(ÄRENDE NR 22)
Följande sammanställning har gjorts utifrån dokumentation i ärendet samt samtal med den ansvariga inspektören.
Sammanfattning av ärendet
Den 18 augusti 2004 inkommer en anmälan om ett byte av biltvättmaskin och vat- tenreningsanläggning från ett företag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stock- holms stad beslutar den 22 september 2004 om ett föreläggande med riktvärden för det utgående vattnet från reningsanläggningen till spillvattennätet.
Lagstöd
Naturvårdsverket upphävde i april 2004 sina allmänna råd 96:1. Därför har miljö- förvaltningen beslutat att göra en egen bedömning utifrån provresultat från biltvät- tar samt principen om bästa möjliga teknik, för vilket stöd finns i 2 kap. 3 § miljö- balken:
”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utfö- ra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Förvaltningen har även tagit med i beräkningarna provresultat från liknande verk- samheter som visar att de riktvärden för utgående vatten från reningsanläggningen till spillvattennätet är möjliga att uppnå.
Samarbete och information
Miljöförvaltningen har haft kontakt med Göteborgs och Malmö kommuner med anledning av ärendet. Länsstyrelsen har i enlighet med 25 § förordningen
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd fått kännedom om anmälan samt givits möjlighet till yttrande.
Efter beslutet om föreläggandet har kommunerna i Stockholms län tillsammans med Stockholm Vatten tagit fram en riktlinje för hur man ska arbeta med sådana här ärenden. Syftet med detta var att skärpa upp reglerna kring biltvättar.
Vidtagna åtgärder och ärendets utfall
Företaget har gjort anmälan enligt 21 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Efter miljöförvaltningens föreläggande antas företaget ha installerat en reningsanläggning. Miljöförvaltningen har beslutat om ett föreläg- gande till verksamheten med riktvärden för det utgående vattnet från reningsan-
provtagningar. Miljöförvaltningen har ej inspekterat verksamheten efter föreläg- gandet.
Erfarenheter från ärendet
Samarbetet mellan kommunerna i länet och Stockholm Vatten förefaller ha funge- rat bra. Tillsammans har de tagit fram en gemensam riktlinje för hur de ska arbeta med sådana här ärenden.
Oljeutsläpp
(ÄRENDE NR 23)
Följande sammanställning har gjorts utifrån dokumentation i ärendet samt samtal med den inspektör som numer har tillsynsansvar på objektet. Inspektören som var först på plats har slutat på miljöförvaltningen.
Sammanfattning av ärendet
Den 15 april 2004 släpptes 25 kubikmeter bunkerolja (eldningsolja) ut i Lilla Vär- tan i Stockholm från ett oljebolags depåer. Miljöförvaltningen fick kännedom om händelsen dagen efter genom en anmälan från ett annat företag, här kallat hamnbo- laget. En anmälan om utsläppet via e-post inkom samma dag från oljebolaget. Stockholm Brandförsvar länsar in oljan och hamnbolaget tar hand om det efterföl- jande saneringsarbetet. Miljöförvaltningen har lämnat ärendet vidare för åtalspröv- ning.
Lagstöd
29 kap. 1 § miljöbalken: ”Den som med uppsåt
1. förorenar mark, vatten, eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse eller annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1, eller
3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är allmänt vederta- get, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.”
29 kap. 2 § miljöbalken:
”Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1 §, döms för vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.”
Inspektion
Vid inspektion den 16 april 2004 fick miljöinspektörerna information om läckaget. Inspektörerna försöker alltid att ta del av skriftligt material innan besöken, i det här fallet en rapport från oljebolaget. Inspektören tror att besöket till stor del bestod i att försöka skapa en bild av händelsen. Platsen har fotodokumenterats.
