Relationer med familj och vänner upptar en stor del av vardagstillvaron och spelar en betydande roll för hur den gestaltar sig (Bunnell m.fl. 2012; Lundström 2020; Nordqvist 2019). Ofta påtalas familj och vänner som väsentliga i förhållande till barn och ungas välbefinnande. Den vikt dessa relationer tillskrivs avspeglas också i mängden forskning på området. Ett starkt fokus på den mest intima sfären riskerar dock att ställa andra betydelsefulla relationer och samvaro i skymundan, och den betydelse de trots allt har i vardagen blir undanskymd (Davies 2015; Eldén 2016; Smart 2007). I förhållande till förhöjd vardaglighet är betydelsefull samvaro både inom och bortom den intima sfären viktig. Vardagen förhöjs genom att vara med syskon och föräldrar, men också fordon av diverse slag, vänner i form av hundar och klasskamrater eller bekanta man stöter på i byn. Både närstående och avlägsna bekantskaper (Morgan 2009), människor, djur och olika ting (Miller 2010), bidrar till att skapa vardagens goda stunder.
Familjesociologen Carol Smart (2007) har formulerat begreppet personal life vilket kan användas för att fånga ovanstående dimensioner i empirin. Sprunget ur empiriska iakttagelser om betydelsen av relationer också utanför den egna familjen, problematiserar begreppet forskningens upptagenhet med den intima sfären och kärnfamiljen. Smart (2007) skriver:
[W]e know that people relate meaningfully and significantly to one another across distances, in different places and also when there is no pre-given genetic or even legal bond. [---] So it seems to me important to start to conceptualize a different field of vision in which families appear, but where ‘the family’ is not automatically the centrepiece against which other forms of relationship must be measured, or in whose long shadow all research is carried out. (Smart 2007:7)
Någons personal life omfattar flera slags betydelsefulla och känsloladdade relationer, inte enbart familj och vänner (ibid. 2007). Begreppet betonar närhet, sammanlänkning, förbund och emotionella band med andra personer. På så sätt finns likheter med begreppet personal community (Spencer & Pahl 2006). Personal community används dock främst för att tala om människor, medan personal life också beaktar samvaro med djur (t.ex. Tipper 2011) och ting (t.ex. Woodward 2019). Personal life är en passande tankeram för att utforska hur samvaro ”görs” ifrån ett vardagslivsperspektiv. Begreppet rör sig i samma tradition som sociologen David Morgans (1996; 2011) teori om familjepraktiker och doing family. Morgan (1996) förstår familj som något som görs, och han menar att handlingar som ofta sammankopplas med familj, exempelvis omsorgshandlingar, också återfinns i andra relationer. Detta sätt att förstå relationer och känslomässiga band tar utgångspunkt i relationellt görande, i stället för abstrakta och fasta kategorier som familj eller vän. Att personal life bygger på detta synsätt möjliggör att andra (och annat) som inte är familj, men likväl involverar betydelsefull vardaglig samvaro, beaktas i förståelsen av vardagen och förhöjd vardaglighet.
Med hjälp av begreppet personal life betonas här vidare den affektiva dimensionen av förhöjd vardaglighet. Betydelsefull samvaro inbegriper känslomässiga band och känslor av engagemang, samhörighet och närhet. Begreppet commitment, vilket skulle kunna översättas med förbindelse och engagemang, används av Spencer och Pahl (2006:42) för att beskriva viktiga relationer utan att använda gängse begrepp som familj och vänskap. Det beskriver också de uttryck som finns i materialet. Känslomässiga band kan vara flyktiga och kortvariga, men också stabila och långvariga. Känslomässig förbindelse kan finnas i samvaro med en kär fyrhjuling som man mekat med och tagit hand om i flera år, i umgänge med nyfunnen bekantskap på Snapchat eller då man är i sällskap av en älskad gammal vän i form av en katt.
