(Miljöchef, ”miljöchefen”)
Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?
Tillsynsbesöken handlar ofta om uppföljning av tidigare beslut, förelägganden eller tillståndsvillkor. Inspektörerna gör även uppföljning av kontrollprogrammen och egenkontrollen. Det finns också objekt som inte är listade men som ändå besöks regelbundet och med dessa försöker de göra på liknande sätt trots att inga formella krav på egenkontroll finns. De flesta besök är anmälda eftersom det är viktigt att det finns någon ansvarig på plats på företaget. Inom vissa kampanjer och projekt används checklistor men inte i den löpande tillsynen.
Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?
Miljö- och hälsoskyddsavdelningen brukar delta i en del av de projekt som anord- nas av Miljösamverkan Västra Götaland. Inom ramen för dessa projekt bildas en projektgrupp med deltagare från olika kommuner som tar fram material. Stenung- sund har deltagit i ett flertal sådana grupper.
Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?
I första hand rådfrågas kollegorna på det egna kontoret. Miljöchefen har själv arbe- tat länge med miljölagstiftningen. I viss mån kan sådana frågor diskuteras med Länsstyrelsen men han uppger att man på Länsstyrelsen ofta är mycket försiktig med att uttala sig om sådant. En annan tänkbar variant är att kontakta och diskutera med andra kommuner men det handlar ganska mycket om att följa rättsfall och liknande.
Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?
De kurser som hittills har anordnats tycker han har varit tillräckliga. Problemet brukar vara att de ibland kommer med mycket kort varsel och att de kan komma sent, ibland till och med efter att föreskrifterna eller de allmänna råden har införts. Oftast fungerar det dock bra anser han. I de fall där det inte Naturvårdsverket eller annan central myndighet har ordnat tillräckligt med utbildning har det i stället styrts upp av Miljösamverkan Västra Götaland eller Länsstyrelsen.
Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?
Miljö- och hälsoskyddsavdelningen på Stenungsunds kommun anmäler ungefär tre till fem ärenden per år till åklagare. Detta sker via den enkla blankett som finns för ändamålet som skickas till miljöåklagaren. I detta avseende anser han att det funge- rar bra att arbeta med miljöbalken som verktyg. Problemet är snarare att det ofta inte händer något med de anmälningar som görs. Efter tre till fyra år kommer be-
sked från åklagaren om att denne har avskrivit ärendet. Någon motivering till var- för brukar inte ges.
Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?
Miljöchefen tror att behovet av erfarenhetsåterföring är stort men att vägarna för kunskapsspridning inte är tillräckligt bra. Kommuner och länsstyrelser borde dra mer nytta av varandras arbete. Idag bygger det till stor del på personliga kontakter. Det som saknas är ett enkelt system dit man kan vända sig vid problem. Det kunde vara en databas där man kan söka efter ärenden och till vilken experter att vända sig till knyts. Naturvårdsverket bistår i mycket liten omfattning med sådant idag uppger han men han menar att denna kunskap likväl skulle kunna finnas hos läns- styrelserna.
Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?
Vanligtvis bestäms en tid inom vilken den ansvarige för bristen ska vidta åtgärder. Efter att tiden gått ut görs oftast ett uppföljande besök.
Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?
De tretton kommunerna inom Göteborgsregionen har en del samarbeten i form av grupper med olika inriktningar till exempel inom livsmedelsområdet och kemika- lieområdet. Inom dessa grupper utbyts en del erfarenheter. Även om det inte är så väl organiserat så är det likväl ett fungerande kontaktnät som kan användas för att utbyta erfarenheter.
Stockholms stad
(Miljö- och hälsoskyddsinspektör, ”inspektören”)
Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?
Besöken är både anmälda och oanmälda. Själv gör inspektören mest anmälda besök eftersom hon vill att ansvariga personer på verksamheterna ska finnas på plats. Hon tror inte att verksamheterna hinner städa upp eller ändra särskilt mycket inför ett föranmält besök. Självfallet görs även oanmälda inspektioner i fall där det inkom- mer klagomål eller liknande.
Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?
Miljösamverkan Stockholms län brukar anordna träffar till vilka den som vill an- mäler sig. Detta är en samverkan som de deltagande kommunerna själva styr över. Det finns även ett samarbete med vattenreningsverken och kommunerna i länet, ÅFRE (åtgärder före reningsverk).
Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?
Miljöförvaltningen har två miljöjurister anställda.
Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?
