Ovanstående frågor har legat till grund för både insamlandet och
5.1. Fallstudier – förtjänster och brister
5.2 Metod och material
5.3 Bearbetning av empiri och analys 5.4 Empirikapitlens struktur
5.1. Fallstudier – förtjänster och brister
I den diskussion som föregått detta kapitel har begreppen fall och fallstudie nämnts vid flera tillfällen. Urvalsdiskussionen i kapitel två avslutades bland annat med att konstatera att avhandlingen kommer att fokusera på tre fall som kan stå som talande exempel för de olika typer av antirasism jag menar karaktäriserat rörelsens historia. Stoppa rasismen beskrevs som ett fall av pragmatisk antirasism, Antifascistisk aktion som ett fall av radikal och Samling mot rasism som ett moderat dito. Det är följaktligen hög tid att kort definiera dessa begrepp inom ramen för denna avhandling.
I sin enklaste form är en fallstudie en detaljrik undersökning av ett enskilt eller ett fåtal fall där fallet/-en utgör forskningsobjekt i sig. Målet med fallstudien är att teckna en djupgående bild som fångar detaljrikedomen, nyanserna eller det unika i det som studeras.1 Ju färre fall, och ju djupare
forskaren ”dyker” i det som studeras, desto tydligare tenderar de drag som historiskt utmärkt fallstudietraditionen att bli.2
Fallstudier används vanligtvis när forskaren söker svar på frågor av beskrivande eller förklarande karaktär, när det som studeras inte går eller bör avskiljas från sin kontext och när forskaren har direkt tillgång till det som studeras, t.ex. genom egna observationer eller personer som kan berätta direkt om det ämne som står i fokus.3 Fallstudier är lämpliga när forskaren
1 Gerring, John (2007) Case study research: Principles and practices, New York, Cambridge
University Press, s.5, s.22; Bryman, Alan (2008) Social research methods, 3.uppl., Oxford, Oxford University Press, s.52ff; Snow, David A. (2013b) Case studies and social movements, i Snow, David A., della Porta, Donatella, Klandermans, Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-
Blackwell encyclopedia of social and political movements, Chichester (UK), Wiley-Blackwell, s.168ff
2 Gerring (2007) s.20
ställer frågor som söker förståelse för mer komplexa företeelser, processer eller relationer – fenomen som ofta förändras och utvecklas över tid och som kan vara svåra att fånga genom mer ”ytliga” eller kortsiktiga observationer och nedslag.4
Med detta sagt kan konstateras att teoretiker som diskuterar fallstudier ofta gör skillnad på olika typer av fall, vilket ökar graden av komplexitet. Fall kan t.ex. vara kritiska, extrema/unika, exemplifierande/typiska, uppdagande eller longitudinella.5 I relation till dessa benämningar beskrivs den typ av fall
som studeras här bäst som ”exemplifierande”. Enligt Bryman väljs denna typ av fall för att de ”exemplifies a broader category of which it is a member” och för att fallet ”provide a suitable context for certain research questions to be answered”.6 Gerring för ett liknande resonemang och menar att det som
utmärker fallstudien är ”the intensive study of a single case where the purpose of that study is – at least in part – to shed light on a larger class of cases (a population)” 7. En exemplifierande fallstudie syftar således både till
att ge en detaljerad bild av det enskilda undersökningsobjektet och samtidigt ge lärdomar och insikter som kan ha betydelse utanför fallet. Detta innebär inte att fallet bör betraktas som ”representativt”. Exemplifierande fallstudier används inte för att generalisera till en hel population, men anses fortfarande kunna kasta ljus över företeelser – t.ex. relationer, processer, situationer, möjligheter och begränsningar – som kan ha bäring utanför det undersökta studieobjektet.8 Genom ett noggrant urval kan fallet fungera som ett talande
exempel, inte en representativ mikrokopia, för den population forskaren vill skapa djupare förståelse och kunskap kring. I denna avhandling står t.ex. Stoppa rasismen, Antifascistisk aktion och Samling mot rasism som illustrerande exempel för antirasistiskt arbete inom de grupper av pragmatiska, radikala och moderata aktörer som identifierats, utan att resultaten för den skull går att generalisera till alla aktörer inom respektive kategori.
