Ovanstående frågor har legat till grund för både insamlandet och
5.2. Metod och material
Insamlandet, bearbetandet och analyserandet av det empiriska materialet i denna avhandling bygger på olika kvalitativa metoder. Detta var ett tämligen naturligt val, givet den problemformulering som aktualiserats. Eftersom avhandlingens ambition är att studera kollektiva ramverk och den meningsskapande process varigenom rörelseaktiva arbetar för att konstruera och sprida idéer till det omkringliggande samhället hamnar fokus naturligt på de aktivas tolkningar, förståelse och upplevelser av sig själva, sina med- och motaktörer och det samhälle som omger dem.42 Dessa nås bäst med
hjälp av metoder som låter forskaren komma nära det som studeras, som gör det möjligt att fånga detaljrikedomen, se nyanser och försöka förstå den sociala verkligheten ur aktörens egen synvinkel.
Som konstaterades redan i inledningskapitlet bygger avhandlingen på antagandet att en rad faktorer, såväl materiella som icke-materiella, har betydelse för sociala rörelsers aktivitet. Samtidigt poängterades att kollektivt förändringsarbete till syvende och sist bottnar i människors upplevelser och tolkningar av samhälleliga problem, förutsättningarna att lösa dem och att hitta alternativa visioner att samlas kring. Blotta existensen av orättvisor räcker inte för att rörelser ska växa fram. Den sociala verkligheten måste färdas genom individens kognitiva filter, tolkas och konstrueras som problem och länkas samman med andra människors liknande upplevelser för att rörelser ska ta form. Verkligheten processas ständigt genom människors medvetande, och tolkningarna utgör drivkraft för handling.43
Mot bakgrund av detta har målsättningen varit att bedriva forskningen så nära studieobjektens upplevelse- och tolkningsprocess som möjligt. Fokus har legat på att, i den utsträckning det är möjligt, försöka fånga de konstruktioner rörelseaktörerna använt för att göra världen meningsfull och begriplig – den mening de tillskrivit sig själva, sin situation och omvärld.44
Detta ger den historieskrivning som skildras i empirikapitlen en delvis annan
40 Erikson (2011) 41 Björnehed (2012) 42 Johnston (1995) s.234
43 Johnston (2005) s.1; della Porta & Mario (2006) 17ff; McAdam, Doug (1996) The framing
function of movement tactics: Strategic dramaturgy in the American civil rights movement, i McAdam, McCarthy & Zald (1996) s.339; Bryman (2008) s.366; Snow (2004) s.380ff
utgångs- och tyngdpunkt än traditionella försök att teckna skeenden i det förflutna. Istället för att lägga huvudsakligt fokus på att i detalj utreda exakt vad som skett, hur och när har jag framför allt – i inramningsteoretisk anda – försökt att fånga hur de studerade aktörerna beskriver att de upplevt och tolkat de aktualiserade händelserna, aktörerna och skeendena. Skildringen av rörelsen och rörelseaktörernas utveckling utgör således ett pussel, till stor del byggt kring hur jag tolkat att de studerade aktörerna upplevt sig själva, sina motståndare och den sociala verklighet de verkade i under den tidsepok som studeras.
Denna meningsskapande process tar, som beskrivits i teorikapitlen, sig ofta
uttryck i kollektiva ramverk. I den stund människor går samman för att påverka samhället inleds en interaktiv, dynamisk process där aktiva arbetar för att skapa gemensamma ramar som kan vägleda arbetet och möjliggöra mobilisering i det omkringliggande samhället. 45 Som nämnts blir ramverken
empiriskt tillgängliga för forskare via det myller av sätt rörelseaktiva försöker kommunicera mening, både internt och till omgivningen.46 Historiskt har
rörelseforskare använts sig av en rad källor för att fånga de kollektiva ramverkens form och innehåll. Tal, kommunikéer och broschyrer, program- och principförklaringar, tidnings- och debattartiklar, slagord, mötesprotokoll och internt arbetsmaterial, hemsidor och beslutsprotokoll, gemensamma aktioner, flygblad och pamfletter, filmer, sånger, bilder och intervjuer är några exempel.47
Det empiriska materialet
I denna avhandling hämtas det empiriska materialet från en rad olika, komplementära källor som på olika sätt kan ge röst åt aktörernas berättelser, idéer och upplevelser. De två huvudsakliga källorna är intervjuer och olika former av dokument producerade av de aktiva själva.48 Primärkällorna har
kompletterats med sekundärkällor i form av tidigare forskning, intervjuer och medierapportering. I nedanstående avsnitt fördjupas resonemangen kring det empiriska materialet och vilka risker och förtjänster som omger de olika typer av källor som använts.