Det tar tid att göra anmälningar och det kan kännas tröstlöst när man kan förutsäga att förundersökningen kommer att läggas ner anser hon. Samtidigt kan man inte komma runt dessa bestämmelser. I övrigt menar hon att miljöbalken fungerar bra att arbeta med.
Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?
Erfarenhetsåterföring är bra och är något som behövs. Samarbete med andra är viktigt, speciellt i mindre kommuner tror hon. Som stöd finns Tillsyns- och före- skriftsrådet och en del sidor på Internet där man kan hitta information.
Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?
Hur uppföljningen görs beror på vad det är för typ av ärende. Det kan vid mindre ärenden vara tillräckligt att verksamhetsutövaren skickar in dokumentation som påvisar att åtgärder har vidtagits, men ibland krävs ett nytt tillsynsbesök för kon- troll.
Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?
Inspektören tror inte att hon skulle tänka på att dela med sig av tips och idéer utan- för förvaltningen.
Värnamo kommun
(Miljöinspektör, ”inspektören”)
Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?
Hittills har miljökontoret arbetat efter en modell som innebär att de besöker alla objekt vartannat år. De verksamheter som betalar avgift vill gärna få besök tämli- gen ofta. När alla objekt har tillsetts inom ramen för modellen kommer man att rikta in sig på de objekt som har visat sig ha problem. Verksamheter som sköter sig kommer att inspekteras mer sällan. Besöken är alltid anmälda eftersom det inte är möjligt att göra oanmälda besök på den typen av verksamheter. Inspektören använ- der sig vid sina tillsynsbesök av checklistor som han satt samman själv.
Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?
I länet har Miljösamverkan F startats. En person har anställts på halvtid för att hålla i detta. Där ska en hel del kunskapsåterföring ske och det kommer att bli kurser, informationsträffar och projekt. Samarbetet har än så länge bara funnits i några månader och härnäst kommer en kurs om biltvättar att hållas.
Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis mil- jöbalken?
I första hand diskuteras det inom kontoret. Han har vid något tillfälle rådfrågat Länsstyrelsen. Det får göras lite inofficiellt och inte vara frågor som rör specifika ärenden eftersom det kan vara känsligt för dem att uttala sig på grund av att de också är överklagandeinstans. Dock anser han att det hittills har fungerat bra.
Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?
Stödet när miljöbalken kom var bra anser inspektören men i övrigt har det inte varit speciellt mycket utbildningar. Det mesta sker i Stockholm och det är kostsamt både i tid och resurser att resa dit och därför deltar man från Värnamo inte om det inte är något speciellt. Han tror att det kan behövas regelbunden information men att den behöver ges mer regionalt.
Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?
Det sker inte så många allvarliga överträdelser i kommunen. Förelägganden är tämligen sällsynta. Inspektören säger att verksamhetsutövarna i kommunen är duk- tiga på att följa instruktioner från tillsynsmyndigheten. Han tycker att det känns mycket bra att vara ute på tillsynsbesök eftersom 90 procent av tidigare påpekade brister har åtgärdats. Verksamhetsutövarna lyssnar och gör sedan som de blir till- sagda. Miljö- och stadsbyggnadskontorets förebyggande arbete fungerar därför precis som det är tänkt att göra.
Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?
Inspektören tror att erfarenhetsåterföring är något som behövs eftersom: ”Traditio- nellt sitter alla och pular med sin lilla dator, gör sina egna checklistor och annat.” Kontakterna mellan kommunerna i länet är relativt få trots att avstånden egentligen inte är så långa. Men han tror att problemet är att ingen orkar ta tag i det. Meningen är att kommunerna Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo (GGVV-regionen) ska samarbeta men det sker nästan inget samarbete alls eftersom det är för lite per- sonal på miljösidan. Livsmedelsverket är offensivt när det gäller att besätta och få fram folk och därför finns ganska gott om den varan där. Däremot Naturvårdsver- ket gör nästan ingenting alls, och han anser att kommunerna heller inte får ta emot någon kritik när de inte utför jobbet som det är tänkt.
Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?
Om det är något som inspektören upplever som viktigt så sätter han en tid för när åtgärder ska vara vidtagna och när den tiden passerat försöker han göra återbesök. Men oftast sätts ingen tid.
Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?
