Analysen av lagfartshandlingarna från Härnevi, Torstuna och Österunda har gett flera intressanta resultat i fråga om jordpriser, vissa förväntade och andra mer oväntade i förhållande till tidigare forskning. Under de studerade 90 åren fanns både tider av stigande jordpriser och tider av fallande och stillastående priser. Det var periodvis snabba prisrörelser. Analysen av jordpriserna visar också intressanta förhållanden mellan så kallade släktpriser och icke-släktpri-ser. De senare benämner jag i fortsättningen ”marknadspriser”. Två prisserier,
0 1 2 3 4 5
öresland
marknadsköp
släktköp
en för släktköp och en för marknadspriser redovisas i figur 5.3. De både pris-serierna visar på en övergripande stor överensstämmelse. Jag inleder med att diskutera marknadspriserna och orsakerna till prisrörelserna under perioden.
Från och med 1780-talet fram till 1815 ökade marknadspriset på jord i Tor-stuna länsmansdistrikt femfaldigt. Priserna ökade från i genomsnitt 150 riks-daler per öresland till omkring 750 riksriks-daler. Den snabba prisökningen avstan-nade tvärt 1815. Priserna sjönk under 1820-talet och förblev lägre fram till 1820-talets sista år. I Torstuna-distriktet sjönk jordpriserna mellan 1815 och 1825 med i genomsnitt 17 procent. Därefter vidtog från slutet av 1820-talet nästan tio år av återigen snabbt stigande priser. Från och med 1838 inträffade återigen ett prisfall. På bara drygt tio år sjönk de tillbaka till samma prisnivå som de var på 1820-talet. De riktigt låga priserna varade dock inte länge utan under 1850- och talen återhämtade sig priserna. Under 1850- och 1860-talen ökade priserna återigen kraftigt, förvisso från en låg nivå (figur 5.3).
Figur 5.3 Pris på skattejord (per öresland) i socknarna Härnevi, Torstuna och Ös-terunda 1781‒1869, glidande 9-årsmedelvärde, löpande priser
Källa: Småprotokoll AIIa:2‒4; Lagfartsprotokoll AIIb:1‒4, Torstuna häradsrätt, ULA.
Anm: Figuren baseras på 1469 jordtransaktioner (746 st. marknadsköp, 723 st. mellan personer som var släkt).
Vilka var då orsakerna till förändringarna på marknadspriserna och i synner-het de kraftiga prisrörelserna på jordbruksfastigsynner-heter i Torstuna? Prisökningen i slutet av talet och fram till 1815 är ett förväntat resultat eftersom 1700-talets slut och decennierna kring sekelskiftet 1800 är kända som högkonjunk-turer för spannmålsjordbruket i hela Västeuropa. Perioden kännetecknas av stigande spannmålspriser vilka kulminerade under Napoleonkrigen. Analysen av jordbruket i de tre socknarna i kapitel 4 har också visat att det var period av ekonomisk tillväxt i jordbruket lokalt. Jordbruket avkastning ökade liksom
0 200 400 600 800 1000 1200
riksdaler marknadsköp
köp mellan släkt
bondehushållens intäkter.390 Tidigare forskning har visat att jord- och spann-målspriserna var starkt positivt korrelerade. Jordpriserna följde utvecklingen av spannmålspriserna.391
I figur 5.4 jämför jag jordpriserna i Torstuna länsmansdistrikt (marknads-pris och släkt(marknads-pris sammanslaget) med spannmåls(marknads-priserna på råg i Västman-lands län. Där framgår att prisserierna på jord respektive spannmål följde varandra väl fram till mitten av 1810-talet. De stigande rågpriserna innebar att bönderna både kunde och var beredda att betala allt mer för jorden. Jordbruket alstrade ett ekonomiskt överskott och efterfrågan på jord var hög. Tidigare studier har sett hur jordmarknaden påverkades av högkonjunkturen under åren 1808–1812. Man har menat att jordpriserna steg under intryck av den kraftiga inflationen under dessa år, när jord köptes som kapitalplacering.392 Om det fanns inslag av jordspekulation bland köpen av bönderna i Torstuna går inte att avgöra. Men ännu på 1810-talet svarade släktköpen för åtminstone 60 pro-cent av alla köpetransaktioner.
