Kulturarvet och kulturorienteringen

Skolkommissionen delar i stort 1940 års skolutrednings grunduppfattningar om skolans mål till vilka ungdomen skall fostras. Den konstaterar att fostran hör till skolans främsta uppgifter när hemmen på grund av de samhälleliga förändringarna inte längre ensamma kan svara för den. Bland de olika former av fostran som nämns i utredningen, uppges den estetiska fostran höra till skolans viktigaste uppgifter. Här skall stor vikt läggas vid elevernas fria uttryck av känslor och idéer. Elevernas verksamhetsglädje skall hållas vid liv genom att teknikövningar införs först då eleverna själva ser behov av dem. För att bevara elevernas intresse för det estetiskt värdefulla skall kritik av elevernas prestationer undvikas. Snarare skall kriterier för det vackra och det fula diskuteras mer än

deklareras av läraren (SOU 1948:27, s. 182). Elevernas förmodade lust till uttryck och eget skapande används i en fostran mot kvalitativt högre konstnärliga uttryck.

Denna fostran gäller samtliga ämnen i skolan, men främst de ämnen som i sitt innehåll behandlar konstnärliga uttryck. Den estetiska fostran i skolan är ett led i folkbildningstanken. Medborgarnas smak och bildningsnivå skall lyftas och de skall lära sig att uppskatta och välja estetiska uttryck som inte är likgiltiga eller undermåliga, utan har högre konstnärliga kvalitéer. Ett generellt mål för de estetiska ämnena är att eleverna skall lära sig att uppfatta, förstå och njuta av sådana hellre än de estetiska uttryck som de vanligen föredrar. För musikundervisningen innebär det att ”skola sinnet för god musikunderhållning och förståelse av den stora tonkonsten och av folkmusikens skönhet” (SOU 1948:27, s. 31). Detta bestämda kulturarv hör till skolans övergripande mål att överföra eller förmedla. Musikens historia, dess olika former i olika kulturer och tider, dess epoker och kända företrädare har ingått som innehåll i samtliga kursplaner. Det finns likheter här med folkbildningen och kulturpolitikens mål att lyfta bredare befolkningslager mot förståelse och uppskattning av kvalitativt högre stående musik (Frenander, 2005).

Även rörelse och dans ingår i musikämnet med estetiskt fostrande uppgifter. Från 1940 års skolutredning till och med grundskolans första kursplaner Lgr 62 och Lgr 69, var den ”estetiska fostran” och ”smakfostran” begrepp, som riktade ämnet mot specifika mål. Dessa var bestämmande för val av innehåll och metoder. Skapandet motiveras i 1947 års musikutredning som ett av de redskap som kan bidra till en sådan fostran. Det framställs som lämpligt för situationer där individuella färdigheter och en personlig smak kan utvecklas tillsammans med förtrogenhet med musikens uttrycksmedel. I de senare läroplanerna uttunnas uppdraget att fostra mot bestämda estetiska mål. Det ersätts med en bredare förståelse av olika stilars värden och ett allt mer relativiserat och till vardagserfarenheter knutet estetikbegrepp.

Elevernas skapande verksamheter i skolan fungerar som ett redskap för att ge dem möjligheter till förståelse av konst och ”god musik” (U 55, s. 132; SOU 1954:2, s. 407). Ett syfte med skapandet är att skärpa elevernas sinnen för de estetiska värdena. De möjligheter som ges för skapandet kommer därvid att inramas av inriktningen mot så kallad värdefull musik och mot bestämda musikstilar och musikaliska uttryck. De hämtas från den västerländska klassiska repertoaren, den konstnärligt syftande visan och viss folkmusik, och riktar skapandet mot särskilda mål och medel. Med hjälp av skapande verksamheter i form av till exempel dramatiseringar, improvisationer och arrangering får eleverna erfarenheter av praktiskt arbete med noter, olika klanger, skalor, harmonik eller form. Intresset i musikundervisningen riktas alltså inte bara mot

de utvalda musikaliska verken, utan också mot de processer i vilka elevernas skapande sker. Inte bara musiken i sig, utan också barnens aktiva engagemang och praktiska kontakter med den tas i anspråk för den estetiska fostran.

I grundskolans första kursplan, Lgr 62, är en av uppgifterna i undervisningen att bidra till förståelse av musik inom ramarna för den estetiska fostran. Eleverna skall ges en positiv inställning till skapande och ”respekt och förståelse för kulturellt arbete i samhället” (Lgr 62, s. 293). Aktningen för och uppskattningen av konstarternas produkter är således ett av målen för de ämnen som svarar för den estetiska fostran. I läroplanen modereras målen i fostran, särskilt för högstadiet, genom att det subjektiva och relativa i estetiska omdömen bör understrykas och fasta värderingar om musik bör inte läras ut. Den skapande verksamheten skall ändå medverka till att utveckla elevernas smak.

I Lgr 69 finns de smakfostrande målen i skapandet delvis kvar, motiverade som en del av kulturorienteringen. En tyngdpunkt i skapandet hör nu samman också med ett ökat intresse för den samtida konstmusiken och dess musikaliska uttrycksmöjligheter. Utvecklandet av förståelsen av musik, som skapandet skall bidra till, gäller nu även samtidens musikformer och i högre grad än tidigare också andra musikkulturer i omvärlden. Skapandet avser även bidra till att väcka intresse och förståelse för kultur mer generellt. I Lgr 69:s konsttillval syftar undervisningen och skapandet i ämnet till ”förståelse för mångfalden av yttringar i den aktuella kulturmiljön, till förståelse för yrkesmannens arbete” (Lgr 69, s. 207). Den fostran i vilken elevernas eget musikskapande ingår förbereder för ett aktivt deltagande i kulturlivet genom att medverka till kunskaper om, förståelse och uppskattning av musik och andra konstarter. Från och med Lgr 69 fungerar skapandet även som ett sätt att skänka tilltro till de egna möjligheterna att kunna skapa och uttrycka sig musikaliskt.

Med Lgr 80 bryts den tydliga länken mellan skapandet och den kulturhistoriska orienteringen. Här införs ett skapande som förbinds starkare med sången och musicerandet än med kulturorienteringen i form av musikens historia och musikens teorier. Skapandet får tydligare musikaliska mål. I två av huvudmomenten, Att musicera tillsammans och Skapa musik, fokuseras det praktiska utövandet av musik. Det tredje huvudmomentet, Musiken i samhället och världen, betonar studiet av musik och ljud som kulturfenomen. Sambanden mellan momenten skrivs inte fram i kursplanen, men de två första är förenade i det att de båda har elevernas eget musicerande som utgångspunkt. Skapandet bidrar i Lpo 94 med att ge eleverna en personlig och estetisk medvetenhet. Inga särskilda musikformer, stilar eller genrer förordas utgöra en given stomme i undervisningens innehåll. Elevernas personliga estetiska medvetenhet eftersträvas utan att relateras till en given repertoar. Musikens kreativa och estetiska dimensioner är medel för elevernas uttryck och förståelse av

omvärlden. Skapandets relationer till kulturöverföring och musikalisk allmänbildning rör i högre grad samtidens kultur- och samhällsyttringar i de två senaste kursplanerna. Att kunna relatera sitt skapande till historiska perspektiv är ett kriterium endast för det högsta betyget i ämnet enligt den senaste kursplanen, Kp 2000.