När det gäller invallning av tak har han haft några goda exempel på hur det kan göras på ett bra sätt och det sprider han gärna till andra. Vid tillsynsbesöken brukar han ha en del information med sig, lite exempel på hur olika problem kan lösas etc. Länsstyrelsen anordnar länsträffar för miljökontoren i länet så där skulle sådant väl kunna diskuteras men det som oftast tas upp vid dessa träffar är olika problem.
Växjö kommun
(Miljö- och hälsoskyddsinspektör, ”inspektören”)
Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?
Besöken är både anmälda och oanmälda. Om exempelvis ett klagomål inkommer till kontoret görs direkt ett tillsynsbesök. Dock har man de senaste åren arbetat en hel del i projektform som ett komplement till den övriga tillsynsverksamheten. Under år 2004 gällde projektet skolor, och år 2005 omsorgslokaler. I år (2006) har man hittills hunnit med ett projekt inriktat mot skolor, och till hösten kommer man att se över privata vårdlokaler. Dessa projekt initieras och drivs av miljö- och häl- soskyddskontoret. Metoderna man arbetar med inom projekten skiljer sig till viss del från dem som man normalt använder. Inom projekten brukar upplägget ofta vara att miljö- och hälsoskyddskontoret arrangerar ett möte där involverade perso- ner deltar. Exempelvis i ett projekt som riktar sig till skolor deltar rektor, skydds- ombud, städledare, fastighetsförvaltare, i vissa fall även skolsköterska och elevom- bud. Vid ett sådant möte går man igenom en checklista med olika punkter. Efter det görs också en inspektion där inspektören ser över eventuella svaga punkter.
Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?
Miljösamverkan i Kronoberg21 är ett samarbete där kommunerna i Kronoberg sam- verkar i projekt. Huvudman för detta är förbundet Sveriges Kommuner och Lands- ting. Än så länge har inspektören inte deltagit i något av Miljösamverkans projekt men hon ska eventuellt medverka i ett projekt inriktat mot skolor senare i år, dock i egenskap av rådgivare.
Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?
I första hand skulle hon vända sig till sin chef som har goda kunskaper inom juridi- kens område. I andra hand skulle hon kontakta kommunjuristen för rådgivning. Om dessa inte kan svara finns Socialstyrelsen att vända sig till. Hon upplever att stödet vid sådana problem är bra. Emellertid är det mycket sällan som den typen av pro- blem uppstår, snarare är problemen av praktisk art.
Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?
Det första hon tänker på vad gäller erfarenhetsåterföring är att hon telefonledes häromdagen var i kontakt med en kollega i Alvesta kommun. De utbytte checklis- tor och erfarenheter.
Miljösamverkan Kronoberg fungerar bra, anser hon, och hon tror även att den samverkan som finns i Kalmar län22 uppskattas. Erfarenhetsåterföring behövs, även i den mindre skalan det vill säga på miljökontoren. Nyanställda inspektörer kan dra
21
Miljösamverkan Kronoberg: http://www.miljosamverkan.kronoberg.se/ (2006-05-12) 22
nytta av de äldres praktiska erfarenhet, medan de äldre kan lära av de nya och deras kunskaper.
Någon gång ibland träffas inspektörerna på miljökontoren i länet. Dessa träffar är tämligen sporadiska och sällsynta. Inspektören tror att man kanske borde ha fler sådana träffar och eventuellt kan det vara på gång att bli så.
Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?
Uppföljning av ärenden sker via inspektioner, brev, telefonsamtal etc. Efter en inspektion på exempelvis en skola skrivs en inspektionsrapport som innehåller krav på eventuella åtgärder. Inspektionsprotokollet skickas sedan i väg för yttrande. När det kommer tillbaka följs ärendet upp genom att man kontrollerar huruvida åtgär- der har vidtagits eller inte. Hon släpper inte ett ärende förrän hon vet att verksam- hetsutövaren vidtagit åtgärder. Ibland kan det räcka med e-postkorrespondens eller ett telefonsamtal för uppföljning. Vad som avgör är vilken sorts ärende det är och hur kontakten i övrigt har fungerat.
Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?
Om hon hade något som hon ville dela med sig av till andra utanför Växjö kom- mun skulle hon nog vända sig till Miljösamverkan Kronoberg. Eventuellt även till Socialstyrelsen.
Övertorneå kommun
(Miljö- och hälsoskyddsinspektör, ”inspektören”)
Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?
