Inledande teoretiska resonemang
3.1. Sociala rörelser och rörelseforskning
Som redan antytts tar avhandlingen teoretiskt avstamp i forskningen om sociala rörelser. Rörelseforskningen innehåller en vildvuxen flora av perspektiv, teoretiska angreppssätt och metodval och traditionen har haft sitt starkaste fäste, och kommit att utvecklats, av framför allt sociologier, historiker och statsvetare.2 Traditionens rötter löper tillbaka till 1800-talet
där flera forskare, däribland Max Weber och Karl Marx, försökte förklara och förstå arbetarklassen och socialismens framväxt, utveckling och
1 För att underlätta jämförelsen med motsvarande engelska begrepp kommer originaltermerna att
återges i anslutning till att de svenska översättningarna presenteras. I de fall de svenska
översättningarna behöver motiveras och diskuteras, t.ex. i fråga om ordval, sker detta i fotnoterna. Ett fåtal av begreppen har tidigare översatts till svenska, se Wettergren & Jamison (2006).
2 McAdam, McCarthy & Zald (1996) s.2; Goodin, E Robert & Tilly, Charles (2006) The Oxford
påverkan på samhället.3 Under 1900-talet kom rörelseforskningen att
utvecklas till tre dominerande huvudinriktningar, på svenska ofta refererade till som ”kollektiv behaviorism” (alternativt den ”kollektiva beteende- traditionen”)4, ”resursmobiliseringsteori”5 och ”identitetsparadigmet”6. Fram
till en bra bit in på 1980-talet arbetade anhängare av dessa tre perspektiv, och alla dess avknoppande ”underskolor”, till mångt och mycket isolerade från varandra, argumenterandes för att de olika forskningstraditionerna var teoretiskt oförenliga.7 De senaste tre decennierna har detta scenario
förändrats dramatiskt. Mot slutet av 1980-talet beskrevs utvecklingen inom rörelseforskningen som en ”explosion in the last ten years, of theoretical and empirical writings on social movement and collective action”8, en utveckling
som fortsatt under 1990- och 00-talet. Explosionen medförde bland annat en ökad interaktion mellan forskare inom olika traditioner, vilket bidragit till att gränser suddats ut, teoretiska perspektiv korsbefruktats och vidareutvecklats.9
3 Thörn, Håkan (2005) i Eyerman, Ron & Jamison, Andrew (2005) Sociala rörelser i en ny tid,
Studentlitteratur AB, Lund, s.5f. Den tidigaste kända referensen till begreppet ”social rörelse” hittas hos Lorenz von Stein 1842 i dennes verk om de socialistiska och kommunistiska rörelserna i Frankrike, se Wennerhag, Magnus (2008) Global rörelse: den globala rättviserörelsen och
modernitetens omvandlingar, Lund, Lunds universitet, s.51ff
4 Wettergren & Jamison (2006); Wennerhag (2008). Kollektiv behaviorism fokuserar framför allt på
strukturella spänningar/förändringar och det kollektiva beteende som de kan ge upphov till. Fokus ligger på att förstå de handlingar, rationella eller irrationella, som individen utför inom ramen för kollektivet. Den kollektiva behaviorismen delas ofta in i strukturfunktionalism, med kända företrädare som Talcott Parsons och Neil Smelser, samt symbolisk interaktionism, med teoretiker som James Coleman, Herbert Blumer, Ralph Turner och Lewis Killian. Läs mer i t.ex. della Porta & Diani (2006) s.12f; Eyerman & Jamison (2005) s.16ff
5 Resursmobiliseringsteorin ser sociala rörelser som ett resultat av rationella, meningsfulla och
organiserade kollektiva handlingar som syftar till att uppnå tydliga politiska mål. Rörelsers framväxt och framgång antas till stor del bero på organisationsmässiga förutsättningar - t.ex. förmågan att organisera sig, anpassa handlingsstrategier och bygga nätverk - och framför allt på de aktivas förmåga att generera och hantera olika typer av resurser. En viktig utveckling av
resursmobiliseringsteorin är det politiska processperspektivet, med företrädare som Charles Tilly, Peter Eisinger, Herbert Kitschelt, Doug McAdam och Sydney Tarrow. Här introduceras bland annat begreppet möjlighetsstrukturer för att lyfta fram betydelsen av den politiska och institutionella miljö som rörelser verkar i för dess framväxt och utveckling. Läs mer i t.ex. Eyerman & Jamison (2005); della Porta & Diani (2006)
