Flickor skapar ”dom” och ”oss” om pojkarna

Det är mycket vanligt att flickor och pojkar placerar sig var för sig i bänkarna, en iakttagelse som stöds av tidigare forskning om svenska klassrum (Garpelin

nom att flickor respektive pojkar grupperar sig mot varandra (som i exemplet om pornografi ovan). Vid några tillfällen (D12; D13) tar flickorna i klassen ini- tiativ att skoja om och retas med pojkarna och konstruerar sin flickidentitet genom att skilja ut sig från pojkarna i klassen. Sådana processer äger rum genom vad Sacks (1992) benämner kategoriseringsmönster (Membership Categorisation Device), där deltagare använder språkliga kategorier som typifierar individer enligt sociala kategorier.

I exempel 15 konstrueras kön med hjälp av klassrummets bänkplacering som resurs. Under diskussionen om vad som karakteriserar en vuxen människa (D13) säger flera elever som kommentar till lärarens fråga att man inte behöver några riter (se också exempel 7 i kapitel 6.3). Cecilia tillägger i sekvensens första ytt- rande att alla människor utvecklas olika och framhäver därigenom att männis- kor är olika. Man kan se hur flickorna skapar en grupp i klassen genom hur de adresserar varandra såsom kvinnliga bänkkamrater. Cecilia adresserar, i ett och samma yttrande, först läraren och sedan sin kvinnliga bänkkamrat Rita genom att pendla mellan publikt och inofficiellt deltagande; ett mönster som också den följande talaren Hillevi använder sig av när hon introducerar temat att killar är töntar (rad 05). Hillevi vänder sig först mot läraren och sedan till Jenny där hon får skratt och får sedan också stöd av Cecilia som instämmer både verbalt och icke verbalt i hur olika man kan vara som kille och tjej.

Placeringen av pojk- och flickgrupperingarna kan enkelt åskådliggöras genom att pojkarnas bakre rad först symboliseras av flera P: n och flickornas undre rad med initialerna, Hillevi, Jenny; Cecilia och Rita, i förhållande till hur eleverna sitter.

Pojkrad: P P P P P P P Flickrad: H J C R

Exempel 15: Men se på killarna

D13, Berg, Erik

01 C: men alla ol- [utvecklas ju olika ( ) 02 [((C mot R till vänster)) 03 L: man utvecklas olikt ja (.) [visst gör man de 04 C: ((mot R till höger)) [ja ( ) vuxna ( ) 05 H: [men se på killarna dom är [riktiga £töntar åt oss£ 06 [((mot L)) [((ler mot J till höger)) 07 J: ’he he he’ ((tillgjort till H; skrattar sedan på riktigt)) 08 H: ((vänder sig delvis bakåt mot pojkarnas rad medan hon ler)) 09 C: ja prec[is tjejerna dom är så här arton killarna [ba ( ) 10 [((tecknar att något är lågt med handen mot bänken och 11 höjer sedan handen))

12 L: [nej men (…)

När flickorna använder sin placering i bänkarna för att adressera varandra och utveckla temat att pojkar är annorlunda får samspelet en innebörd som karakte-

riseras av ”vi” och ”dom” och dessutom: vi-som-inte-sitter-med-dom (jfr. ”bor- derwork”; Thorne 1993). Begreppet ”killarna” (rad 05) ingår inte i Hillevis ”oss”; ett ”oss” som hon använder genom att vända sig till Jenny bredvid (rad 06). Jenny svarar på Hillevis initiering genom att le tillbaka och skratta, först retsamt och sedan på ett spontant sätt (rad 07), och därigenom bekräfta de bådas gemen- samma ”oss”. När Hillevi delvis vänder sig mot pojkarnas rad bakom (rad 08), i direkt anslutning till vad hon sagt, utvecklas skämtet till retsamhet (”teasing”; Aronsson & Tholander 2002) mot pojkarna på deras rad. En tredje bänkkam- rat, Cecilia, ansluter med ”ja precis tjejerna dom är så här arton killarna ba (…)” (rad 09-11) vilket visar att hon är med i det gänget som inte är som pojkarna.