Inspektören använder inga speciella metoder eftersom han egentligen inte gör någ- ra planerade tillsynsbesök. Det görs inga besök efter tillsynsplanen utan han måste helt prioritera inkommande händelser. Verksamheten är med andra ord händelse- styrd. Om det finns tid över görs rutininspektioner på livsmedelsobjekt. Tillsynsbe- söken är både anmälda och oanmälda. Oanmälda besök görs vid både vid klagomål och som rutin.
Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?
Tidigare har miljö- och byggenheten deltagit i projekt inom djurskydd och livsme- del. Dock har miljö- och byggnadsnämnden nu sagt att de inte ska delta i fler livs- medelsprojekt på grund av personalbrist.
Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?
Länsstyrelsen och juristjouren på Naturvårdsverket finns att rådfråga. Det brukar fungera bra men kan alltid bli bättre uppger inspektören. Det finns olika hemsidor på Internet och även domar att prenumerera på som kan användas som stöd.
Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?
Centrala myndigheter brukar anordna utbildningar vid införande av ny lagstiftning, och inspektören tyckte att det fungerade bra när miljöbalken infördes.
Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?
Inspektören uppger att inte så många överträdelser anmäls i kommunen. Av de ärenden som han har tagit upp i nämnden har hittills ett blivit en anmälan till åkla- gare vad gäller kommunal verksamhet. Sammanlagt har det blivit en handfull fällande domar med bötesstraff.
Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?
Miljömålsrådet och Miljöportalen finns och där kan man få svar på vissa frågor. Vid erfarenhetsåterföring är det viktigt att ta hänsyn till varje plats och varje ärende för sig. Han menar att det inte går att förlita sig på schabloner som ska gälla för hela landet. Miljö ska alltid ses i det sammanhang som det handlar om. Just nu arbetar han med ett ansökningsärende avseende ett avloppsutsläpp. Konsulterna använder sig av schabloner och dessa har lärt sig av Naturvårdsverket att utsläppen av näringsämnen ska beaktas när det gäller kommunala avlopp. Dock kan det vara skillnad mellan en å i Skåne och de stora älvarna i norr men ändå används samma schabloner. Än har ingen satt ett gränsvärde för till exempel utsläpp av läkemedel i
avloppsvatten trots att det kan påverka djurlivet i utsläppsområdet. I allmänhet diskuteras det mycket lite kring bakterier och smittspridning från avloppsvatten vilket han tror beror på att man på ingenjörsutbildningarna idag inte lär ut om bak- terier och virus. Han anser att erfarenhetsåterföringen måste byggas upp lokalt eller åtminstone regionalt. Kunskapsåterföringen från forskningen som bedrivs inom universiteten och forskningsinstituten till kommunerna är i princip obefintlig och det finns ingen funktion för återkoppling. All kunskap får de därför leta reda på själva säger han.
Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?
Brev, telefonsamtal, återbesök. Det beror på vad det handlar om.
Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?
Inspektören brukar, vid behov eller om det har efterfrågats, dela med sig av sina kunskaper till andra i länet. Det kan vara ett yttrande eller ett förslag till ett yttran- de.
År 1979 startade han ett samarbete inom länet som från början bestod av tre till fyra kommuner (genom åren har det utökats och består nu av sju kommuner). Det här samarbetet gick ut på att ordförandena och ansvariga tjänstemän på miljökonto- ren träffades en gång per år eller vid behov. Träffarna skedde under avslappnade former med middag och bastubad. Vid den senaste träffen deltog två personer från miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och en från jordbruksdepartementet. Tyvärr har dessa träffar inte uppskattats av alla i kommunen och han tror inte att det efter det förra mötet kommer att bli några fler träffar eftersom det då framkom graverande uppgifter om hur miljöärenden har misskötts i länet. Han säger: ”Den fria diskussionen fimpades.” Det har i kommunen inte sagts rakt ut men han tror att han inte kommer att få ordna fler möten. För något år sedan hoppade en deltagare av och personen som blev ny ordförande sade att han inte tycker att de ska delta vid sådana möten längre utan att det ska skötas av kommunförbundet. Men då blir det ju innanför maktens stängsel och kontroll menar inspektören. Då sitter en politisk ledning som är språkrör för kommunalråden och bevakar allting så att inget olämp- ligt sägs som kan vara kritik mot kommunen. Han uppger: ”Det är makten och censuren som styr allting.” I dagsläget finns endast en kommunal miljöchef kvar i länet. I alla andra kommuner styrs miljökontoren av en administratör vilket har gjort att tillsynen nu styrs av någon som inte är kunnig i miljöfrågor.