Efter genomgången av de olika skuldkategorierna och kreditgivarna hos Tor-stunabönderna skall faktorer och orsaker som påverkade familjernas kapital-behov och skuldsättning prövas. Tidigare i kapitlet redovisade jag att den ge-nomsnittliga skulden per bondefamilj ökade kraftigt från 1810-talet fram till 1860-talet. Varför ökade kredit- och kapitalbehoven hos bönderna och vad var det som gjorde att krediterna blev en större och viktigare del i deras ekonomi?
För att försöka svara på det har jag utifrån data i de analyserade bouppteck-ningarna tillsammans med prisuppgifter och uppgifter om avkastning gjort en
502 Inteckningsprotokoll AIIc:1, Torstuna häradsrätt, ULA.
503 Svensson (2001), s. 135; Åmark (1915), s. 43, s. 48.
504 Auktionskrediterna erhölls från auktionsförrättaren. Att flera hushåll i populationen varit auktionsförrättare framgår av bouppteckningarna. Se: Ulväng, Murhem, Lilja (2013), s. 77ff.
regressionsanalys med skuld mätt i riksdaler riksgäld som den beroende vari-abeln. Jag har använt en regressionsmodell med flera variabler där följande variabler har testats för att förklara skuldsättningen hos bondefamiljerna.
1. Mantal. Storleken på fastighetsinnehavet bör ha påverkat familjernas skuld. Eftersom det krävdes mer kapital för att förvärva en större fastighet bör mantalet ha inverkat positivt på skulden. Det förutsätter att den ägda jorden inte ärvdes utan att jordförvärv var förenat med en kapitalkostnad. Min analys av jordmarknaden i Torstuna visar att det var vanligt med köpetransaktioner, liksom att det var vanligt att lösensummor betalades inom familj och släkt, och dessutom till ett förhållandevis högt pris (se figur 5.1 och figur 5.3).
2. Ålder på den boupptecknade. Tidigare forskning har pekat på hushållens livscykel som en viktig faktor för skuldsättning.505 Jag har därför valt ålder på den boupptecknade som en variabel som kan visa eventuella livscykelmönster i skuldsättningen. Då hushållet var ungt var sannolikt etableringskostnaderna för jordbruksdriften stora, både för inventarier, kreatur och jord. Med stigande ålder kan skulden förväntas ha minskat eftersom avbetalningar på skulder för jordförvärv kunde göras. I den studerade populationen ingår personer som av-led vid en ålder mellan 22 och 65 år. Det är åldern när den boupptecknade avled som används som variabel.
3. Jordpris. Stigande jordpriser var sannolikt den viktigaste faktorn för bön-dernas ökade kapitalbehov. I kapitel 5 redogjorde jag för den kraftiga prisök-ningen i Torstuna länsmansdistrikt från omkring sekelskiftet 1800 (se figur 5.3 och 5.4). Mellan år 1800 och 1860 femfaldigades jordpriserna. De kan därför förväntas ha haft en positiv inverkan på skulderna. Jag använder jord-priset fem år tidigare jämfört med respektive år för bouppteckningarna. Det bygger på antagandet att jorden hade förvärvats några år innan den bouppteck-nade avled.
4. Intäkt från spannmålsproduktionen. Bondehushållens intäkter från spannmålsproduktionen kan förväntas ha påverkat skuldsättningen. Om intäk-terna från produktionen ökade kan man förvänta sig att skulderna minskade eftersom överskottet kunde användas till att göra avbetalningar på lån. På liknande sätt bör också behovet av att ta lån ha varit mindre om jordköpen gjordes under år med stora intäkter från spannmålsförsäljningen. Ett mått på intäkterna har beräknats genom att multiplicera respektive års korntal på råg med priset på råg för samma år. Precis som för jordpriserna har intäkten fem år före respektive bouppteckning använts. Om intäkterna blev mindre från spannmålsförsäljningen, på grund av missväxt, kan skulderna ha förväntas ha ökat för att hushållen behövde lån för att klara inkomstbortfallen.
5. Värdet på lösöret. En femte variabel som valts är värdet på familjernas lösöre. Tidigare har visats att familjernas lösöre ökade i värde under samma period som deras skulder ökade (figur 5.10 och figur 5.11). Jag vill därför undersöka om det finns något samband mellan skulder och lösöret.