6 Identitetsparadigmet ser sociala rörelser som historiska aktörer och bärare av större politiska
projekt. Perspektivet färgas bitvis av det marxistiska inflytandet där sociala rörelser tillskrivs en viktig historisk roll och en frigörande potential, samtidigt som anhängarna gör många betydande avsteg från klassiska marxistiska teorier. Inom perspektivet finns ett utvecklat intresse för konstruktionen av identitet och en uppdatering av frågor kring klassrelationer och klasskamp i ett modernt samhälle. Kända företrädare är Alberto Melucci och Alain Touraine. Läs mer i t.ex. Wettergren & Jamison (2006); Buechler M. Steven (2013) New social movement and new social movement theory, i Snow, David A., della Porta, Donatella, Klandermans, Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-Blackwell encyclopedia of social and political movements, Chichester (UK), Wiley-Blackwell, s.846ff
7 McAdam, McCarthy & Zald (1996) s.xi; Eyerman & Jamison (2005) s.32ff 8 della Porta & Diani (2006) s.1
9 McAdam, McCarthy & Zald (1996) s.xiff. Exempel på syntetiska perspektiv är Cohen, Jean
(1985), Klandermans & Tarrow (1988) och Eyerman & Jamison (1990). Se Eyerman & Jamison (2005) s.32ff
De senaste decenniernas teoretiska utveckling har bland annat karaktäriserats av ett växande intresse för idéers betydelse för kollektivt handlande. Från att, under stora delar av rörelseforskningens historia, ha tagit idéers mobiliserande kraft för givet har forskare, alltsedan mitten på 1980-talet, ägnat allt mer kraft åt att försöka förstå och förklara idéarbetets konkreta betydelse för rörelsers aktivitet; från dess uppkomst, framväxt och utveckling till dess slutliga öde – misslyckande eller framgång med att påverka samhället i den riktning som förespråkas.
En av de traditioner som stått i centrum för detta återuppväckta intresse är
inramningsteorin [framing theory], en forskningsgren som delvis växt ur – men
också som en utmaning mot – resursmobiliseringsteorin med syftet att studera de idéer och meningsskapande processer som får människor att engagera sig i kollektivt förändringsarbete.10 Inom inramningsteorin studeras
både innehållet i de kollektiva ”idépaket” som utvecklas inom rörelser, hur rörelseaktörer arbetar för att sprida dessa idéer till det omkringliggande samhället och vilken betydelse de har för att framför allt mobilisera stöd och att få anhängare att agera. De sistnämnda faktorerna anses, som vi strax kommer att se, ha avgörande betydelse för de flesta sociala rörelseaktörers utsikter att påverka samhället.11 Men först; något kort om vad som
konstituerar en social rörelse.
Vad är en social rörelse?
Som redan antytts finns en rad olika sätt att definiera sociala rörelser.12 I
denna avhandling förstås sociala rörelser, med hänvisning till Wettergrens syntetisering av dominerande definitioner inom fältet, som en kollektiv mobilisering av människor som vuxit fram ur gemensamma upplevelser av samhälleliga problem och konflikter. Rörelser består av en mångfald aktörer som ofta saknar formell politisk makt och som verkar i det civila samhället. Aktörerna pekar på upplevda brister i det existerande systemet och organiserar sig för att försöka förändra sin omvärld genom kollektivt handlande. I processen skapas en kollektiv identitet som bygger på en gemensam världsuppfattning, solidaritet gentemot likasinnade och en kritisk hållning till det samhällsystem som gett upphov till problemen.13
Givet denna avhandlings fokus på tre ”typiska” rörelseaktörer blir det viktigt att direkt påpeka att sociala rörelser – i sin helhet – är något betydligt större, något betydligt mer diffust än de formaliserade grupperingar som utgör rörelsers mest synliga uttryck. Inom rörelseforskningen görs t.ex.