I exemplet visas på hur innebörder av medborgarskap eller bilden av en vuxen människa prövas genom skämtande (typ d; 8.1) om sociala identiteter, där en lekfull in- och uteslutning av ”oss” och ”dem” konstrueras med hjälp av bänk- placeringarna som resurs. Genom att skämta om könsskillnader får vuxenbli- vandet olika betydelser utifrån hur flickgruppen framställer skillnaden mellan sig själva och pojkarna.

I följande exempel från diskussionen om pornografi i media ställer läraren en fråga om flickorna borde ha sexualundervisning i en tidigare årskurs än pojkar- na. Mimmi som tidigare sagt att tjejer är mer mogna än killarna utvecklar lära- rens fråga med att skämta om pojkarnas mognad med hjälp av en berättelse, där skolminnen från mellanstadiet aktualiseras. Mimmis berättelse får funktionen att understryka ett tema i lärarens förslag (rad 01–02) som handlar om skillna- der i mognadsgrad mellan pojkar och flickor. Samuel och Emil agerar som lyss- nande och kommenterande pojkar mot de övriga kvinnliga talarna: Gunilla, Mimmi, Irma och Birgitta.

Exempel 16: Så barnsliga i sexan

D12, Berg, Doris

01 L: .hh men det kanske skulle va så att om man säger flickorna 02 har det i sexan och sen har dom först i sjuan [eftersom ni» 03 FF: [NE:J [( ) 04 »säger att dom är senare i utvecklingen

05 G: [dom 06 måste ändå ve[ta om det

07 M: [dom är så barnsliga i sexan då kom jag ihåg 08 att dom skulle börja hålla på att knäppa upp våra behåar och 09 [alla [( )

10 I: [mm

11 B: [JA ((nickar))

12 M: alla sprang som ba och drog i behåbanden ba ’he he’ (.) 13 tyckte det var [skitkul

15 E: ((till S)) ja det kom[mer jag ihåg

16 M: [på dom som hade behåar heh 17 G: £mm£

18 B: £mm£ 19 FF: ((skratt)) 20 L: £ja£

21 (5,0) ((trion fnissar))

Genom att aktualisera en tidigare skolerfarenhet i form av en berättelse (typ c; se 8.1) framställs skillnaden mellan pojkar och flickor med hjälp av en gemensam erfarenhet, där flera kvinnliga elever instämmer och känner igen sig. Samuel, en av klassens få manliga elever (se tabell 5.2), reagerar på genom att skratta iro- niskt med tillgjord falsettröst (rad 14) och imiterar Mimmis imitation av mellan- stadiets barnsliga pojkar. Med sitt ironiska skratt kommenterar han också hän- delsen och visar att han inte instämmer i Mimmis generalisering. Hans ironiska skratt är också sekventiellt relaterat till Mimmis generaliserade kommentar om att ”dom är så barnsliga” (rad 07) och fungerar som en värdering av vad hon säger. Emil som sitter bredvid Samuel neutraliserar icke-publikt innebörden ge- nom att i mer saklig ton påstå att han minns vad Mimmi berättar (rad 15), och allierar sig därmed inte som pojke med bänkkamraten Samuel, vilket potentiellt hade varit möjligt. Det senare neutraliserar dock inte innebörden av hur Mimmi beskriver pojkars senare utveckling i en diskussion som handlar om sexualitet.

Situationer av den här typen ska inte tolkas som tillfälliga utflykter från dis- kussionen utan behandlar också samma övergripande diskussionsfråga genom elevernas initiativ till publik interaktion, sinsemellan. Båda exemplen visar hur eleverna konstruerar sina sociala identiteter genom att skämta och retas (jfr. Aronsson & Tholander 2002). Att exemplen om skillnader mellan pojkar och flickor har skämtande och retsam form visar att helklassdiskussioner inte bara är tillfällen där eleverna behandlar sakfrågor utanför klassrummet utan också hur relationer mellan klasskamraterna i klassrummet görs relevant under diskussio- nen. Exemplen belyser också skolan som miljö för diskussioner (se kapitel 5.1.2) genom hur kön konstrueras genom elevernas placering i bänkar och hur gemen- samma skolminnen aktualiseras. Den sista sekvensen kan förstås inom ramen för en spänning mellan gemensamt och åtskiljt, där den gemensamma skolerfaren- heten används som utgångspunkt för att konstruera olikheter eller skillnader mellan elevkategorier (Gordon et al. 2000).