Uppmärksamma

I mötet och samspelet mellan barn och pedagoger förekommer ofta situationer när barn påkallar pedagogers uppmärksamhet och vill få dem att lyssna. Att uppmärksamma och lyssna kan innebära att människor hör eller försöker höra på vad andra säger. Uppmärk-samma kan förstås som att lägga märke till någon eller någonting, samt upptäcka och registrera det som sägs och hörs. Att lyssna uppmärksamt däremot kan innebära att människor i en samspels-situation uppmärksammar varandra genom att lägga märke till och att genuint lyssna till vad den andra har att säga. Det kan också innebära att känna in en situation, se saker och använda sina olika sinnen. Att uppmärksamma och att lyssna uppmärksamt utgör en betydelsefull aspekt av ömsesidighet och för att kommunikationen mellan människor ska kunna utvecklas till verklig ömsesidighet.

Ett drag av att uppmärksamma som visar sig är när barn själva uppmärksammar sådant som de anser vara orätt eller någonting som bryter mot gällande normer om gott uppförande.

I episoden nedan uppmärksammar John att ett av de andra barnen som sitter vid matborden gör på ett annat sätt än de andra när de läser bordsramsan ´Lilla gubben´. Han lägger märke till att Regina an-vänder sig av fel finger och att innebörden av att använda det fingret symboliskt betyder någonting fult som inte kan accepteras.

Barnen sitter vid matborden och ska läsa en bordsramsa. John (4:8) märker att ett av de andra barnen gör på ett annat sätt än vad som är brukligt och detta säger han till om.

Pedagogen Annifrid säger att de ska läsa lilla gubben ramsan innan de börjar äta och att barnen får plocka fram sin lilla gubbe. Detta innebär att barnen sätter upp ett pekfinger i luften som ska föreställa lilla gubben. Barnen sträcker upp sina

140

pekfingrar och börjar mumla ramsan i mun på varandra och pedagogen uppmanar dem att vänta så att de kan läsa ramsan tillsammans. John tittar runt på de andra barnen och när han upptäcker att Regina (4:9) satt fram fel finger [långfingret i stället för pekfingret] kommenterar han detta genom att säga:

"Regina inte nå som står högt, man får inte så långfingret bara pekfingret". Han visar på sin egen hand vilket av fingrarna som är det korrekta att använda när man ska visa lilla gubben.

Regina svarar honom: "Nä hä, jag får nog med vilket finger som helst". John är inte överens med henne utan replikerar: "Nä för långfingret är ett svärord". Celina (4:10) som följt med dialogen mellan Regina och John försöker ge ett annat förslag: "Tummen tar vi, tummen tar vi" säger hon och visar vad hon menar genom att sätta upp sin tumme. Celinas initiativ uppmärksammas inte av de andra utan alla barnen sätter upp sitt pekfinger och de kan tillsammans med pedagogerna läsa bordsramsan.

(KA8/23:58–24:35)

När barnen ska läsa bordsramsan ´Lilla gubben´ tillsammans med pedagogen Annifrid upptäcker John att Regina satt upp fel finger.

Han kommentarer detta och säger till henne att hon måste byta finger.

John visar med sina egna fingrar vilket finger som han anser vara det rätta och det finger som Regina måste använda. Regina protesterar och svarar honom att hon får använda vilket finger som hon själv vill.

Detta accepterar inte John och då talar han om för henne att det finger som hon håller upp symboliserar ett svärord. Celina som lyssnat på vad John och Regina är oense om föreslår att de kan använda tummen istället. I episoden relaterar John till tidigare erfarenheter genom vilka han lärt sig att visa långfinger innebär någonting fult och oacceptabelt. Långfingret utgör då en symbol för någonting som måste undvikas och att säga eller göra fula saker inte tillåtet. John tillrättavisar Regina, som i sin tur inte verkar tolka in samma symboliska innebörd i fingeranvändningen som John. I situationen gör barnen en kollektiv tolkning och värdering som i kontrast till Reginas ouppmärksamhet bidrar till att de kan erfara och lära den gemensamma normen att inte ´visa fel finger´. Barnen erfar att uppmärksamma kan innebära acceptabelt i kontrast till oacceptabelt, samt vissa normer är kollektiva och måste följas.

