Inledande teoretiska resonemang
3.5. Hur arbetar rörelseaktörer för att sprida sina ramverk?
är det dags att diskutera den andra viktiga komponenten i en inramningsprocess. Som konstaterats räcker det inte med att utveckla en ram för att mobilisera anhängare och få dem att agera, för att nå framgång måste aktiva också arbeta för att sprida dem till målgruppen.
3.5. Hur arbetar rörelseaktörer för att sprida sina
ramverk?
För rörelseaktörer som strävar efter kollektiv förändring innebär arbetet med inramning inte bara att fylla de diagnostiska, prognostiska och motiverande delarna med innehåll. Aktören måste också aktivt arbeta för att sprida ramverket till målgruppen och få det att överensstämma eller länkas samman med de idéer som finns hos potentiella anhängare, vilket utgör en förutsättning för mobilisering. För att skildra detta används begreppet
ramförbindelse [frame alignment]112. Med ramförbindelse avses här det
111 Polletta & Ho (2006) s.191; Johnston (2002) s.68
112 Begreppet ”frame alignment” är svåröversatt då ”alignment” och ”align” har en rad snarlika,
men ändå skiftande, innebörder. Enligt ordböcker betyder align ”placering i rät linje”, ”allians”, ”gruppering”, ”inriktning”, ”rikta”, ”justera”. Mot bakgrund av min läsning av inramningsperspektivet kommer frame alignment att användas för att beskriva det tillstånd där rörelseaktören och målgruppens ramverk förbundits eller länkats samman, vilket beskrivs som en förutsättning för mobilisering. Detta handlar således inte om en total sammansmältning, men överenstämmelsen
tillstånd där rörelseaktörens och målgruppens ramverk länkats till varandra så att "individual interests, values and beliefs and social movement organization activities, goals and ideology are congruent and complementary”.113
För att få en fullständig bild av hur väl en aktörs ramverk stämmer överens med målgruppen krävs ingående analyser av mottagarna och de olika former av motiv som kan ligga bakom rörelseaktivitet, något som inte ryms inom ramen för denna avhandling.114 Trots detta är det fullt möjligt att föra
centrala diskussioner kring rörelseaktörernas förutsättningar att nå ramförbindelse. Flera av de faktorer som påverkar spridningen av ramar går att analysera utifrån ett teoretiskt plan och mot bakgrund av resultat från tidigare forskning.115 Den historiska genomgången av de studerade
rörelseaktörerans utveckling ger också möjlighet att kontrastera teoretiskt grundande iakttagelser och slutsatser mot faktiska skeenden, t.ex. varierade grader av mobilisering och aktivitet. Dessutom kommer de resonemang som förts i kapitel två kring den “svenska självbilden” och “den dominerande förståelsen av rasism” att användas för att fördjupa diskussionen kring arbetet med konsensus- och handlingsmobilisering och aktörernas förutsättningar att skapa mobiliseringspotential och stimulera aktivitet.
