kap 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken, hur fungerar det i praktiken?

Inspektören uppger att de flesta anmälningar till åtal läggs ner eller betraktas som ringa. Hon tror dock att det ändå kan ge effekter eftersom det gör verksamhetsut- övarna uppmärksamma på att de har gjort en överträdelse genom att bryta mot ett villkor, en föreskrift eller liknande. Därigenom tror hon att åtalsanmälningar har en preventiv effekt då det upplevs som ganska obehagligt att bli åtalsanmäld. Även om det inte leder till en fällande dom så har det skakat om verksamhetsutövaren.

Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?

Möjligheter till erfarenhetsåterföring finns anser hon, bland annat genom Miljö- samverkan i Skåne där alla kommuner har möjlighet att delta i olika projekt. Ge- nom det samarbetet sprids erfarenheter och idéer, till exempel kan en kommun ha arbetat fram ett informationsunderlag som de övriga får ta del av. Tillsammans tas tillsynspaket fram som sedan sprids till samtliga kommuner i länet med ett erbju- dande om att delta i ett projekt. Hon anser att det är ett ypperligt sätt att arbeta tillsammans på.

Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?

Återbesök, telefonsamtal och brev. Det beror på vad det handlar om.

Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?

Hässleholms kommun

(Miljöchef, ”miljöchefen”)

Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?

Miljökontoret i Hässleholms kommun arbetar utifrån en modifierad TIM-modell20. I verksamhetsplanen finns angivet särskilda områden att fokusera på. Förra året var det avfall och egenkontroll. I år arbetar de med klimatpåverkan, och med egenkon- trollen eftersom de ansåg att det fanns mer att göra där. De försöker att arbeta i projektform genom att gå igenom vissa branscher. I samband med projekten sätts checklistor samman som skickas ut i förväg till verksamhetsutövarna så att dessa vet vad besöket kommer att handla om och därigenom kan förbereda sig. Detta sätt har visat sig fungera bra eftersom miljökontoret då kan slutredovisa till miljö- nämnden att alla verksamheter inom en viss bransch har kontrollerats. Miljöchefen anser att det är viktigt för inspektörerna att känna att något arbete slutförs.

De flesta tillsynsbesöken är anmälda. När det gäller tillsyn på lantbruk har mil- jöchefen fört en diskussion med Jordbruksverket. Han har hävdat att det i princip kommer att bli omöjligt att arbeta med oanmälda besök på lantbruk eftersom mer än 70 procent av bönderna i kommunen även har arbeten utanför gården. Många turer ut till lantbruk skulle göras helt i onödan eftersom ingen är hemma. Än så länge sköter kontoret detta på ett litet speciellt sätt vilket i dagsläget fungerar efter- som miljötillsynen i jordbruket är reglerat av en EG-förordning. Inspektören anmä- ler att denne vill komma ut och titta på djurhållningen, och när de ändå är på plats så säger de att de vill gå en runda och även se över miljöfrågorna (helt oanmält).

Självklart görs även oanmälda besök om klagomål om vanvård eller liknande inkommer.

Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?

Miljökontoret brukar delta i projekt som anordnas av Miljösamverkan Skåne och man driver även en hel del egna projekt.

Det som är aktuellt just nu är fyra kommuner i länet som startat med ”Smi- leys”, glada gubbar på livsmedelslokaler vilket är hämtat från en dansk modell. Tanken är att detta ska införas i hela landet från och med nästa år i och med den nya livsmedelslagen, men Hässleholms kommun tyckte att det var läge att starta redan nu. Just nu delas endast glada gubbar ut. Förslaget är dock att det ska bli såväl glada, halvnöjda som sura gubbar.

20

TIM - Tillsyn och Miljömål. Hösten 2002 startades ett projekt upp med syfte att ta fram en modell för att underlätta för de operativa tillsynsmyndigheterna att bedriva en tillsyn som styrs av de natio- nella miljökvalitetsmålen. Projektet har finansierats av Miljömålsrådet.

Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?

I första hand finns kollegorna på kontoret att rådfråga. Det finns även olika gruppe- ringar inom Miljösamverkan Skåne, exempelvis en grupp för avfall, en för kemika- lier och i dessa grupper kan frågor ställas. I sista hand vänder de sig till de centrala myndigheterna. Miljöchefen anser att Kemikalieinspektionen är ett stort stöd, och att stödet från Naturvårdsverket fungerar ganska bra. Däremot från Djurskydds- myndigheten och Livsmedelsverket känner de mycket lite stöd. Han ger ett exem- pel på en kontakt som han haft med Livsmedelsverket som gällde den nya EG- förordningen på livsmedelsområdet som innebär att alla nya livsmedelsobjekt ska registreras eller godkännas. En verksamhet i kommunen har ett centralt kök och 17 mottagningskök, och han ställde frågan huruvida det skulle vara 18 registreringar eller en enda. Svaret blev ungefär ”ja, det kunde vara både ett och 18”. Det är lite svårt att följa ett sådant råd menar han.

Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?