Ett annat drag som visar sig av att vara uppmärksam är när barn själva tar initiativ till att uppmärksamma pedagoger på att pedagogen missat något gentemot något annat barn i gruppen.

I följande episod uppmärksammar Riikka pedagogen på att ett av barnen inte fått kex. Hon observerar att pedagogen missar att ge Terhi

141

ett kex och talar om detta för pedagogerna som också ger henne beröm för att hon varit uppmärksam på missen de gjort.

Barnen sitter på bänkar och väntar på att samlingen ska börja. Riikka (4:7) noterar att Terhi inte fått kex och säger detta till pedagogen.

Pedagogen Anni delar ut kex till flickorna som sitter på en bänk och sedan till pojkarna som sitter på den andra bänken. När hon delat ut kexen frågar den andra pedagogen Silja om alla barn är på plats. Anni svarar att Malek saknas. Terhi (4:4) som kommer lite senare in i rummet än de andra noteras inte av pedagogen Anni. Riikka (4:7) som ser detta säger till Anni:

"Terhi har inte ännu fått!" Pedagogen Silja hör vad Riikka säger och hon i sin tur uppmärksammar den andra pedagogen Anni på att Terhi kom lite senare. Terhi har satt sig på bänken och Anni säger: ”Förlåt Terhi! Bra att ni bryr er om så att också Terhi får kex!”. Terhi tar emot sitt kex och säger: "Tack".

(AKC5/55:18–56:26)

Terhi som kommer till samlingen lite senare än de andra barnen får inget kex av pedagogen Anni. Riikka som observerar detta talar om för pedagogen att Terhi inte fått något kex. Eftersom pedagogerna verkar tro att alla barn är på plats när Malek anländer blir hon glad när Riikka uppmärksammar henne på att också Terhi kommit och att hon behöver få ett kex. Pedagogen Silja som hör detta säger också till Anni att Riikka inte fått något kex. Pedagogen Anni ber Terhi om ursäkt och säger, riktad mot Riikka, att det är bra att barnen bryr sig om varandra och hon uppskattar att de talar om för de vuxna om någon glöms bort eller behandlas orättvist. Barnen erfar i situationen att det uppstår ömsesidighet mellan dem och pedagogen eftersom pedagogen uppmärksammar det som sägs och också rättar till sitt eget misstag. Genom pedagogens agerande erfar barnen att misstag kan ske men att misstag också kan rättas till.

Ett tredje drag av att vara uppmärksam är när pedagoger uppmärk-sammar barns handlingar eller uttryck som de visar och uttrycker gentemot andra barn. Att lyssna uppmärksamt innebär att pedagoger också berömmer barns handlingar.

Barnen i episoden nedan är oense och börjar bråka i samlingsstunden.

Viggo som ser och uppmärksammar att Vidar slår Ronja stryker med handen över hennes hår för att trösta. Denna handling uppmärk-sammas av pedagogen som berömmer Viggo för det han gör.

Det är samlingsstund och barnen väntar på att pedagogen inleder samlingen. Viggo (1:9) och Joakim (1:10) bråkar med varandra vilket leder till att pedagogen byter plats med avsikt att lugna ner

142

situationen. Vidar (3:6) verkar också vara på bråkhumör och slår i sin tur Ronja (1:8) som börjar gråta.

Viggo sitter i pedagogen Emmas famn, medan Joakim sitter strax bredvid. Pojkarna börjar bråka och slå på varandra.

Pedagogerna Emma och Sonja säger upprepade gånger till Viggo och Joakim att de ska sluta bråka. Trots upprepade uppmaningar från personalen så slutar de inte. Emma byter plats med Viggo i famnen. Vidar som sitter på den andra soffan slår Ronja, så att hon börjar gråta. Viggo tittar med stora ögon på Ronja och stryker med handen över hennes hår. Ronja fortsätter emellertid att gråta och Viggo fortsätter att stryka med handen över hennes hår. Pedagogen Sonja uppmärksammar det han gör och säger: ”Va bra Viggo”. Viggo tittar på den vuxna och ser nöjd ut.