Att kommunicera ramverk
För rörelseaktörens anhängare finns en hel arsenal av metoder och taktiker att tillgå för att sprida sitt budskap om problem, lösningsförslag och framtidsvisioner. I grunden kan alla metoder som innebär att omgivningen får någon som helst kunskap om aktörens existens och mål användas. Inom rörelser utvecklas ständigt nya tekniker för konsensus- och handlingsmobilisering och val av strategi varierar beroende på vilken målgrupp som ska nås och vilket problem som ska åtgärdas.116 En
ofullständig sammanställning som illustrerar bredden av strategier kan vara:
måste bli så stor att målgruppen utvecklar tydliga sympatier för rörelseaktörens idéer eller föreslagna handlingsstrategier. Snow och Benford definierar själva frame alignment som ”the linkage or conjunction of individual and SMO interpretive framework” och menar att ”frame alignment is a necessary condition for movement participation”. Mot bakgrund av detta har jag valt att översätta begreppet till ”ramförbindelse”, snarare än tänkbara alternativ som ”ramanpassning”, ”ramförening” eller ”ramjustering”. Snow et. al. (1986) s.467, s.464; Klandermans (1988) s.177, s.180
113 Snow et.al. (1986) s.464; Klandermans, Bert (1988) s.180
114 Inom tidigare rörelseforskning uppmärksammas i synnerhet instrumentella och ideologiska
motiv samt individens strävan efter identitet och tillhörighet. Se t.ex. Klandermans (2013b) s.778
115 McCammon, Holly (2013) Frame Resonance, i Snow, David A., della Porta, Donatella,
Klandermans, Bert & McAdam, Doug (red.) (2013) The Wiley-Blackwell encyclopedia of social and
political movements, Chichester, Wiley-Blackwell, s.1094
”Public speeches; letters of opposition or support; declarations by organizations and institutions; signed public statements; signed advertisements; declarations of indictment and intention; slogans; caricatures and symbols; banners; posters; displayed communications; expositions; leaflets; pamphlets; books; newspapers and journals; records; radio; television; audiovisual presentations; art; exhibits; films; informational stands in shopping centers; organizing public events featuring well know intellectuals and political figures; organizing congresses; teach-ins; hearings; publicizing the results of opinion surveys; symbolic public acts such as prayer and worship; painting; wearing of symbols; performance of plays; music; singing: street theater; concerts; organizing dramatic events such as marches; demonstrations; die-ins; pilgrimages: arranging sports events; door-to door canvasing.”117
Alla ovanstående metoder, och fler därtill, kan således användas för att kommunicera rörelseaktörers ramverk i ett försök att länka samman dem med målgruppen och nå ramförbindelse. Detta innebär att alla metoder således också kan fungera som empiriskt material vid studier av kollektiva ramverk och inramningsprocesser.
Som konstaterats är rörelseaktörers strävan att nå ramförbindelse ofta en mer avsiktlig, strategisk och målinriktad process där ramar utvecklas och sjösätts för att uppnå specifika mål. Sidney Tarrow beskriver processen som att rörelseaktörer ”orient their movements frames towards action in particular context and fashion them at the intersection between a target population’s culture and their own values and goals.”118 Eftersom
målgruppen inte är statisk, utan ständigt föränderlig, är även aktörernas ramar kontinuerligt utsatta för omprövning, utveckling och förändring. Individer i målgruppen tar inte bara ett livsavgörande beslut kring om de ska delta i rörelseaktivitet eller inte. Snarare sker en succesiv utvärdering av engagemang där beslut tas flera gånger, beroende på bland annat överrensstämmelsen mellan individen och rörelseaktörernas ramverk.119
Spridandet av ramar innebär således ett kontinuerligt arbete med att utveckla, modifiera och anpassa ramverkets innehåll.
För en rörelseaktör finns det fyra strategier att använda för att nå ramförbindelse, vad som kallas ramförbindningsprocesser [frame alignment processes]120. Valet mellan dessa baseras på målgruppens natur och
avståndet mellan rörelseaktörens och målgruppens ramverk.
117 Ibid.
118 Tarrow (1998) s.110
119 Benford & Snow (2000) s.623; Snow et.al. (1986)
120 Benford och Snow beskriver ramförbindningsprocesser som ”(s)trategic efforts by social
movement organizations to link their interests and interpretive frames with those of prospective constituents and actual or prospective resource providers”. Benford & Snow (2000) s.624; Snow (2013) s.472; Snow et. al. (1986) s.464, s.476
1. Ramöverbryggning [Frame bridging]: Att lyfta fram, poängtera och koppla samman frågor som är i grunden samstämmiga, men hittills inte sammanlänkande; ”the linkage of two or more ideologically congruent but structurally unconnected frames regarding a particular issue or problem.”121 Ramöverbryggning kan ske på en
rad olika nivåer, mellan rörelseaktörer och individer, mellan rörelseaktörer och en hel grupp människor som antas dela dess åsikter, mellan olika rörelseaktörer inom samma rörelse eller mellan sociala rörelser. Överbryggning är den vanligaste formen av ramförbindningsprocess och kräver förhållandevis lite arbete av rörelseaktiva.122 Arbetet inleds med att rörelseaktören försöker
identifiera en potentiell målgrupp, antingen bland människor som ännu inte hittat en organisatorisk bas att uttrycka sitt missnöje genom eller inom närliggande organisationer, för att sedan genom t.ex. mail, telefon eller direkta möten poängtera den redan existerande överrensstämmelsen mellan målgruppens och rörelseaktörens ramverk.123 Ramöverbryggning handlar således
framför allt om att skapa eller utvidga aktörens mobiliseringspotential och därmed utöka gruppen av potentiella deltagare. Den största risken med överbryggning består i att aktiva, genom att arbeta för att poängtera överenstämmelsen mellan egna ramverk och andra aktörers, skapar ett opersonligt, ”mättat” ramverk som försöker att länka samman både tänkbara och otänkbara grupper och problem i jakt på nya anhängare.124
2. Ramförstärkning [Frame amplification]: Att förstärka en existerande ram genom att förtydliga eller kondensera budskapet. Här försöker rörelseaktörerna att klargöra, utveckla och lyfta fram centrala delar av ramverket som visar på länkar med uppfattningar som antas existera i den potentiella målgruppen. Benford och Snow beskriver förstärkning som ”the idealization, embellishment, clarification, or invigoration of existing values and beliefs”125.