10 Carroll, K William & Ratner, R.S. (1996) Master framing and cross-movement networking in
contemporary social movements, The Sociologial Quarterly, vol.37, nr.4, s.601
11 Se t.ex. Klandermans (1988) s.177; Snow & Benford (1988) s.199
12 Ring, Magnus (2007) Social rörelse: Begreppsbildningen kring ett mångtydigt fenomen, Lund,
Lunds universitet
skillnad mellan rörelser och rörelseorganisationer, två begrepp som till vardags ofta kopplas samman. Rörelseorganisationer är organisationer som skapats för att explicit uppnå rörelsens mål och som därmed utgör rörelsers mest tydliga uttryck, drivande kraft eller ”ansikte utåt” – men de är inte rörelsen. Runt rörelseorganisationerna finns en mängd andra aktörer som också har betydelse och engagerar sig i rörelsearbete. Det kan handla om såväl formella organisationer – t.ex. fackförbund, politiska partier, kyrkor, media, skolor, studieförbund, nätverk och paraplyorganisationer – som lösare informella grupperingar; t.ex. aktivistnätverk, umgängeskretsar, tillfälliga arbetsgrupper eller sammanslutningar.14 De olika aktörerna är olika
dedikerade till rörelsens mål, kan gå in och ut ur rörelsens aktivitet och interagera med en rad andra samhälleliga aktörer, vilket bidrar till att rörelser som helhet inte har några tydliga, väldefinierade gränser. Rörelseforskaren Pamela Oliver skriver:
”Social movements have diffuse boundaries across time, space, and personnel. You cannot draw a clear-cut boundary around a social movement. People on the ground will debate about what a movement means and who is in and who is out.”15
I denna avhandling används begreppet rörelseaktör för att benämna enskilda aktörer i rörelser – från individer utan organisationsanknytning, mindre sammanslutningar, tillfälliga grupper, formaliserade organisationer och etablerade nätverk – som i realiteten, sammantaget, utgör en social rörelse. Begreppet den antirasistiska rörelsen blir således ett övergripande samlingsnamn för den mångfald av löst sammanhållna antirasistiska aktörer som genom arbete i det civila samhället försökt att utmana olika former av rasism genom historien. De fall som studeras här är tre exempel på tydliga, mer formaliserade rörelseaktörer; tre exempel på de olika typer av antirasism jag menar karaktäriserat rörelsen historiskt. Att jag valt begreppet rörelseaktör före rörelseorganisation för att beskriva fallen handlar om ett försök att undvika den vardagliga förståelse som omger ordet ”organisation”. Alla tre grupper har olika karaktär där Stoppa rasismen utgör urtypen för en klassisk rörelseorganisation, AFA mer tar formen av ett koordinerat nätverk och Samling mot rasism utgör en antirasistisk paraplyorganisation med egen, självständig agenda. Trots olikheterna utgör de alla tre tydliga exempel på explicita antirasistiska rörelseaktörer, skapade med det överordnade målet att bekämpa rasism genom arbete i det civila samhället.
14 McAdam, McCarthy & Zald (1996) s.1, s.145, s.152
15 Oliver, Pamela (2003) Lecture notes: Overview of Concepts/Theory in Social Movements,
tillgänglig via: http://www.ssc.wisc.edu/~oliver/SOC924/Assignments/Documents/ sm%20theory%20lecture.pdf (besökt den 12 februari 2013)
De sociala rörelsernas betydelse
Under hela 1900-talet har sociala rörelser spelat en avgörande roll – både som progressiva och reaktionära, drivkrafter och motkrafter – i de hastiga förändringsprocesser som präglat samhället och politikens utveckling.16
Ingenting tyder på att denna kraft minskat under 2000-talets första decennium. Successivt och med ökad intensitet har politisk praktik flyttats från etablerade politiska institutioner till rörelser som strävar efter att förändra och påverka utanför de arenor som definieras som klassiskt politiska. 2000-talets alternativa globaliseringsrörelse och anti-krigsrörelse och 2010-talets arabiska vår och Occupy-rörelse är fyra exempel som nyligen skrivit in sig i historieböckerna. Sociala rörelser är en naturlig del av det politiska livet; så till den grad att samtidens politiska klimat ibland beskrivs som ett ”rörelsesamhälle”17.
