Den ovan gjorda sammanställningen kan lätt ge sken av att Länsstyrelsen i Gotlands län bara har ett samordnande och övervakande ansvar, men så enkelt är det emellertid inte. Vidgar vi blicken lite och funderar över vad arbete med den regionala utvecklingen i praktiken innebär så finner vi flera områden som
länsstyrelsen har mer eller mindre överhöghet över. I denna skrift har vi till stor del tagit fasta på kulturella och kreativa
näringar och till den i detta begrepp ingående basresursen kultur samt lagt till basresursen natur (se kapitlen Bruket av bruket och Krattad manege vid Blå lagunen?). Dessa resurser har länsstyrelserna stort inflytande över. Lag om kulturminnen m. m. (SFS 1988:950) uppdrar åt länsstyrelsen i varje län att se till att lagen följs. Prövningar enligt lagen görs också av respektive läns länsstyrelse. Samma gäller för miljöbalkens bestämmelser. Det betyder att när någon vill utveckla något som har med skyddad natur och kultur att göra så blir länsstyrelsen direkt involverad. Länsstyrelsen i Gotlands län fick dessutom inför år 2006 ett regeringsuppdrag tillsammans med länsstyrelserna i Jämtlands, Norrbottens, Värmlands och Västra Götalands län att utarbeta ett ”program för utvecklingen av natur- och kulturturism kopplat till övrigt strategiskt programarbete, främst det regionala utvecklingsprogrammet (RUP) och landsbygdsprogrammet” (Sandström & Östergren 2008:1). Uppdraget till Länsstyrelsen i Gotlands län förutsatte således ett samarbete med kommunen eftersom RUP- och RTP-arbetet på Gotland var kommunalt. Utifrån detta uppdrag arbetade Länsstyrelsen i Gotlands län fram policydokumentet Utveckla natur- och kulturturismen! (Sandström & Östergren 2008).
Redan i förordet författat av Thomas Persson påpekas det att:
Många skyddade områden och miljöer skapar i sig ingen turism, till detta krävs det både entreprenörer och en vilja att skapa hållbara företagsprojekt. Dessutom krävs ett företagsklimat som tillåter ett hållbart nyttjande av dessa miljöer. Vi tror att vi med detta program visar att just de miljöer och områden som har ett skydd kan bidra till att utveckla turismen. Programmet har också pekat på att en viktig förutsättning för en hållbar turism är just det faktum att det finns ett skydd kring miljöerna. Ett skydd som ger möjlighet att upplåta åt en entreprenör att kunna formulera
en affärsidé som genererar sysselsättning och tillväxt till Gotland. Att skyddet i sig skapar förutsättningar för en kommersialisering har varit en upptäckt för många av oss som varit involverade i projektet (Sandström & Östergren
2008: förord).
Här har Länsstyrelsen i Gotlands län också formulerat en vision som tydligt visar att man vill vara med och utveckla regionen (se kapitel Hållbara företag). Den lyder ”Om tio år bidrar Gotlands unika natur- och kulturmiljö på ett väsentligt sätt till öns hållbara tillväxt” (Sandström & Östergren 2008, förord). Denna skrift innehåller dock en del strukturella problem. I den del av programmet som innehåller analyser av omvärlden samt specifikt Gotland görs en snabb inventering där det tas fasta på olika verksamheter i skyddade natur- och kulturområden som är av intresse. Få av dessa är av ekonomisk art, det vill säga få av dem genererar intäkter. De kommersiella verksamheter som pekas ut med det kriteriet att de framgångsrikt nyttjar natur- och kulturvärden är ”Romateatern, Gotland Chamber Music Festival, Medeltidsveckan och Bläse Kalkbruksmuseum” (Sandström & Östergren 2008: 5). De kännetecknas alla av att de inte av egen kraft går ihop ekonomiskt. De två förstnämnda meddelar att sedan de fått avslag på sina bidragsansökningar inte längre tänker bedriva någon verksamhet (SvD 2010-05-05). Medeltidsveckan tappar sin stora sponsor, det statligt ägda bolaget Svenska Spel, samtidigt som Region Gotland meddelat att de kommande år ger Medeltidsveckan betydligt lägre anslag ur den regionala budgeten, vilket gör att veckan inte längre kan upprätthålla den högkvalitativa produkt som deras varumärke tidigare borgat för. Medeltidsveckan tror själva att de därmed kommer att tappa mark till fastlandets mer offensivt satsande medeltidsarrangemang (GA 2010-11-17). Verksamheten vid Bläse Kalkbruksmuseum sysselsatte en person på helårsbasis samt två personer som hade tjänstgöring på museet som arbetspraktik under sommarsäsongen. Det mesta av arbetet
sköttes av frivilliga krafter (Verksamhetsberättelse för Bläse Kalkbruksmuseums intresseförening 2009). Men det har återigen visat sig att den kreativitet policymakarna vill komma åt verkligen finns i denna sektor eftersom Romateatern även under sommaren 2011 spelade Shakespeare i Roma klosterruin och Medeltidsveckan hittade ett nytt fyndigt koncept för att få in sponsorpengar som åtminstone fungerade under 2011. Verksamheterna är således framgångsrika i så måtto att de fortfarande bedriver verksamhet (GT 2011-08-08).