505 Persson (1992), s. 250; Lilja (2004), s. 171.
6. Riksbankens fastighetslån. Jag vill slutligen undersöka vilken effekt de förmånliga fastighetslånen från Riksbanken hade på böndernas skuldsättning.
Ledde de låga räntorna på riksbankslånen till att bönderna tog större lån än de i annat fall skulle ha gjort? Jag testar andelen skuld i Riksbankens fastighets-lån av familjernas totala skuld. Två dummyvariabler har också använts: bön-der i grupp III och i grupp II. Tanken med detta är att unbön-dersöka om jordbruket storlek inverkade på skulden. Resultatet av regressionen redovisas i tabell 6.3.
Tabell 6.3 Bestämningsfaktorer för skuldernas storlek (riksdaler) hos bondefamiljer i socknarna Härnevi, Torstuna och Österunda, åren 1783–1869
Koefficienter Standardfel t-kvot p-värde
Konstant 1393,2 588,3 2,37 0,018
Mantal 1009,5 274,9 3,67 0,000
Ålder -26,320 6,258 -4,21 0,000
Jordpris 5 år
tidigare 33,476 5,833 5,74 0,000
Intäkt 5 år tidigare -145,85 88,66 -1,64 0,101
Rörliga tillgångar 0,3358 0,1126 2,98 0,003
Andel riksbankslån 1368,7 371,4 3,69 0,000
Grupp III 392,7 280,0 1,40 0,162
Grupp II 12,2 166,3 0,07 0,941
N=367 R2=0,43 F=36,1
Total 366 988990180
Resultatet i tabell 6.3 visar att regressionsmodellen ”förklarar” drygt 40 pro-cent av variationen i skulderna (R2). Alla variablerna utom intäkt är signifi-kanta, det vill säga de inverkar på variationen i hushållens skulder. De inverkar dessutom på det sätt som antogs i modellresonemanget. Variabeln mantal vi-sar att för varje helt mantal som familjerna ägde var skulden drygt 1000 riks-daler större. Variabeln för ålder har en negativ regressionskoefficient, vilket visar att skulderna var störst när jordbrukarna var unga och minskade allt ef-tersom de blev äldre. Att skulderna var som högst då bondehushållet var rela-tivt nybildat är rimligt och förväntat, och stämmer överens med ett livscykel-perspektiv på hushållens investeringsbehov. Jordpriset hade som förväntat en positiv effekt på familjernas skulder, det vill säga att skulderna blev större ju högre jordpriset var. Storleken på intäkterna från spannmålsproduktionen ten-derade att verka i motsatt riktning. I det fallet är dock inte regressionskoeffi-cienten signifikant, men det är ändå intressant att notera att behovet att skuld-sätta sig tycks ha varit mindre under år med goda skördar och höga rågpriser.
Resultatet överensstämmer med att skuldsättningen var liten under perioden 1790‒1810.
Variabeln rörliga tillgångars värde var signifikant med en positiv regress-ionskoefficient. För varje riksdaler som de rörliga tillgångarna var värda hos
familjerna ökade skulden i genomsnitt med 0,34 riksdaler. Att värdet på rör-liga tillgångar hade en positiv effekt på skulderna antyder att mer välbärgade familjer hade högre skulder.
Andelen skuld till Riksbanken i form av fastighetslån hade en positiv effekt på skulderna. För varje ytterligare procent skuldandel i fastighetslån ökade skulden med 13,69 riksdaler. De antyder att de förmånliga riksbankslånen ledde till att bondefamiljerna skuldsatte sig i större utsträckning än de annars skulle ha gjort. Båda variablerna mantal, jordpris och ålder tyder på jordför-värv var den viktigaste faktorn för skuldsättningen hos bönderna i Torstuna länsmansdistrikt. Riksbankens fastighetslån bör också ha haft ett stort sam-band med jordförvärv hos bönderna.
Sammanfattning
Undersökningen i detta kapitel har visat att omfattande förändringar i bonde-familjernas nyttjande av lån och krediter ägde rum mellan 1770 och 1870.