Samarbete och information
Oljebolaget, hamnbolaget, polis, Kustbevakningen, Stockholms brandförsvar samt Lidingö och Danderyds kommuner har varit inblandade i ärendet. Samordningen mellan hamnbolaget, kustbevakningen och oljebolaget fungerade inte tillfredsstäl- lande. På grund av oklarheter avbröts saneringsarbetet i 12 timmar. Inspektören tror att det kan bero på att dessa till en början inte förstått hur mycket olja som runnit ut, att de först trodde att det endast var en mindre mängd det rörde sig om. Det kan också ha berott på att kommunikationen dem emellan inte fungerade. Vis- sa har i efterhand påstått att de inte blivit informerade om händelsen i tid. Troligt- vis uppmärksammades händelsen i media.
Vidtagna åtgärder och ärendets utfall
Brandförsvaret tillsammans med oljebolagets depåjour har lagt ut länsor för att förhindra vidare spridning av oljan. Miljöförvaltningen anmälde händelsen och oljebolaget till åklagarmyndigheten den 4 maj 2004.
Uppföljande möten efter olyckan har visat att all olja inte hann länsas in efter- som oklarheter rådde under natten mellan hamnbolaget, kustbevakningen och olje- bolaget. Oklarheterna innebar att allt saneringsarbete avbröts i cirka 12 timmar. Saneringen påbörjades därför först morgonen därpå.
Internationella åklagarkammaren beslutade att lägga ner förundersökningen ef- tersom det inte gick att bevisa vem som gjort sig skyldig till brott. Ingen mer för- klaring har kommit till miljöförvaltningens kännedom.
Lärdomar och förändringar
Ärendet kanske kan ha viss preventiv effekt tror inspektören, även på andra oljebo- lag genom att inspektörerna vid besök kan påpeka att olyckor faktiskt kan inträffa, att det alltid finns en viss risk för utsläpp. Oljebolaget har ändrat i sina rutiner, se ”Erfarenheter från ärendet”.
Erfarenheter från ärendet
Miljöförvaltningen har lämnat ärendet till åtal. Förundersökningen lades ner på grund av att brott inte kunde styrkas. I beslutet från åklagaren står att läsa:
”Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmate- rial som nu föreligger går det inte att bevisa vem som har gjort sig skyldig till brott. Yt- terligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”.
Natten då utsläppet inträffade uppstod förvirring mellan hamnbolaget, oljebolaget och Kustbevakningen som gjorde att saneringsarbetet sköts upp. Med syfte att få
Stockholm brandförsvar. Han har svarat att när det sker utsläpp av olja i vatten i Stockholm åker alltid räddningstjänsten ut till platsen för att se huruvida det faller in under området räddningstjänst eller inte. Om behov finns vidtas akutåtgärder i form av invallning med länsar etc. Därefter lämnas saneringsarbetet över till hamn- bolaget som äger hamnanläggningen och som både har egen utrustning för sanering och som har avtal med en oljesaneringsfirma.
Efter att oljebolaget i det här ärendet har meddelat räddningstjänsten om det in- träffade åker man vid 21-tiden ut till Lilla Värtan. Stefan Flood arbetade som rädd- ningsledare den kvällen och han kontaktade Kustbevakningen och polisen, som även de kom ut till platsen. Det fanns även en representant från oljebolaget på plats. Jourhavande på hamnbolaget kontaktades men denne befann sig på annan ort och kunde därför inte komma.
