Kamratskap

Kamratskap utgör en väsentlig del av barns vardag i daghemsmiljön.

Att vara vänner och att känna samhörighet med andra är betydelse-fullt för att utveckla kamratanda och vänskap. I daghemsmiljön utgör sammanhållning och solidaritet centrala drag av kamratskap. Med kamratskap kan också förstås solidaritet och medmänsklighet mellan barn och pedagog.

Ett drag av kamratskap som visar sig är när barn själva uttrycker kamratskap och välvilja mot ett annat barn genom att erbjuda sig att hjälpa och bistå en annan genom en handling eller en gest.

John erbjuder sig att hjälpa Jasmin med att bre smör på hennes smörgås. Han förser henne med smör och frågar om hon vill ha smör.

152

Hon säger ingenting men visar genom att lägga en skiva knäckebröd framför honom, att hon vill ha hjälp med att bre smör på brödskivan.

Barnen sitter runt matbordet och äter mat. När John (4:8) som brer smör på sin knäckebrödsskiva är klar med det riktar han sin upp-märksamhet mot Jasmin (3:11) och ger henne smöret. Sedan tar han brödkorgen och håller den framför Jasmin och frågar om hon vill ha en brödbit.

John brer smör på sin knäckebrödskiva. När han har brett smöret på brödskivan, sätter han smörkniven tillbaka i smör-asken och flyttar den närmare Jasmin och säger: ”Här får du smör”. John sträcker sig efter brödkorgen, håller den framför Jasmin och säger: "Om du vill ha en?" Jasmin säger ingenting, tar en knäckebrödsbit från korgen och sätter den framför John.

Han observerar detta, tar hennes brödskiva och börjar bre smör på hennes smörgås. Jasmin hämtar mat och John fortsätter under tiden att bre mycket smör på hennes smörgås. När han är klar sätter han den på bordet bredvid Jasmins bestick.

(KA9/45:19-46:17)

John tar initiativet till samspel med Jasmin genom att erbjuda henne både smör och knäckebröd. Trots att Jasmin inte svarar verbalt på hans frågor fortsätter han att vara hjälpsam. Han ger henne smöret och frågar om hon vill ha en knäckebrödsbit. Hon svarar honom inte, men tar en brödskiva och sätter den framför honom. John noterar detta och uppfattar Jasmins agerande som en gest om att hon vill ha hans hjälp. Under tiden Jasmin hämtar mat brer John smör på hennes knäckebröd och sätter brödet vid hennes plats. John bryr sig om Jasmin, visar omtanke och hjälpsamhet gentemot henne. Att bre smör på en knäckebrödsskiva är kanske inte så enkelt och Jasmin inser att John kan detta och visar därför att hon vill och behöver ha hans hjälp.

Ett annat drag av kamratskap som visar sig när barn själva tar initiativ till att ordna upp situationer, ställa skeenden eller missförhållanden till rätta och intar någon form av fostrande inställning gentemot sina kamrater för att skapa samhörighet och kamratanda.

I följande episod blir barnen inblandade i ett bråk. Robert är den som reagerar på bråket mellan de två yngre pojkarna och också den som har för avsikt att reda upp situationen, vänder sig till pedagogerna men får ingen respons på sina initiativ.

Robert (5:3) följer noggrant med vad som utspelar sig mellan Carl och Max. Pojkarna bråkar om vem som stod längst framme i kön när barnen väntar på att få gå in efter att de varit ute på gårdsplanen.

153

Max (2:11) och Carl (3:7) börjar bråka om vem som först stod längst framme i kön. Carl knuffar Max så att han faller sittandes på marken. Carl går därifrån och är på väg in när Robert går efter honom, tittar på honom men säger ingenting. Carl väntar utanför dörren. Max sitter fortfarande på marken, håller sin mössa i handen och gråter. Pedagogen Jan går fram till Max, sätter sig på huk och lyssnar på honom när han berättar att det var Carl som slog honom.

Robert som fortfarande står i kön och iakttar vad som sker går fram till Carl på nytt och säger: ”Carl varför gjorde du så där till Max? Robert tar Carls mössa, sätter den bakom sin rygg och säger att Carl får den tillbaka men först vill han veta en sak.

Robert säger: "Varför gjord du så där till Max? Varför gjord du så där till Max? Varför gjorde du så Carl? Så där till Max? Varför gjorde du så? Carl säger ingenting men när han försöker ta tillbaka sin mössa håller Robert upp den så att Carl inte når den. Robert slår försiktigt med mössan på Carls huvud vilket pedagogen Jan och säger: ”Robert! Robert! ge mössan åt honom”.

Robert ger mössan till Carl, men när Carl får mössan passar han på att slå till Robert i ansiktet med den.

När barnen kommer in och klär av sig ytterkläderna går Robert fram till Carl, ser sig omkring innan han knuffar till honom.

Han slår ut med handen mot Carl som säger: "Ids inte slå mig”.