Gemensamt för många sociala rörelser är att de försöker uppmärksamma och åtgärda problem som de menar att etablerade politiska grupper eller idétraditioner missat, inte prioriterat, nonchalerat eller medvetet ignorerat. De sociala rörelserna har ofta fungerat som politiska ”blåslampor” eller ”profeter”; de har burit bud om morgondagens aktuella politiska frågor, visat på alternativ och utmanat det politiska etablissemanget som tvingats svara, omformulera sig och utvecklas. Steg för steg har de gjort det möjligt för nya aktörer att föra upp frågor på den politiska dagordningen i strävan efter förändring. I Sverige är arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, kvinnorörelsen, fredsrörelsen och miljörörelsen fem tydliga exempel på sociala rörelser som satt tydligt avtryck och som successivt, mer eller mindre, kommit att införlivas och institutionaliserats i det etablerade politiska systemet.18
Utvecklingen i Sverige har lett till att gränsen mellan rörelser, omkringliggande samhälle och formella politiska institutioner ofta blivit suddig, t.ex. har arbetarrörelsen länge haft ett nära samband med det socialdemokratiska partiet, men även bonderörelsen, miljörörelsen, den feministiska rörelsen och den främlingsfientliga rörelsen har ”egna” partier. I Sverige har partier och rörelser ofta förts samman under begreppet ”folkrörelse”, vilket blivit ett eget studieobjekt.19 Vid sidan om de mer
”institutionaliserade” rörelserna har nya mobiliseringar sprungit fram.20 Två
tydliga exempel är den redan omnämnda alternativa globaliseringsrörelsen eller antikrigsrörelsen, men även djurrättsrörelsen och HBTQ-rörelsen är exempel på barn av de senaste decenniernas kamp.21
16 Thörn, Håkan (2005) Förord, i Eyerman, Ron & Jamison, Andrew (2005) Sociala rörelser i en ny
tid, Studentlitteratur AB, Lund, s.5f
17 della Porta & Diani (2006) s.2 18 Eyerman & Jamison (2005) s.10 19 Ibid. s.38ff
20 della Porta & Diani (2006) s.2 21 Eyerman & Jamison (2005) s.9
3.2. Inramning
Som konstaterats fokuserar denna avhandling på de idéer som legat till grund för de studerade rörelseaktörernas verksamhet och vilka praktiska konsekvenser dessa idéer haft. Närmare specificerat beskrivs och analyseras vilken betydelse arbetet med att forma och sprida kollektiva ramverk har för aktörernas förutsättningar att bedriva ett framgångsrikt arbete. Som nämnts utgör begreppen ram/ramverk [frame] och inramning [framing] avhandlingens teoretiska nav. Ur inramningsteorin, och de olika beståndsdelar den rymmer, genereras de viktigaste begrepp, frågor och analysverktyg som används för att besvara avhandlingens syfte och frågeställningar. Nedanstående text syftar till att introducera traditionen mer utförligt än i inledningskapitlet, redogöra för inramningsperspektivets utveckling och presentera ett antal centrala begrepp som är av vikt för avhandlingen.
Inramningsperspektivets historia
Begreppen ram/ramverk och inramning har cirkulerat inom samhällsvetenskaplig forskning sedan 1950-talet och kommit att användas inom flera akademiska discipliner och forskningsområden, däribland psykologi, media och kommunikation, sociologi, statsvetenskap, ekonomi, lingvistik, antropologi och forskning om sociala rörelser och kollektivt handlande.22 Begreppens breda användning har lett till att de stundtals fyllts
med olika innehåll.23 I denna avhandling förstås begreppen i enlighet med
den tradition som dominerat inom den sociala rörelseforskningen och som utvecklats av framför allt David A. Snow och Robert D. Benford. Deras gemensamma artikel ”Frame alignment processes, micromobilization and movement participation” innebar det stora genombrottet för teoritraditionen inom rörelseforskningen.24 I artikeln, som publicerades i mitten av 1980-
talet, kritiserade Snow, Benford och de andra medförfattarna de dominerande rörelseforskningstraditionerna i USA och Europa för att ha glömt bort eller ignorerat idéers och meningsskapande processers betydelse för kollektivt handlande.25 Den då existerande akademiska litteraturen
22 Van Gorp, Baldwin (2007) The Constructionist approach to framing: bringing culture back in,
Journal of communication, vol.57, nr.1, s.60-78; Snow & Benford (2000), s.611; Snow (2004)
23 En kortfattad beskrivning av olika traditioner och sätt att använda inramningsteori återfinns i
kapitel fem.