Skriftlig dokumentation
Som konstaterats i avhandlingens inledning är forskningen om den antirasistiska rörelsen i Sverige begränsad. Att enbart sammanfoga och förlita sig på att väva samman det akademiska material som finns utspritt i rapporter, avhandlingar och böcker räcker inte för att teckna en bild av
45 Benford & Snow (2000) s.614 46 Snow & Benford (2004)
47 Ibid. s.387; Johnston (2002) s.64ff, Klandermans (1988) s.184 48 Bryman (1997) s.61; Bryman (2008) s.369; Stake (1995) s.44
antirasismens utveckling eller de kollektiva ramverk som dominerat rörelsen. För att komplettera informationen – i synnerhet för den fokuserade perioden mellan 1980 till 2006 – har jag i första hand samlat in och arbetat med skriftligt källmaterial framtaget av rörelseaktörerna själva. Det handlar om mötesprotokoll, skrivelser, hemsidor, offentliga anföranden, tidskrifter, debattartiklar, pressmeddelanden, flygblad samt bilder och filmer från demonstrationer och möten.
Mycket av materialet är unikt för denna studie. Under arbetets gång har jag fått tillgång till fyra privata samlingar där aktiva valt att dela med sig av sparat material från den tid de varit verksamma inom rörelsen. Samlingarna är omfattande och täcker samtliga tre fall som närstuderas i avhandlingen, vilket gett en unik inblick i aktörernas verksamhet.
För Stoppa rasismen sträcker sig materialet från de första mötena 1982 till organisationens nedläggning under andra halvan av 1990-talet. Utöver en komplett uppsättning av de tidningar organisationen gav ut mellan 1982 och 1997, återfinns ingående dokumentation av möten, aktiviteter och händelser. Det handlar t.ex. om interna mötesprotokoll, skrivelser, korrespondens mellan grupper, anteckningar, fax, årsberättelser och fotografier.
Materialet om AFA beskriver perioden mellan 1991 till 2001. Även här återfinns mötesprotokoll, intern kommunikation, gemensamma skrivelser, föreläsningar, tal till demonstrationer, interntidningar och offentliga uttalanden. Viktigt att notera är att perioden efter de uppmärksammade demonstrationerna i Göteborg 2001 inte täcks in av den skriftliga dokumentationen i de privata samlingarna.
I fallet med Samling mot rasism finns detaljerat material som följer organisationen – via kallelser, mötesprotokoll, administrativa dokument, offentliga uttalanden, ansökningar och intern korrespondens – från förberedelsearbetet 1997 till den formella upplösningen 2002, men också Samlingens fortsatta existens som hemsida fram till 2006.
Utöver de personliga samlingarna har jag även fått ta del av stiftelsen och tidskriften Expo:s material om den antirasistiska rörelsen, såväl bilder som textmaterial, vilket också använts som underlag för studien. Allt insamlat material har sorterats kronologiskt och aktörsspecifikt i ett eget arkiv som tagit form under arbetets gång. Det empiriska material som kommer från ovan nämnda privata samlingar eller som inte finns tillgängligt i offentliga arkiv har i fotnoterna markerats som ”privat arkiv” och förkortats som (p.a.). Kopior av detta källmaterial finns i författarens ägo.
Ovanstående material har kompletterats med information från den ”djupa” eller ”osynliga” webben. Begreppen syftar på den del av internet som inte är synligt eller tillgängligt via de sökmotorer som används för att navigera på internet. I avhandlingens fall handlar det om material hämtat från äldre hemsidor, vilka i de flesta fall plockats ”offline” men som lagrats i offentliga databaser som arkiverar internets innehåll. Genom att använda
dessa arkiv har det blivit möjligt att surfa runt på historiska hemsidor för att samla information, följa utvecklingen inom grupper och läsa dokument som senare plockats bort. Arbetet med att få en bild av äldre hemsidor rymmer luckor och är, på grund av sökmotorernas indexering, delvis fragmenterat. Allt material finns inte sparat och i ett försök att hitta det som eftersöks länkar söktjänsterna över tid. Trots detta har arbetssättet gett tillgång till dokumentation av material som inte längre finns tillgängligt via vanliga sökmotorer. Det material som genererats via sökningar i dessa arkiv har markerats med förkortningen (i.a.) och dokumenterade sökvägar finns sparade hos författaren.