Pedagogen Louise kommer in i hallen där barnen tar av sig kläderna och frågar om någon behöver hjälp. Då säger Robert till henne: "Vet du vad? Hör du (vänder sig mot Louise) Carl bråkade med Max. Pedagogen säger ingenting och Robert tittar upp mot henne och säger igen: "Louise! Carl bråkade med Max, han knuffade Max där ute (visar med handen) Det gjorde Carl!

Louise säger ingenting. De flesta av barnen har gått för att tvätta händerna och sedan till samlingen. Robert fortsätter att småretas med Carl […].

(TAB9/0:00–05:49)

Episoden startar med att Carl och Max bråkar om vem som ska stå var i kön. Båda pojkarna vill vara först, men det är Max som får ge sig när Carl knuffar omkull honom. Max blir ledsen och börjar gråta. Robert som sett detta går fram till Carl, tittar på honom men säger ingenting till att börja med. Efter en stund går Robert på nytt fram till Carl och frågar denna gång varför han gjorde som han gjorde mot Max. Carl svarar ingenting men blir av med sin mössa som Robert tar av honom.

Han talar om för Carl att han måste berätta varför han gjorde som han gjorde gentemot Max om han vill ha sin mössa tillbaka. Eftersom Carl inte svarar honom eller säger någonting alls ställer Robert samma fråga flera gånger. När Carl inte svarar reagerar Robert med att slå

154

med mössan mot Carls huvud. Detta får pedagogen att reagera och säger att Robert måste ge mössan tillbaka.

Robert har svårt att släppa händelsen och väl inomhus knuffar han till Carl, som tror att han ska bli slagen av Robert. När han ser att pedagogen Louise kommer in i rummet och frågar om någon behöver hjälp med kläderna tar Robert tillfället i akt och berättar för henne att Carl bråkade med Max när de var utomhus. Han berättar och visar med handen hur Carl knuffade Max. Pedagogen Louise säger ingenting. Robert överger inte sina försök till att uppmärksamma pedagogerna på vad som hände där ute, trots att han har svårigheter med att få någon av dem att lyssna på vad han har att säga. Robert visar genom sitt agerande och genom sina verbala uttryck att han anser att Carl handlat fel gentemot Max när Max blev omkullknuffad.

Robert försöker reda ut varför Carl gjorde som han gjorde och få honom att erkänna att det han gjorde var felaktigt, men framförallt försöker han få Carl att svara på frågan varför han gjorde som han gjorde.

Robert försöker reda upp situationen mellan de yngre pojkarna men går framförallt åt Carl. Carl verkar nästan rädd för Robert eftersom han säger att Robert inte ska slå honom. Situationen kan tolkas på flera sätt men Robert vinner inte ett genuint gensvar hos någon av pedagogerna trots att han enträget försöker tala om för dem att Carl slog Max. Pedagogen Jan ser att Robert slår med mössan mot Carl men det är enda gången under hela situationen som pedagogen reagerar. Roberts agerande handlar om uttryck för önskan om kamratskap trots att hans agerande får motsatt effekt. I situationen hade pedagogen möjligheter att hjälpa barnen förstå vad det innebär att vara kamrater och vad det innebär att förhålla sig till varandra respektfullt. Genom att hjälpa barnen urskilja kritiska aspekter av kamratskap vidgas också barnens förståelse för vad det innebär att känna kamratskap. I situationen reagerar till synes ingen av pedagogerna på Roberts agerande.

Sammanfattning

Kamratskap är en viktig och betydelsefull aspekt av barns vardag.

Barn vill ingå i sammanhang och i relationer tillsammans med andra barn och vuxna i vilka de blir accepterade och inkluderade i gemenskapen. Barn förhåller sig både fostrande och omhänder-tagande av andra barn som de upplever är i behov av omtanke.

Kamratskap och att känna tillhörighet utgör ett objekt för lärande som pedagoger kunde hjälpa barn att förstå innebörden av. En grund-läggande tanke om alla barns rätt till respekt inkluderar också kamratskap som en central aspekt av demokrati.

155

Episoderna som presenteras utgör exempel på situationer när barn bryr sig om varandra och vill vara kamrater. Barnen är lyhörda för sina kamraters behov och hjälper varandra när tillfällen ges, ibland med stöd av pedagoger och ibland självmant.

I den första episoden är det John som erbjuder Jasmin sin hjälp.

Jasmin säger ingenting men han avläser hennes vilja och hjälper henne med smöret. Barnen erfar att hjälpsamhet mot en kamrat upp-skattas. John erfar att hans hjälpsamhet tas emot med tacksamhet av Jasmin fastän hon inte säger någonting. Barnen erfar att hjälpsamhet gör att andra barn förhåller sig positiv gentemot en själv och då kan vänskap uppstå.

Den andra episoden utgör ett exempel på när barn vill ställa saker och ting till rätt samt skapa ordning. I situationen är det Robert som observerar att Carl och Max bråkar med varandra och vill ordna upp situationen och skapa förutsättningar för kamratskap mellan dem.

Robert söker bekräftelse hos pedagogerna men får inget gensvar. Han erfar att hans avsikter med sitt agerande om att ställa till rätta mellan de andra pojkarna och återskapa kamratskap inte uppmärksammas av pedagogen.