Design och avgränsning
De resonemang som förts i tidigare kapitel har förhoppningsvis bidragit till att ge en bild över hur forskningsfrågor, empiriskt urval och teoretiska utgångspunkter hänger samman. För att ge ytterligare klarhet i avhandlingens forskningsdesign och hur de närstuderade fallen länkar till de olika typer av antirasism som presenterats, den antirasistiska rörelsen och val av teori presenteras nedanstående, schematiska figur (se figur 1).
4 Denscombe, Martyn (1998) The good research guide: for small-scale social research projects,
Buckingham, Open University Press, s.31
5 Yin (2007) s.61ff; Bryman (2008) s.55f
6 Bryman (2008) s.56, se även Snow (2013b) s.167 7 Gerring (2007) s.20
Figur 1: Rörelsens nivåer
Illustrationen åskådliggör att den teori som presenterats i kapitel tre och fyra utvecklats för att studera idéarbetets praktiska konsekvenser för sociala rörelser generellt. I denna avhandling appliceras teorin på den antirasistiska rörelsen, vilket därmed vore möjligt att betrakta som ett fall i sig – ett ”fall av en social rörelse”. Att studera hela den antirasistiska rörelsen är, som konstaterats, emellertid inget som låter sig göras. Den antirasistiska rörelsen är, precis som andra rörelser, inget som enkelt låter sig avgränsas eller definieras. Dess historia rymmer hundratals demonstrationer, tusentals antirasistiska aktioner och ett myller av vardagliga motståndhandlingar, utförda av olika rörelseaktörer; från enskilda individer, tillfälliga aktionsgrupper och etablerade organisationer till samlande nätverk. I praktiken handlar det om allt från antirasistiska och antifascistiska organisationer, kulturorganisationer, etniska minoriteters föreningar, asyl- och flyktinggrupper och etablerade solidaritetsorganisationer till fackförbund, kyrkor och aktörer med direkt koppling till politiska partier. Det omfångsrika fältet kräver därmed, som redan konstaterats i tidigare kapitel, avgränsning vilket medför att alla ovanstående perspektiv naturligtvis inte representeras inom ramen för denna avhandling.
Som beskrivits tidigare har jag, mot bakgrund av de teoretiska utgångspunkter och urvalskriterier som legat till grund för arbetet, grupperat olika typer av antirasistiska rörelseaktörer efter de idéer som motiverat verksamheten – vad jag valt att kalla pragmatisk, radikal och moderat antirasism. Kategorierna har vuxit fram i ett växelspel mellan teori, tidigare forskning och mitt eget utforskande av det empiriska fältet. Mot bakgrund av kategorierna har jag valt ut tre rörelseaktörer – tre fall – som står som tydliga exempel för respektive gren: Stoppa rasismen, Antifascistisk aktion och Samling mot rasism. De tre fallen binds samman av att de utgör explicita antirasistiska rörelseaktörer, grundade med det uttalade syftet att motverka rasism genom arbete i det civila samhället. De utgör alltså inte aktörer som
1. Teori 2. Val av rörelse 3. Typ av rörelseaktörer 4. Rörelseaktörer Inramningsteori: Generellt applicerbar på sociala rörelser Den antirasistiska rörelsen Fall 2 AFA Y X SamlingFall 2 mot rasism Y X Fall 1 Stoppa rasismen Y X Radikal Moderat Pragmatisk
förvisso har antirasism på agendan och deltar i rörelsearbete, men som har till huvuduppgift att ägna sig åt annan verksamhet – något som varit vanligt historiskt. Samtidigt rymmer de tre fallen betydande olikheter i fråga om de kollektiva ramverk som motiverat arbetet och följaktligen också i hur de analyserat och angripit problemen. Fallen anses både relevanta att studera i sig då de spelat centrala roller i rörelsens historia, samtidigt som de har potential att illustrera möjligheter och svårigheter som är utmärkande för de kategorier de hämtats ur.9