För att få en än fylligare bild har ovanstående primärkällor kompletterats med artiklar från dags- och veckopress, dokumentärer i radio och tv, statliga utredningar och rapporter samt tidigare forskning som skildrat de aktörer och händelser som studien fokuserar. Sekundärkällorna har varit viktiga för att sätta in aktörernas egna material i ett större sammanhang och möjliggöra triangulering av den information som kommit från rörelseaktörerna själva. Med triangulering avses att forskaren arbetar för att stärka trovärdigheten i enskild data med hjälp av flera oberoende informationskällor.49 Denna
process har använts för att få mer och kompletterande information om de faktiska händelser rörelseaktörerna refererat till. Om inte rörelseaktörerans egna material sätts in i en vidare kontext finns risk att forskaren missförstår dess innehåll och syfte. Genom triangulering av multipla källor, både innanför och utanför rörelsen, skapas möjlighet att gå utanför texten, bättre förstå dess mening och sätta den i ett korrekt sammanhang. 50
Trianguleringen har t.ex. bidragit till att avgöra huruvida en viss komponent i ett ramverk varit framträdande eller inte, om en händelse faktiskt ägt rum och på vilket sätt den utspelat sig. Just möjligheten att använda flera metoder och multipla källor för att studera ett fenomen brukar ofta beskrivas som en av fallstudiernas styrkor. Den öppenhet och flexibilitet arbetet kräver skapar möjlighet att bredda den empiriska basen och belysa fallet från flera vinklar.51
Sammantaget kan konstateras att tillgången till skriftligt material har varit avgörande för fallstudiernas genomförande. Eftersom avhandlingen fokuserar historiska skeenden och aktörer har jag inte kunnat genomföra direkta observationer. Det omfattande textmaterialet har gjort det möjligt att få inblick i aktörernas aktivitet och en bild av de ramverk som motiverat den. Ur empirisk, metodologisk och analytisk synvinkel har det extensiva användandet av textmaterial haft flera fördelar. Dokumenten rymmer utförlig information om idéer och aktiviteter, är ofta mer precisa än verbala
49 Bryman (2008) s.379; Yin (2007) s.125ff; Snow (2013b) s.168 50 Johnston (2002) s.86
utsagor och står opåverkade av fallstudiens genomförande. Dokumenten är dessutom stabila över tid, vilket möjliggjort upprepade granskningar.52 De
potentiella nackdelar som finns med att förlita sig på aktörernas eget textmaterial kretsar kring risk för skevhet, både i fråga om urval och tendens. Det sistnämnda utgör inget större problem för denna studie, snarare är materialets partiskhet en förutsättning för att kunna studera de kollektiva ramverkens form och innehåll. Vetskapen om att materialet är tendensiöst, att sociala rörelseaktörer har intressen av att samhället ska förstås på ett visst sätt, har ökat medvetenheten om att dokumentationen inte kan ses som en blixtbild av ”verkligheten” eller ”sanningen” om en händelse eller aktivitet. Det är inte ens säkert att de händelser/aktiviteter som beskrivs faktiskt har ägt rum, åtminstone inte på det sätt som skildrats.53 I de fall förekomsten av
faktiska händelser behövts styrkas har ovan nämnda trianguleringsprocess med sekundära källor varit nödvändig för att stärka empirins trovärdighet. Den kritik som kan riktas mot ett potentiellt snedvridet urval är desto mer påtaglig. Det extensiva användandet av personliga samlingar har medfört att jag blivit beroende av de personer som samlat in materialet från början och deras initiala bedömningar av vad som ska sparas och inte. Vid genomgången av materialet har det således, som alltid, varit viktigt att vara medveten om materialets karaktär och att använda grundläggande källkritik för att granska källans äkthet, trovärdighet, när och varför dokumentet skapats, på vilket sätt informationen är tendensiös och hur det som uttrycks i ett enskilt dokument relaterar till den övriga information som samlats in om aktören.54
Intervjuer
För att fördjupa bilden av den moderna antirasistiska rörelsen, i synnerhet de aktörer som står i fokus för avhandlingen, rymmer studien även nitton kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner inom rörelsen. Eftersom intervjuer kan bidra med både konkret fakta och människors åsikter och upplevelser är det en vanligt förekommande metod för att samla in data i samband med fallstudier.55 I denna avhandling har intervjuerna spelat en viktig roll för att
fördjupa förståelsen av aktörernas ramverk och gruppernas aktivitet, men också för att komplettera och fylla i faktaluckor där det funnits bristande dokumentation eller oklarheter.