(MP1/29:35–30:43)

I episoden är det Viggos och Joakims bråk som gör att pedagogen bestämmer sig för att byta plats. Efter det att pedagogen, med Viggo i famnen, bytt plats slutar de båda pojkarna bråka. På den andra soffan sitter Ronja, Vidar och Sander. Vidar slår Ronja och hon börjar gråta.

Viggo är det enda av barnen i samlingen som uppenbart visar genom sitt kroppsspråk att han reagerar på att Ronja gråter. Han uppmärksammar detta genom att stryka med handen över hennes hår när han ser att hon gråter. Han tittar på henne med stora ögon och verkar fundera över varför hon inte slutar gråta. Han upprepar sin handling flera gånger. Detta kan tolkas som ett uttryck för att han kan leva sig in i Ronjas situation, känner med henne och tröstar när hon är ledsen. Viggo tittar också på pedagogen och söker hennes uppmärksamhet för sin handling.

Situationen ovan är ett exempel på hur Viggo uttrycker sympati och inlevelse. Det verkar finnas ett mönster i Viggos beteende, eftersom han också i andra situationer (inte här beskrivna) uttrycker att han bryr sig om, ser andra människor och visar uttryck för medkänsla. I situationen erfar han att pedagogen uppmärksammar det han gör gentemot det andra barnet och att hans agerande uppskattas.

Pedagogen visar också att hon är medveten om Viggos handling och att hon är engagerad i situationen här och nu genom att uppmärksamma det som Viggo gör. Pedagogen som noterar detta tittar på honom och bekräftar hans handling genom att säga att det är bra det han gör. Viggo erfar att det är uppskattat av vuxna när barn visar uppmärksamhet mot andra barn och bryr sig om sina medmänniskor.

143

Ett fjärde drag av att vara uppmärksam är när barn bråkar och när pedagoger uppmärksammar det som sker men avser att avleda situationen eller när pedagoger inte tar tag i bråket för att reda upp den uppkomna situationen.

Barnen i följande episod bråkar med varandra med den påföljden att ett av barnen börjar gråta. Pedagogen försöker ta reda på vem som gjort vad genom att ställa frågor som ingen av barnen ger något svar på, vilket till slut leder till att pedagogen försöker avleda och få Andy att sluta gråta.

Andy (2:5) och Colin (1:5) sitter på golvet med olika leksaker. Colin slår Andy i huvudet med legoklossar, Andy börjar gråta och pedagogen noterar hans gråt.

Colin håller fyra stora legoklossar i sin hand, höjer handen och slår legobitarna i huvudet på Andy. Andy börjar gråta och säger: ”Aj aj aj”. Han stiger upp, håller ena handen på huvudet och fortsätter att gråta. Colin leker vidare utan att bry sig i Andy som gråter. Pedagogen Ylva som hör och ser att Andy gråter säger med mild röst: ”Var det Colin? Va? Var det Colin?

Vad gjord Colin? Colin som inte brytt sig om att Andy gråter tittar som hastigast upp när han hör sitt namn nämnas. Sedan säger pedagogen Ylva: ”Va? Andy! Kom, kom så får jag se! Får Ylva blåsa? Hon blåser på hans huvud, rör i hans hår och säger:

”Så så”.

Andy sätter sig golvet en liten bit ifrån Colin. Då Colin ser detta stiger han upp på knä och närmar sig Andy. Colin slår till Andy igen med en legobit. Andy börjar gråta. Ylva hör att Andy gråter sätter sig på huk och säger med mild röst: ”Men va gjord du nu? Men va händer nu Andy? Colin! Vad gjord Colin nu?

Andy fortsätter att gråta och Ylva säger: ”Vad gjord Colin nu?