När miljöbalken infördes var utbildningsinsatserna mycket ambitiösa. Några per- soner från kommunerna i landet fick gå en utbildning för att sedan lära sina kolle- gor. När de nya förordningarna inom livsmedel och djurskydd infördes fanns i princip inget stöd alls från centralt håll. Till exempel Livsmedelsverket arrangerade en konferens som miljöchefen deltog i mot en kostnad av 2 000 kronor. Det är för dyrt, menar han. Om man vill att folk ska komma på konferensen och ta del av nyheterna måste det vara betydligt billigare. Det måste ju vara i Livsmedelsverkets intresse att alla tar till sig nyheter. Livsmedelsverket förefaller inte prioritera så- dant, vilket eventuellt kan bero på att de har byggt upp en egen utbildningsorgani- sation som behöver tjäna pengar, tror han.

Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?

För inspektören kan det kännas mycket frustrerande att arbeta i enlighet med mil- jöbalken eftersom mycket arbete görs utan att något ytterligare händer. Ett exempel är när advokaterna protesterade mot att deras arbetsbörda var för stor och de begär- de och fick igenom att lämna åtalseftergift om miljörapporter inlämnas mindre än tio dagar för sent. Dock skulle miljökontoren fortsätta att skicka in dessa ärenden till åtal. Nu är det på förslag att miljöbalken ska ändras, bland annat har föreslagits att blankettbrott endast ska föranleda en sanktionsavgift och inget åtal. Idag sker dubbel bestraffning som ändå inte resulterar i något annat än att miljökontoren ses som alltför nitiska. Därför hoppas miljöchefen på att förslaget kan resultera i något bra. Anmälningar ger inte alltid bättre resultat menar han. I Skåne har man jämfört hur många åtalsanmälningar kommunerna gör varje år. I Hässleholm görs ungefär tio medan det i en annan kommun görs cirka 30. Vid mindre förseelser är det bättre att informera än att åtala för att nå resultat för miljön tror han.

Miljökontoret har arbetat med ett fall där en näringsidkare hamnat i kläm mel- lan livsmedelslagen och ersättningskungörelsen rörande smittsam sjukdom. För

ungefär tre år sedan upptäcktes en EHEC-smitta som är en tarmbakterie. 19 perso- ner blev akut sjuka med njurskador och ett litet barn fick obotliga hjärnskador. Miljökontoret spårade smittan till en korvfabrikant i kommunen och tillsammans med smittskyddsläkaren besökte man honom och bad honom att genast ombesörja borttagande av all korv från alla butiker. Korvfabrikanten åkte själv runt och sam- lade in all korv, prover togs och det kunde konstateras att det var korven som var boven i dramat. Dock hade råvaran i korven kommit från ett slakteri, som inte tog på sig något ansvar alls. Korvfabrikanten driver nu ett enskilt åtal mot slakteriet.

Vid fall av smittsam sjukdom är det Kommerskollegium som har hand om er- sättningsfrågor och enligt en ersättningskungörelse från 1956 har korvfabrikanten begärt ersättning för alla korvar som förstördes. Kommerskollegiet nekade ersätt- ning eftersom det i ersättningskungörelsen också är angivet att de inte ska betala ut någon ersättning om föreläggande från myndighet saknas. Livsmedelslagen från 1976 säger att myndigheten inte ska ta i mer än nöden kräver och om rättelsen kan nås utan föreläggande ska myndigheten göra så. Eftersom miljökontoret på Hässle- holms kommun har följt lagen från 1976 får inte korvfabrikanten någon ersättning på grund av en lag från 1956. Korvfabrikanten vände sig till Länsrätten som höll med om att han borde få ersättning. Kommerskollegium överklagade till kammar- rätten och där fick de rätt. Nu har korvfabrikanten överklagat till regeringsrätten och miljöchefen har skrivit dit och vädjat om att ärendet ska få prövningstillstånd. Detta gjorde han för ett år sedan och än har inget hörts därifrån. Om korvfabrikan- ten inte hade samlat in de besmittade korvarna hade miljökontoret förelagt honom att göra det, och då hade han fått ersättning men fler hade kunnat hinna köpa och äta korven och blivit sjuka. För korvfabrikantens del har han ändå vunnit på sitt agerande i ärendet eftersom han lyckats hålla kvar sitt goda rykte vilket han kanske inte hade gjort om han handlat annorlunda.

Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?

Det är viktigt med erfarenhetsåterföring anser han. Vid tillämpning av en ramlag måste man få återföring av hur högsta instans tolkar. Tyvärr har syftet och hur tillsynsverksamheten bedrivs ibland försummats. Miljökontoret har haft ett ärende med en fastighetsägare som vid upprepade tillfällen eldade möblemang från sin pizzeria i vedpannan i den hyresfastighet som han ägde. När detta skedde för andra gången ringde grannarna brandkåren som då kunde konstatera att avfall eldats i pannan. Brandkåren meddelade mannen att det var olagligt och att de skulle med- dela miljökontoret detta, vilket de gjorde. Mannen eldade dock en tredje gång, och då förelade miljökontoret fastighetsägaren vilket inte hjälpte utan han eldade en fjärde gång. Då lämnade miljökontoret detta vidare till åtal och utdömde samtidigt en miljösanktionsavgift på 25 000 kronor för att mannen eldat avfall i en pannan- läggning utan att först ha gjort en anmälan enligt miljöbalken därom. Mannen fäll- des i Länsrätten och i miljödomstolen men fick även prövningsrätt i miljööver- domstolen som valde att tro på hans historia om att det inte var han utan andra i huset som brutit sig in i pannrummet och eldat. Eftersom det aldrig varit hans av- sikt att elda avfall så har han inte haft någon anledning att anmäla eldningen.