Generellt kan sägas att den kvalitativa intervjun är speciellt lämpad för att ge kunskap om intervjupersonernas egna motiv, erfarenheter, tankar och
52 Ibid. s.112 53 Ibid., s.115
54 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (2005) Metodpraktikan:
Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm, Nordstedts Juridik AB, s.301ff
känslor.56 Steinar Kvale beskriver den kvalitativa intervjun som ett försök att
”förstå världen från intervjupersonens synpunkt, formulera meningen i människors upplevelser, ta fram deras livsvärld, innan man ger sig på vetenskapliga förklaringar”.57Intervjun ger mångsidig data och tillåter
forskaren att intressera sig för djupet och nyanserna i människors uppfattningar – material som inte går att mäta eller systematiskt observera. Intervjuerna i denna avhandling har följt en problembaserad, semistrukturerad modell där frågorna varit framarbetade i förväg, men där jag ställt följdfrågor som kunnat fördjupa och leda bort från originaltanken.58
De förberedda intervjufrågorna har utformats för att undvika slutna- och ledande frågor, påståenden, värderingar, komplicerade eller laddade formuleringar, outtalade förutsättningar eller överdrifter.59 Formen skapar
både struktur och flexibilitet. Även om teorin angett ett tydligt forskningsfokus har intervjusituationen kunnat utformas på ett sätt som tillåter variation, avsteg från frågeprotokollet och att de intervjuade fått möjlighet att uttrycka sig efter ”eget huvud”. 60 Genom flexibiliteten i
intervjusituationen har de intervjuade getts möjlighet att göra motstånd och gå utanför den teoretiska ramens gränser, vilket lett till att spänningen mellan teori och erfarenhet kunnat leda till nya frågor. 61
Risker med intervjuer
Att arbeta med intervjuer innebär att forskaren måste förhålla sig till ett antal metodologiska risker. För det första innebär en intervju inte att forskaren får tillgång till intervjupersonernas rena beskrivningar eller tolkningar av verkligheten. Genom intervjun öppnas ett fönster till de idéer som underbyggt aktivitet, men det går aldrig att få fullständig tillgång till det ”mentala livets svarta låda”.62 Forskaren kan emellertid komma mer eller
mindre nära, få mer eller mindre information av de intervjuade beroende på interaktionen och relationen mellan den som intervjuar och den som intervjuas.63 Här finns en risk att den hierarkisering som ofta finns mellan
forskare och intervjuperson kan leda till en onaturlig, konstlad situation som
56 Dalen (2007) s.9 57 Dalen (2007) s.11
58 Stommen i avhandlingens intervjuguiden har varit konstruerad kring de frågor som utvecklats för
att undersöka aktörernas kollektiva ramverk och som presterades i kapitel fyra.
59 Eriksson, Lars Torsten & Wiedersheim-Paul, Finn (2001) Att utreda, forska och rapportera,
7.uppl., Malmö, Liber; Dalen (2007) s.31
60 Stake (1995), s.65; Yin (2007) s.82f, s.98; Bryman (1997) s.59 61 Holmberg (1999) s.82ff; Yin (2007) s.117; Esaiasson et.al. (2005) s.254 62 Johnston (1995) s.234
63 Rönnblom, Malin (2002) Ett eget rum: kvinnors organisering möter etablerad politik, Umeå,
Umeå Universitet, s.48; Rönnblom, Malin (1999) Feministisk doktorand i möte med sin disciplin, i Ek, Anne-Charlotte (red.) (1999) Metod, makt och kön i ett feministiskt samtalsrum, Umeå, Kvinnovetenskapligt forum, Umeå universitet, s.50
påverkar intervjupersonens villighet att svara och berätta på ett negativt sätt. Intervjupersonen träder in i en relation där forskaren ofta har övertaget och makten, både språkligt och symboliskt. Maktrelationen gör enligt Dalen att ”den person som tränger in i andra människors liv hela tiden måste ta ställning till olika etiska dilemman och ta nödvändiga mänskliga hänsyn.”64
Denna självklarhet har blivit mycket påtaglig i samband med detta arbete. Antirasism och antifascism är en potentiellt känslig fråga där en del aktiva tagit strid mot såväl rasistiska grupper och företeelser som dominerande samhällsordningar och de aktörer som anses upprätthålla dem. Att få personer att berätta om sin aktivism kräver ett etablerat förtroende, i annat fall finns risk att nyckelpersoner väljer att inte delta eller vid intervjutillfället känner sig osäkra, obekväma och sluter sig.65
För att motverka detta har jag försökt att utforma intervjusituationen med inspiration av vad Ann Oakley kallar ”solidariska intervjusituationer”.66 I en
