Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.
Naturvårdsverket ansvarar för uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålet
och har genomfört kartläggningen nedan.
Skäl till styrmedel – marknadsmisslyckanden
Våtmarker förser oss med flera kollektiva tjänster som till exempel kollagring, vattenhushållande funktioner, kväveretention, rekreationsmöjligheter och biologisk mångfald. Allmänheten i stort kan dra fördel av dessa tjänster. Samtidigt är av marken där våtmarken är placerad eller bör placeras på ofta privatägd. Eftersom fastighetsägare sällan kan sälja de kollektiva tjänsterna som våtmarken producerar saknas incitament till att bevara eller återställa våtmarken. Marken i sig eller andra inkomstbringande aktiviteter konkurrerar istället med bevarandet av våtmarken och dess funktioner.
På jordbruksmark konkurrerar till exempel våtmarken med inkomsterna från jordbruksproduktionen på samma mark. Ett stort hinder för bevarande av våtmarker på skogsmark är därför aktiviteter i samband med skogsbruk på och i anslutning till våtmarken. Aktiviteter som markavvattning och efterföljande dikesrensning orsakar och bibehåller skador på våtmarker. Skogsägaren har inga incitament att vårda och bevara våtmarker genom att till exempel avstå från brukande som inkluderar att bygga vägar över våtmarken om billigare
fastmarksalternativ saknas, att dikesrensa på omkringliggande mark eller bedriva skogsbruk på produktiva skogsklädda våtmarker.
Indirekt påverkas våtmarkers funktionalitet av marknadsmisslyckanden inom andra områden som leder till negativa externaliteter. Torrare klimat orsakat av
klimatförändringar leder till exempel till igenväxning av våtmarker. Utdikningen av vissa myrtyper bidrar också till ökade onaturliga utsläpp av klimatgaser även lång tid efter det att dikningen genomförts. Våtmarkers funktionalitet påverkas även av olika typer av föroreningar och av kväve och svavelnedfall av utsläpp från bland annat bilar.
Aktörer som använder våtmarker
De aktörer som påverkar våtmarker negativt är framförallt fastighetsägare som bedriver skogs- eller jordbruk på eller runt våtmarken utan att ta hänsyn till våtmarkens bevarandevärden och förmåga att leverera ekosystemtjänster. Utdikning och dikesrensning ändrar våtmarkers hydrologi vilket försämrar dess funktionalitet . Även lokalt kväveläckage från jordbruket eller skogsbruket bidrar.
Aktörer som gynnas av våtmarker är jordbrukare som vill minska lokalt kväveläckage och allmänheten i stort som drar nytta av minskad övergödning. Enligt studier bidrar en rätt placerad nyanlagd våtmark till att minska
kvävetransporten till havet mellan 363-515 kg kväve per hektar våtmark och år.85
Välfungerande våtmarker är dessutom artrika miljöer för fåglar, men även groddjur, insekter, vattenlevande smådjur, våtmarksväxter och olika slags vilt. Dessa miljöer lockar turister, skolklasser, ornitologer och andra människor.
Befintliga styrmedel
För att uppnå målet om myllrande våtmarker krävs att ett antal åtgärder genomförs; 1) Långsiktigt skydd 2) Skötsel och restaurering av våtmarksområden 3)
Restriktivitet. För långsiktigt skydd används framförallt förändringar i äganderätten antingen enskilt eller i kombination med andra styrmedel. Det vanligaste är att omvandla områden till naturreservat, biotopskyddsområden etc. För skötsel och restaurering ges i huvudsak kompensation och skötselersättning medan
restriktivitet uppnås med hjälp av tillstånd, förbud och dispenser. Se bilaga 11 på sid 302 för kartläggning av befintliga styrmedel.
Synergier och konflikter
Det uppstår en målkonflikt vid kalkning av våtmarker där syftet är att motverka försurning i nedströms belägna vatten. Detta görs för att förbättra förutsättningarna att uppnå miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning och Levande sjöar och
vattendrag, men förfarande kan få negativa effekter på själva våtmarken.