Förstärkning kan ske för att skapa både mobilseringspotential och faktiskt deltagande. I det första fallet kan aktören, i en värld där många aktörer kämpar om uppmärksamhet, t.ex. försöka förtydliga och framhäva sitt budskap genom att lyfta fram de mest centrala värdena inom rörelsen, de kärnidéer man hoppas ska bidra till arbetet med konsensusmobilisering. En förstärkning kan t.ex. leda
121 Snow & Benford (1988) s.214f
122 Snow et.al. (1986) s.467f; Benford & Snow (2000) s.624 123 Snow et.al. (1986) s.467ff
124 Ibid. s.477
till ett konkretiserande av rörelsens budskap och slutliga vision i syfte att attrahera anhängare, allra tydligast exemplifierat genom utvecklandet av rörelseslogans som t.ex. ”frihet, jämlikhet, broderskap”, ”power to the people”, ”we shall overcome”, ”we are the 99%”, ”hope not hate”, ”en annan värld är möjlig” eller ”det personliga är politiskt”.126 Ofta försöker rörelseaktörer lyfta fram och
påminna om värden och uppfattningar som de antar redan existerar inom målgruppen, vilket gör att förstärkningen tar sin utgångspunkt i målgruppens kultur och världsbild.127 I fråga om
handlingsmobilisering kan aktiva försöka förstärka de idéer som stimulerar deltagande. Här finns flera alternativ, t.ex. att förstärka bilden och känslan av problemets allvar, skapa en tydlig idé om vem/vad/vilka som bär ansvaret, konstruera stereotypa bilder av motståndaren, en intensiv tro på förändringens möjlighet eller nödvändigheten och det rätta i att ”stå upp” och kämpa för rörelsens ideal. Rörelseaktörer försöker ofta skapa en känsla av ”om inte vi – vem? Om inte nu – när?”, alternativt en stark känsla av moral och plikt, lojalitet och ansvar.128
Ramförstärkning är nödvändig inom alla sociala rörelser, men har visat sig extra central för rörelseaktörer som antingen domineras av medlemmar som bidrar för sitt samvetes skull eller de som blivit stigmatiserade på grund av att deras värderingar upplevs gå stick i stäv med dominerande idéer.129 De risker som kopplas till
ramförstärkning handlar framför allt om att förstärkandet av ett visst värde också gör aktören mer sårbar. Om det värde som lyfts fram sjunker i aktualitet eller upplevd relevans i det omkringliggande samhället hotas också rörelseaktören eller rörelsen i sin helhet.130
3. Ramutvidgning [Frame extension]: Att utvidga eller tänja det existerande ramverket till att omfatta nya problemområden som antas kunna locka nya anhängare och därmed öka mobiliseringspotentialen. Snow och Benford beskriver ramutvidgning som ”the expansion of boundaries of a movements primary framework so as to encompass interest or points of view that are incidental to its primary objectives but of considerable salience to potential adherents.”131 Även denna strategi är vanligt
126 Benford & Snow (2000) s.623
127 Zuo & Benford (1995); Cadena-Roa, Jorge (2002) Strategic framing, emotions, and Superbarrio
– Mexico City´s masked crusader, Mobilization, vol.7, nr.2, s.201-216; Benford & Snow (2000) s.624
128 Snow et.al. (1986) s.469ff 129 Benford & Snow (2000) s.624 130 Snow et.al. (1986) s.477