Krediter spelade en alltigenom större roll för hushållens ekonomi under loppet av de studerade hundra åren. Förändringen skedde under relativt kort tid. Un-der bara ett par decennier i början av 1800-talet ökade den genomsnittliga skulden hos bondehushållen dramatiskt.
Under perioden 1770–1815 var en fjärdedel av bondefamiljerna helt skuld-fria. Generellt hade bondefamiljerna då förhållande små skulder, åtminstone jämfört med senare. Variationen mellan olika familjer var dock stor. Den ge-nomsnittliga skuldkvoten var bara 10 procent, det vill säga skulderna uppgick till omkring en tiondel av hushållens totala tillgångar.
Från 1810-talet inleddes en kraftig stigning av skuldsättningen hos bön-derna. Mellan 1820 och 1830 steg skuldkvoten från i genomsnitt tio procent till 30 procent av hushållens tillgångar. Därefter ökade den något ytterligare och var som högst under åren 1845–1855.
Det var stora skillnader i skulder mellan familjer med olika stora jordbruks-fastigheter, men skuldkvoten skiljde sig inte lika Hos de mer förmögna bon-defamiljerna skedde en kraftig skuldökning mellan 1815 och 1825. Bland fa-miljer med mindre jordegendomar var skuldökningen långsammare och ökade från mitten av 1820-talet. Gruppen med minsta jordbruksfastigheterna var i genomsnitt mest skuldsatta i förhållande till sina tillgångar under åren 1815–
1869.
Under den studerade perioden skedde förändringar på böndernas kredit-marknad. Krediter och lån från privatpersoner dominerade hos bondefamil-jerna under hela den studerade perioden. De lokala kreditnätverken, som i första hand bestod av skattebönder i den egna socknen, var mest betydelse-fulla. I synnerhet gavs lån och krediter inom familjen. Många av de större krediter som gavs inom familjer rörde jordförvärv.
Även om de privata krediterna dominerade bland Torstunaböndernas skul-der, både till antalet och till summorna, är det förändringen i hur bönderna nyttjade den institutionella kreditmarknaden som är det mest anmärknings-värda. I mitten av 1810-talet öppnades en ny kreditmarknad för bönderna då så kallade fastighetslån från Riksbanken blev tillgängliga. Fastighetslånen var förmånliga med låg ränta och lång amorteringstid och togs med jord som sä-kerhet. Även banklån mot borgen från Rikets Ständers Banco Diskontverk blev vanliga hos bönderna i Torstuna från 1820-talet och framåt. En stor andel av bondefamiljerna, såväl bland de mest stora som mindre jordbruksfastig-heter tog sådana lån. Bondefamiljerna lånade från och med 1820-talet allt mer från institutioner, framför allt från Riksbanken, men även militära fonder var viktiga kreditgivare. Kring år 1850 svarade institutionella lån för i genomsnitt nästan 40 procent av familjernas totala skuldsättning. Bönder med stora jord-bruksfastigheter hade en större andel institutionella krediter.
Kyrkokassor och sockenmagasin var också viktiga kreditgivare hos bonde-hushållen. Lånen var överlag små men knappt en tredjedel av familjerna hade sådana lån. Auktionsskulder och krediter från handlare i närliggande städer var också vanliga.
En sambandsanalys mellan hushållens skulder och ett antal faktorer visar att företeelser som var kopplade till hushållens jordinnehav som väntat hade stor betydelse för skuldsättningen. För det första var storleken på jordbruks-fastigheten betydelsefull för skuldens storlek. Mer jord innebar i genomsnitt större skulder. Vilken fas i livscykeln som hushållet befann sig i hade också betydelse. Bondefamiljerna hade störst skulder då de var unga och nyligen hade bildat hushåll. Då var utgifterna för jord och andra etableringskostnader stora. Slutligen visade analysen att ökande jordpriser hade ett samband med skuldernas storlek.
Figur 6.7 Privat revers från oktober 1820. An-ders Hellsten i Spånga lå-nar 31 riksdaler riksgäld av unge Eric Andersson i Myrsjö. Räntan är på sex procent och lånet ska be-talas tillbaka i mitten av februari. Anders Anders-son och Anders Brink är vittnen.
Källa: FII:21, s. 190.