Aktivitetscirklar
Samtidigt som känslor och relationer ger vardagen mening och värde, menar Smart (2007), är denna intuitiva, immateriella och flyktiga dimension svår att fånga empiriskt. Ändå behöver den beaktas när vardaglig samvaro ska förstås (Smart 2007:58). För att fånga betydelsefull samvaro har jag integrerat kunskap från olika slags material. Observationerna har främst inriktats på aktivitet och säger till viss del något om involverade känslor och känslomässiga band. Intervjuer och samtal om aktiviteter har
ytterligare fångat uttryck för dess affektiva dimension. Det var till hjälp att under intervjuer prata om situationer som jag hade observerat, vilka då med de ungas egen vokabulär kunde fyllas med mening. Exempelvis såg jag ofta under skoldagarna Henning, Noah och Max sitta tillsammans och arbeta i en soffa i korridoren. Under en intervju beskrev Henning detta sällskap i soffan: ”[V]i brukar sitta ihop och jobba så, kanske i soffan eller grupprummet, alltså då brukar vi snacka och så. Alltså ja, vi jobbar ju också, men det blir lite roligare då när man snackar med varandra. Så går tiden lite snabbare också.” Genom Hennings ord framträder tydligare betydelsen av den samvaro i soffan som jag kunde observera.
Jag har också använt aktivitetscirklar för att förstå den betydelse som tillskrivs andra och annat som är involverade i de ungas aktiviteter (se kapitel fyra, avsnittet Intervjuer med
unga, för redogörelse av aktivitetscirklarna). Närhetscirklar används i forskning för att
utforska relationer till andra människor i termer av närhet och distans (Eldén 2012; Mason & Tipper 2008). Eftersom relationer inte var ett initialt intresse i min studie, lät jag i stället cirklarna handla om aktiviteter. Under intervjuerna bad jag de unga rita fem koncentriska cirklar, placera sig själv i mitten och i cirklarna skriva in saker de gör till vardags. De blev instruerade av mig att placera sådant de tycker mycket om att göra nära sig själva i mitten av cirklarna och sådant de tycker något mindre om att göra längre ut. Aktivitetscirklarna gjorde jag i de flesta fall, men inte alla, i slutet av intervjuerna. Magnus teckning visar hur en cirkel kan se ut:
Magnus har i cirkeln allra närmast sig själv skrivit ”leka med min hund”, ”vara med kompisar”, ”bada” och ”vara med familjen”. Längre ut står det ”cykla” samt ”spela [dataspel]”.
Aktivitetscirklar har tolkats i relation till de samtal som fördes under tiden de ritades, men också i förhållande till övrigt material och vice versa. De situationer och aktiviteter som de unga berättade om ”destillerades” i deras teckningar, och de fick tillfälle att mer i detalj fundera kring det vi pratat om under intervjun och sätta saker i relation till varandra. Medan intervjuerna i övrigt har fokus på vardagliga aktiviteter rent allmänt – vi pratade om vad de brukar göra och de beskrev specifika händelser de varit med om – bidrar aktivitetscirklarna med ytterligare kunskap om den relativa betydelse som aktiviteter samt involverade andra och andra tillskrivs. När Magnus ritar sin cirkel, exempelvis, framträder kompisar och hunden som något han just då var mer engagerad i än spel eller cykling.
När Elden (2016) samt Mason och Tipper (2008) använder närhetscirklar i forskning framträder, liksom i mitt fall, djur som betydelsefulla trots att de inte efterfrågats uttryckligen. Att jag gjorde aktivitetscirklar i stället för närhetscirklar, och därmed ombad de unga att skriva ner aktiviteter i stället för relationer kan ha bidragit till att också ting, som traktorer eller cyklar, finns med i de ungas cirklar. Också det faktum att vi i de flesta fall pratat om aktiviteter tidigare under intervjun har sannolikt bidragit till att vissa ting har fått en egen plats i cirklarna. Tanken på dem var så att säga lättväckt.