Vad som utgör regional utveckling beror på perspektiv. För vissa utgörs regional utveckling av tillväxtfrämjande åtgärder (tillvaxtverket.se), för andra är det en byråkratisk omskrivning av den överlevnadskamp glesbygdsbor för (Forsberg 2010; se också kapitel De framväxande mäklarna) och för en tredje grupp är det en benämning för det som de i sin politiker- eller tjänstemannaroll har att arbeta med. Perspektiven hos dessa grupper är olika, därför framhålls också olika exempel som mer eller mindre lyckade. Sålunda florerar också olika uppfattningar om var ansvaret för den regionala utvecklingen ligger och bör ligga. Det handlar om politik och perspektiv, men också om nivåer och makt över beslutsfattandet. Går det att administrera fram regional utveckling eller är det något som offentligt anställda tjänstemän ska hålla sig borta från? Oavsett vilken grundinställningen är finns ett antal offentligt stöttade stödsystem. Dessa administreras av ett antal tjänstemän både hos kommuner och hos länsstyrelser. Därutöver finns en del andra. Några av de mer kända på Gotland är ALMI företagspartner, Science Park Gotland och de olika Leaderprogrammen.
Politiskt/administrativt ligger frågorna i Gotlands län hos Gotlands kommun och allt sedan Gotlands kommun bildades 1971 har kommunen planerat för utveckling. Planerna har varit många och långa och slutligen hamnat i kommunens arkiv där de idag kan skärskådas av intresserade historiker. Det regionala
utvecklingsansvaret ligger nu hos öns enda kommun som i dag kallar sig för Region Gotland och det är främst kommunala/ regionala tjänstemän som har att både upprätta och arbeta efter det Regionala utvecklingsprogrammet (RUP). Detta program är sedan vägledande för alla andra myndigheter som agerar på ön. Generellt har Regering och Riksdag placerat ansvaret för att arbeta med regional utveckling – eller som det nu mer oftast heter: regional tillväxt – olika i olika regioner. Det finns orsaker till det, vilka kan behöva redas ut. Det som i Sverige försvårar hela frågan om uppdelningen av ansvaret är att terminologin infört indelningar och nivåer som inte tidigare funnits i lagstiftningen och för Gotlands del krånglas det till ytterligare eftersom länet saknar landsting. Regional utveckling, eller regional tillväxt borde ske i regioner, men så är det normalt inte. Medel för regional utveckling kanaliseras i normalfallet till län under överseende av en länsstyrelse. Gotland tillhör dock inte normalfallet och därför behöver vi resonera lite kring regioner, län, landsting och kommuner.
Här behöver vi alltså hålla i minnet att Sverige delas upp i län och kommuner. I varje län finns ett landsting (med undantag för Gotland), en länsstyrelse och en eller flera kommuner. På valdagen sker val till tre olika församlingar: riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige, återigen med undantag för Gotland där det bara sker val till två församlingar. Vad är då regionfullmäktige och regionstyrelse? Rätt att använda dessa beteckningar har under år 2010 landstingen i Skåne, Västra Götaland och Halland i allt utom i samband med val då man fortfarande ska betecknas landsting. Till detta kommer att det i andra delar av landet finns rörelser som arbetar för att bilda fler regioner.
Den instans som på Gotland har det regionala
utvecklingsansvaret (år 2010) är Gotlands kommun i kraft av att vara ett kommunalt samverkansorgan. I Lag om samverkansorgan i länen pekas Gotlands kommun särskilt
ut i den lagtext som gällt fram till årsskiftet 2011 (Lag om samverkansorgan i länen SFS 2002:34 § 2). År 2011 togs dock det särskilda utnämnandet av Gotlands kommun bort, vilket i sig inte verkar betyda annat än att Gotlands kommun även fortsatt utgör kommunalt samverkansorgan om kommunen så önskar. Gotlands kommun har här länge utgjort ett särfall i så måtto att Gotlands län tillsammans med Kalmar, Skånes och det då nybildade Västra Götalands län utgjorde försöksverksamhet med förändrad regional ansvarsfördelning.