solidarisk intervjusituation vill forskaren minimera den överordnade roll som intervjuare har genom att sträva efter icke-hierarkiska relationer. Som konstaterats är dessa omöjliga att skapa, men viktiga att eftersträva. Målet är att intervjupersonen ska känna sig bekväm och vilja berätta om ämnet, sina upplevelser och idéer. Forskaren är tydlig med att redogöra för syftet med intervjun, vilken relation den har till avhandlingen, hur svaren ska bearbetas och hur återkoppling kommer att ske. Forskaren ställer öppna frågor av icke- värderande karaktär och ger intervjupersonen gott om utrymme och chans att utveckla och formulera sina tankar.67 Intervjuaren intar inte en
värderande, argumenterande, moralisk eller kritisk hållning under intervjufasen utan strävar efter en öppen och intresserad, respektfull, empatisk och solidarisk attityd.68
En annan metodologisk risk kretsar kring att forskaren, i och med sitt aktiva deltagande, påverkar intervjupersonen att svara i den riktning som hen tror förväntas eller att forskaren vill (s.k. intervjuareffekt). Detta kan åstadkommas på flera sätt, t.ex. genom forskarens sätt att vara och ställa frågor, att genom kroppsspråk eller tal uppmuntra vissa svar eller tolka svaren på ett subjektivt sätt.69 Att lyssna och ta emot är också skapande
processer där forskarens personliga preferenser spelar en viktig roll i att forma intervjun. För att motverka tolkningsfel och kontrollera överrensstämmelsen mellan intervjupersonens svar och mina egna uppfattningar har jag antingen försökt summera intervjupersonernas
64 Dalen (2007) s.7
65 Blee, Kathleen (2013) Interviewing activist, i Snow, David A., della Porta, Donatella,
Klandermans, Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-Blackwell encyclopedia of social and
political movements, Chichester (UK), Wiley-Blackwell, s.624
66 Rönnblom (2002) s.49ff; Rönnblom (1999) s.47ff 67 Rönnblom (2002) s.49
68 Dalen (2007) s.41 69 Ibid. s.13
resonemang under intervjun eller återkommit till intervjupersonen för att fråga om områden som upplevts oklara. För att verifiera osäker information har jag också låtit personer som ingått i studien läsa delar av materialet och kommentera detta, vilket lett till mindre förändringar av originaldata.70
En tredje risk kretsar kring att forskaren låter sig ”charmas” eller solidariserar sig med intervjupersonen till den grad att dennes svar förvandlas till en ”sanning”, en företeelse som kan kallas kronvittnessyndrom71.
Risken är extra påtaglig i de fall där forskaren ställer sig solidarisk till sina intervjupersoner eller om forskaren valt att studera ett ämne denne känner starkt för. Denna typ av skevhet kan motverkas genom att forskaren arbetar för att bli medveten om sig själv, sin förförståelse, sitt egna perspektiv på det som studeras och hur det kan tänkas påverka studieobjektet och forskningen.72 Genom att sträva efter att kontinuerligt reflektera över och bli
”medveten om sin egen medvetenhet”73 möjliggörs en självkritisk granskning
av hur forskarens personliga erfarenheter, värderingar och antaganden kan påverka forskningen och dess olika faser. Processen ökar möjligheten att uppmärksamma skevhet och partiskhet, såväl i själva intervjusituationen som i förhållande till forskningsmässiga- och kunskapsteoretiska utgångspunkter, val av teori, metod, tolkning och analys.
Till sist är det viktigt att uppmärksamma riskerna med ett snedvridet urval av intervjupersoner. Sociala rörelser rymmer ett myller av deltagare och därmed en mängd olika tolkningar och uppfattningar om idéer, händelser och företeelser. Den bild som framkommer ur en intervju delas inte nödvändigtvis av andra aktiva, inte ens inom samma grupp. Människor upplever och minns saker på olika sätt och muntliga utsagor är alltid präglade av skevheter, särintressen, dåligt minne, rationaliseringar och personens förmåga att uttrycka sig verbalt.74 Graden av osäkerhet ökar även
ju längre bort informationen ”befinner sig” från intervjupersonen, speciellt om den traderats i flera led. Sammantaget är risken stor att det som beskrivs i en intervju snarast är ett uttryck för ett individuellt ramverk, inte det kollektiva. För forskaren blir det centralt att vara medveten om vem man egentligen intervjuar, varför och vilken roll den intervjuade fyller i en större helhet. Som redan konstaterats är en av fallstudiens styrkor dess möjlighet att använda multipla källor för att samla fakta kring ett område. Genom att jämföra material från flera intervjuer, dokumentation och sekundärkällor