Avloppsreningsverk
(ÄRENDE NR 7)
Följande sammanställning har gjorts utifrån dokumentation i ärendet samt samtal med kommunens miljöchef.
Sammanfattning av ärendet
Den 18 mars 1996 lämnade tekniska kontoret (dåvarande gatukontoret) i Hässle- holms kommun in en ansökan om tillstånd för utsläpp av renat avloppsvatten i Emmaljungaån till Länsstyrelsen. Beslutet från Länsstyrelsen kom den 27 januari 1997. Länsstyrelsen beslutade att ge tillstånd för anläggningen men det slutgiltiga avgörandet sköts upp i väntan på att tekniska kontoret senast den 31 december 2002 skulle lämna en redovisning av den slutliga utformningen av den biologiska och kemiska reningen. Under prövotiden skulle tre tillfälliga villkor gälla. Den första punkten löd på följande sätt:
”Avloppsvattnet skall behandlas i en reningsanläggning utförd och driven i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommunen angett i ansökningshandlingarna eller i övrigt åtagit sig. Mindre ändringar får dock vidtas efter anmälan till tillsynsmyndigheten förut- satt att dessa inte bedöms kunna medföra ökad förorening eller annan störning.”
Anläggningen togs i drift i den 24 augusti 1999. Strax efter invigningen av anlägg- ningen höggs träd som fanns mot grannfastigheten ner utan föregående anmälan. Grannen som blivit lovad att träden skulle få vara kvar uppmärksammade under hösten att anläggningen inte fungerade som det var avsett eftersom inget vatten kom ut ur reningsanläggningen. Han anmälde därför detta till miljökontoret, som åkte ut på inspektion den 2 november 1999 och som då kunde konstatera att gran- nen hade gjort en korrekt observation. Därför vände man sig skriftligen till tekniska kontoret och bad dem lämna besked om orsak till problemen samt vilka åtgärder man planerade att vidta. Den 10 november 1999 ombads tekniska kontoret att an- söka om tillstånd/anmälan gällande de förändringar som gjorts från det av Länssty- relsen lämnade tillståndet. Bland annat hade reningsanläggningens utsläppspunkt i Emmaljungaån flyttats och avloppsvattnet tog ej de vägar som avsågs i tillståndet. Miljökontoret begärde att tekniska kontoret skulle inkomma med besked om detta snarast. I svaret från den 7 december 1999 redogjorde tekniska kontoret för de förändringar som gjorts, förändringar som angavs vara utseendemässiga och inte påverkat funktionen. Svaret föranledde inte någon åtgärd från miljönämnden. Dock anmälde ägaren till grannfastigheten att fler förändringar gjorts i förhållande till tillståndet från Länsstyrelsen.
I en tjänsteskrivelse till miljönämnden från den 17 april 2000 tar miljökontoret upp de klagomål som inkommit från grannfastigheten samt bland annat följande pro- blem med anläggningen:
x Skogen mellan reningsanläggningen och grannfastigheten har huggits ner trots att det i handlingarna för anläggningen har angivits att denna ska vara kvar.
x I ansökan utlovades att slänterna i de två sedimenteringsdammarna skulle tätas med plast eller gummiduk och att botten skulle asfalteras. Detta har ej gjorts.
x Saneringsplan saknas för verksamheten. x pH-värdet var för lågt.
x Flödesmätare saknades.
x Missfärgat vatten hade observerats tränga genom ut ur anläggningen på tre platser.
Med anledning av ovanstående punkter beslutade miljönämnden den 26 april 2000 att anmäla tekniska nämnden i Hässleholms kommun till polis- och åklagarmyn- digheten. Anmälan görs på grundval av att tekniska nämnden huggit ned skog vid anläggningen utan att inhämta tillstånd för det samt för underlåtenhet att täta dam- marna A och B med plast eller gummiduk och förse dammarnas bottnar med asfalt. Miljönämnden ansåg att dessa ändringar ej fick genomföras utan tillstånd. Ärendet togs upp av Hässleholms tingsrätt den 12 juni 2003. De åtalade är ordföranden i tekniska nämnden, två ledamöter i samma nämnd, chefen för Va-avdelningen på kommunen, samt chefen för tekniska kontoret. Åtalet för ordföranden samt leda- möterna i tekniska nämnden ogillades. Va-avdelningens chef och tekniska konto- rets chef dömdes till dagsböter för otillåten miljöverksamhet, lagrum 29 kap. 4 § 2 st. miljöbalken. Ärendet tas även upp i hovrätten som fastställer tingsrättens beslut den 17 november 2004.