År 2002 förlängdes försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland samtidigt som SFS 2002:34 om kommunala
samverkansorgan började gälla och där det särskilt påpekades att Gotlands kommun kan utgöra ett samverkansorgan.2 Vad som gör Gotlands kommun särskilt unik i detta hänseende är att den försöksverksamhet som inleddes 1997 gav det ”sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för länets långsiktiga utveckling” (prop 2009/10:156: 11) till försökslänens landsting. I denna uppgift ingick ”att besluta om användningen av regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel” (prop 2009/10:156: 11). På Gotland hamnade alltså ansvaret redan 1997 hos Gotlands kommun i kraft av att kommunen också utgör landsting. Därför förlängdes inte försöket i Gotlands län på samma sätt som det gjordes i Skåne och Västra
Götaland. I stället kunde försöket på Gotland smidigt övergå till att bli ett kommunalt samverkansorgan, vilket skedde under 2003. Därmed bibehölls den ordning som rått sedan 1997, men med den skillnaden att Gotlands kommun nu hade det regionala utvecklingsansvaret i kraft av att vara kommunalt samverkansorgan i stället för att vara landsting. Men de nya kommunala samverkansorganen fick inte generellt rätten att besluta om de regionala företagsstöden. Undantag gjordes för samverkansorganen i Gotlands och Kalmar län, eftersom de ingått i den tidigare försöksverksamheten.
Det som krånglar till skrivelserna om kommunala
samverkansorgan för Gotlands del är själva skrivelserna om samverkan. Lagen är skriven för normalfallet och är därmed inte specifikt anpassad till de omständigheter som råder i Gotlands län. Det vill säga att det bara finns en kommun och att denna kommun också sköter de uppgifter som annars åligger ett landsting. Lag om ändring i lagen (2002:34) föreskriver att:
Ett kommunalförbund som har samtliga kommuner i länet som medlemmar och där även landstingen kan ingå som medlem kan utgöra ett samverkansorgan (SFS 2010:632
§ 2).
Per denna definition är Gotlands kommun ett samverkansorgan om man så önskar.
3§ Ett samverkansorgan har till uppgift att
1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling som kommuner och landsting avser att genomföra i samarbete med andra parter,
2. samordna insatser för genomförandet av strategin, 3. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (1991:900) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete,
4. upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur, och
5. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.
3a§ Med regionalt tillväxtarbete avses i denna lag insatser för att skapa en hållbar regional tillväxt och utveckling. [---] 5§ Samverkansorganet ska samverka med
1. länets kommuner, 2. landstinget, och
3. länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter
Att vara ett samverkansorgan utan att ha andra kommuner eller landsting att samarbeta med blev för Gotlands kommun en lek med ord. Kommunen hade fortsatt ansvaret för frågan. Lagstiftaren har därför inför 2011 stiftat en ny lag: Lag om regionalt utvecklingsansvar i vissa län (SFS 2010:630) som återigen gäller för de län som tilldelades försöksverksamheten 1997. Den började gälla den 1 januari 2011 och där sägs i § 4 att:
De landsting som avses i denna lag får besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen gäller i sådant fall regionfullmäktige och regionstyrelsen.
”Vid genomförande av val enligt vallagen (2005:837) ska dock beteckningen landstingsfullmäktige användas” (SFS 2010:630). För att inga tveksamheter rörande Gotland ska uppstå
poängterar § 3 att i Gotlands län gäller rätten Gotlands kommun. I överensstämmelse med denna lag har Gotlands kommun beslutat att per den 1 januari 2011 byta namn till Region Gotland. Det här betyder egentligen att Gotlands kommun ändrar fokus. Tidigare har man varit en kommun som också haft landstingets uppdrag. Nu väljer man att vara en sekundärkommun, det vill säga ett landsting (med benämningen region) som också har de primärkommunala uppdraget, det vill säga kommunens. Detta är också en slutsats som kommunen/regionen informerade om på sin hemsida.3 Trots lagändringarna ifrågasattes ifall Gotlands kommun faktiskt hade rätt att kalla sig region, ett tvivel vilket under 2011 medförde ytteliggare en lagändring. Från och med första januari 2012 gäller (Riksdagens protokoll 2011/12:35):
Gotlands kommun får besluta att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen (Prop. 2011/12:21: 4).