När sedan vision och åtgärdsplan presenteras talas det dock om att entreprenörer ska lockas till att kommersialisera natur- och kulturvärden på ett hållbart sätt (Sandström & Östergren 2008: 9). De mål som räknas upp är:
1. Skapa insikt och förståelse för natur- och kulturturismens förutsättningar och dynamik. 2. Skapa en tydlig rollfördelning.
3. Skapa finansieringsformer för utveckling av natur- och kulturturism.
4. Utveckla den småskaliga infrastrukturen.
5. Medverka till ett positivt företagsklimat (Sandström &
Östergren 2008: 9).
Som synes är dessa mål inriktade på myndigheternas arbete och roller inte på natur- och kulturföretagarnas. Det gäller att skapa finansieringsformer för utveckling och det gäller att skapa insikt och förståelse, hos tjänstemännen. Frågan är om inte detta bara är en liten, men nog så viktigt, del i uppdraget ”att producera ett program för utveckling av natur- och kulturturismen” i länet (Sandström & Östergren 2008: 1) och huvudfrågan som bör ställas är om det i grunden är så att bättre rustade tjänstemän i offentlig förvaltning faktiskt lockar företagare att satsa på natur- och kulturturism. Programmets titel som lyder Utveckla natur- och kulturturismen! borde läsas som en uppmaning, men den fråga som hänger i luften är om uppmaningen är riktad till rätt målgrupp.
Här finns alltså ett påtagligt strukturellt problem. Det finns sålunda få ekonomiskt lyckade verksamheter som ”framgångsrikt” nyttjar skyddade natur- och kulturvärden. Vi kommer senare att återvända till en av de kommersiella aktörer som faktiskt gör det, nämligen Lummelundagrottan AB (se kapitel Bruket av bruket).
Uppdraget till Länsstyrelsen i Gotlands län ger dock med nödvändighet upphov till samarbete med regionen som har mer övergripande program för regional utveckling och tillväxt. Region Gotland har sedan något år tillbaka ett övergripande strategidokument kallat Vision Gotland 2025: Regionalt
utvecklingsprogram för Gotland – RUP. Visionen för Gotland
lyder: ”Gotland är Östersjöregionens mest kreativa och magiska plats präglad av närhet, hållbar tillväxt och fylld av livslust.” Visionen pekar ut kreativitet och magi som drivkrafter medan förutsättningen och ramen anges av hållbar tillväxt. Den hållbara tillväxten blir således A och O och sätter gränserna för arbetet med den regionala utvecklingen/tillväxten. Därmed ges egentligen Miljöprogram för Ekokommun Gotland 2008–
2012 företräde (se kapitel Hållbar utveckling på Gotland)
eftersom det där i förordet slås fast att: ”Med Miljöprogrammet för Ekokommun Gotland som arbetsredskap och genom målinriktade åtgärder har vi chansen att bli en region där hållbar utveckling är ekonomiskt lönande. En ekonomisk tillväxt som bygger på att människor och natur mår bra är en hållbar tillväxt.” Problemet är att programmet inte handlar om hållbar utveckling utan bara tar upp en av de sammanflätade aspekter som utgör hållbar utveckling, nämligen den ekologiska. Planering för hur de sociala och ekonomiska dimensionerna ska giftas ihop med den ekologiska lyser med sin frånvaro, liksom hur den gotländska kulturen ska integreras med de andra perspektiven. Konkretiseringsprogrammet för miljöarbetet på Gotland släpper således egentligen den helhetstanke som sammanfattas med begreppet hållbar utveckling. Det gör att vi åter måste ta oss
upp en nivå bland policydokumenten. I Vision Gotland 2025 sammanfattas de övergripande målen för en hållbar utveckling med följande stycke:
Människorna på Gotland trivs med sin tillvaro. Livskvalitén uppfattas som attraktiv och gör att många söker sig hit som besökare och som boende. En vacker och spännande natur, ett välutvecklat förenings- och kulturliv ger rika upplevelser. Mycket fungerar väl men som för många andra regioner i Sverige finns det utmaningar som behöver hanteras. För en ö-region är kommunikationerna en nyckelfråga. En förutsättning för en positiv hållbar utveckling av Gotland är att befolkningen ökar, att det finns bostäder, arbeten, försörjningsmöjligheter och hållbar ekonomisk tillväxt. Gotland med sitt läge mitt i Östersjön ska vara den naturliga mötesplatsen. Vidare att befolkningen har en god hälsa och att vi värnar vår miljö
(Vision Gotland 2025: 6).