Återhämtningstiden är ofta väldigt lång, även för våtmarker som bara kalkats en enda gång. Däremot kan kalkning av vattendrag bidra till att förbättra våtmarkers funktionalitet genom att förbättra vattenkvalitet på översvämningsvattnet. Stöd till biologisk återställning i vattendrag kan också bidra till att förbättra
översvämningsmarker.
Likaså finns synergier med Giftfri miljö och God bebyggd miljö där till exempel efterbehandling av förorenad mark bidrar till att förbättra situationen för våtmarker. Eftersom våtmarker är känsliga för både luft- och vattenburna utsläpp leder även miljömålen Frisk Luft, Bara naturlig försurning och Ingen övergödning till ökad funktionalitet hos våtmarkerna om de uppnås. Här är som nämnts tidigare även
Begränsad klimatpåverkan av stor vikt eftersom varmare klimat leder till
igenväxning av våtmarker.
Slutsats
Skyddet av de svenska myrarna och deras naturvärden är numera ganska väl utbyggt. Det starkaste skyddet mot ingrepp i våtmarker är att skapa nationalparker och naturskyddsområden. Fram till och med 2010 hade 630 000 hektar öppen myr fredats på detta sätt. Men i den myrskyddsplan som omfattar totalt 600 000 hektar myr utarbetad av Naturvårdsverket saknade mer än hälften av de utvalda områdena ett fullgott skydd år 2008.86 Sammanfattningsvis tillämpas områdesskydd för våtmarker i för låg omfattning för att uppnå målet om myllrande våtmarker. Förbud mot markavvattning finns numera i miljöbalken, men det täcker endast delar av Sverige. I övriga delar av landet krävs tillstånd. Dikning i skogs- och jordbrukslandskapet bedrevs flitigt ännu på 1980-talet. Effekterna av dikning är oftast långvariga, vissa våtmarker har försvunnit helt och andra påverkas av den ändrade hydrologin. De gamla dikena växer gradvis igen, men för att myrar ska kunna återställas krävs regler mot dikesrensning eller andra incitament till restaurering vilket saknas idag.
För växt- och djurliv och våtmarker har biotopskyddsbestämmelserna haft stor betydelse genom de generellt skyddade områdena i jordbrukslandskapet. Genom att dessa småbiotoper har skyddats har antalet våtmarker/vattenmiljöer minskat i mindre grad än de skulle ha gjort annars. Variationen i jordbrukslandskapet har bevarats i högre grad, och växt- och djurarter har fått bättre möjligheter att finna livsmiljöer och att fortleva långsiktigt i jordbrukslandskapet.
De styrmedel som är dokumenterat kostnadseffektiva är ekonomiskt stöd till restaurering, skötsel och återskapande av våtmarker i jordbrukslandskapet. 87 Dessa
styrmedel har framför allt införts för att uppnå minskad transport av fosfor och kväve till havet. Att återskapa eller anlägga våtmarker är alltså en åtgärd för att uppnå målet om minskad övergödning. Kväve- och fosforretention är en av de ekosystemtjänster våtmarker förser oss med, men det skulle behövas utvärderingar av fler tjänster och funktioner som våtmarker bidrar med, framförallt vad gäller den biologiska mångfalden. Styrmedel för att förbättra bevarandet av våtmarker i skogsmiljöer behöver också utvärderas. Ett sådant styrmedel är stöd till natur- och kulturvårdsåtgärder i skogen.
Sammanfattningsvis finns det en välutvecklad men inte komplett
styrmedelsstruktur för att miljökvalitetsmålet ska kunna uppnås. Anledningar till att målet inte nås är framför allt att det finns brister i tillämpningen. Tillräckliga medel avsätts inte för områdesskydd, restaureringsåtgärder går långsamt beroende på resurskrävande och långdragna tillståndsprocesser. Medlen för bidrag eller kompensation till åtgärder är otillräckliga och lagstiftningen är inte tillräckligt rigid
86 Naturvårdsverket (2011) 87 Jordbruksverket (2010).
för verksamheter som har markavvattnande effekter och dikesrensning. Ekonomiska styrmedel för att skapa incitament för att restaurera våtmarker i odlingslandskapet skulle kunna få en motsvarighet för restaurering av våtmarker på skogsmark.