Vän av ordning kan ställa sig frågor om vad politikerna centralt i Stockholm och regionalt på Gotland håller på med. Att valsa runt med beteckningar som kommun, region och kommunalförbund skapar inte det bara förvirring? Ytligt sett är det förvirrande men vi skulle från Gotlands horisont vilja förklara detta skenbara kaos, med kynne och historia. Det gotländska kynnets skulle kunna sammanfattas med frasen ”kan själv”. Öns politiker tycks ha ett brett stöd för att säga nej till att ingå i andra större regioner och för att flytta över så många beslut som möjligt till öns valda församling. Öborna vill råda över sig själva så mycket som det bara går. Därför tvingas öns politiker att på vissa punkter försiktigt navigera genom alla de nationella och övernationella regleringarna, och på andra punkter agera djärvare. Att döpa om sig till regionkommun är ett sätt att skapa egenmakt, att förekomma hellre än att förekommas. ”Kan-själv-mentaliteten” visar sig också tydligt i de olika företagsklimatmätningarna. De mätvärden som visar hur öns företagande mår och klarar sig brukar visa på goda värden, medan alla mätningar som har med upplevda attityder hos andra än de tillfrågade visar sämre värden (se kapitel Företagsklimat som utvecklingskraft – ideologisk
pragmatism?).
För län där inte försöksverksamheten permanentats, eller där inga kommunala samverkansorgan bildats ligger det regionala utvecklingsansvaret kvar hos länsstyrelsen. För Gotlands del betyder det att om kommunalpolitikerna beslutar att upphäva det kommunala samverkansorganet så återgår det regionala utvecklingsansvaret till Länsstyrelsen i Gotlands län. Oavsett att det regionala utvecklingsansvaret vilar på samverkansorganet har länsstyrelsen också uppgifter. Det handlar om kontroll och uppföljning. Länsstyrelsen ska följa upp hur ”andra statliga myndigheter tillämpar de regionala utvecklingsprogrammen” (SFS 2007:713 § 18 p 1). Länsstyrelsen ska också ”främja och samordna andra statliga myndigheters insatser för regional tillväxt i länet” (SFS 2007:713 § 18 p 2). Denna bestämmelse
ger stort utrymme för tolkning då det kan vara svårt att avgöra vad andra statliga myndigheters insatser för regional tillväxt kan vara. Slutligen ska länsstyrelsen ”i förekommande fall, löpande informera samverkansorganet eller självstyrelseorganet om andra statliga myndigheters insatser för regional tillväxt i länet” (SFS 2007:713 § 18 p 3).
Sammantaget betyder detta att det finns en rad tjänstemän både i Region Gotland och hos Länsstyrelsen i Gotlands län som arbetar med regional utveckling. Kommunen har alltsedan de övertog ansvaret över att fördela de statliga medlen byggt upp och underhållit en stab av tjänstemän vars huvudsakliga arbete varit regional utveckling. De har arbetat med att ta fram övergripande planer och de har i sitt dagliga arbete gjort olika prioriteringar efter de premisser som de styrande politikerna och den övergripande planeringen gett. Vi återkommer till en analys av en del av dessa planer och vilka budskap kommunen genom dem skickar (se kapitel Hållbar utveckling på Gotland).
En viktig slutsats av denna korta genomgång kring det regionala utvecklingsansvaret är att kommunen på Gotland inte skulle kunna kalla sig för Region Gotland och fullmäktige för regionfullmäktige om inte den valda församlingen haft att råda över det regionala utvecklingsansvaret. Samtidigt ser vi att det inte är något plötsligt hugskott att börja kalla sig för region. I stället går det att se som en fortsättning av den historiska sammanslagningstrenden genomförd i ljuset av EU- medlemskapet. EU verkar för fler starka regioner och väljarna på Gotland vill utgöra en egen stark region.