(ÄRENDE NR 26)
Följande sammanställning har främst gjorts utifrån samtal med den ansvariga in- spektören samt med den inspektör som har arbetat med saneringen av fastigheten.
Sammanfattning av ärendet
Det här ärendet gäller ersättning för kostnader för omhändertagande av kemikalier, arbete för att förhindra ytterligare förorening samt undersökning av mark och vat- ten. Ärendet kan sägas ha tagit två vägar, dels saneringen, dels vållande till miljöstörning. Vad gäller saneringen startade det hela för miljö- och hälsoskydds- kontorets del i mars 1999 då konkursförvaltaren hörde av sig. Denne hade besökt platsen och bedömt att miljö- och hälsoskyddskontoret behövde kontaktas eftersom det fanns mycket kemikalier och utrustning kvar på platsen som behövde tas om hand, vilket föranledde det första föreläggandet. Bolaget hade tillstånd för verk- samheten och därmed också villkor i tillståndet.
Miljöbalken hade trätt i kraft endast några månader tidigare, varför sanerings- försäkring var helt nytt, och därför kom ärendet till stor del att handla om att läsa och tolka lagstiftningen.
Alla anmälningspliktiga företag är skyldiga att betala en viss ersättning till den här försäkringen. Den omfattar även företag, och till viss del privatpersoner, som inte betalar något till försäkringen. Med andra ord omfattar den alla som orsakar miljöstörning men endast vissa är betalningsskyldiga. För att försäkringen ska betalas ut behöver vissa villkor vara uppfyllda, bland annat får ärendet inte vara så akut att räddningstjänsten varit inblandad, det får inte finnas risk för spridning och tillsynsmyndigheten måste ha handlagt ärendet korrekt. Tanken är att miljöskade- försäkringen ska täcka upp då det är givet att ansvarig verksamhet eller privatper- son inte kan betala själv.
Lagstöd
26 kap. 9 § miljöbalken:
”En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett en- skilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer.
I fråga om verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter får inte beslutas förelägganden om begränsning av koldiox- idutsläpp eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syf- tar till en begränsning av koldioxidutsläpp.”
26 kap. 17 § miljöbalken:
”Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten verkställa dess beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt utsökningsbalken.
Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4,8,9 eller 10 §, får krono- fogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten meddela särskild handräck- ning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Avgörande i sådant mål överklagas hos miljödomstolen.”
33 kap. 3 § miljöbalken:
”I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag.
Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljöla- gen.”
Vidtagna åtgärder och ärendets utfall
Miljö- och hälsoskyddskontorets första åtgärd var att kontakta Naturvårdsverket, försäkringsbolaget som handhar sådana ärenden samt Kronofogdemyndigheten. Därefter förelade man konkursförvaltaren att omhänderta utrustningen samt göra en undersökning av platsen. 130 ton kemikalier och behandlingsbad samt 60 ton övrig utrustning har omhändertagits. Dock visste man redan på förhand att svaret från konkursförvaltaren skulle bli att inga pengar fanns i bolaget som kunde bekos- ta dessa åtgärder. För att saneringsförsäkringen skulle kunna träda i kraft var man tvungna att begära verkställighet av Kronofogdemyndigheten vilket gjordes.
Kronofogdemyndigheten hörde av sig till miljö- och hälsoskyddskontoret och informerade om att det är den sökande tillsynsmyndigheten som blir betalningsan- svarig i de fall betalningsmedel saknas i bolaget. Därför valde miljö- och hälso- skyddskontoret att vänta med sin begäran tills försäkringsbolaget har godkänt ären- det.
Miljö- och hälsoskyddskontoret förelade även om undersökning av platsen vil- ken visade på ytterligare behov av sanering. Det tredje föreläggandet gällde att en saneringsplan skulle upprättas. Försäkringsbolaget har totalt ersatt cirka 1 430 000 kr och konkursboet cirka 265 000 kronor. Kronofogden har efter miljö- och hälso- skyddskontorets godkännande verkställt alla beslut om åtgärder.
Den andra delen av ärendet, vållande till miljöstörning, uppdagades i samband med saneringen i juni 1999. Den ansvariga inspektören hittade en förbiledning i reningsverket som gick direkt ut till dagvattennätet. Det gjordes först en muntlig anmälan till polisen som senare kompletterades skriftligt. Ärendet lämnades över
till åtalsprövning med hänvisning till brott mot tillståndsbeslutet och villkoren vilket ledde till en fällande dom den 26 september 2003.
Efter att Kronofogdemyndigheten fått de sista pengarna från bolaget avslutade konkursförvaltaren konkursen. Ett föreläggande kräver en motpart och det blev därför mycket bråttom för miljö- och hälsoskyddskontoret att hinna med att färdig- ställa det sista (det tredje) föreläggandet. Endast ett par dagar innan konkursen avslutades blev det klart.
