skador på det akvatiska livet helst regleras genom riktlinjer från länsstyrelsen eller miljödom. Eftersom det i vissa vattensys-tem kan finnas ett otal bevattningsuttag är oftast den bästa lösningen att dessa samlas i en bevattningssamfällighet. I en sådan kan den samlade påverkan bedömas och de enskilda uttagen dimensioneras i samråd.
I Vramsån i Skåne har man beräknat att bildandet av en bevattningssamfällighet, med ca 60 enskilda företag, skulle kosta ca 300 000 SEK (Grosen 2007). En kostnad som drabbar de enskilda. Denna utredning innefattar då bildandet av samfälligheten och även en hydrologisk undersökning av vattendraget vid olika vattenföring för att bedöma hur olika flöden påverkar vatten-dragets habitat. Undersökningen används för att bedöma hur olika flöden/uttag påverkar åns vattenhabitat (arealer, djup, strömförhållanden).
Rekommendationer för bevattningsuttag
Generellt bör hänsyn tas vid bevattningsut-tag så att:
• Bevattning ej sker dagtid vid torka.
• Bevattning av stråsäd, trindsäd och olje-växter ska ej ske.
• Vattenkrävande växter bör odlas i områ-den med god och säkerställd vattentill-gång.
• Vattenuttagen ska samordnas mellan utövare, helst genom en bevattningssam-fällighet.
• Bevattning bör ej ske vid stark vind.
• Peglar bör sättas upp och kalibreras så att flödesnivåer är kända.
Enskilda länsstyrelser har gett riktlinjer för vid vilka nivåer bevattningsuttag inte får ske. Länsstyrelsen i Halland har sedan länge en bestämmelse om att uttag i laxvat-tendrag ej får sker under nivåer av 25 l per sekund och meter åbredd. Underlaget för denna rekommendation är inte klarlagt.
I smala vattendrag ger det låga flöden.
Exempelvis laxvattendraget Himleån har en medelvattenföring på 2,6 m3/s och en normal lågvattenföring på 0,44 m3/s (17 % av medelvattenföringen). Medelbredden på lokaler undersökta med elfiske är 5,1 m.
Tillämpas riktlinjen skulle det innebära att vattenuttag får ske ned till 0,125 m3/s, dvs.
ned till 5 % av medelvattenföringen.
Här föreslås istället en ekologiskt anpas-sad tillämpning så att uttag ej får ske vid flöden under 30 % av medelvattenföringen i värdefulla (ex. med lax, stormusslor) vat-tendrag. I mindre värdefulla vattendrag är värdet 20 % eller lägst normal minimivat-tenföring.
Återigen betonas att detta inte utgör Na-turvårdsverkets eller Fiskeriverkets åsikter, utan ska ses som rekommendationer från författaren och faktagranskare över rimliga miniminivåer som bör eftersträvas i restau-reringsarbetet.
Bevattningsbehovet i de mest högav-kastande jordbruksmarkerna kan vara 100 liter per kvadratmeter och säsong (1 000 m3 per hektar). Ett enormt vat-tenbehov som helt kan torrlägga mindre bäckar.
5.6.6 källor och underlag
Britton, J.R., Cowx, I.G., Axford, S.N. &
P.A. Frear, 2004. An overview of recruit-ment patterns of roach Rutilus rutilus (L.) between 1969 and 2001 in the rivers of England and their influence on population abundance. Ecohydrology & Hydrobiology, 4(2):91-102.
Cowx, I.G. & R.L. Welcomme, 1998. Reha-bilitation of rivers for fish. FAO handbook.
Fishing News Books, 260 s.
Degerman, E., K. Niskakoski & B. Sers.
1997. Betydelsen av minimivattenföring sommartid för lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) på västkusten. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (1):41-54.
Degerman, E., Nyberg, P., Näslund, I. & D.
Jonasson, 1998. Ekologisk fiskevård. Sport-fiskarna, 225 s.
Gorbunov, A.K., 2001. Impact of river flow regulation on the hydrological regime and ecosystems of the Volga delta. Sid: 103-107.
