kap 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdel ser av balken hur fungerar det i praktiken?

Inspektören anser att det är en stor eftersläpning på ärenden. De ringa fallen för- svinner i mängden. I kommunen har man inom miljötillsynen inte haft något ären- de som gått till domstol tror hon. Hon påpekar att systemet med både sanktionsav- gifter och åtalsanmälan känns ”lite väl osmakligt”. Att man kan ta sanktionsavgift samtidigt som man lämnar till åtal. Det handlar ofta om rena pappersbrott, det vill säga verksamhetsutövare som glömt att skicka miljörapporter etc., och inga miljöstörningar.

Pengar har stor betydelse när det gäller att försöka få tillstånd ändringar. Det finns dock verksamhetsutövare som inte har några pengar och som därför inte hot om kostsamma påföljder biter på. Detta är de svåra fallen enligt inspektören. Det kan vara situationer som är rent av förfärliga där inspektörerna vet att något måste göras men verksamhetsutövaren har flera miljoner kronor i skuld hos Kronofogden och ändå fortsätter att bedriva sin verksamhet. Sådana ärenden stöter man som inspektör på tämligen ofta anser hon. Om det är extremt eländigt kan de gå in och rätta till brister på den försumliges bekostnad. Kommunen fattar då beslut om att själv vidta åtgärder men ägaren till verksamheten får betala. I många sådana fall har ju inte verksamhetsutövaren några pengar och då får kommunen stå för kostna- den. Detta används ändå ibland uppger hon.

Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?

Vad gäller erfarenhetsåterföring saknar inspektören de branschexperter som tidiga- re fanns på Naturvårdsverket. Ofta räcker det att rådfråga en kollega men hon kan ändå känna att branschexpertisen saknas. När det handlar om frågor om lagstift- ningen fungerar det bättre anser hon eftersom det där finns nätverk och jurister. Det som saknas är vägledningsstöd för själva tekniken. Att Naturvårdsverkets roll som tillsynsvägledare inte fungerar tillräckligt bra framkom även i Riksrevisionens utvärdering.

Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?

Det beror helt på vilken sorts åtgärd det handlar om. Ofta vet man att åtgärden har vidtagits redan innan man åker från objektet. Vid större åtgärder krävs åtgärds- och tidsplaner. Bevakningssystemet i ärendehanteringssystemet används. Löpande viten kan också nyttjas.

Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?

Inspektören tror inte att hon skulle sprida erfarenheter utanför det egna länet, helt enkelt på grund av att hon inte skulle tänka på det eftersom arbetsbelastningen är så hög.

Lidköpings kommun

(Miljöinspektör, ”inspektören”)

Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?

Inspektören arbetar med tillsynsbesök efter ett inspektionsunderlag som har sin utgångspunkt i djurskyddslagen och i miljöbalken. Kopia av inspektionsunderlaget lämnas direkt på plats. Om brister uppmärksammas skrivs en inspektionsrapport och då lämnas också en tidsangivelse när åtgärderna ska vara vidtagna. Därefter görs återbesök för att kontrollera att åtgärder har vidtagits.

De flesta besök inom den ordinarie tillsynen är anmälda för att ansvariga per- soner ska finnas på plats. Inom djurskyddet kommer detta att ändras då den nya kontrollförordningen tas i bruk. Då ska all offentlig kontroll ske oanmält, vilket han tror kommer att bli svårt eftersom de flesta lantbrukare i dag förvärvsarbetar och därför inte kommer att finnas tillgängliga vid besöken. På miljöskyddssidan är det enklare tror han eftersom mycket där inspekteras utomhus, men inspektörerna kan inte gå in i djurstallar, och har heller inte befogenhet att göra det utan sällskap av någon ansvarig på lantbruket. För 27 år sedan då han började arbeta med tillsyn gjordes alla besök oanmält men då fanns människor hemma på ett helt annat sätt. Han tror att oanmälda besök kan fungera om man koncentrerar sig på enstaka spe- cifika saker åt gången, att göra snabba kontroller. Men helhetsbedömningar kan enligt honom inte göras oanmält eftersom de oftast tar flera timmar.

Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?

Miljö- och hälsoskyddskontoret har deltagit i projekt som Miljösamverkan Västra Götaland drivit.

Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?

Kommunen har en kommunjurist men denne är ju ingen expert på miljö- eller djur- skyddsfrågor. I stället vänder sig inspektören oftast till Länsstyrelsen, men också Djurskyddsmyndigheten och Naturvårdsverket. Han anser att Djurskyddsmyndig- heten varit mycket behjälplig, vilket inte Jordbruksverket varit.

Brukar det finnas särskilt stöd att få från exempelvis Naturvårdsverket då ny lagstiftning, allmänna råd eller liknande införs?

Ett visst stöd ges vid de träffar som anordnas inom miljöskydd och djurskydd. Länsstyrelsen har årliga miljöträffar då man går igenom nyheter. Det är viktigt att hänga med och hålla sig uppdaterad anser inspektören.

Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?

Det händer att miljö- och hälsoskyddskontoret bryter mot den paragrafen. Om de skulle följa den till punkt och pricka skulle de få tillbringa all tid med att skriva anmälningar tror han.

En känsla som han har är att det ofta är mindre verksamheter som fälls medan de större går fria eftersom de har jurister som kan vrida och vända på juridiken till den passar deras syften. Det kan vara mycket frustrerande anser han och det är därför lätt att tappa sugen.

Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?

Det pratas väldigt mycket om samarbete. Ända sedan han började på miljökontoret för 27 år sedan har det diskuterats olika samarbeten mellan kommunerna. Nu se- nast fanns tankar om att starta ett kommunalförbund, Skaraborgssamverkan, inom miljöskydd, djurskydd och livsmedel men det har inte blivit något av det.

Ett slags samarbete är att Lidköping tagit över tillsynen i grannkommunen Grästorp men det innebär ju endast i praktiken att inspektörerna i Lidköping numer också ansvarar för tillsynen i Grästorp.

Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?

Efter besöket skrivs en inspektionsrapport eventuellt med krav på åtgärder av funna brister. I rapporten anges en tid för när bristerna ska ha rättats till. När denna tid har passerat följer han upp ärendet med ett återbesök. Om inga åtgärder har vidtagits skriver han ett föreläggande med stöd av djurskyddslagen.

Inspektören har arbetat med ett ärende under en längre tid. Ärendet gäller en man som äger en lada som finns några mil från dennes hem. I ladan lever ett flertal katter och dessa sköter mannen om två till tre gånger i veckan genom att han ge dem torrfoder och vatten. Miljökontoret anser att tillsynen av katterna är bristfällig och att han i stället borde besöka katterna två gånger per dygn för att ge dem färsk mat och färskt vatten. Miljökontoret har förelagt mannen enligt djurskyddslagen. Denne har överklagat beslutet till Länsstyrelsen som avvisade överklagan och ef- tersom mannen inte överklagade detta beslut har det vunnit laga kraft. Dock har mannen inte vidtagit åtgärder enligt föreläggandet och därför har inspektören skickat ärendet till Länsstyrelsen med begäran om omhändertagande av katterna samt utfärdande av djurförbud enligt 29 § djurskyddslagen. Därefter har inget mer hänt. Ärendet befinner sig fortfarande hos Länsstyrelsen som i flera omgångar har kommunicerat med mannen. I 29 § djurskyddslagen anges att om en person inte följer ett föreläggande som utfärdats med stöd av 26 § ska Länsstyrelsen besluta om djurförbud. Lyckosamt nog far djuren inte så illa att det finns behov av ett omedelbart omhändertagande vilket det annars finns möjlighet till. Då verkställer polismyndigheten omhändertagande efter beslut av miljönämnden. Detta är också ett exempel på hur inspektören arbetar med uppföljning.

Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?

Det förs oftast en dialog med Länsstyrelsen och även länsveterinären inom inspek- törens ansvarsområde.

Skellefteå kommun

(Miljöhandläggare, ”miljöhandläggaren”)

Vilka metoder används vid tillsynsbesöken?

Idag arbetar bygg- och miljökontoret ganska mycket i projektform genom att de riktar in sig mot något särskilt, senast var det egenkontroll. I dessa projekt använ- der de sig av checklistor som de tar fram på egen hand eller som lånas från någon annan kommun.

Tillsynsbesöken är oftast anmälda för att personer ska finnas på plats, och för att det känns bättre för inspektörerna att komma då. Självklart görs oanmälda besök vid misstanke om oegentligheter.

Vilka samarbeten (projekt i länet etc.) deltar ni i?

Egenkontrollsprojektet sker inom den länssamverkan som finns i Västernorrland.

Vem har ni att rådfråga vid problem med tolkning av exempelvis miljöbalken?

I första hand rådfrågas kollegorna på kontoret. Därefter vänder man sig till kom- munjuristen och Länsstyrelsen. Detta fungerar bra anser miljöhandläggaren. Vid något tillfälle har man även kontaktat Sveriges Kommuner och Landsting för råd, och även Naturvårdsverket men det har varit en aning kärvt att få svar från dem.

Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken ska miljönämnderna anmäla överträdelser av balken - hur fungerar det i praktiken?

Alla överträdelser anmäls inte. Det kan vara sådant som bedöms vara för smått, eller sådant som de ändå vet kommer att läggas ner så småningom.

Vilka funderingar har du kring erfarenhetsåterföring?

Miljöhandläggaren tror absolut att erfarenhetsåterföring är något betydelsefullt, men att det kanske inte sker i tillräcklig omfattning. För att förbättra det tror hon kanske att det kunde vara bra om någon ansvarar för att sådant summeras, exem- pelvis Länsstyrelsen. Kommunerna har ju träffar länsvis och branschvis och vid sådana möten skulle det kunna diskuteras.

Hur arbetar ni med uppföljning av ärenden?

Via brev, telefonsamtal och återbesök. Det beror på vad det handlar om.

Vilka möjligheter finns att sprida erfarenheter?

Miljöhandläggaren tror att hon skulle vända sig till Länsstyrelsen, med förhopp- ningen att de i sin tur sprider det vidare.