Oljan låg lugnt och stilla invid kajen. Oljebolaget uppgav att det rörde sig om tre kubikmeter olja vilket föreföll stämma väl överens med vad som var synligt. Räddningstjänsten skickade ut en båt som kontrollerade vattnet runt omkring och när det hade fastställts att ingen mer olja fanns i vattnet lades ungefär 100 meter läns ut. Därefter kontaktade Flood jourhavande på hamnbolaget och informerade honom om att räddningstjänsten hade slutfört sitt arbete och att det nu var upp till dem att ta över, vilket jourhavande uppgav att han skulle ombesörja. Vid 23-tiden lämnar räddningstjänsten platsen. Morgonen efter ringer Kustbevakningen och berättar att sämre väder är på väg in och att inget saneringsarbete har påbörjats i Lilla Värtan. Kustbevakningen varnar även hamnbolaget om vädret och påpekar att oljan måste tas bort. Någon gång efter lunchtid påbörjas saneringen men då har det framkommit nya uppgifter som säger att det rör sig om mycket mer olja än vad som från början sagts. Nu är det i stället 25 kubikmeter och oljan finns lite varstans i hela Värtan. Flood menar att det inte är säkert när oljan läckt ut med tanke på spridningen. Kanske kan det också vara så att det fortsatt att läcka olja trots att oljebolaget uppgett att utsläppet stängts av, att läckaget kan ha pågått under en längre tid tror han. Det var ju kallt i vattnet vilket gjort att oljan klumpat ihop sig, sjunkit till botten eller skickats i väg med strömmar, för att senare flyta upp igen. Han poängterar att detta endast är en teori och inget som går att bevisa. Men fak- tum är att oljan inte borde ha kunnat få den spridningen med tanke på att ingen annan olja än den som länsats in med 100 meter läns fanns dagen innan då man med båt sökte igenom hamnen.
Redan i ett tidigt skede bad Flood räddningstjänstens ledningscentral att kalla ut en saneringsfirma till platsen. Vid samtal med chefen på hamnbolaget beslutas dock att saneringsåtgärderna skulle vidtas genom hamnbolagets försorg och Floods saneringsfirma återkallas därför. Det har i efterhand emellertid visat sig att sane- ringsfirman som Flood först begärde in och sedan avbokade var samma företag som hamnbolaget anlitar.
Hamnbolaget hör av sig till räddningstjänsten och ber om assistans den 16 april 2004. Jourhavande brandchef åker ut till Värtan och gör bedömningen att det inte handlade om räddningstjänst, vilket Flood tror var en felaktig bedömning. Sane- ringsfirman kom till slut igång med sitt arbete men då hade ju oljan spridit sig över hela Värtan.
Det har i efterhand genomförts flera möten med anledning av händelsen där man, enligt Flood, har försökt att kasta skulden på varandra. Han anser emellertid att om någon ska skuldbeläggas för händelsen så är det hamnbolaget eftersom de inte tagit detta på tillräckligt stort allvar. Han menar att den bedömning som han gjorde var korrekt, och om han skulle göra något annorlunda så var det i så fall att verkligen se till att saneringsarbetet påbörjades omedelbart. Dock finns inget stöd för det i lagstiftningen. Han anser att den gamla räddningstjänstlagen var tydligare gällande ansvaret vid sådana här händelser genom att det då var ägaren som var ansvarig. I den nya Lagen om skydd mot olyckor har både ägaren och nyttjaren en gemensam skyldighet att vidta åtgärder.
Det föreligger ett visst problem med att Kustbevakningen och den kommunala räddningstjänsten gör olika bedömningar om vad som är räddningstjänst. (Kustbe- vakningen ansvarar för öppet vatten och de stora sjöarna, medan räddningstjänsten har ansvar för hamnområdena.)
Räddningsarbetet är enligt Kustbevakningens synsätt klart när oljan tagits upp medan räddningstjänsten menar att det är klart när skadan har begränsats, det vill säga när oljan har länsats in. Personligen anser Flood att Kustbevakningens be- dömning är mer korrekt men räddningstjänsten har inte resurser att arbeta så. Kust- bevakningen har stora fartyg till sin hjälp, samtidigt som de också har mer erfaren- het av sådant här enligt Flood, och därför är det många inom räddningstjänsten som anser att Kustbevakningen borde handha alla oljeärenden.
Sådana här ärenden kräver stor erfarenhet eftersom det alltid är svårt att bedö- ma oljans mängd, hur den kan påverka miljön etc. Det har förekommit en del erfa- renhetsutbyten som räddningstjänsten deltagit i med anledning av det här ärendet. Vi har kontaktat oljebolaget för att ta reda på vilka åtgärder som de har vidtagit med anledning av incidenten och om de har spridit sina erfarenheter till några andra företag eller myndigheter. Samordnaren på oljebolaget har försett oss med material kring händelsen. Man har gjort ett omfattande utredningsarbete med an- ledning av incidenten, och man kan bland annat läsa att personen på oljebolaget som hade beredskap den kvällen kom ut till platsen vid klockan 21.15. Han mötte där brandförsvarets räddningsledare samt en väktare men då ingen aktivitet påbör- jades begav han sig till utsläppsplatsen. Det fanns olja på vattnet men inga länsor var utlagda och han bad då räddningsledaren att rekvirera en båt så att man kunde begränsa spridningen av oljan. Vid 22-tiden på kvällen kom båten och man började lägga ut de länsor som oljebolaget hade. Det var klart vid 23-tiden.
I ”Rapport från utsläppet på Loudden 04-04-15” kan man läsa att:
”/…/ [personen som hade beredskap] anser att vår läns bör läggas ut direkt för att för- hindra den akuta spridningen. Det tycker inte Räddningsledaren (RL) som menar att de ska invänta Brandförsvarets länsor som kan komma tidigast om några timmar. /…/ [personen som hade beredskap] tar saken i egna händer och tillsammans med en brandman läggs våra länsor ut från en båt och man samlar därmed in det mesta av ol- jan innanför länsen. RL anser därmed att den akuta räddningsinsatsen kan avslutas.
Han avblåser, vilket framkom till mej nästa dag, även /…/ [hamnbolagets] utkallade sa- neringsföretag per telefon.”17
Som förslag till förebyggande åtgärder har ledaren för internutredningen på oljebo- laget, förslagit följande:
x Se över projektrutinen för depåverksamheten.
Att göra nödvändiga mätningar av viktiga projektprestanda så att rele- vanta jämförelser kan göras och att identifiera vad som ska ingå i en ar- betsprocess. En specifik modrutin för mindre projekt ska tas fram för de- påerna. Denna ska sedan implementeras i organisationen.
x Kontrollera samtliga depåers system för att upptäcka och åtgärda lik-
nande brister på andra håll.
Samtliga depåer ska kontrolleras för att se om det finns ledningar som inte uppfyller kraven på termisk säkring. Arbetssätten och kontrollerna ska förändras tills alla ledningar ändrats mekaniskt.
x Uppdatera scheman i enlighet med de interna krav som finns. Projektet ”Uppdatering scheman” ska initieras. De projektrelaterade scheman som användes var inte felfria. Dessa är viktiga eftersom de ut- gör underlag till riskanalys och måste vara korrekta för att de rätta åt- gärdsbesluten ska kunna fattas.
x Gå igenom roller och befogenheter i projekt och drift. Utbilda persona-
len i vad respektive roll innebär och vad som förväntas av berörda.
Personalen ska informeras om tillämpningen av rutiner i samband med att de får uppdrag att delta i. Den som får ansvar ska också känna till hur arbetet ska utföras. Behov av utbildning behöver aktualiseras vilket ska ske genom tydlig ledning. Förståelsen av rutinernas betydelse kommer då att öka i verksamheten. Samspelet mellan olika roller ska förbättras och de medarbetare som kan hållas juridiskt ansvariga ska kunna fatta beslut i enlighet med rollens innebörd. En förbättrad kommunikation ökar för- mågan att vidta förebyggande åtgärder.
