Normer och regler – villkor för mänskliga handlingar

genom mellanmänskliga handlingar i samspel med andra människor.

Norm som begrepp kan förstås på olika sätt och normer påverkar också människors förhållningssätt och handlingar i olika kontexter.

Normer och regler utgör och skapar existensvillkor för människan i olika kontexter, också i sådana kontexter som förutsätts existera på demokratiska principer.

Enligt Orlenius (2010) är normer ett samlingsbegrepp för sådana utsagor om handlingar som betraktas önskvärda eller icke-önskvärda.

De önskvärda handlingarna utgörs av sådant som betraktas som rätt eller plikt och där motsatsen eller det icke-önskvärda handlar om orätt och förbjudet. Normer fungerar som handlingsaxiom och är därmed grundprinciper, grundade på vissa värderingar vars giltighet människan antar. Normer utgör således föreskrifter för hur individen

6 Begreppet moral har sitt ursprung i latinets moralis som rör sederna, av latinets mos som betyder sed (Thornberg, 2006, s. 8)

31

bör eller inte bör handla. Enligt Orlenius (2010) har alla människor i denna mening normer, vilket innebär att det inte kan finnas en normlöshet men däremot icke-accepterande av normer. Normerna varierar dessutom från individ till individ. Eftersom alla individer har normer ställs också barns normer mot vuxnas och vuxnas mot barns.

Normer är oftast informella, icke-uttalade och behöver därför inte alltid vara nertecknade. Begreppet norm kan jämföras med regler eller handlingsföreskrifter. Orlenius (2010) anser att normer kan forma-liseras och bli mera synliga, avgränsade genom att omformas till regler, avtal eller lagar. När en människa uttrycker att någonting är gott och moraliskt eftersträvansvärt, eller ont och avskyvärt så ger hon uttryck för sina värderingar (Orlenius, 2010). Normer och grund-läggande värderingar utgör grunden för en individs moral (Johansson, 2002; Nucci, 2001, 2006). I etiska samtal, menar Gren (2003), att det ofta förekommer ofta uttryck för innebörder av begreppen normer och regler.

Gren (2003) menar att också begreppet plikt har samband med normer och utgör på samma sätt som regler så kallade bestämmelser för handlingarna. Normer kan vara formella, informella eller grupp-relaterade. De formella är nedskrivna eller uttalade, medan de informella inte är nedskrivna, utan underförstådda och självklara, säger Thornberg (2006a; 2006b, 2007). Gruppnormer kan vara uttalade eller outtalade, men reglerar och styr det interna livet i grupp.

Människan utvecklar sitt förhållningssätt och sociala handlande i relation till andra människor. Mycket av det som barn lär sig, lär de sig genom att vara delaktiga av socialt samspel, sociala sammanhang och genom andra människors bemötande. Normer kan därför sammanfattas som traditioner, auktoritet och rationalitet (Persson, 2010). Regler hör ihop med normer, men fungerar som bestämmelser för människans handlingar och som skapas för att kunna förverkliga normerna. Regler är i motsats till normer ofta försedda med en sanktion eller åtminstone möjligheter till olika slags sanktioner.

Eftersom normer hör ihop med regler, formella eller informella, finns det också flera olika typer av regler som styr människans varande i sociala sammanhang. Regler kan vara preskriptiva i betydelsen förbud mot att utföra en viss handling, förpliktelse att utföra en speciell handling och tillåtelse att utföra en handling (Thornberg, 2006a). Enligt Fox och DeMarcos (2001) kan regler delas in i så kallade implicita och explicita regler, där den förstnämnda kategorin innebär att vissa handlingar och visst tänkande automatiseras hos individen, medan det senare åsyftar regler som tydliggörs och blir synliggjorda för individen. Människan reflekterar oftast inte över hur hon eller han följer regler, utan gör det ganska oreflekterat. Först när komplexa problem eller dilemman dyker upp tvingas människan till mera moraliska eller värdemässiga överväganden (Nucci, 2001, 2006).

32

I pedagogiska kontexter förekommer direkta och indirekta regler som styr och reglerar människors handlingar. Regler förknippas ofta med normer och likställs då som grundvillkor för människors handlingar i olika sammanhang. Regler är inte lika med normer utan regler är ofta mera explicita och tydligt föreskrivna medan normer ofta är implicita och mera otydliga, enligt Thornberg (2006a). Regler kan vara både tillåtande och reglerande uttryckta i skrift eller genom muntliga överenskommelser. I daghem och förskola förekommer olika typer av regler, Thornberg sammanfattar dem som fem typer.

Den första typen, relationella regler, avser sådana regler som handlar om hur människor bör vara mot varandra och att det inte är tillåtet att kränka någon annan människa vare sig psykiskt eller fysiskt.

Den andra typen, strukturerade regler, avser sådana regler som syftar till att strukturera, upprätthålla olika fysiska miljöer och inom dessa föreskriva hur människor ska bete sig och agera.

Den tredje regeltypen, skyddande regler, handlar om hälsa, säkerhet och att ingen människa får skada någon annan människa eller sig själv som person.

Personella regler, eller den fjärde regeltypen, syftar till att varje människa måste reflektera över sitt eget beteende, ta personligt ansvar för sig själv och sina handlingar.

Den femte av de fem regeltyperna benämner Thornberg (2006a) etikettsregler. Dessa regler omfattar sedvänjor och traditioner, regler som handlar om hur människan ska uppföra sig i sociala samman-hang.

Thornberg (2006a, s. 33) säger att detinte alltidfinnsvattentäta skott mellan dessa fem olika regeltyper och att en regel kan t.ex. vara strukturerad ochpå samma gång relationell. Dettaexemplifierar han medattsäga:

[…] om man använder ett ovårdat språk för att kränka någon […] överträder man en relationell regel (att inte kränka någon annan) och en etikettsregel (att inte använda ett ovårdat språk).

En regel om att man inte får slåss kan naturligtvis ses som både relationell (eftersom handlingarna syftar till att göra andra illa) och skyddande (eftersom man själv kan göras illa).

Enligt Johansson och Johansson (2003) är normer handlingsregler som har sin grund i etiska värden. Eftersom värdegrunden aldrig är given, konstant eller färdig bearbetad omförhandlas såväl värden, normer som regler mellan människor som ingår i mellanmänskliga relationer.

Ett dylikt resonemang indikerar också att demokratiskt

förhåll-33

ningssätt inte är statiskt utan prövas och omprövas kontinuerligt i olika kontexter i samhället.