förekommande, men är mer riskabel än ramöverbryggning och ramförstärkning. Rörelseaktörer måste först identifiera vilka frågor som är relevanta för den tilltänkta målgruppen och sedan försöka införliva dessa i sitt eget ramverk. Att utöka sitt ramverk till nya frågor innebär emellertid alltid en risk för diskussioner om spänningar mellan ”ideologisk renhet” och ”urvattande” ramverk. Utökade ramverk kan leda till instabilitet och osäkerhet kring vilka kärnfrågorna egentligen är och riskerar dessutom att väcka missnöje hos de medlemmar som organiserat sig kring det initiala ramverket eftersom de nu tvingas se det utökat till att omfatta nya frågor. Ramutvidgning har också visat sig kunna leda till ökade dispyter mellan rörelseaktörer då strategin riskerar att upplevas som försök till konkurrens eller kooptering.132
4. Ramtransformering [Frame transformation]: Det finns tillfällen då rörelseaktörers ramverk inte alls stämmer överens med den tilltänkta målgruppen, men aktören ändå vill försöka mobilisera stöd och aktivitet. För att lyckas krävs att målgruppens ramverk förändras så att målgruppen för det första kommer att uppleva och tolka frågan/situationen som orättvis och för det andra externaliserar orsaksförklaringar och hittar ansvariga att rikta missnöjet mot. Transformeringen kan antingen ske i den specifika fråga som aktualiserats eller på ett än mer genomgripande plan, t.ex. att anta ett helt nytt perspektiv genom en ny ideologisk utgångspunkt eller religiös uppfattning.133 Snow och Benford beskriver det som att
“new values have to be planted and nurtured, old meanings or understandings jettisoned, and erroneous beliefs (…) reframed”134. I
praktiken innebär ramtransformering ”the redefinition of activities, events, and biographies that are already meaningful from the standpoint of the primary framework, such as that they are now seen by the participants to be quite something else.”135 Att arbeta med
ramtransformering innebär således att få människor att se verkligheten ”i ett annat ljus” och är en förutsättning för rörelseaktörer som bär på radikalt annorlunda ramverk än de som är dominerande i det samhälle som omger dem.136 Denna
medvetandeförändrande process tar lång tid att genomföra, kräver mycket arbete från rörelseaktörerna och är ett riskabelt projekt som,
132 Benford & Snow (2000) s.625; Snow et.al. (1986) s.472f, s.477f 133 Snow (2004) s.393ff
134 Snow et.al. (1986) s.473 135 Snow & Benford (1988) s.214f. 136 Tarrow (1998) s.110
i jakten på nya anhängare, hotar att alienera redan existerande aktiva.
Oavsett vilken eller vilka av de strategiska ramförbindningsprocesserna som aktualiseras krävs, enligt teoretiker inom inramningsperspektivet, att aktörens och målgruppens ramverk länkas samman för att inramningsprocessen ska betraktas som framgångsrik. Processen innebär, som redan nämnts, ett kontinuerligt arbete som ständigt förändrar de kollektiva ramverkens form och innehåll.137 En framgångsrik
ramförbindningsprocess är således avhängig aktivisternas förmåga att formulera sina egna värderingar och motiv på ett sätt som länkar samman eller överensstämmer med de idéer och uppfattningar som existerar i målgruppen.138 Det positiva utfallet av detta arbete – ramförbindelse – ses
som en förutsättning för att mobilisera stöd och aktivera anhängare, vilket spelar en central roll för de flesta rörelseaktörers möjlighet att bedriva ett framgångsrikt arbete.139 Snow och Benford skriver sammanfattande:
”By rendering events or occurrences meaningful, frames function to organize experience and guide action, whether individual or collective. So conceptualized, it follows that frame alignment is a necessary condition for movement participation, whatever its nature or intensity”.140