Ur: River restoration in Europe – practi-cal approaches. Proceedings. RIZA-rapport 2001:023, Holland, 343 s.
Grosen, J. 2007. Remiss: Riktlinjer för vat-tenuttag för bevattning m.m. inom Skåne län. Länsstyrelsen i Skåne län, 14 s.
Heinz Center, 2002. Dam removal – science and decision making. The H. John Heinz II center for science, economics and the environment, 221 s. Återfinns på <www.
heinzctr.org/>.
Hill, M.T., Platts, S. & R.L. Beschta, 1991.
Ecological and geomorphological concepts for instream and out-of-channel flow re-quirements. Rivers 2:198-210.
Jansson, R., Nilsson, C. & B. Renöfält, 2000.
Fragmentation of riparian floras in rivers with multiple dams. Ecology 81(4):899-903.
Johansson, M.E. & C. Nilsson, 2002. Re-sponses of riparian plants to flooding in free-flowing and regulated boreal rivers:
an experimental study. J. Applied Ecology 39:971-986.
King, J.M. & M.D. Louw, 1998. Instream flow assessment for regulated rivers in South Africa using the building block meth-odology. Aquatic Ecosystems Health and Management 1:109-124.
Kraft, M.E., 1972. Effects of controlled flow reduction on a trout stream. J. Fish. Res. Bd Canada 29:1405-1411.
Lusk, S., Hartvih, P., Halacka, K., Luskova, V. & M. Holub, 2004. Impact of extreme floods on fishes in rivers and their flood-plains. Ecohydrology & Hydrobiology, 4(2):173-181.
Naturvårdsverket, 2003. Miljökvalitets-normer för flöden/nivåer i rinnande vatten.
ISBN 91-620-5259-6.pdf.
Naturvårdsverket, 2007. Omprövning av vattenverksamhet. FAKTA 8287, 24 s.
Poff, N. L., Allen, J. D., Bain, M. B., Karr, J. R., Prestegaard, K. L., Richter, B. D., Sparks, R. E. & Stromberg, J. C. 1997. The natural flow regime: A paradigm for river conservation and restoration. BioScience, 47: 769-784.
Raddum, G.G., Arnekleiv, J.V., Halvorsen, G.A., Saltveit, S.J. & A. Fjellheim, 2006.
Bunndyr. Sid. 65-79. Ur: Ökologiske forhold i vassdrag – konsekvenser av vannförings-endringer. En sammenstilling av dagens kunskap. Red. S.J. Saltveit. Norges vass-drags og energidirektorat, 152 s.
Renöfält, B. 2004. Vegetation patterns and processes in riparian landscapes. Doktor-savhandling, Umeå Universitet.
Renöfält, B. & C. Nilsson, 2005. Miljöanpas-sade flöden. Sammanställning av forskning och utveckling med avseende på ”flödesregi-mer“. PM Landskapsekologigruppen, Umeå universitet, 20 s.
Richter, B.D., Baumgartner, J.V., Powell, J.
& D.P. Braun, 1996. A method for assessing hydrologic alteration within ecosystems.
Conservation Biology 10:1163-1174.
Richter, B.D., Baumgartner, J.V., Wing-ington, R. & D.P. Braun, 1997. How much water does a river need? Freshwater Biol-ogy 37:231-249.
Rood, S.B., m fl, 2003. Flows for floodplain forests: a successful riparian restoration.
Bioscience 53(7):647-656.
Saltveit, S.J. (red.), 2006, Ökologiske forhold i vassdrag – konsekvenser av vannförings-endringer. En sammenstilling av dagens kunskap. Norges vassdrags og energidirek-torat, 152 s.
Serban, A., 2004. Ecological discharges and demands for river ecosystems. Sidor:
345-354. Ur: River restoration. Ed. D. Geres, Hrvatske vode – Croation waters, Zagreb, 394 s.
Slavik, O. & L. Bartos, 2004. Brown trout migration and flow variability. Ecohydrol-ogy & HydrobiolEcohydrol-ogy, 4(2):157-163.