Som sig bör vid arbete med fallstudier skildras de tre aktörerna i en vidare kontext. Empirikapitlen rymmer såväl en tillbakablick över rörelsens historia som en beskrivning av flera av de samtida grupper, händelser och ramverk som omgivit och påverkat aktiviteten i de fall som fokuseras. På så vis skapas förutsättningar att sätta de närstuderade aktörerna och deras ramverk i ett större antirasistiskt sammanhang, både historiskt och samhälleligt. Genom att studera flera fall blir det även möjligt att uppmärksamma fenomen som tycks mer gemensamma för de tre aktörerna, vilket gör att den avslutande analysen även kan återkopplas till de högre nivåerna av modellen ovan. Sammantaget skapas en forskningsdesign som gör det möjligt att både intressera sig för djupet i de enskilda fallen, men också att analysera och diskutera iakttagelser som kan vara relevanta i en vidare antirasistisk kontext och som därmed kan återkopplas till den översta empiriska nivån – rörelsen som helhet. De samtida utblickarna, den historiska genomgången och valet att analysera flera fall har således ökat möjligheterna att lyfta forskningen ”ovanför” de närstuderade aktörerna och även upptäcka, beskriva och föra resonemang kring företeelser som tycks mer återkommande inom rörelsen. Med detta sagt är det viktigt att poängtera att avhandlingen på intet sätt gör anspråk på att utgöra den ”fullständiga”, ”definitiva” eller ”sanna” skildringen av den antirasistiska rörelsen under de studerade åren – sådana anspråk vore förmätna och kunskapsteoretiskt felaktiga. Som nämnts finns hundratals potentiella antirasistiska rörelseaktörer att välja bland, och verksamheten tar en mängd olika riktningar och former. Denna studie har ett naturligt, utrymmesmässigt fokus riktat mot de närstuderade aktörerna, deras kollektiva ramverk och aktiviteter. Det är också här studien underbyggs med starkast empiriskt underlag. Då Stoppa rasismen och Samling mot rasism haft sin bas i Stockholm, samt att AFA:s stockholmsavdelning utgjort den gren inom nätverket med längst historisk kontinuitet, är det också viktigt att lyfta fram att det empiriska materialet till stor del kretsar kring händelser i huvudstaden.
Kritik mot fallstudier
Historiskt har fallstudier, i synnerhet kvalitativa sådana, blivit ansatta med argument som hävdar att de alltför ofta saknar stringens, precision och inte lever upp till grundläggande vetenskapliga kriterier.10 Fallstudieforskare har
anklagats för att dra långtgående slutsatser om orsakssamband genom personliga, subjektiva svar på forskningsfrågor, ofta dolda bakom snåriga teorier, snedvridet urval, oprecis datainsamling och vaga, svepande tolkningar.11
Det finns flera sätt att hantera denna kritik. Ett sätt är att hävda att de forskare som talar om t.ex. ”objektivitet”, ”generaliserbarhet”, ”replikerbarhet”, ”reliabilitet” 12 eller traditionella former av ”validitet” 13
helt enkelt rör sig inom ett annat forskningsparadigm där aktiva tenderar att operera efter andra ontologiska och epistemologiska utgångspunkter än de som underbygger många kvalitativa fallstudier. Istället för att anpassa sig till en mer ”positivistisk” logik och begreppsapparat förordas utarbetandet av alternativa kriterier för att bedöma forskningens kvalitet, t.ex. forskarens hantverksskicklighet, kommunikativ validitet och pragmatisk validitet.14
Ett annat förhållningssätt är att förvisso se och erkänna olikheter mellan forskningstraditioner, men ändå försöka utveckla strategier för att hantera den del av kritiken som upplevs relevant, t.ex. risk för otydlighet, brist på stringens, precision, giltighet och tillförlitlighet eller alltför svepande, generaliserande slutsatser.
