Ytterligare något som tycks bidra till vardagskunskaperna osynlighet är att de ”göms” tätt inbäddade i vardaglig aktivitet. Kunskaper som används i vardagslivet är pragmatiska. De är en del av vardagliga aktiviteter och är underordnade dem på så sätt
att utförandet av aktiviteter är poängen i sig (Gardiner 2006:205). I en intervju med Lynn framträder kunskapernas inbäddning i aktivitet. Lynn berättar att hon och Ebba var ute på en cykeltur till en närliggande by häromdagen. Jag frågar hur det var på cykelturen till byn, vilket leder Lynn till att berätta att de gjorde några stopp på vägen för att fotografera. I berättelsen om cykelturen går att se hur kunskaper är integrerade i de ungas vardagliga göranden.
Christel: […] Men jaha, hur var det att cykla dit då?
Lynn: Det var kul. Vi stannade några gånger, för både jag och Ebba älskar att så där ta foton och så. Så vi stannade till och gjorde det och så. Och det gör vi också på helgerna. Ibland så bestämmer vi att vi ska träffas där och där, så ska vi gå liksom så där och ta foton och så.
Christel: Mm. Vad brukar det vara för nånting, tycker ni om nåt särskilt att fotografera? Lynn: Natur. Jag har väldigt många fina foton på så där blommor och så.
Christel: Mm
Lynn: Jag kan visa dig några!
Christel: Ja, gärna. Fotar ni med telefonerna? Lynn: Ja. Jag har en jättebra kamera. Christel: I telefonen?
Lynn: Ja, den är tio eller femton pixlar, så den är väldigt bra [---]
Lynn tar upp sin telefon och visar mig de fotografier som hon och Ebba har tagit.
Christel: Åhh!
Lynn: Det är väldigt många. Vissa är lite suddiga nu, för att jag har inte loggat in på internet, men …
Christel: En lupin! […] Är det körsbärsträd? Lynn: Ja.
Christel: Jättefina.
Lynn: Dom hade precis blommat ut för några veckor sen, men nu är dom, nu är dom inte så fina längre, för att, ja. Det var där Ebba bor, där finns det ett. Och sen så, vad heter det, vid Byahuset finns det ett också. Men dom är inte lika fina nu så har alla blad har trillat av.
(intervju Lynn)
I intervjun ovan berättar Lynn om sina och Ebbas utflykter och att de då brukar fotografera. Hon visar upp vackert komponerade fotografier som för mig framstår vara av kvalitet både estetiskt och tekniskt. Hon framhåller också själv kvaliteten på kameran som en viktig faktor för fotograferingen, så hon tycks angelägen om att det ska vara ett gott hantverk. Berättelsen som cykelutflykten är en berättelse om kunskaper som ryms i kreativitet, estetik och hantverksskicklighet i fotograferingen och samtidigt en berättelse om den platsbaserade kunskap som ryms i relationen med naturen och omgivningarna. Utifrån studier om barns vardag skriver Christensen (2003) att ”children construct an emplaced knowledge of their local environment, full of personal and social meaning, build on their everyday encounters with it” (Christensen 2003:16). Genom att röra sig i och samspela med platsen tillskrivs den mening, och det skapas
kunskap som är sprungen ur konkret vardaglig erfarenhet och interaktion. I citatet ovan framkommer hur Lynn gör de platser i byn där det växter körsbärsträd särskilt betydelsefulla och de tillskrivs mening utifrån fotograferingen och samvaron med Ebba som äger rum. Fotona brukar de sedan lägga upp på Instagram, berättar Lynn för mig, och därmed sätts platserna och träden i Allboda även i kontakt med en vidare omvärld. Också barns förmåga att ”se” det tillgängliga rummet och använda eller omskapa det utifrån sina egna intressen bör förstås som en viktig och rumslig kompetens (van der Burgt & Cele 2014). ”Att ’se’ klättermöjligheter, stimulerande platser och hemliga prång är således en tydlig kompetens utifrån barnens perspektiv, en kompetens som baseras på erfarenhet och tillgång till stadsrummet” (ibid. 2014:42). I citaten ovan framkommer att Lynn och Ebba har en tydlig bild av vad de vill fotografera, och de känner till föremål i naturen och platser i byn som lämpar sig för denna aktivitet. En lupin vid vägkanten kan lätt skyndas förbi av många, men att se dess potential och använda den för sådant som upplevs meningsfullt och lustfyllt är i sig en färdighet. De integrerar vant det fysiska rummet med det virtuella, genom att sätta lupinerna i Allboda i kontakt med Instagrams virtuella rum. Också den förmågan kommer från erfarenhet och är beroende av ungas möjligheter att uppleva, utforska och ta del av rummet. Liknande processer skildrades i kapitlet skapa och bemästra osäkra situationer, där de ungas förmåga att se potentiell osäkerhet diskuterades. Van der Burgt och Cele (2014) pekar vidare på att förmågan att ”se” rummets potential sällan synliggörs som kunskap.