Speierl, T., Hoffmann, K.H., Klupp, R., Schadt, J., Krec, R. & W. Voelkl, 2002. Fish communities and habitat diversity: the effect of river restoration measures on the Main and Rodach. Nat. Landschaft 77(4):161-171.
Strömberg, R., 2000. Tillsyn över vatten-verksamhet. Naturvårdsverket Rapport 5126, 26 s + bilagor.
Scruton, D.A. & L. J Ledrew, 1997. A retro-spective assessment of the flow regulation of the West Salmon River, Newfoundland, Canada. Fisheries Management and Ecol-ogy 4 (6), 467–480.
Svensson, B., 2004. Minimitappning i reg-lerade vattendrag: begrepp, forskning och naturvårdsmål. PM Swedpower AB, 25 s.
Stalnaker, C.B., 1979. The use of habitat structure preferanda for establishing flow regimes necessary for maintenance of fish habitat. Ur: Ward & Stanford (eds). Pro-ceedings of the 1st international symposium on regulated streams. The ecology of regu-lated streams, Plenum press, sid 321-337, 398 s.
Tennant D.L. 1976. Instream flow regimens for fish, wildlife, recreation and related en-vironmental resources. Fisheries 1(4): 6-10.
Winstone, A.J., Gee, A.S. & P.V. Varallo, 1985. The assessement of flow characteris-tics at certain weirs in relation to the up-stream movement of migratory salmonids.
J. Fish Biol. 27(Suppl A):75-83.
5 7 FiskvägarErik Degerman
5.7.1 Vandringshinder i landskapet
De flesta akvatiska djur och många väx-ter behöver öppna vandringsvägar för att kunna sprida och fortplanta sig. Fiskars vandringar sker mellan lek-, uppväxt- och födoområden. Förflyttningar sker också för övervintring eller för att undvika tillfäl-ligt ogynnsamma förhållanden. De mest extrema vandringarna företas av anadroma arter som lax eller katadroma arter som ål (se Faktaruta ). Arter med så stora krav på fria vandringsvägar, intakt konnektivitet, har drabbats hårt av alla dämmen.
Vandringar bör kunna ske både longitu-dinellt (utmed vattendrag och inom vat-tensystem), lateralt (inom sjön och från huvudfåra till biflöden och åplan) samt vertikalt (till olika djup). Framför allt longi-tudinellt och lateralt har vandringshinder etablerats i form av dammar, kulvertar, ka-naliseringar och homogena vassbälten eller annan onaturligt tät vattenvegetation.
Fiskvägar är passager runt eller genom dessa hinder. När det gäller fiskars upp-strömsvandring har fiskvägarna också ofta funktionen att minska vattnets energi för att möjliggöra uppströmsvandring. Fiskar-na vandrar nämligen ofta vid hög vatten-föring då nedströms vandring underlättas av den extra farten och uppströmsvandring underlättas av högre vattennivåer vid hin-der. Dessutom medför högvatten att risken att observeras och fångas av rovfisk och andra rovdjur (predatorer) minskar.
Beteckningen fiskvägar kan tyckas något oegentlig då inte bara fiskar nyttjar de öppnade vandringslederna. Namnet är dock så etablerat att det bibehålls istället för alternativ som akvatiska faunapassager eller liknande.
När man förr rensade branta forsar på sten skapades ibland hinder som inte gick att passera på grund av den höga vatten-hastigheten och avsaknaden av strömlä.
Sådana områden kan åtgärdas genom biotopvård (Avsnitt 5.9) och behandlas ej vidare här.
Självfallet ska naturliga hinder inte åtgärdas. Förr har man byggt förbi stora hinder. Det är dock ibland svårt att avgöra vad som är ett naturligt hinder, speciellt för fiskar där vissa individer kan ta sig förbi extrema hinder vissa år. Naturliga hinder av tillfällig karaktär (t.ex. brötbildningar, bäverdämmen, skred) bör kunna elimine-ras om det är viktigt för en hotad art, stam eller population, men generellt bör naturen ha sin gång. Vi kommer inte att behandla detta vidare.