Där markdränering eller diken mynnar vid vattendrag (Figur 19) är det ofta lämpligt att anlägga våtmarksterrasser, så kal-lade hästskovåtmarker, i å- eller älvplanet (Figur 20). Tanken är att få en rening av närsalter, kvarhållande av partiklar samt en livsmiljö för djur och växter. Man kan göra en hästskoformad utgrävning på 10 × 10 m i täckdikets mynning. Området görs svagt sluttande så att man får en översilning av vattnet genom vegetationen.
Lämpligen görs en något högre strandvall mot vattendraget för att öka kvarhållning av vatten och sediment. Dessa små våtmar-ker kan sedimentera och växa igen, vilket minskar deras funktion och dessutom kan störa markavvattningen. Såldes bör man räkna med viss årlig tillsyn.
5.2.8 Höjning av sänkta sjöar
Många sjöar i slättlandskapet har sänkts.
I kombination med ett utdikat landskap och låg nederbörd ger detta ofta extremt låga sommarvattenföringar (se Avsnitt 5.1).
Detta är ett problem för akvatisk fauna i södra Sveriges kustland, framför allt ifrån Halland till Uppland med Öland och Got-land. Där så är möjligt kan en höjning av de sänkta sjöarna vara ett viktigt instrument för att återfå landskapets vattenhållande förmåga. I denna manual kommer vi endast att beröra detta översiktligt. Vi hänvisar till Hertzman & Larsson (1999) angående arbetena i Hornborgasjön. Återställning av sjöar är komplext eftersom inte bara vat-tenhushållningen påverkas. Kringboende, produktiv mark och olika kulturmiljö- och andra naturvärden berörs. En höjning av vattenståndet med bara några decimeter i grunda sjöar innebär ofta att mängden vattenvegetation minskar (Pettersson &
Wallsten 1990). Ofta gynnas fisk relativt fågel- och groddjursfaunan. Det finns inte möjlighet att här gå in närmare på detta komplexa område.
Östlund (2004) har gjort en beräkning av vad en dämning av den sänkta Gräsösjön (70,6 ha) skulle innebära för Gråskaån (av-rinningsområde 66,3 km2) i Stockholms län.
Detaljerna redovisas här som ett exempel på vad en sådan åtgärd kan medföra. En förhållanden. Det tidvis översvämmade
åplanet har en mycket stor självrenande förmåga, kombinerat med hög biologisk mångfald och utgör ett naturligt landskaps-element.
Nihlén (2003) har projekterat hur åplan kan anläggas utmed kanaliserade vat-tendrag och diken i jordbrukslandskapet.
Principen är att zonens funktion som när-saltfilter bara kan återställas om grundvat-tennivån höjs så att syrefria miljöer och organiskt material möter det ytligt avrin-nande markvattnet. Detta kan åstadkom-mas genom att höja grundvattennivån i landskapet, t.ex. genom att anlägga våt-marker, eller genom att hyvla ned marken invid vattendragen så att grundvattennivån når närmare markytan (Figur 17 och 18).
Om man hyvlat ner åplanet gäller det att snabbt få marken täckt av en tät gräs-svål. Man kan inhandla en fröblandning av ängsgröe och rödsvingel. Det kan också vara gynnsamt för den biologiska mångfal-den och för att få ett naturligt utseende att så in ängsblommor. Välsorterade plantsko-lar kan ha flera lämpliga arter.
Figur 20. Hästskovåtmark anlagd i åplanet där ett dräneringsrör eller dike mynnar (nedre bild vy ovanifrån).
Tillse noga att dräneringsröret/diket fortsatt mynnar ovanför vattenytan så att det behåller sin funktion.
Observera den lilla strandvallen mot vattendraget som gör att vatten, näring och sediment kvarhålls (efter Nihlén 2003).
dämning med en meter skulle ge en extra vattenvolym på 706 000 m3. Tanken är att detta vatten skulle släppas ut successivt under sommaren för att öka lågvattenfö-ringen. Dock kommer en del av vattnet att försvinna som avdunstning från sjöytan.
Avdunstningen uppskattades 100 mm/
månad (1 mm = 1 l/m2). Totalt skulle detta innebära 282 400 m3. Kvar till sommarflöde skulle därmed finnas 423 600 m3, vilket fördelas på 4 månader = ca 41 l/s. Eftersom lågvattenföringen sommartid enstaka dagar uppmäts till 17 l/s innebär detta ett stort tillskott och en återgång till naturligare förhållanden.