Också i utdraget nedan där Casper skildrar en vanlig dag för mig ligger kunskaper inbäddade i vardagliga aktiviteter. Utförande av aktiviteten står i centrum, inte kunskaperna (jfr Gardiner 2006). På ämnet ”min dagsrutin” berättar han:
Casper: Jag går upp från sängen, sen tar jag två rostebröd, en sån Skogaholmslimpa och ett glas mjölk, sätter mig vid bordet och sitter där typ tjugo minuter och kollar på Youtube och äter.
Christel: Vad på Youtube för nånting?
Casper: Ja, jag brukar kolla på dom, Jocke och Jonna heter dom. Sen så ibland så kollar jag på fåglar. Och sen så tar jag på mig jackan och skorna och går ut. Sen så öppnar jag för hönsen, dom har en sån där lucka. Eller annars nu när jag är hemma får dom gå ut fritt på gården, men inte fasanerna, för dom rymmer. Dom känner sig inte hemma riktigt än. Och ja, och sen så öppnar jag för dem och håller på med dom och fixar vatten så mockar lite, eller nåt sånt och ger dom lite ny mat. Och sen så nu är det också mer med fasanerna, jag har ingen riktig dagsrutin med dem. Så, sen så går jag runt och kollar lite så, och kollar på dom vad dom gör och tar upp ruvankan så hon får bada lite och sen så tar jag ut ankungarna i hönsgården, och sen så släpper jag ut dom andra ankungarna och sen så kanske jag går in och hämtar min mobil så jag inte ska glömma den. Så brukar jag vara där inne lite och så, kollar. Jag har mycket växter också som jag har planterat, sådär potatis och sånt. Vattna dom lite. Sen så går jag ut igen och kollar vad dom andra gör. Sen så ja, jag brukar mest vara ute vid hönsen. Och så är jag där och plockar lite ägg, och
sen så, ja. Och sen på kvällen, när det har blivit kväll så tar jag in alla hönsen. Ankorna brukar sova ute, eller dom får inte det, men jag måste jaga in dom, hönsen går in själva. Och sen så stänger jag för dom, säger godnatt. Och så tar jag in ankorna och ankungarna. Om det blåser och sånt, så kan jag inte ta ut ankungarna, för då blåser dom iväg. Och
sen så går jag in, jag tvättar alltid händerna efter jag varit i hönsgården, innan jag äter och
allt sånt också. Eller alltså jag tvättar händerna innan jag går in och äter. Och sen så brukar vi kolla på en serie som heter Prison Break som vi kollar på Netflix, [---] jag, pappa och hans tjej Lena. Och sen går vi och lägger oss, alltid klockan tio typ. Det är då vi brukar gå och lägga oss.
(intervju Casper och Jack)
I Caspers berättelse ovan nämns inte kunskap och färdigheter, men det kan utläsas att en betydande kompetens krävs för att sköta de fjäderfä som han har hemma på gården. I förbifarten nämner han att fasanerna rymmer för att de inte känner sig särskilt hemma ännu, att ankorna och hönsen måste sova inomhus (för att inte tas av andra djur) men att ankorna behöver jagas in medan hönsen går in själva. Dessa uttalanden rymmer kunnande som inbegriper etik och omsorg om djuren, phronesis. Han nämner vidare att ankungarna inte kan vara ute om det blåser eftersom de då blåser iväg, att ruvankan behöver bada och att det är lite extra mycket att göra med fasanerna just nu eftersom han inte har någon ordentlig dagsrutin med dem. Han nämner också att han tvättar händerna efteråt och det går att förstå att han vet vikten av detta. Casper gör också en del beskrivningar som att han ”går runt och kollar lite så [i allmänhet]” och ”kollar vad dom [ankorna och hönsen] gör [i synnerhet]”. Han beskriver alltså en bedömning och kontroll av omgivningarna i allmänhet samt också riktad i förhållande till fjäderfäna specifikt, även om han inte uttrycker det tydligt genom ord. Han säger också att han ”håller på” med fjäderfäna, vilket jag utifrån intervjun i sin helhet tolkar som daglig omsorg och omvårdnad, ge rätt sorts föda, ta hand om dem och i allmänhet se till att de har det bra. Kort och gott framträder implicit en mängd kunskaper inbäddade i hans ”dagsrutin”.