Händelsen har även utretts av oberoende konsulter på uppdrag av oljebolaget. Även hamnbolaget har tillfrågats om händelsen och om de gjort några förändringar i sina arbetsmetoder eller rutiner med anledning av händelsen. Följande svar har givits av chefen i oljehamnen på hamnbolaget. Han har uppgivit att representanter från Kustbevakningen, polis, räddningstjänst, oljebolaget och hamnbolaget fanns på plats kvällen den 15 april 2004. Bedömningen gjordes att det var fråga om ett utsläpp på cirka 1 kubikmeter olja, vilket överensstämde med uppgifter från oljebo- laget. Eftersom vädret vid tidpunkten var stabilt samt att det började bli mörkt bestämde man att hamnpersonalen själva kunde ta upp oljan. Själv befann han sig på ett möte utanför staden men han samtalade med hamnpersonalen som skulle påbörja saneringen direkt på morgonen efter när det börjat ljusna ute, något alla inblandade var överens om enligt chefen för oljehamnen. Vid 6-tiden på morgonen
17
får han ett samtal från en medarbetare. Denne uppger att med tanke på storleken på det inlänsade området och att oljetäcket var cirka 30 cm tjockt så måste det vara mer än 1 kubikmeter som läckt ut. I och med detta samtal drar ett stort saneringsar- bete i gång ungefär vid 7-tiden på morgonen. Saneringsfirman kommer ut och påbörjar sitt arbete. Hamnbolaget har utrustning och personal som klarar av utsläpp i mindre omfattning men i andra fall kallas saneringsfirman in. Saneringsarbetet genomfördes tillsammans med miljökontoren och tekniska kontoren på kommu- nerna i Stockholm, Lidingö och Danderyd. Helikopter användes för att försöka lokalisera var oljan tagit vägen. Man lade även ut länsor vid Lidingöbron.
Orsaken till att saneringsarbetet fördröjdes var med andra ord att mängden olja från början antogs vara mindre än den i verkligheten var samt nattens antågande mörker. Det visade sig också att oljan inte flöt ovanpå vattenytan utan den hade densitet att flyta på västkustvatten som har en salthalt på 3,5 procent. I Östersjöns bräckta vatten hade den nästintill samma densitet som vattnet och lade sig därför lite under eller precis på ytan. Man kunde på morgonen den 16 april också konsta- tera att oljan kommit under länsorna vilket bland annat kan ha berott på att den vispats upp av det jetaggregat som fanns på brandbåten som skickades ut.
Samarbetet med Kustbevakningen och räddningstjänsten fungerar oftast ut- märkt. (I just det här fallet har Kustbevakningen inte varit aktiva eftersom det var fråga om räddningstjänst på ett kommunalt vatten och de endast handhar statliga vatten.) Det har hållits ett flertal möten med anledning av händelsen, bland annat har diskussioner förts kring hur mängden olja kunde felbedömas så grovt. Rädd- ningstjänsten, som enligt chefen i oljehamnen inte har så stor erfarenhet av oljefrå- gor, har informerats bland annat om miljökonsekvenserna och de ekonomiska vär- den som är inblandade i sådana här ärenden. Det visade sig att många på rädd- ningstjänsten inte kände till det.
Enligt uppgift från oljebolaget stoppade räddningsledaren saneringsfirman som kallats ut av hamnbolaget. Chefen i oljehamnen känner inte till vad som hände. Han tror att saneringsfirman varit på väg men att de vänt.
Hamnbolaget har vidtagit åtgärder efter händelsen. Bryggorna som bland annat oljebolagets anläggning som läckte olja ligger på har byggts utifrån miljömyndig- heternas anvisningar. På Loudden har man hanterat olja sedan 1928 och marken är därför indränkt med olja som också läcker ut i Värtan. För att förhindra det har det nu byggts en skyddsspånt längs med stranden. Innanför spånten samlas oljan som läcker från marken så att den kan tas om hand och ledas till hamnens oljeavskiljare. Områdena bland annat på bryggorna där oljan hanteras (pumpas etc.) är invallat och avvattnas till hamnens oljeavskiljare. Resterande del av bryggans yta avvattna- des direkt ner i vattnet. Numer avvattnas bryggorna i stället innanför spåntfacket. Åtgärderna har kostat hamnbolaget cirka 500 000 kronor. Om det idag läcker ut olja på bryggorna kommer den innanför spåntfacket där den kan tas om hand.
Chefen i oljehamnen anser att samarbetet med de inblandade har fungerat bra. (Det är kommunen som är saneringsansvarig på kommunens vatten, Stock- holms stad har lagt ansvaret på hamnbolaget som är ett kommunalt bolag. Företa- gen har skyldighet att rapportera incidenter till hamnbolaget och till myndigheter- na.)