I fråga om t.ex. otydlighet, bristande stringens och intern validitet kan något så grundläggande som en medveten, tydlig forskningsdesign som logiskt länkar samman forskningsfrågor, teori och metod med val av fall, empiriinsamling och de slutsatser som genereras i hög grad bidra till att motverka oklarheter och missförstånd. Här upplever jag att teoridriven forskning, som den som bedrivs i denna avhandling, har flera potentiella fördelar. En väl utvecklad teoretisk ram bidrar till att strukturera
10 Yin (2007) s.27 11 Gerring (2007) s.6
12 Reliabilitet handlar, i sin enklaste form, om studiens ”tillförlitlighet”. Målsättningen är att minimera
fel och skevheter vid datainsamling och analys som kan förvränga resultaten och leda till felaktiga slutsatser. Yin (2007) s.55; King, Gary, Keohane, Robert O. & Verba, Sidney (1994) Designing
social inquiry: scientific inference in qualitative research, Princeton, N.J., Princeton University
Press, s.25; Bryman (2008) s.376
13 Med validitet åsyftas generellt forskningens ”giltighet”; att forskaren verkligen
undersöker/beskriver/mäter det hen säger sig undersöka. Detta kan brytas ned i en rad faktorer: t.ex. begreppsvaliditet, intern validitet och extern validitet. Se t.ex. Bryman (2008) s.54ff, s.376; King, Keohane, & Verba (1994) s.25; Dalen, Monica (2007) Intervju som metod, Malmö, Gleerups Utbildning AB, s.113f.
14 Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund, Studentlitteratur, s.207-227. Ett
annat exempel är Johansson som tar upp kriterier som överenstämmelse, insiktfullhet, sammanhang, pragmatisk nytta och huruvida analysen är övertygande. Se Johansson, Anna (2005) Narrativ teori och metod; med livsberättelsen i fokus, Lund, Studentlitteratur, s.314ff
forskningsprocessen och gör forskaren mer medveten om centrala val innan datainsamlandet tar vid.15 Teorin bidrar till att precisera vad som ska
studeras, utarbeta konkreta forskningsfrågor och avgöra vilken data som är viktig att samla in och varför. De teoretiska utgångspunkterna tydliggör även hur empirin bör bearbetas och analyseras, underlättar att se samband och sätta in resultaten i större sammanhang, såväl teoretiskt som empiriskt. Förhoppningsvis blir studien tydligare, mer systematisk och ”genomskinlig”, vilket stärker möjligheten att granska arbetet.16
För att hantera den kritik som riktas mot bristande tillförlitlighet och trovärdighet har jag strävat efter att göra empirin och analysen så transparent som möjligt. Genom att lyfta in gott om exemplifierande, konkretiserande och belysande citat eller textutdrag har jag tydligt försökt redogöra för den empiri som utgör stommen i arbetet. Detta är en vanligt förekommande metod vid analyser av kollektiva ramverk och något som också förordas av ledande teoretiker inom fältet.17 Målsättningen är att de
citat/utdrag som publiceras ska vara tillräckliga för att läsarna själva ska kunna göra tolkningar av fallen. Genom en rik redovisning av empiri skapas möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, dra slutsatser och antingen instämma i eller avvika från de resonemang som förs.18
Den kritik som riktas mot alltför svepande, generaliserande slutsatser är knepigare. Eftersom fallstudier ofta utgår från specifika aktörer som agerar i naturliga miljöer, menar kritiker att det är vanskligt att försöka generalisera resultaten till större skeenden eller grupper. Fallstudier har begränsad ”extern validitet”19 och därmed svårt att ”gå bortom data”20, vilket bidragit
till att fallstudier framför allt ansetts vara lämpliga att använda i ett inledande skede – som utforskande, deskriptiva metoder för att skärpa frågeställningar och upptäcka kausala mekanismer.21 Här blir det viktigt att
poängtera att kritikerna har rätt i att man utifrån en fallstudie inte kan generalisera till en population i stort – men att dra generella slutsatser kring större populationer är heller inte fallstudiens syfte. I den ständiga avvägningen mellan att kunna säga lite om mycket eller mycket om lite lutar fallstudieforskaren åt det sistnämnda, skeptiska till att genera ”lagar” ur sina enskilda fall.