Här har man försökt väva ihop de olika dimensionerna. Dessutom ges uttryck för att investeringar i de gemensamma resurserna är viktiga för att hållbarhet ska uppnås (Vision Gotland 2025: 9). De är lätt att anta att det är samma resurser som Miljöprogrammet hävdar ger ”gratistjänster”. Dessa gratistjänster får man genom att skydda och bevara biologisk mångfald och bevuxen mark. Av skrivningarna runt i kring kan vi också sluta oss till att detsamma nog gäller kulturmiljöer och att de i analogi också torde generera gratistjänster (Miljöprogram för Ekokommun Gotland 2008–2012: 27). Men vill man gifta samman länsstyrelsens uppdrag att utveckla turismen med kommunens vision om hållbar utveckling krävs både investeringar och underhåll av natur- och kulturvärden såväl som i andra samhällsvårdande strukturer och aktiviteter (Se exempelvis Molin & Paju 2007; Molin et. al. 2007).
Väger vi ihop länsstyrelsens Utveckla natur- och kulturturismen! med Region Gotlands övergripande utvecklingsprogram –
Regionalt tillväxtprogram för Gotland 2008–2011, Bygg Gotland: förslag till översiktsplan för Gotlands kommun 2010–2025, Miljöprogram för Ekokommun Gotland 2008–2012, Interregional strategi: Gotlands internationella och regionala samarbete –
så finner vi vissa huvuddrag rörande den önskande regionala utvecklingen.
Återkommande i samtliga dokument är fokus på miljö och hållbar utveckling. Planerarna vill att hållbar utveckling ska utgöra grunden för all framtida utveckling. ”En av de strategiska framtidsfrågorna är […] att skapa en miljöintegrerad tillväxt” står det till exempel att läsa i översiktsplanen (Bygg Gotland:
43), i vilken det övergripande målet är att Gotland ska vara en
ekologiskt hållbar kommun. Nya satsningar ska helt enkelt vara hållbara.
Låt oss ta premissen att hållbar utveckling är den styrande tanken och fundera över hur denna tanke harmoniserar med övriga viktiga mål för Gotland som regionen pekat ut. Ett hållbart samhälle kräver en hållbar befolkningsmängd. Sedan 1990-talet har Gotlands kommun strävat efter att uppnå en stabil befolkning på 65 000 folkbokförda på ön. Just 65 000 anses nödvändigt för att en fortsatt god samhällsservice ska kunna upprätthållas och en god samhällsservice anses vara av yttersta vikt för att en hållbar utveckling ska kunna uppnås. Från 2010 års läge betyder det en befolkningsökning på cirka 8 000 personer. Målet är alltså en tämligen kraftig ökning. Flera svenska kommuner har färre än 8 000 invånare. I konsekvens av målet försöker ön locka bosättare och framför allt företagare som i sin tur kan locka med arbetstillfällen. Det betyder i praktiken att insatser för lokal och regional utvecklig med offentliga medel kanaliseras till, så kallade, jobbskapande åtgärder. Det handlar om att stimulera nyföretagande och tillväxt.
Därför blir frågan om att skapa och underhålla ett gott företagsklimat viktig. I det förra Regionala tillväxtprogrammet fanns målet: ”Gotland placerar sig bland de 100 bästa i Svenskt
näringslivs ranking av företagsklimatet i svenska kommuner år 2011” (Regionalt tillväxtprogram för Gotland 2008–2011:
Styrdokument: 8). Detta modifierades i det senaste programmet
till att Gotland ska placera sig på rankinglistans övre halva (Näringspolitiskt program för Gotland 2012-2015). Poängen är gissningsvis inte att försöka vinna någon tävling med landets övriga kommuner utan att öka Region Gotlands skattebas genom att fler företagare lockas till ön genom ryktet om det goda företagsklimatet. I de samlade dokumenten finns också den genomgripande föreställningen att besökare genererar boende som i sin tur genererar företagsetableringar. Det betyder att ju fler besökare Gotland lyckas locka till sig desto fler
företagsetableringar får kommunen i slutändan. Denna föreställning får djupgående konsekvenser för
policyarbetet. Särskilt som Gotland sedan lång tid tillbaka har haft en mycket stark turismsektor. Eftersom den hittills varit starkt sommarorienterad är det viktigt att visa att Gotland även är en intressant plats utanför sommarsäsongen, något som får antas vara särskilt viktigt när ön ska försöka locka till sig flera åretruntboende. Här antas varumärket bli en viktig ingrediens. Dess uppgift är att öka regionens attraktionskraft för såväl besökare som boende och näringsliv. Många av kommunens/regionens policydokument närmar sig frågan om hur fler besökare ska lockas till Gotland och beroende på dokumentens karaktär och när i tid de författades så pekas lite olika verksamheter ut.