24 Snow et.al. (1986). Första gången begreppet inramning användes i samband med
rörelseaktivitet var 1982 i Gamson, Fireman och Rytinas artikel Encounters with unjust authority. Se Gamson et al. (1982)
25 Snow et.al. (1986) s.465ff; Snow & Benford (1988) s.197; Benford (1997) s.410, s.416; Snow,
David A. (2004) Framing processes, ideology and discursive fields, i Snow, Soule & Kriesi (2004)
The Blackwell companion to social movements, Malden MA, Blackwell publishing, s.384. Inom det
europeiskt förankrade identitetsparadigmet var intresset för idéers betydelse för kollektivt handlande emellertid större än i dominerande amerikanska forskningstraditioner. Här studerades bland annat formerandet av kollektiva identiteter som ansågs bygga på ”kognitiva definitioner
ansågs sällan behandla relationen mellan idémässiga och meningsskapande faktorer systematiskt och analytiskt. Istället tog forskare allt för ofta idéers kollektiva mobiliseringskraft för givet och gav dem endast plats i rent deskriptiva, statiska former. Det hävdades att det alltid fanns så mycket idébaserat missnöje i samhället att proteströrelser kunde växa fram, varpå andra faktorer, t.ex. resurstillgång eller politiska möjlighetsstukturer, var viktigare att studera. Snow och Benford menade att forskarna ignorerade det faktum att inte bara existensen – utan framför allt människors olika tolkningar – av problem, lösningar och alternativ är avgörande för huruvida de kommer att delta i kollektivt handlande eller inte.26
Till skillnad från den rörelseforskning som ansågs ha missat den enorma variation av subjektiva tolkningar som människor tillskriver sina objektiva, materiella positioner hävdade Snow och Benford att rörelseaktörer inte bara bär på idéer automatiskt sprungna ur strukturella förhållanden eller existerande ideologier, de arbetar aktivt för att utveckla och förnya dessa i en interaktiv process som skapar mening och förståelse för deltagare, motståndare och åskådare. Rörelser är, tillsammans med andra samhälleliga aktörer (t.ex. staten, media och motaktörer) djupt inblandade i en dynamisk meningsskapande process där aktörer både samverkar och konkurrerar om att skapa och sprida idéer och uppfattningar, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för kollektivt handlande.27
Snow och Benfords artikel fick stort genomslag och lyckades samla upp och kanalisera ett framväxande, återuppväckt intresse för idéers betydelse i samband med rörelseaktivitet. Artikeln fick en myriad av efterföljare och vidareutvecklingar och inom några år hade en hel forskningstradition vuxit fram, vad som refereras till som inramningsperspektivet [framing perspective].28
Centralt för perspektivet är att det menar att konstruktionen och spridandet av idéer spelar en avgörande roll under rörelsers hela existens; från dess uppkomst, framväxt och utveckling till dess slutliga öde – framgång eller misslyckande.29
Vad är en ram?