Miljöchefen tror att det ibland kan vara bättre att bara hota med att anmäla. Till exempel vid fall av nedskräpning i skogen är hans erfarenhet att om miljökontoret

kontaktar den som de har spårat avfallet till och säger att denne får tio dagar på sig att städa annars kommer ärendet att lämnas till åtal försvinner skräpet. Om de där- emot i enlighet med miljöbalken lämnar ärendet direkt till åtal kommer den ansva- rige att förneka att det är hans avfall och då finns ingen som är villig att städa. Möj- ligheten att göra på detta sätt finns ju i och med att det i miljöbalken inte anges exakt när åtalsanmälan ska göras.

Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?

Miljökontoret har i sitt ärendehanteringssystem ECOS en lista över pågående ären- den. Tyvärr anhopas ärenden i denna lista eftersom även ärenden som väntar på kompletterande handlingar eller liknande ligger kvar.

I verksamhetsplanen anges hur ofta verksamheterna ska besökas. Den angivna intervallen kanske inte alla gånger är tillräcklig men verksamheterna kan åtminsto- ne inte försvinna ur systemet utan besöks med jämna mellanrum. Miljökontoret arbetar även med så kallade servicemål vars uppfyllande stäms av till miljönämn- den, till exempel ska en anmälan enligt miljöbalken beslutas inom sex till åtta veckor och värmepumpar inom 14 dagar efter att kompletta handlingar har inkom- mit.

Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?

Miljöchefen själv får mycket lärdomar och erfarenheter genom olika nätverk som följer domstolarnas domar. De får även intressanta rättsfall från åklagarmyndighe- ten. Större ärenden blir uppmärksammade i Naturvårdsverkets Miljöaktuellt och m- plus. Han tror att kanalerna är väl fungerande. Inom kommunen och bland kommu- nerna länet sprids erfarenheter. Även inom relativt nystartade Miljösamverkan Skåne sker detta.

Kramfors kommun

(Miljö- och hälsoskyddsinspektör, ”inspektören”)

Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?

Kramfors är en liten kommun med flera handläggare som har arbetat länge med tillsyn vilket gör att tillsynen bedrivs på ett något annorlunda sätt än om man kommer som ny tror inspektören. Många gånger bygger tillsynen på att inspektören och verksamhetsutövaren känner varandra och har en ömsesidig kontakt. Inspektö- rerna i Kramfors arbetar inte efter några särskilda manualer eller checklistor. Inom miljötillsynen görs mest anmälda besök eftersom man vill att ansvariga personer ska finnas på plats. Oanmälda besök görs på mindre objekt, exempelvis lantbruk. Till viss del görs även oanmälda besök vid klagomål.

Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?

Västernorrlands län består av sju kommuner. Kommunerna i länet har ett väl inar- betat samarbete som pågått i flera år, både av formell och av informell karaktär. Vissa av dessa samarbeten uppstår spontant när någon tycker att det är något som man borde samarbeta kring och då helt enkelt ringer runt och föreslår ett möte. Ibland sker träffarna via Sveriges Kommuner och Landsting, och ibland via Läns- styrelsen. Länsstyrelsen har även ett antal e-postgrupper som nyttjas inom till ex- empel avfall, förorenad mark, avlopp. I e-postgrupperna handlar det mest om spridning av information men det förekommer att det även skickas frågor via dessa. Inspektören brukar svara på frågor via e-postgruppen om det är en specifik fråga som hon har kunskap om, men frågor av mer allmän karaktär har hon inte tid och ork att svara på. Det är bättre att ses och diskutera anser hon.

Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?

För rådfrågning om lagstiftning får miljöinspektörerna i Kramfors kommun vända sig till Länsstyrelsens jurister. Även Kommunförbundet och Naturvårdsverket är tänkbara stöd i sådana frågor. Kommunen har inte någon egen kommunjurist.

Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?

Vid större förändringar i lagstiftningen, som exempelvis när miljöbalken kom, finns oftast ett massivt utbildningspaket från central nivå. Mindre ändringar får inspektörerna själva se till att uppdatera sig om. Till sin hjälp har de vissa prenu- merationer. Information brukar även finnas på Tillsyns- och föreskriftsrådets hem- sida. Dock tror inspektören att ändringarna många gånger är av redaktionell karak- tär, det vill säga sådant som man måste läsa på i ett skarpt läge men som inne- hållsmässigt ofta är detsamma som tidigare.

Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdel-