna inledande redogörelse för inramningsteorins utveckling och centrala begrepp är det dags att avsluta kapitlet med att lyfta fram några problem och tillkortakommanden inom perspektivet. Genom att på ett tidigt stadium medvetandegöra läsare om kritik som kan riktas mot inramningsperspektivet, och också själv försöka inkludera eller utveckla teoretiska redskap som kan hantera denna, är förhoppningen att avhandlingen kan undvika att trampa i några av de mest uppenbara fallgroparna. Vid operationaliseringen av teorin, vilket sker i nästa kapitel, har jag således försökt att ta nedanstående kritik i beaktning och därmed lyfta in och belysa flera av de aspekter som berörs nedan.
Att konstruktionen och spridandet av kollektiva ramverk har betydelse för rörelseaktörers aktivitet står, efter ovanstående redogörelse, bortom tvivel. Inom teoritraditionen har det utvecklats en övertygande teoretisk
137 Benford & Snow (2000) s.624; Snow et al. (1986) s.476 138 della Porta & Diani (2006) s.73
139 Ibid.; Snow et. al. (1986) s.464, s.467; Klandermans, Bert (1988) s.180; Snow & Benford (1988)
s.198; Benford, Robert D. & Snow, David A. (2000), s.624f
argumentation kring varför inramningsprocesser spelar en central roll inom rörelser – däremot finns det färre empiriska studier som styrker detta i praktiken och tydligt visar vilken konkret betydelse ramverk har för att bedriva ett framgångsrikt arbete.141 En utmaning för inramningsteoretiker är
således att gå bortom att använda ramanalys som ett verktyg för att kartlägga och beskriva de idéer som driver rörelseaktörer till att också försöka visa på vilken faktisk påverkan de kollektiva ramverken har/har haft för aktörernas verksamhet. Detta har, av förklarliga skäl, visat sig mer komplicerat. Dels är idéer i många fall svåra att fånga då de ofta gömmer sig i det mentala livets ”svarta låda” och dels är det svårt, för att inte säga omöjligt, att isolera idéer från andra faktorer och studera dess påverkan separat. Som redan beskrivits avgörs rörelsers slutliga öde av en rad faktorer, varav det idémässiga arbetet utgör en viktig komponent.142 Ett sätt att stärka
förståelsen för inramningsprocessers betydelse, och därigenom pröva de teoretiska antagandenas bärkraft, är att applicera dem på rörelseaktörer i retrospekt. På så sätt finns flera reella kontrastpunkter att relatera ramverken till, t.ex. varierande grader av samhälleligt stöd, mobilisering och aktivitet. Det finns ett ”historiskt facit” och inramningsteori kan användas för att fördjupa förståelsen kring varför utvecklingen gått åt det håll den gjort och vilken roll idéarbetet spelat. Så används t.ex. teorin delvis i denna avhandling. Med utgångspunkt i inramningsperspektivet beskrivs först de olika ”idépaket” som motiverat antirasistisk engagemang. Därefter förs, utifrån ett teoretiskt perspektiv, ett resonemang kring potentiella möjligheter/styrkor och svårigheter/svagheter i olika typer av ramar med avseende på dess mobiliseringskapacitet, dvs. dess förutsättningar att skapa mobiliseringspotential och stimulera aktivitet. Slutsatserna kontrasteras, via den historiska genomgången, mot den faktiska utvecklingen, vilket fördjupar förståelsen kring idéarbetets konkreta betydelse. Det går fortfarande inte att med säkerhet säga exakt i vilken grad inramningsprocesser spelat in, men genom tillvägagångsättet skapas möjlighet att stärka eller försvaga de teoretiska antagandenas giltighet, vilket i förlängningen förstärker möjligheten att applicera resonemangen på samtida rörelseaktörer.143
En annan vanlig utgångspunkt i kritiken mot inramningsteorin är att den lägger alltför stor vikt vid rationella, medvetna processers betydelse för individers deltagande i kollektivt förändringsarbete. Genom att presentera kollektiva ramverk som ett strategiskt redskap skapas lätt en instrumentell bild av rörelseaktörers arbete med att dels skapa ramverk, dels deras försök att mobilisera anhängare och aktivitet, men även människors benägenhet att delta. Inramningsteorin riskerar att förvandla rörelseaktivitet till en
141 Polletta & Ho (2006)
142 Ibid. s.197; Johnston (2002) s.63 143 Johnston (2005) s.16
“formfråga”; om bara aktiva, genom kalkylerande och systematiskt planerande, lyckas skapa och fylla ramar med “rätt” innehåll och får dem att överensstämma med målgruppens ramverk är stöd, deltagande och aktivitet säkrat.
Även om denna beskrivning utgör en reducerande nidbild av teorin påminner den om flera relevanta, kritiska aspekter – ramar är aldrig enbart medvetna och egenproducerade konstruktioner, de är inte enbart ”strategiska verktyg” som aktörer själva kontrollerar och de är heller inte den enda – eller alltid viktigaste – faktor som påverkar mobilisering.
Som antytts i avsnittet om relationen mellan ramar, ideologier och diskurser strider en rad idémässiga faktorer om att forma människor medvetande, på en rad olika nivåer. För en aktör som genomgår en inramningsprocess är det omöjligt att stå utanför den idémässiga kontext som omger och format denne. Ramar är således ingenting som bara kan "snickras ihop", utan något som påverkas av tidigare erfarenheter, rådande politiska och kulturella kontext och existerande meningsskapande faktorer. Med hjälp av byggstenar från redan befintliga ramar, ideologier och diskurser försöker aktörer att uppdatera eller utveckla nya ramverk som bättre skapar förståelse för den värld och den problembild som omger dem. På så sätt kan ramar rymma element som både minner om vad som varit och som pekar framåt, det kan till och med råda motsägelser; t.ex. kan en aktör som kämpar mot rasism fortfarande själv bära på rasistiska idéer eller praktiker. Den större idémässiga kontexten är också viktigt att ta i beaktning av en annan anledning som redan nämnts. För att nå ramförbindelse krävs att eventuella nya kollektiva ramverk hittar en klangbotten och har kopplingar till de idéer och erfarenheter som redan existerar i samhället och hos målgruppen. Det kan således konstateras att ramar både formas och omformas i en större kontext, vilket skapar möjligheter och begräsningar för vad som går att säga, göra och tycka – förutsatt att man vill att ramarna ska bidra till mobilisering. En ram är således inte bara ett strategiskt verktyg som aktörer själva utvecklar och kontrollerar. Det går aldrig att börja från noll eller att frigöra sig från de idéer som format och omger en. För att hantera dessa centrala påpekanden har jag redan berett plats för en diskussion kring relationen mellan ramar, ideologi och diskurser och jag kommer i nästa kapitel att dels fördjupa diskussionen om den kontext ramar skapas i, dels utveckla resonemangen kring behovet av att ta tillvara på de historier, myter, existerande ramar etc. som redan finns i målgruppen för att nya ramverk ska vinna gehör.
Som nämnts är en annan central kritik att inramningsteorin riskerar att överbetona rationella faktorers betydelse för mobilisering.144 Människor styrs
aldrig enbart av medvetet, rationellt tänkande. Våra handlingar, tankar och beslut är även ett resultat av omedvetna faktorer. Känslor, drifter, passioner, reflexer, stämningar, humör, vanor, förutfattade meningar, “ryggradsmässiga” moraliska grundvärderingar eller strävan efter identitet och samhörighet bidrar alla till att forma vårt tänkande och handlande. Vi är medvetna om en del av dessa underliggande motiv, men inte alla. En del kan vi tydligt artikulera och förklara rationellt, andra kommer till uttryck i praktisk handling, vissa är helt omedvetna; somliga kommer inifrån, annat har påförts utifrån från andra individer, grupper eller strukturer – explicit eller implicit; en del går att studera och observera, annat är svårfångat och gömt djupt i människans undermedvetna.145
När man använder inramningsteori är det således viktigt att komma ihåg att medvetna och omedvetna faktorer, känsla och rationellt tänkande, alltid är sammanlänkat. Även om tyngdpunkten i teorin ligger på att förklara idéarbetets praktiska betydelse, vilket naturligt lägger betoning på mer medvetna, rationella inslag, krävs en påminnelse om att drivkrafterna bakom människors deltagande och handlingar aldrig enbart går att förklara utifrån dessa faktorer. Det är inte alltid logiken som styr, ofta spelar mer eller mindre omedvetna faktorer centrala roller för att stimulera engagemang och aktivitet. Det bör således betonas att idéer och ramverk utgör en central – men inte den enda – drivkraften till kollektivt handlande och att det finns tillfällen då t.ex. känslor spelar en viktigare roll, och föregår ramverk, för att mobilisera stöd och få människor aktiva. Många känner sig t.ex. moraliskt upprörda, engagerade och känslomässigt drabbade innan de har hittat logiska argument. Ofullständiga ramverk som lyckats framkalla rätt typ av känsla kan vara nog så effektiva för mobilisering, även om de inte är helt logiskt sammanhängande.146
Att erkänna känslors betydelse för mobilisering och aktivitet innebär emellertid inte att inramningsprocesser blir meningslösa. Även om kollektivt handlande ibland föregås av känslostormar eller moraliska chocker [moral shocks]147 baserade på t.ex. ilska eller sorg blir aktiviteter som enbart bygger
144 Se t.ex. Goodwin, Jeff & Jasper, James (2006) Emotions and Social movements, i Stets, Jan E.
& Turner, Jonathan H. (red.) (2006) Handbook of the sociology of emotions. New York, Springer, s.616f
145 Jasper, M. James (2006) Motivation and Emotion, s.157ff, i Goodin, E Robert & Tilly, Charles
(2006) The Oxford handbook of contextual political analysis, New York, Oxford University press,
146 Arthur, Lemonik Mariel Mikaila (2013) Moral shocks/outrage, i Snow, David A., della Porta,
Donatella, Klandermans, Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-Blackwell encyclopedia of
social and political movements, Chichester (UK), Wiley-Blackwell, s.776f
147 En moralisk chock definieras som ”the experience of a sudden and deeply emotional stimulus
that causes the individual to come to terms with a reality that is quite opposed to the values and morals already held by that individual”. Se Arthur (2013) s.776 samt Goodwin & Jasper (2006) s.620; Jasper (2006) s.167; Jasper, M. James & Poulsen, D. Jane (1995) Recruiting strangers and
på känsla sällan långlivade eller framgångsrika. För att veta mot vad protesten ska riktas och också få gehör, förståelse och stöd för arbetet i det omkringliggande samhället krävs att känslan eller andra mer omedvetna faktorer successivt underbyggs av argument som tydliggör vad problemet är, vilka som är ansvariga, hur det ska lösas, vilka mål som ska realisera osv. Återigen blir de kollektiva ramverken en grundläggande och avgörande komponent för ett framgångsrikt arbete, samtidigt som känslorna kommer att fortsatta påverka de aktivas reflektion, få dem att känna olika intensivt för frågorna, avgör hur starkt de vill agera och på vilket sätt. Känsla och rationalitet är alltid sammanlänkat och sammanvävt. 148
I denna avhandling har jag valt att inte studera omedvetna faktorer och känslor i detalj, men jag kommer att försöka bereda plats för emotioners betydelse inom ramen för den kommande operationaliseringen av framför allt de motiverande, men också diagnostiska, aspekterna av inramning. Här lyfter jag fram att ramar byggda kring vissa typer av känslor har starkare mobiliseringskapacitet än andra. Jag kommer också att lyfta fram hur arbetet med att sprida ramverken påverkas av målgruppens egen värdehierarki, erfarenheter och upplevelser.
Ytterligare en kritik som kan riktas mot inramningsperspektivet är att en stor del av arbetet har lagts på att utveckla teoretiska begrepp och förhållandevis lite tid på metodutveckling och konkret operationalisering som gör det möjligt att gå bortom att konstatera att ”den här rörelseaktören använder den här typen av ramverk på det här sättet”. Enligt Benford kan bristen, paradoxalt nog, delvis förklaras av ”imprecise conceptual/theoretical development”149. Problemet accentueras av att en rad forskare har kommit
att använda samma begrepp på en rad olika sätt och dessutom utvecklat nya tangerande begrepp som lett till att viss förvirring uppstått, något som ytterligare hämmat empiriska studier. För att lösa detta efterlyser Benford ”conceptual clarification and more precise operationalizations.”150 Benford
får medhåll av Hank Johnston som konstaterar att det länge funnits oklarhet över hur inramningsprocesser ska studeras mer systematiskt. Inramningsperspektivet har lyckats återuppväcka intresset för idéers betydelse, men det råder brist på operationaliseringar och tydliga sätt att studera i synnerhet ramars påverkan på rörelseaktörernas arbete.151
Nästa kapitel syftar till att bidra till den efterlysta konkretiseringen av inramningsteorin. På så sätt återknyter även det kommande kapitlet till
friends: Moral shock and social networks in animal rights and anti-nuclear proetst, Social
Problems, vol.42, nr.4, s.493-512
148 Rueschemeyer, Dietrich (2006) Why and how ideas matter, s.228, i Goodin, E Robert & Tilly,
Charles (2006) The Oxford handbook of contextual political analysis, New York, Oxford University press
149 Benford (1997) s.413 150 Ibid. s.423
avhandlingens teoretiska syfte om att syntetisera centrala beståndsdelar inom traditionen, operationalisera och tillämpa dessa praktiskt för att på så sätt bidra till inramningsperspektivets empiriska användbarhet.152 I kapitlet förs
en fördjupad diskussion kring konstruktionen av ramar och hur aktörer arbetar för att sprida dessa till målgruppen för att mobilisera anhängare och få dem att agera. Tre områden lyfts fram som extra centrala för att kunna studera huruvida inramningsprocesser faller väl ut eller inte; en analys av 1) de kollektiva ramverkens innehåll, 2) utmaningar vid försök att sprida ramverken till målgruppen och 3) de inramningsrelaterade konkurrenssituationer som kan uppstå mellan olika aktörer. Kapitlet rymmer följaktligen också en redogörelse för hur inramningsprocesser kommer att studeras och analyseras i denna avhandling.