Det blir nog bra Andy!”. Pedagogen börjar plocka med klossarna och säger: ”Se Andy vad vi ska göra!”. Andy fortsätter att gråta och tittar intensivt på Ylva. Ylva stiger upp, går fram till Andy, sätter sig på huk och säger: ”Tog det där? Ylva blåser där! Så där, det blir nog bra! Bra, bra. Har ni sängen där nu? Hon pekar på en leksakssäng lite längre bort och avleder genom att börja prata om var nallen är som brukar sova i sängen […].

(StasvaE12/13:15–15:00)

När Andy börjar gråta uppmärksammar pedagogen Ylva detta genom att ställa frågan om det var Colin som slog honom. Eftersom Andy inte svarar antar pedagogen att det är Colin som slagit honom med legoklossarna och båda pojkarna bemöts med frågor som ingen av dem svarar på. Andy får pedagogens uppmärksamhet genom att han gråter medan Colin inte verkar bry sig nämnvärt om händelsen eller

144

pedagogens reaktioner. Situationen lugnar ner sig och pojkarna fortsätter att plocka och leka med klossarna. Colin slår Andy igen.

Andy börjar gråta och pedagogen uppmärksammar händelsen på nytt genom att ge Colin skulden för det inträffade. Situationen blir kaotisk ur båda pojkarnas synvinkel eftersom pedagogen ställer frågor till pojkarna i avsikt att reda ut vem som gjort vad, men får inga svar som kan leda till att det inträffade reds ut. Både Andy och Colin erfar att de får uppmärksamhet men på olika sätt. Andy gråter och får därigenom pedagogens uppmärksamhet genom att han tröstas, medan Colin erfar en negativ uppmärksamhet genom att han får skulden för det inträffade utan att själv bli hörd och kunna försvara sig. Båda pojkarna erfar att hur uppmärksamheten tar sig uttryck kan variera i en och samma situation beroende på hur pedagogen uppfattar situationen, vilket också får betydelse för hur pojkarna erfar ömsesidighet.

Innebörden av att vara uppmärksam visar sig när pedagoger upp-märksammar barns pågående handlingar och fångar upp situationen genom att ställa frågor, få barnen att reflektera och utmanar barnens egna handlingar utan att själva för mycket ingripa i skeendet.

Barnen i följande episod upptäcker att det ena barnets tofflor ligger på golvet. I situationen försöker Ronja få tofflorna på Neas fötter men det visar sig inte vara så lätt. Pedagogen i situationen uppmuntrar flickorna att fortsätta med sina förehavanden utan att ingripa fysiskt men däremot uppmuntra och utmana genom att ställa frågor för att få flickorna att uppmärksamma möjliga strategier för att lyckas få tofflorna på Neas fötter.

Ronja (1:8) och Nea (1:7) finns i varandras närhet när Ronja observerar att Neas tofflor ligger på golvet under den stol på vilken Nea sitter.

Ronja plockar upp en toffla (den högra) från golvet och Nea sätter upp sitt högra ben. Ronja lyckas inte sätta tofflan på Neas fot. Efter flera misslyckade försök sätter Ronja ner tofflan på golvet. Hon tittar på Nea och säger "Äh, äh, äh, äi jii" med blicken på Nea som kliver ner från stolen. Flickorna tittar på tofflan och Nea försöker sätta in sin fot i tofflan flera gånger.

Pedagogen Sonja som sitter nära flickorna ser vad de sysslar med, hon säger till Ronja samtidigt som hon ger henne den andra tofflan: ”Ska du pröva med den? Kanske den passar bättre?

Ska du pröva den?”. Nea tittar upp, men prövar sin vänstra fot istället i tofflan men lyckas inte få in den. Ronja tar emot tofflan som pedagogen ger henne, tittar på den och granskar den först inuti och sedan på utsidan. Nea tittar på Sonja och lyfter sedan upp sin fot. Pedagogen noterar detta och säger till Ronja: ”Ser du Nea sätter upp foten, ska du hjälpa Nea?”. Ronja böjer sig ner