Inspektören menar att man kan säga att saneringsförsäkringssystemet föll samman, och att det i lagstiftningen inte fanns något stöd för sådana situationer. Efter att saneringsplanen färdigställts enligt det tredje föreläggandet meddelade kontoret år 2002 till Kronofogdemyndigheten att alla beslut var verkställda.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har i två till tre års tid fört diskussioner med försäkringsbolaget för att få besked om vad försäkringen täcker och hur mycket pengar bolaget tänkt betala ut. Försäkringsbolaget har anlitat en konsult som gjort en bedömning av vad som ligger inom deras ansvarsområde. Konsulten kom fram till att en avskärmning av grundvattenflödet för att begränsa spridningen av metal- ler från fastigheten för en kostnad av 900 000 kronor rymdes inom försäkringens ramar. Detta erbjöds miljö- och hälsoskyddsnämnden som en slutlikvid i ärendet. Efter ett visst funderande bestämde man att acceptera anbudet, även om detta be- lopp endast motsvarar ungefär 20 till 30 procent av de beräknade kostnaderna för det egentliga saneringsbehovet. Däremot kommer man inte att vidta den åtgärd som försäkringsbolaget föreslagit. I stället försöker miljö- och hälsoskyddskontoret få bidrag från staten för att kunna göra en långsiktigt hållbar sanering. Ett villkor för att kunna ansöka om bidrag från staten är att det inte får ske en värdestegring av fastigheten på grund av saneringen. Den tidigare verksamhetsutövarens änka äger fastigheten idag och hon saknar ekonomisk möjlighet att betala för saneringen. 10 kap. 5 § miljöbalken:
”Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots frihet från ansvar enligt 2 el- ler 3 § förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför.”
Miljö- och hälsoskyddskontoret överlägger med fastighetsägarens juridiska ombud för att försöka få till stånd ett avtal där kommunen sanerar fastigheten mot att sedan får köpa fastigheten för en symbolisk summa. Fastigheten har värderats till ungefär 1,5 miljoner kronor i sanerat skick, och saneringsarbetet beräknas kosta cirka 4 miljoner kronor.
Det har läckt metall på fastigheten sedan 1960-talet och det kan därför inte sä- gas vara särskilt akut att åtgärder vidtas. Miljö- och hälsoskyddskontoret har lagt ner mycket tid på ärendet och om planen att kommunen får överta fastigheten efter saneringen går i stöpet kommer man att vidta åtgärder till en kostnad av de 900 000 kronor som försäkringsbolaget betalat ut och sedan lämna ärendet.
Lärdomar och förändringar
Inspektören anser att systemet med saneringsförsäkringar inte fungerade på det sätt som det är avsett i miljöbalken. Det borde vara klart reglerat att tillsynsmyndighe- ten inte ska vara verksamhetsutövare, det vill säga att de inte ska behöva upphandla sanering eller undersökningar utifrån saneringsvillkoren. Hon menar också att till- synsmyndigheten inte ska behöva utsättas för ekonomiska risker och att ersättning för omkostnader ska finnas.
Kronofogdemyndigheten är inte så förtjust i sådana här ärenden tror hon efter- som arbetsuppgifterna ligger vid sidan om den vanliga hanteringen. Hon tycker att kontakten med dem, och även polisen, har fungerat mycket bra men att vissa pro- blem funnits i samarbetet med Sveriges Kommuner och Landsting, försäkringsbo- laget och deras konsulter samt Naturvårdsverket.
Avseende lärdomar i detta ärende säger inspektören: ”En god portion envishet och att saker inte alltid löser sig det första året.” Ärendet har inneburit enorm pap- persexercis och det har varit många kontakter med bland annat kommunens juris- ter, Sveriges Kommuner och Landsting, miljödepartementet (nuvarande miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet), försäkringsbolaget, Naturvårdsverket, diverse konsult- och saneringsfirmor etc. Försäkringsbolaget anlitade en teknisk expert som arbetade för att se till att inga pengar skulle betalas ut.
Erfarenheter från ärendet
Verkställighet från Kronofogdemyndigheten har begärts. På grund av att miljö- och hälsoskyddskontoret inte ville stå som betalningsansvariga i det fall betalningsme- del inte fanns i bolaget eller om försäkringsbolaget bedömt att försäkringen inte gällde, valde de att låta begäran vila tills försäkringsbolaget godkänt försäkrings- ärendet. Tillsynsmyndigheter kan begära verkställighet i enlighet med 26 kap. 17 § miljöbalken:
”Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten verkställa dess beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt utsökningsbalken. /…/”