Lagstöd
21 § 1 st. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd: ”Det är förbjudet att utan anmälan enligt miljöbalken
1. anlägga eller driva fabriker eller andra inrättningar eller bedriva annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till denna förordning har beteckningen C,
2. bedriva sådan verksamhet som avses i 1 om inrättningen eller verksamheten ändras och ändringen är av betydelse från störningssynpunkt, eller
3. ändra en inrättning eller verksamhet av sådant slag som i bilagan har beteck- ningen A eller B, om ändringen inte medför att tillstånd krävs enligt 5 § tredje stycket.”
22 § 1 st. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd: ”En anmälan om åtgärd enligt 21 § första stycket skall göras i god tid innan åtgärden vidtas. Anmälan skall vara skriftlig. Den skall ges in till den kommunala nämnden i frå- gor som anges i 21 § 1 och 2 samt till länsstyrelsen i frågor som anges i 21 § 3.”
Lagrum för de fällande domarna anges vara 29 kap. 4 § 2 st. miljöbalken: ”Detsamma [från 1 st: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmälan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, döms för otillåten miljö- verksamhet till böter eller fängelse i högst två år] gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut, till- stånd, godkännande eller dispens enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller vid omprövning av sådana tillstånd eller villkor.”
Inspektion
Inspektionen som gjordes den 2 november 1999 föranleddes av ett klagomål. In- spektören konstaterade då att anläggningen inte fungerade som avsett. Dock gjor- des då inga andra undersökningar än rent okulära, dammarna har inte undersökts annat än ovanifrån. Det har vid senare tillfällen tagits en del foton, bland annat av området där träden tidigare stod. Man har även fått ta del av foton från grannen av hur området såg ut innan träden höggs ner. Dammarna har fotograferats.
Samarbete och information
Tekniska kontoret informerades brevledes om upptäckten. Stämningen mellan miljönämnden och tekniska nämnden i Hässleholm var sedan tidigare ansträngd, och därför har dialogen i detta ärende inte fungerat särskilt bra. Tekniska kontoret fick chansen att rätta till problemen men då inget gjordes såg miljökontoret ingen annan utväg än att lämna ärendet till åtal.
Det har varit ett tämligen stort intresse för ärendet i de lokala tidningarna. I början var fokus lagt mestadels på de nedhuggna träden. Ärendet har fått stor upp- märksamhet i Miljöaktuellt och m-plus samt i massmedia. Miljöchefen tror det flesta i kommunen känner till ärendet. Från miljökontoret har man vid länsmiljö- träffar informerat kollegorna i länet men i övrigt har inte något gjorts för att sprida ärendet utanför kommunen.
Vidtagna åtgärder och ärendets utfall
I en skrivelse från den 6 december 1999 uppgav tekniska kontoret bland annat att ett dike i nordöstra delen av anläggningen hade ersatts med en dräneringsledning på en sträcka av 60 meter cirka 15 meter in på anläggningen och att tillflödet till den västra dammen tillfälligt hade stoppats upp från och med den 18 november 1999. Vidare sades att vattnet leddes till den östra dammen och sedan till en för- delningsbassäng och att vattnet successivt kommer att återledas till den västra dam- men samt att man övervägde att täta släntkrönen med sten/kalkmjölsslurry, om det skulle kvarstå svårighet att höja vattennivån.
Miljönämnden anmälde tekniska nämnden till polis- och åklagarmyndigheten eftersom man ansåg att tekniska nämnden utan föregående tillstånd huggit ner skogen mellan anläggningen och grannfastigheten, inte hade tätat dammarna A och B med plast eller gummiduk samt inte försett dammarnas bottnar med asfalt.
Någon gång mitt i ärendet bildades Hässleholms vatten med den tekniske che- fen som VD. Under sommaren år 2005 fick han emellertid avgå och efter det har
stämningen mellan Hässleholms vatten och miljökontoret blivit mycket bättre. I dagsläget går det enligt kommunens miljöchef att resonera och samarbeta, att se möjligheter i stället för att endast sköta korrespondens via förelägganden. Man har exempelvis kvartalsmöten med Hässleholms vatten, något som under en period inte fungerade på grund av VD:s beteende. När denne avgick upptogs mötena igen och idag fungerar det bra.