145

med tofflan i handen och tittar på Neas framsträcka fot. Ronja sträcker på sig igen och vänder sig mot Sonja, med tofflan i handen. Sonja säger: ”Ja”. Ronja tittar på Neas fot igen och vänder sedan bort sitt huvud och blir stående en stund med tofflan i sin högra hand. Nea sträcker fram sin fot igen, först den högra och sedan den vänstra och tittar på Ronja. Detta noterar inte Ronja till en början. Efter en stund tittar hon tillbaka på Nea och lägger sedan Neas toffla på soffan. När Nea upptäcker att Ronja håller tofflan på soffan försöker hon dra tofflan åt sig men då säger Ronja: ”Nä”. Ronja drar undan tofflan, tittar på Sonja och sätter Neas toffla mot sin mun. Ronja tittar en stund på tofflan och går sedan en bit bort för att till sist lägga den i en leklåda. Detta gör hon med ett leende. Nea tar den därifrån och ler mot Ronja.

(MP3/6:04.–07:40)

Nea sitter på stolen och Ronja upptäcker att Neas tofflor ligger på golvet framför henne. Ronja plockar upp tofflan för höger fot och Neas sätter upp sin högra fot. Flickorna lyckas inte få tofflan på Neas fot. Pedagogen Sonja som ser vad som sker, att flickorna inte får tofflan att passa på den fot som Nea sträcker fram, utmanar Ronja genom att ställa frågan om hon vill pröva med den andra tofflan i stället. Nea hör detta och sträcker självmant fram den andra foten (vänstra) men lyckas inte få in foten i den. Ronja tar emot den andra tofflan och pedagogen upplyser henne om att Nea, som sitter på stolen, sträcker fram foten (den vänstra). Ronja blir stående med tofflan i sin hand, tittar på pedagogen och verkar söka bekräftelse på att hon ska försöka pröva igen. Exemplet visar hur flickorna själva kommer på idén om att pröva tofflans passform, träna höger toffla på höger fot och vänster toffla på vänster fot, samt hur de med stöd av den vuxna prövar alternativa sätt att lösa problemet med att få tofflorna att passa på Neas fötter. I situationen tar barnen själva initiativet till handlingen, medan den vuxna uppmärksammar situationen utan att fysiskt gripa in. I stället strävar pedagogen efter att ge handlingen mening och innebörd genom att benämna det som sker och att ställa uppmanande frågor till Ronja som ska få henne att reflektera över här- och nusituationen.

Ett drag av brist på att vara uppmärksam visar sig när barn själva uttrycker att de inte är nöjda över en situation, eller ett agerande från pedagogens sida och vill ändra på det.

John upplever att pedagogen missar honom när hon räknar upp vilka barn som var på daghemmet senaste dag. John försöker flera gånger tala om för pedagogen att hans namn inte nämns och att hon glömmer

146

bort att också han var på plats. I episoden försöker han göra sig själv synlig medan pedagogen inte uppmärksammar hans initiativ.

Det är samling. John (4:8) sitter tillsammans med de andra barnen och pedagogen Annifrid i en halvcirkel när samlingsstunden inleds.

Efter en stund säger Annifrid: "Hör ni i fredags var det ganska många som var borta, det var inte nå många som var här på Staren, men Tess och Jasmin, ni som fick vara å dra bort idag (varje dag dras gårdagens datum bort från en liten väggalmanacka så att den aktuella dagens datum blir synligt) – ni var här i fredags. Och nu får ni berätta vad ni gjorde!". John som suttit tyst och lyssnat koncentrerat på vad Annifrid säger utbrister samtidigt som han markerar med den ena handen som han höjer högt upp i luften:

"Och jag också!". Annifrid bryr sig inte om vad han säger utan fortsätter: "Tess kommer ni ihåg vad ni gjorde i fredags – då jag var borta och Angela (4:9) var borta, vi var sjuka?". När John hör detta säger han: "Jag var ju jär (här)", ja var ju jär”! Annifrid fortsätter räkna upp vem som var borta eller närvarande. Hon säger:

"Eddie var borta, Jens var också sjuk och Marius var borta också och

"Eddie var borta, Jens var också sjuk och Marius var borta också och