5.2.9 Restaurering av kustvåtmarker
Viktiga våtmarker finns också längs våra kuster, speciellt längs Östersjöns stränder där landhöjningen gör sig påmind. Här skapas först allt mer isolerade vikar (flador) som successivt blir små kustgölar (glosjöar).
I många fall finns det igenväxande kana-ler/bäckar som förbinder dem med kusten, åtminstone vid högvatten. Dessa flador och glosjöar kan vara extremt viktiga uppväxt-lokaler för fisk och fågel (ex. Sandström 2003).
Att se till att vandringsvägarna in och ut är öppna är viktigt. Sandbankar (Figur 21) eller tät vegetation av bladvass och kavel-dun kan stänga vägen. Rensa bort vege-tationen, helst även rotfilten. Räkna med att åtgärden behöver upprepas ett antal år i sträck och sedan med längre interval-ler. I områden med brist på rekryterings-områden för fisk kan man efter noggrann konsekvensanalys tillsammans med läns-styrelsen överväga om mindre grävningar i mynningen till en vik kan vara motiverat för att öka fiskens vandringsmöjligheter.
Det är nämligen viktigt att de hydrologiska förhållandena ej påverkas.
På kuststräckor där flador och glosjöar försvunnit på grund av mänskliga ingrepp, t.ex. muddringar, hamnlägen, bebyggelse, kan de återskapas med enkla medel. Kom ihåg att aldrig anlägga dem med någon typ av dämmen eftersom detta förhindrar funktionen som barnkammare för fisk, även om närsaltretentionen förbättras!
5.2.10 generella kostnader
Den stora andelen våtmarker anläggs genom olika bidrag, t.ex. genom Lands-BygdsProgrammet (LBP). Ibland kan man anlägga nya våtmarker i högproduktiv jordbruksmark som då får ersättas. I t.ex.
Höje å i Skåne har ersättningen uppgått till 70 000 SEK/ha åren 1999-2003 (Eko-loggruppen 2004a). I de omfattande våt-marksprojekten kring Gullmarsfjorden har betes- och åkermark har ersatts med ett enhetligt pris – 35 000 SEK/ha och 20 år för åker och 15 000 SEK/ha och 20 år för betesmark (<www.foretag.fargelanda.se/
vatmarker/vadvatmark.htm>). Ersättning av Skogsmark brukar värderas av Skogs-styrelsen i enlighet med de s.k. ”kraftled-ningsnormerna”.
Att gräva dammar är generellt dyrt.
Kostnaderna för att schakta kan skattas till ca 30 SEK per m3. Om möjligt används dessa massor i närlandskapet. Ska materia-let fraktas längre bort tillkommer ytterliga-re ca 25 SEK m3. Att hyra in en grävmaskin kostar ca 800 SEK/timme, något mindre för mindre maskiner. Dumper eller annat transportfordon kostar ca 400–600 SEK/
timme.
Att anlägga dämmen för att skapa våt-mark kan variera oerhört i pris beroende på storlek och utformning. Ett litet reglerbart dämme (munk) kostar ca 40 000–100 000 SEK. Lämplig fiberduk för att förhindra ämnestransport genom jordvallar kostar ca 10–20 kr per m2.
Att anlägga en våtmark i form av en fångdamm kan kosta ca 150 000 SEK per hektar våtmarksyta (Thiel-Nielsen m.fl.
2005), medan 300 000–400 000 SEK/ha var medelvärden i Gullmarsprojektet.
För vegetationsröjning i våtmarker kan man räkna med att maskinslåtter av vass med specialmaskin kostar i storleksord-ningen 4 000–6 000 SEK/ha med hopsam-ling av vassen.
Tidsåtgången brukar vara en hektar per dag. I ett ordentligt igenväxt kärr med vassar kan det ta upp till 30 persondagar att röja, samla ihop och frakta bort vegeta-tion (ensilering) från en hektar (Eades m.fl.
2005). En röjsåg kostar ca 4 000–10 000 kr och kan drivas på miljövänligare alkylat-bensin.
Figur 21. Kustlagun på halvön Furillen, Gotland. I området har man etablerat nya laguner och öppnat kanaler i till sådana som varit isolerade. Dessa kustlaguner är mycket viktiga uppväxthabitat för fågel och fisk. Liknande livsmiljöer har försvunnit utmed kusten och utmed insjöstränder.
Förutom att utgöra livsmiljöer kan kustlaguner fungera som fångdammar.
5.2.11 källor och underlag
Andersson, Å., Bollvik, P., von Essen, L., Huldt & H. B. Karlsson, 1996. Viltvatten.
Anläggning och skötsel. Svenska Jägareför-bundet, 70 s.
Eades, P., Bardsley, L., Giles, N. & A. Crofts, 2005. Wetland restoration manual. The Wildlife Trust, Newark.
Ekologgruppen, 2004a. Höjeåprojektet. En renare å – ett rikare landskap. Slutrapport Etapp I-III. Höje å vattendragsförbund, 58 s.
Ekologgruppen, 2004b. Åmansboken – Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruks-bygd. Saxån-Braåns vattenvårdskommitté, ISBN 91-631-4875-7, 134 s.
Gustafsson, T., Persson, H. & H. Samuels-son, 1995. Sumpskog. Ekologi och skötsel.
Skogsstyrelsen rapport 2, 54 s.
Henrikson, L. 2007. Skogsbruk vid vatten.
Skogsstyrelsens förlag, 28 s.
Hertzman, Y. & T. Larsson, 1999. Lake Hornborga, Sweden – the return of a bird lake. Wetlands International 50, 82 s.
Löfroth, M., 1991. Våtmarkerna och deras betydelse. Naturvårdsverket Rapport 3824, 93 s.
Nihlén, C. 2003. Skyddszoner utmed vatten-drag på kommunägd mark. PM Stadsbygg-nadskontoret, Helsingborgs kommun, 15 s.
Nyberg, P. & T. Eriksson, 2001. SILVA- skyddsridåer längs vattendrag. Fiskeriver-ket Informerar 2001:6, 69 s.
Pettersson, K. & M. Wallsten, 1990. Sjöres-taurering i Sverige – metoder och resultat.
Naturvårdsverket Rapport 3817, 57 s.
Priha, M. 2003. Sjö- och åstrandängar samt översvämningsängar. SYKE (Finlands mil-jöcentral). Skötselkort för vårdbiotoper. 4 s.
Roni, P., Beechie, T.J., Bilby, R.E., Leonetti, F.E., Pollock, M.m. & G.R. Pess, 2002. A re-view of stream restoration techniques and a hierarchical strategy for prioritizing resto-ration in Pacific Northwest watersheds. N.
Am. J. Fish. Mgmt 22:1-20.
Sabo, M.J. & W.E. Kelso, 1991. Relation-ships between morphometry of excavated ponds along the Mississippi River and their use as fish nurseries. Trans. Am. Fish. Soc.
120(5):552-561.
Sandström, A., 2003. Restaurering och bevarande av lek- och uppväxtområden för kustfiskbestånd. Fiskeriverket, FINFO 2003:3, 26 s.
SEPA (Scottish Environmental Protection Agency), 2000. Ponds, pools and lochans.
69 s.
SGT (Svenska Geotekniska Föreningen), 2001. Tätskikt i mark. Vägledning för be-ställare, projektörer och entreprenörer. SGF Rapport 1:99, 83 s.
Svensson, R. & A. Glimskär, 1993. Våtmar-kernas värde för flora och fauna: skötsel, restaurering och nyskapande. NV Rapport 4175.
The federal interagency stream tion group, 2001. Stream corridor restora-tion – Principles, processes and practices.
Återfinns på: <www.usda.gov/stream_resto-ration>. 270 s.
Thiel-Nielsen, J., Persson, P. & L. Kamp Nielsen, 2005. Rent vand – Helt enkelt. Hel-singborgs stad & Köpenhamns Universitet, 136 s.
Trimble, S.W. & A.C. Mendel, 1995. The cow as a geomorphic agent: a critical review.
Geomorphology 13:233-253.
Ulén, B. 1997. Förluster av fosfor från jordbruksmark. Rapport 4731, Naturvårds-verket.
Vedum, T.V., Hofstad, H., Åström, S., Ödegaard, R., Dolmen, D., Sörensen, S., Finstad-Vold, K. & K. Ödegård-Bryhn, 2004.
Dammer i kulturlandskapet – till glede og nytte for alle. Fylkesmannen i Hedmark, 70 s.
Vought-Petersen, L.B., Lacoursiere, J.O. &
N.J. Voelz, 1991. Streams in the agricultural landscape? Vatten 47:321-328.
Östlund, L. 2004. Möjliga åtgärder för att öka lågvattenföringen och förutsättningar-na för havsöring (Salmo trutta) i Gråskaåns avrinningsområde. Examensarbete. Inst.
För markvetenskap, SLU, avdelningsmed-delande 04:3, 47 s.