I följande avsnitt ska jag utreda vilka typer av krediter och lån som Torstuna-bönderna hade. Vad karakteriserade deras krediter? Från vem eller vilka in-stitutioner hade bondefamiljerna fått kredit och förändrades det mellan 1770 och 1870? Hur stora de enskilda lånebeloppen var är också intressant, ef-tersom man kan anta att små respektive stora lån fyllde olika kreditbehov hos bondefamiljerna. Generellt sett kan stora lånebelopp antas ha använts till in-vesteringar, medan smärre lån sannolikt var till konsumtion och vardagliga utgifter. En analys av skuldernas sammansättning gör att vi lättare kan förstå varför Torstunaböndernas skuldsättning ökade under början av 1800-talet.
De 426 analyserade bouppteckningarna innehåller sammanlagt över 3000 skuldposter. I bouppteckningarna redovisas familjernas skulder under rubri-ken ”Gäld och skuld”, där summor och till vem man var skyldig noterades.
Samtliga skuldposter har beaktats i analysen.464
åren 1828–1836 och 1858–1866. Martinius delar upp sin population i både yngre och äldre och efter storleken på jordinnehavet. Under den första perioden hade yngre bönder på småjordbruk en genomsnittlig skuldkvot om 58 procent, och på mellanjordbruk en genomsnittlig skuldkvot om 30 procent. För åren 1858–1866 hade skuldkvoten hos bönderna på småjordbruk minskat till 30 procent och på mellanjordbruken hade skuldkvoten ökat till 36 procent. Sture Martinius ha räknat ut skuldkvoten med hänsyn till marknadsvärdet på fasta tillgångar. Martinius (1970), s. 131‒132.
463Jämför Perlinge (2005), s. 69.
464 Jag har som tidigare nämnts inte räknat med de skulder som uppstått efter att den boupp-tecknade avled, till exempel begravningskostnader och den så kallade fattigandelen som skulle betalas till socknen vilket var en procentandel av det boupptecknade boets nettotillgångar.
Antalet skuldposter per bondefamilj varierade från endast ett fåtal till drygt ett 30-tal. I genomsnitt hade familjerna nio skuldposter. Storleken på de en-skilda skulderna varierade också kraftigt, från någon enstaka riksdaler till flera tusen riksdaler.
Tittar man närmare på redovisningen av skulderna i bouppteckningarna vi-sar de sig vara en blandning av stort och smått. Det var skulder för både kon-tanta lån och i natura, skulder för tjänster, för köp hos handlare och auktions-inrop, men också lån från banker och hypoteksinstitut. Det förekom också skulder som inte var resultat av aktiva lånehandlingar, som skulder för förval-tade förmyndarmedel och för arv som ännu inte betalats ut.
Typerna av skulder berättar om en intensiv ekonomisk aktivitet hos bön-derna. Vi får en glimt av vardagliga transaktioner liksom sociala och ekono-miska nätverk. Genom att följa skulder och krediter går det att se hur familjer var involverade i släktnätverk, som många gånger säkert var förutsättningen för kreditgivning. Det framgår också hur hushållens ekonomiska aktiviteter knöts till handelsmän i staden och till en intensiv inre lokal marknad.
Skuldkategorier
Motiven till krediterna och vad lånen använts till är i bouppteckningarna van-ligtvis dolda för oss efterföljande granskare. För att reda ut skuldernas karak-tär och för att kunna diskutera orsakerna till skuldsättning och krediternas roll delar jag in hushållens skulder i åtta kategorier. Jag har definierat kategorierna utifrån fordringsägare och storlek. Därigenom erhålls en bild av vad hushål-lens skulder bestod i, varifrån det lånade kapitalet kom och hur böndernas kre-diter och kreditmarknad såg ut i detalj. De åtta skuldkategorierna behandlar jag som om de utgjorde hushållens totala skulder.465 Jag gör ingen åtskillnad mellan skulder som var med eller utan skriven revers, pant eller inteckning.
Jag har valt följande åtta kategorier:
1. institutionella fordringsägare på regional och nationell nivå 2. lokala kassor
3. handlare och hantverkare 4. auktionsköp
5. återstående köpeskilling för fastighet & stora privata skulder 6. mellanstora privata skulder
7. små privata skulder
8. förmyndarmedel och innestående arv
465 Det betyder att jag bortser från skuldposter som obetalda skatter och lön till pigor och drängar.
De fyra första kategorierna är valda utifrån fordringsägare. Den femte skuld-gruppen rör krediter från privatpersoner för jordköp (där det anges explicit) hopslaget med stora privata skulder, vilka jag tolkar som skulder för jordför-värv. Hur jag definierar stora, mellanstora och små skulder visas längre fram i kapitlet. Skulder på grund av jordförvärv finns sannolikt också bland kredi-terna från institutionella fordringsägare, och möjligen också bland de mel-lanstora privata krediterna. Generellt sett kan skulderna uppkommit i tre än-damål: i kapitalbehov för investeringar, för att kunna konsumera utan tillgäng-liga kontanter och för att överbrygga ekonomiska svårigheter. Avsikten med att göra indelningen av skulder i kategorier är att försöka utreda detta. Krediter tagna för investeringar bör ha varit till större belopp än krediter för konsumt-ion, och kan ha gällt till exempel köp av jord, utlösen av släktingar ur fastig-heter, köp av jordbruksredskap, kreatur och dragare, husbyggen, betalning för tjänster och arbete samt skifteskostnader.