I Vision Gotland 2025 talar kommunen om att besökare bör lockas till ön genom marknadsföring, ett utökat upplevelseutbud och ett utnyttjande av de gotländska profilprodukterna samt genom marknadsföring av världsarvsutmärkelsen. I visionen pekas också en god hälso- och sjukvård ut som en viktig faktor vid val av boende- och företagsetableringsort. Det satsas också på skolan. Den ska inte bara vara av så hög kvalitet att den kan locka föräldrar att sätta sina barn i den. Den bör
också uppmuntra till entreprenörskap och företagsutveckling. Det uttrycks också i det regionala tillväxtprogrammet då det påpekas att det trots allt är individer som bildar nya företag eller utvecklar befintliga, varför man vill skapa entreprenöriella miljöer och erbjuda mer företagande i utbildningssystemet. Policydokumenten framhåller samfällt vikten av goda
kommunikationer. Ö-läget anses således vara ett av de hinder Gotlands kommun måste övervinna för att kunna locka till sig den önskade mängden invånare. Mer sällan pekar dokumenten på de fördelar ö-läget kan tänkas ge. I dagsläget är en stor andel av Gotlands yrkesverksamma befolkning sysselsatta i offentlig sektor. Visionen innehåller en fortsatt stark offentlig sektor och Gotlands kommun tror sig se att allt fler kommer att sysselsättas i tjänstesektorn. Detta är ett trendbrott mot den analys som skedde på 1990-talet där policymakarna förutsåg en minskad offentlig sektor och att framtidens arbeten skulle genereras i den privata sektorn (Vision 2010). Den starka offentliga sektorn anses även i framtiden behövas för att ge ön den fungerande heltäckande infrastruktur som nödvändiggörs av ö-läget. Gotland behöver en väl fungerande sjukvård som dessutom är dimensionerad för att klara en stor mängd turister samt väl fungerande kommunikationer till fastlandet (se vidare kapitel
Banal konsensus).
Som framgår av denna granskning så framstår besöksnäringen som mer eller mindre central för policymakarna. Den har varit viktig under lång tid och ses som en av öns framtida huvudnäringar, med stor egen utvecklingspotential. Den ska locka besökare som i sin tur antas generellt generera nya företag. Men den är också viktig för att utveckla övriga näringar. Det kan ske direkt eller indirekt. Direkt genom att aspekter av besöksnäring integreras i andra näringar. Ett exempel utgörs av de ursprungliga syftena bakom projektet Stain på södra Gotland, där man ville koppla ihop en traditionell stenindustri med ett besökscentrum. Projektägarna tänkte sig att det skulle bli möjligt
att besöka en fullt fungerande industri. Detta gäller också de jordbruksföretagare som kompletterar sin verksamhet med inslag av besöksnäring. Indirekt genom att besöksnäringen förser andra gotländska näringar med ett ökat kundunderlag, samt genom den marknadsföringseffekt som kommer alla öns näringar till godo. Tanken är att en väl fungerande besöksnäring som ger nöjda besökare underlättar säljandet av produkter från Gotland, vilka de än är. Men tanken är också att övriga näringar ska berika besöksnäringen. I framtiden för alla öns näringar ligger att de själva ska bli en anledning att besöka ön. Nya tjänster ligger i framtiden. Framtiden innehåller nya säsonger, nya målgrupper och nya kreativa specialiserade kombinationer av attribut och näringar. Bland annat nämns eko-, natur-, kultur-, landsbygds-, måltids- och hästturism som några exempel. Idag finns en koppling mellan näringar länkade till mat och turism som spås kunna utvecklas än mer. Kombinationen mellan jordbruk/livsmedelsindustrin och besöksnäringen tillhör framtiden. Så långt de dokument som styr vart tjänstemännen ska kanalisera de medel som finns att fördela för regional utveckling och tillväxt. Det är nu på sin plats att fundera lite på hur utvecklings och tillväxtarbetet går till i praktiken.