Begreppen ram/ramverk och inramning är, som konstaterats, inte nya utan har sina rötter hos Gregory Bateson och Erwing Goffman. Bateson introducerade begreppet ram i mitten på 1950-talet för att beskriva de mentala konstruktioner varigenom människor försöker greppa vad som
beträffande mål, medel och aktionsområde eller aktionsfält”, ett forskningsfokus med paralleller till inramningsperspektivet. Wettergren & Jamison (2005) s.25f
26 Benford & Snow (2000) s.613; Snow (2004) s.382; Polletta & Ho (2006) s.189 27 Benford & Snow (2000) s. 613; della Porta & Diani (2006) s.86
28 Snow (2013); Snow, David A. & Soule, Sarah Anne (2010) A primer on social movements, New
York, W. W. Norton; Benford & Snow (2000)
händer i omgivningen och därmed svara på frågan “vad händer här?”. Bateson hävdade att ramverk är viktiga för all social interaktion eftersom de ger aktörer möjlighet att definiera hur andras handlingar och yttringar ska förstås.30 Tjugo år senare plockade Goffman upp begreppet och utvecklade
det vidare.31 Goffman använde ordet ram för att beskriva de mentala
tolkningsscheman som gör det möjligt att ”lokalisera, uppfatta, identifiera och kategorisera händelser”32 i individers eller gruppers livsmiljö och världen
i stort. Enkelt uttryckt kan en ram, i linje med Goffman, beskrivas som en: “general, standardized, predefined structure (in the sense that it already belongs to the receiver´s knowledge of the world) which allows recognition of the world, and guides perception… allowing him/her to build defined expectations about what is to happen, that is to make sense of his/her reality.”33
Goffman betonade att ramar formas och omformas i en interaktiv process där aktören samspelar med omgivningen och aktivt försöker att tolka den. Ramar ska således inte förstås som oföränderliga enheter som ”finns” i medvetandet som statiska konstruktioner, utan något som utvecklas och omformas kontinuerligt i takt med individens erfarenheter och upplevelser.34
Med hjälp av befintliga ramar försöker individen att tolka nya händelser och erfarenheter, samtidigt som de redan existerande ramarna utvärderas, omprövas och utvecklas. Ramar uppfinns således inte ur tomma intet, utan är ständigt avhängigt tidigare erfarenheter, redan existerande ramverk och rådande kontext.
På liknande sätt resonerar teoretiker inom inramningsperspektivet. Med inspiration från Goffman används begreppet ram i betydelsen
förståelseram/tolkningsram. Individuella ramar ses som mentala scheman,
formade av tidigare erfarenheter och den kontext som omger individen, som låter denne tolka omvärlden och sin plats i den, vilket i sin tur påverkar och styr personers handlande. Verbet inramning syftar på den meningsskapande, interaktiva process där individer formar, använder och utvecklar dessa förståelseramar för att uppfatta, lokalisera, identifiera, sortera och skapa ordning i den komplexa värld som omger dem. Inramning bygger således på en aktiv, aktörsdriven konstruktion av ett ”tolkningsschema som förenklar och kondenserar ’världen där ute’ genom att selektivt understryka och koda
30 Bateson, Gregory (1954/1973) A theory of play and fantasy, i Steps to an ecology of mind, New
York, Paladin, s.150ff; Oliver & Johnston (2000) s.3; Johnston (2002)
31 Goffman, Erving (1974) Frame Analysis: An essay on the organization of experience, Boston,
Northwestern University Press
32 Benford (1997) s.415 (min övers.)
33 Paolo Donati citerad i della Porta & Diani (2006) s.74 34 Polletta & Ho (2006) s.190; Oliver & Johnston (2000) s.3f
objekt, situationer, händelser, erfarenheter och händelseförlopp i någons nuvarande och förflutna situation”35.
Kollektiva ramverk och dess funktion
Som beskrivits redan i inledningskapitlet kan de individuella ramverken också ta kollektiva former, och det är dessa som står i fokus både för forskningstraditionen och i denna avhandling. Nivåerna har mycket gemensamt, men skiljer sig också åt. Båda hjälper aktören, oavsett om det är en individ eller ett kollektiv, att uppfatta, sortera och tolka händelser i det omgivande samhället. Båda är också resultatet av en interaktiv, meningsskapande process där ramarna ständigt utvecklas i förhållande till den skiftande kulturella, materiella, sociala och politiska kontext som omger aktören. Här spelar till exempel aktörer eller faktorer som media, politiska allierade, direkta motståndare, omkringliggande institutioner, historiska erfarenheter av liknande rörelser, redan existerande ramverk och vad som