Det har tagit ungefär fem år innan det gjordes en förstagångsbesiktning på an- läggningen. Miljökontoret har förelagt tekniska kontoret att göra en sådan besikt- ning vid ett flertal tillfällen men det har överklagats gång på gång. Normalt vill verksamhetsutövare att det görs som en bekräftelse på att verkligheten överens- stämmer med det som beställts. Tekniska kontoret ville inte det eftersom det då skulle uppdagas att anläggningen inte var byggd såsom det var tänkt. När tekniska kontoret inte kunde överklaga mer och även miljödomstolen uttryckt att det måste göras en förstagångsbesiktning, anlitades en konsult som i sin rapport skrev att enligt uppgift från Hässleholms vatten är anläggningen utförd i enlighet med rit- ningarna. Detta godkändes inte av miljökontoret och en ny konsult anlitades i och med att chefen för Hässleholms vatten avgick år 2005. Genom besiktningen kunde problemen fastställas och därefter har dessa rättats till.
Grannen har fört ett enskilt åtal angående de nedhuggna träden. En förlikning har gjorts och grannen fick ett skadestånd på cirka 100 000 kronor mot att han inte förde någon vidare talan mot Hässleholms vatten. Ny skog har planterats.
Lärdomar och förändringar
Vikten av att dokumentera har blivit ännu tydligare menar inspektören. Tekniska kontoret har bland annat påstått att man gjort muntliga anmälningar till miljökonto- ret om förändringar, men i och med att miljökontoret antecknat alla kontakter kun- de dessa påståenden lätt tillbakavisas. Det har inte förorsakat någon förändring i kontorets rutiner eller liknande, utan snarare har det blivit ytterligare befäst hur viktigt det är att minnesanteckningar förs.
Miljöchefen uppger att det kan bli fel trots att de bästa intentionerna finns. Man måste göra det man tror på även om man ibland får arbeta i motvind. Däremot kan man inte i alla lägen följa lagarna till punkt och pricka utan i stället tror han att det som är viktigt är att alltid ha en tydlig linje i allt man gör. Ibland måste man kon- frontera och ta strid anser han. Det kan vara mycket tufft att göra det om man är ensam inspektör eller om förvaltningen ligger under en annan. Det är mycket vik- tigt att känna stöd från medarbetarna vilket han har gjort under det här ärendets gång.
En miljöchefskollega anser att det inte går att bedriva kommunal tillsyn över kommunala anläggningar, något som miljöchefen håller med om. Han tillägger att tillsynen på kommunala objekt är svårare att genomföra än den som bedrivs mot större företag. Som inspektör är det aldrig några problem att komma ut på företa- gen och till exempel komma med synpunkter på miljörapporter. Ett exempel från Hässleholms kommun är CFC-rapporterna som ska lämnas in varje år. Ett år var det sju företag som inte inlämnat sina rapporter i tid, fyra av dem var kommunala verksamheter. Miljöchefen funderar att det kanske kunde vara klokt att inte låta
Erfarenheter från ärendet
De kommunala miljönämnderna utövar tillsyn på kommunala verksamheter, vilket har varit fallet i det här ärendet. Detta har varit ett ärende som pågått under flera års tid där en nämnd åtalsanmält en annan nämnd i samma kommun. Stundom har det varit ganska hårda ord mellan ordförandena i miljönämnden och tekniska nämnden, och miljöchefen i Hässleholms kommun har även känt att kommunledningen tagit tekniska nämndens parti. Dialogen mellan de två nämnderna har inte fungerat sär- skilt bra under den här tiden (det är dock bättre idag) och en uppfattning som har florerat är att kommunen borde ha löst detta internt utan åtalsanmälan. Förståelsen för ärendet har med andra ord inte varit den bästa. Med anledning av detta kan det övervägas huruvida en kommunal nämnd överhuvudtaget borde ha tillsynsansvar över kommunala verksamheter. Detta kanske gäller speciellt i kommuner där anta- let miljöinspektörer är få. Miljöchefen på Hässleholms kommun ger stöd till fun- deringen genom att han anser att det är betydligt svårare att bedriva tillsyn över kommunala anläggningar än på stora företag. Just i Hässleholms fall är miljökonto- ret en egen förvaltning med tämligen många anställda som har kunnat stötta var- andra. Det finns många mindre kommuner med endast ett fåtal inspektörer och för dem kan det vara mycket svårt att driva ett sådant här ärende.
Om förståelsen för tillsynsarbetet stundom är låg och en allmän uppfattning är att man borde kunna lösa problemen inom kommunen i stället för att lämna ärendet till åtal, kan tillsynens trovärdighet skadas. Ett sätt att undvika den här typen av problem är om länsstyrelserna utövar all tillsyn på kommunala objekt.