Krediter för konsumtion hos bondefamiljerna hade både en defensiv och en mer offensiv sida. Det kunde dels vara sådana som togs för att klara ekono-miska svårigheter, som vid inkomstbortfall på grund av svaga skördar eller prisfall på spannmål. Det kunde också gälla krediter för köp av varor som inte hade med hushållets försörjning att göra utan som var mer lyxbetonade, som köp av dyrbara möbler och exklusiva klädesplagg. Auktionsköp kunde göras både för investering, som till exempel jordbruksredskap och kreatur, men också för det som kan tolkas som konsumtion, som möbler, textilier och klä-der. Då avsåg skulderna att möjliggöra konsumtion, men inte av sådant som kan associeras till ekonomisk nöd.
Böndernas skulder till privatpersoner delar jag in i grupper utifrån storlek:
små, mellanstora och stora privata skulder. De stora privata lägger jag i redo-visningen samman med skulder för återstående köpeskilling. En gräns behö-ver därmed dras för vad som kan betraktas som ett stort lån respektive ett litet.
För att fastställa vad skulderna hos svenska bondefamiljer kan ha haft för än-damål har forskare resonerat utifrån kostnader på olika varor, som kreatur, redskap samt fastigheter. Främsta syftet har varit att fastställa vilka skulder som gått till investering och vilka som gått till konsumtion.466
Inget i agrarsamhället krävde så stort kapital som jordförvärv. Det är därför rimligt att anta att jordtransaktioner var det främsta skälet för bondefamiljer-nas stora lån och krediter. Om köp av jord tas som utgångspunkt för de stora privata lånen blir köpesummorna relevanta att utgå ifrån. I sin avhandling Agrara entreprenörer använder Patrick Svensson priset på en mindre jord-bruksfastighet (1/16 mantal) som riktmärke för att avgöra vilka lån hos bön-derna som gått till investeringar. Svensson sätter gränsen till 1500 riksdaler riksgäld år 1845.467
466 Svensson (2001), s. 183f.; Hoppe and Langton (1994), s. 310f.
467 Svensson (2001), s. 185.
Analysen av lagfartshandlingarna i Torstuna häradsrätt, som jag redogjort för i kapitel 5, visar att medianvärdet för köpesummor för jordbruksfastigheter under 1820-talet var 1110 riksdaler Riksgäld, baserat på 229 lagfarter.468 Sum-man kan jämföras med lånen som bondefamiljerna tog i Riksbanken under 1820-talet. Granskningen av häradsrättens inteckningsprotokoll, i nästa kapi-tel, visar att ett stort antal krediter hos Torstunabönderna intecknades med jord som säkerhet. Under 1820-talet erhöll bönderna i de studerade socknarna sam-manlagt 111 krediter (så kallade fastighetslån) från Riksbanken och andra in-stitutionella kreditgivare. Den genomsnittliga storleken på dessa lån var 800 riksdaler. För de stora privata skulderna väljer jag att utgå från riksbankslånen och sätter därför 800 riksdaler riksgäld på 1820-talet som nedre gräns för stora lån. Det är rimligt att anta att krediter med den storleken användes till jordköp eftersom de uppgick till drygt 70 procent av en genomsnittlig köpeskilling.
Gränsen mellan små och mellanstora privata skulder sätter jag utifrån en bedömning av vad som kan vara ett lån för en mindre investering som kreatur och redskap, respektive ett lån som kan ha använts till konsumtion. Redskap och kreatur hade dock mycket låga värden jämfört med många skuldposter i bouppteckningarna, även med hänsyn till en förmodad nedvärdering av värdet på inventarierna. På 1820-talet värderades en häst i bouppteckningarna i Tor-stuna häradsrätt till mellan 40 och 100 riksdaler och en ko till mellan 15 och 22 riksdaler riksgäld. Gränsen mellan små och medelstora privata skulder har jag därför satt till 50 riksdaler. De mellanstora skulderna kan således också tolkas som uppkomna på grund av någon form av investering, även till att finansiera jordförvärv.
Till stora privata skulder räknas således skulder över 800 riksdaler, till de mellanstora räknas skulder mellan 50 och 800 riksdaler och till de små räknas skulder under 50 riksdaler. Jag har utgått från summor på 1820-talet och för att kunna jämföra summorna över tid har alla poster räknats om till fast pris enligt konsumentprisindex.469 För att göra likvärdiga avgränsningar för små, mellanstora och stora privata skulder har gränserna för summorna för de olika storlekarna också deflaterats. Jag redovisar skulderna under de hundra åren i två perioder, 1770–1819 och för 1820–1869.
468 Lagfartsprotokoll AIIb:2, Torstuna häradsrätt, ULA.
469 Edvinsson, Jacobson, Waldenström (red.) (2010), s. 446.
Figur 6.5 Fördelning av skuldsummor hos bondefamiljer i socknarna Härnevi, Tor-stuna och Österunda 1770‒1819 respektive 1820‒1869, fasta priser
Källa: Bouppteckningar FII:5-36, Torstuna häradsrätt, ULA. Anm: Deflator Edvinsson, Jacob-son, Waldenström (red.) (2010), s. 446.