15 King, Keohane & Verba (1994) s.29; Gerring (2007) s.7
16 Bryman (2008) s.370; King, Keohane, & Verba (1994) s.46; Bryman, Alan (1997) Kvantitet och
kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, Lund, Studentlitteratur, s.111
17 Johnston (2002) s.69f
18 Holmberg, Carin (1999) Det kallas kärlek: En socialpsykologisk studie om kvinnors underordning
och mäns överordning bland unga jämställda par, Göteborg, Anamma, s. 88f; Bryman (1997) s.61;
King, Keohane & Verba (1994) s.27; Dalen (2007) s.108; Yin (2007) s.130
19 Bryman (2008) s.376; King, Keohane & Verba (1994) s.45; Yin (2007) s.55
20 Graziano, Anthony M. & Raulin, Michael L (2007) Research methods: A process of inquiry, 6:e
uppl., Boston, Pearson Allyn and Bacon; Bryman (1997) s.106f
Samtidigt anses, som ovan konstaterats, att exemplifierande fallstudier fortfarande har potential att ge förståelse och insikt av betydelse bortom det enskilda fallet. Situationen kan därmed framstå som en paradox. Å ena sidan konstateras begränsad extern validitet och å andra sidan att fallet valts för att det utgör ”ett tydligt exempel” och kan illustrera t.ex. förutsättningar och problematiker som kan möta andra, liknande aktörer. I sammanhanget blir det viktigt att poängtera att det är skillnad mellan att hävda representativitet/generaliserbarhet och att säga att något kan stå som ett illustrerande/talande exempel. Det sistnämnda implicerar en medvetenhet om fallstudiens begräsningar i fråga om extern validitet, vilket diskuterats tidigare. För att öka möjligheterna att föra trovärdiga resonemang även bortanför de enskilda fallen har jag, som redan beskrivits, valt att sätta in de tre fallen i en större historisk och samhällelig kontext. Genom att beskriva såväl historiska föregångare som samtida ”släktingar” till de närstuderade fallen skapas möjlighet att se kontinuiteter, avvikelser och utvecklingslinjer. Genom skildringarna blir det möjligt, även för läsaren, att avgöra om Stoppa rasismen, AFA och Samling mot rasism faktiskt utgör tydliga exempel på pragmatisk, radikal och moderat antirasism och om de mer övergripande resonemang som förs kring rörelsen har täckning i det empiriska materialet.
Att generalisera mot teori
De begräsningar i extern validitet som diskuterats ovan innebär emellertid inte att fallstudier nödvändigtvis saknar generaliserande ambitioner. Istället för att dra slutsatser om hela populationer kan fallstudier uttala sig i relation till teori.22 En välutvecklad teoretisk ansats, som ofta testats vid flera tillfällen
i andra studier, gör det möjligt att visa när eller varför – eller varför inte – man kan förvänta sig vissa resultat. Därmed finns möjlighet att uttala sig i mer generella termer om teorins användbarhet och giltighet. Om teorin beskriver en rad förmodade samband kan fallstudien användas för att bevisa eller motbevisa dess giltighet. Om iakttagelser kring det enskilda fallet inte stämmer – eller stämmer – med den övergripande teorin finns möjlighet att uttala sig om teorins användbarhet i stort. Gerring skriver; ”evidence drawn from a single case may falsify a necessary or sufficient hypothesis”23, vilket
skapar möjlighet att ”disprove (…) theory on the basis of a single case”.24
Häri ligger också delar av avhandlingens inomvetenskapliga relevans. Utöver att syntetisera och operationalisera denna form av inramningsteori har studien även en teoriprövande ansats som strävar efter att utöka kunskapen om teorins användbarhet och giltighet för att studera kopplingar
22 Yin (2007) s.28, s.53; Bryman (1997) s.110f; Holmberg (1999) s.96; Snow (2013b) s.169 23 Gerring (2007) s.42
