(ÄRENDE NR 15)
Följande sammanställning har gjorts utifrån dokumentation i ärendet samt samtal med den ansvarige inspektören.
Sammanfattning av ärendet
Den 11 juni besprutar en lantbrukare en åker med bekämpningsmedel utan att läm- na skyddsavstånd till ett närliggande torp. Miljö- och hälsoskyddskontoret får kän- nedom om händelsen av privatpersonen som hyr torpet.
Lagstöd
14 kap. 18 § miljöbalken:
”Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olägenhet och att miljöpå- verkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde.”
Inspektion
Den 25 juni 2001 besökte miljö- och hälsoskyddskontoret torpet och kunde då notera skador uppkomna av besprutningen. Fotodokumentering av växtligheten på torpet har gjorts.
Privatpersonen som anmält händelsen ställde i sin skriftliga anmälan några frå- gor bland annat rörande påverkan på natur och hälsa vid besprutning. Miljö- och hälsoskyddskontoret har rådfrågat Naturvårdsverket för att kunna svara på dessa frågor.
Samarbete och information
Miljö- och hälsoskyddskontoret har besvarat den e-post med frågor som privatper- sonen skickat. Kontoret har även konsulterat Naturvårdsverket för svar på vissa frågor. Lantbrukaren har kontaktats och informerats om anmälan.
Vidtagna åtgärder och ärendets utfall
Lantbrukaren är i vanliga fall mycket skötsam och hade även nu god ordning på sprutjournalen. Han hade helt enkelt gjort ett misstag enligt den ansvarige inspektö- ren.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har besökt torpet och bland annat fotograferat delar av trädgården. Man har även kontaktat lantbrukaren och informerat honom om anmälan. Lantbrukaren beskrev då hur besprutningen genomförts samt vilka medel som använts.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har lämnat ärendet till åklagare. Underrättelse om åklagarbeslut kom till kommunen den 18 april 2005, cirka 3,5 år efter att miljö- kontoret lämnat ärendet till åtal. Det är inget ovanligt att det tar så här lång tid enligt inspektören. Åklagarna vill ha in ärenden men dessa läggs sedan bara på
hög. Preskriptionstiden är fem år tror han. Förundersökningen i det här ärendet lades ned främst på grund av tre orsaker: 1. målsäganden hade skriftligen vädjat att förundersökningen skulle läggas ner, 2. händelsen inträffade för snart fyra år sedan, och gärningens straffvärde därför är mycket lågt, 3. inga utredningsåtgärder har företagits i ärendet.
Lärdomar och förändringar
Inspektören menar att det går att förhala sådana här ärenden oerhört länge. Han anser att det bästa är när det går att föra en dialog med verksamhetsutövaren och förklara vad som är tillåtet och inte. Det är effektivt att påpeka att det kan slå mot verksamheternas ekonomi om bestämmelserna inte följs. Att arbeta gentemot verk- samhetsutövare som inte vill göra rätt kräver mer arbete från inspektörernas sida och tyvärr så röner de ofta ändå inte någon framgång i dessa ärenden. Bevisningen måste vara massiv och ärendet oerhört väl dokumenterat för att det ska leda någon- stans.
Erfarenheter från ärendet
Den 9 oktober 2001 beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden vid Lidköpings kommun att anmäla ärendet till åklagarmyndigheten för prövning. Beslutet från åklagaren kom den 14 april 2005. Förundersökningen lades ner eftersom:
”Utredningen avser ett brott som inte kan förväntas leda till en strängare påföljd (straff) än böter. Omständigheterna är sådana att de talar för att man inte väcker åtal för gär- ningen. Samhällets eller enskildas intressen hindrar inte ett sådant beslut. I denna be- dömning har tre omständigheter vägt tungt: 1) Målsäganden har skriftligen till åklagar- myndigheten vädjat att förundersökningen läggs ner. 2) Gärningen skedde för snart fyra år sedan och gärningens ålder medför att straffvärdet numera är mycket lågt. 3) Inga utredningsåtgärder har företagits i ärendet. Det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av en bestämmelse om åtalsunderlåtelse i 20 kapitlet rät- tegångsbalken. Något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att förundersökningen läggs ned.”
Vi har tagit kontakt med kammaråklagare Magnus Clase, Internationella åklagar- kammaren i Göteborg, för att vidare undersöka orsakerna till att förundersökningen lades ner. Han har lämnat följande svar:
”Målsägare i det här fallet är den som utsattes för brott, det vill säga privatpersonen som hyrde torpet i anslutning till de aktuella åkrarna. Även om en målsägare återkallar sin anmälan så finns det i normalfallet inget i lagstiftningen som säger att åklagarmyn- digheten måste ta hänsyn till det. Som målsägare har man i fall som det aktuella inte någon förfoganderätt över åklagarnas arbete. Dock kan det vid en helhetsbedömning tas hänsyn till en sådan vädjan, bland annat eftersom det bevismässigt kan vara pro- blematiskt med målsägare som inte är villiga att hjälpa till.
Preskriptionstiden är fem år, och det här ärendet avskrevs när det var ungefär ett år kvar innan det skulle preskriberas. Ärenden från tre till fyra år tillbaka i tiden som kom- mer till domstolen ses nästan som om de redan vore preskriberade. I stället kan det vara mer motiverande och av större vikt att arbeta med nyare ärenden. I det här ären- det var alltså straffvärdet lågt och målsägaren ville inte att ärendet skulle fortskrida. Ar- betsbelastningen är ofta hög och det har varit väldiga balanser vilket gjort att åklagar-
myndigheten haft många gamla ärenden liggande. Flera av dessa har avskrivits på lik- nande grunder som det här ärendet.
Ärenden som inkommer skickas vidare till polisen, som i sin tur kanske inte har pri- oriterat just det här ärendet särskilt högt. När sedan utredningen påbörjas kan det vara svårt att få folk att minnas något som inträffade för fyra år sedan. Det är heller inte sär- skilt bra att delge någon misstanke efter fyra år.”