Det kraftiga prisfallet som skedde efter 1815 är också väntat eftersom 1810-talets mitt och 1820-talet var perioder då prisfall på jordbruksfastigheter inföll generellt runt om i Sverige och Europa.393 Det är välkänt att 1820-talet var ett extremt dåligt decennium för det svenska jordbruket. De snabbt fal-lande spannmålspriserna var den främsta orsaken. I Torstuna tar det sig uttryck i ett stort antal exekutiva auktioner på jord. Under den första hälften av 1820-talet blev de exekutiva auktionernas andel av jordköpen större än tidigare.
Mellan 1820 och 1825 skedde 19 procent av jordförsäljningarna genom exe-kutiv auktion (30 av 155).394
Att böndernas jordmarknad i Torstuna var så nära knuten till spannmåls-marknaden stärker mitt tidigare antagande att jordbruket var starkt kommersi-aliserat. Jordpriserna ökade inte heller mer än spannmålspriserna fram till 1850. Det stämmer i sin tur väl med vad jag tidigare visat om att åkerarealerna mer eller mindre inte kunde utökas i området från omkring 1820. Om jord-bruksfastigheterna innehöll en nyodlingspotential var sannolikt en köpare be-redd att betala mer för jorden.
Figur 5.4 visar att rågpriserna föll mer än vad jordpriserna gjorde vid denna tid. En orsakt till det kan vara att investeringar i byggnadsbeståndet kan ha hållit jordpriserna uppe, åtminstone minskat nedgången.395 Därefter ökade både råg- och jordpriser långsamt fram till 1830-talets slut. Det kraftiga pris-fallet på jord som inträffade på 1840-talet orsakades av de missväxtår som då drabbade området. De sämre jordbruksåren förklarar den snabbt fallande
390 Ahlström (1974), s. 82ff.
391 Slicher van Bath (1963), s. 247.
392 Brisman (1908), s. 56; Andréen (1958), s. 64ff.
393 Brisman (1908), s. 68f.; Ågren (1992), s. 119f.; Sabean (1990), s. 366. Tab. 15.5.
394 Jämför för ett område i Dalarna: Ågren (1992), s. 127, tabell 24.
395 Jämför Ulväng (2004), 210ff.
utvecklingen på jordbruksfastigheter i området under 1840-talet och de fort-satt låga jordpriserna in på 1850-talet. Området drabbades närmast av en eko-nomisk kollaps och jordpriserna föll tillbaka till en genomsnittlig nivå som varit rådande 40‒50 år tidigare. Inte mindre än 29 procent av lagfarterna från 1844–1853 (55 av 188) redovisar fastigheter som sålts på exekutiv auktion.
Mellan 1840 och 1865 såldes sammanlagt 65 jordbruksfastigheter i de tre socknarna på exekutiv auktion.396
Från och med omkring 1855 inträffade för första gången under den stude-rade perioden att rågpriserna och jordpriserna divergestude-rade. Jordpriserna ökade kraftigt fram till slutet av 1860-talet, medan rågpriserna till och med sjönk.
Skillnaden mot tidigare måste förklaras i vad som hände i jordbruket under 1850- och 1860-talen. Majoriteten av byarna genomgick för det första laga skiftet. Jag har tidigare visat att den genomsnittliga spannmålsproduktionen ökade under 1850- och 1860-talen för bondehushållen (se figur 4.6). Nyod-lingen tog fart i området. HavreodNyod-lingen ökade, vilket sannolikt var på de nyupptagna åkrarna på tidigare ängsmarker (se figur 4.1). Det här sammanta-get gjorde sannolikt att det var ekonomiskt berättigat att betala mer för jorden.
Från omkring 1850 vara samvariationen med spannmålspriserna svagare (fi-gur 5.4). För perioden 1785‒1865 som helhet var emellertid korrelationen mellan förändringar i spannmåls- och jordpriser signifikant positiv (r = 0,23, p = 0,03).
Figur 5.4 Pris på skattejord i socknarna Härnevi, Torstuna och Österunda, och råg-pris (markegång) i Västmanlands län 1781‒1869, glidande 5-årsmedelvärde
Källor: För jordpriser, pris/öresland: Småprotokoll AIIa:2‒4; Lagfartsprotokoll AIIb1‒4, Tor-stuna häradsrätt, ULA; För markegång för råg: Jörberg (1972).
396 Lagfartsprotokoll AIIb:2‒4, Torstuna häradsrätt, ULA.
0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000
index
jordpris, glidande 5-årsmedel
rågpris, glidande 5-årsmedel