mellan rörelseaktörers idéarbete och deras förutsättningar att mobilisera stöd och aktivitet. Om de studerade aktörerna har konstruerat och arbetat för att sprida vad teorin stipulerar som trovärdiga och relevanta ramverk, men den historiska genomgången visar att de ändå inte lyckats mobilisera anhängare eller stimulera aktivitet, finns anledning att ifrågasätta de teoretiska verktygens giltighet och tillförlitlighet. Om de teoretiska utgångspunkterna visar sig ha brister är det i sig ett intressant bidrag med inomvetenskaplig relevans; visar de sig i allt väsentligt stämma bidrar den systematiska genomgången, operationaliseringen och den faktiska analysen förhoppningsvis till att öka teoritraditionens empiriska användbarhet.25
Fallstudier och olika varianter av inramningsteori
Att kombinera inramningsteori och fallstudier är på intet sätt unikt. Mycket forskning kring ramar och dess effekter har bedrivits i form av fallstudier på t.ex. specifika aktörer eller ämnesområden, men studierna har tagit olika form bland annat beroende på inom vilken disciplin de bedrivits. Som konstaterats i teorikapitlen har begreppen ram och inramning fått ett stort genomslag inom samhälls- och beteendevetenskaplig forskning de senaste två decennierna. Termerna används inom fält som t.ex. psykologi (se t.ex. Tversky & Kahneman26), forskning om språk och diskurser (se t.ex.
Tannen27), medie- och kommunikationsforskning (se t.ex. Entman28 eller
Scheufele29), sociologi (se t.ex. Goffman30 och Gamson31) eller policyanalys
och statsvetenskap (se t.ex. Druckman32, Triandafyllidou & Fotiou33 eller
25 King, Keohane & Verba (1994) s.110
26 Kahneman, D., Slovik, P. & Tversky, A. (1979) Prospect Theory: An Analysis of Decision under
Risk, Econometrica, vol.47, nr.2, s.263-91; Tversky, A. & Kahneman, D. (1981) The framing of decisions and the psychology of choice, i Elster, J (1986) Rational Choice, Oxford, Oxford University Press, s.123-41; Kahneman, D., Slovik, P. & Tversky, A. (red). (1982) Judgment under
uncertianty: Heuristics and biases, Cambridge, Cambridge University Press; Kahneman, D. and
Tversky, A. (red). (2000) Choices, Values and Frames, Cambridge, Cambridge University Press,
27 Tannen, Deborah (red.) (1993) Framing in discourse, New York, Oxford University Press, s.133-
55
28 Entman, Robert M. (2004) Projections of Power: Framing news public opinion and U.S foreign
policy, Chicago, University of Chicago Press; Entman, Robert M. (1993) Framing: Towards
Clarification of a Fractured Paradigm, Journal of Communication, vol.43, nr.4, s.51-58
29 Scheufele, Dietram A. (1999) Framing as a theory of media effects, Journal of Communication,
vol.49, nr.4, s.103-22; Scheufele, Dietram A. (2004) Framing-effects approach: A theoretical and methodological critique. Communications, vol.29, nr.4, s.401-428
30 Goffman, E. (1974) Frame Analysis: An essay on the organization of experience, Boston
Northwestern University Press
31 Gamson, William A. (1992) Talking politics, Cambridge, Cambridge University Press; Gamson,
William. A. (1995) Constructing social protest, i Johnston, Hank & Klandermans, Bert (red.) (1995)
Social movements and culture, London, UCL Press
32 Se t.ex. Druckman, James N. (2010) What´s it all about? Framing in political science, i Keren,
Gideon (red.) (2010) Perspectives on framing, New York & Hove, Psychology Press; Druckman, James N. (2001) The Implications of Framing Effects for Citizen Competence, Political Behavior, vol.23, nr.3, s.225-56; Druckman, James N. (2001) On the Limits of Framing Effects: Who Can