Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.
Naturvårdsverket ansvarar för uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålet
och har genomfört kartläggningen nedan.
Skäl till styrmedel – marknadsmisslyckanden
Huvudproblemet på detta område är utsläpp av ozonnedbrytande ämnen från ett flertal aktörer/källor. Eftersom luft är en kollektiv vara kan den lätt överutnyttjas så att luftutsläpp kan drabba andra än de som förorenar luften. Då uppstår en extern effekt. Väldefinierade äganderätter är en förutsättning för att en marknad ska kunna fungera på ett bra sätt och luftens kvalitet är ett exempel på där äganderätten är svår att definiera i en strikt mening.
Aktörer
Verksamheter som använder ozonnedbrytande ämnen är försvarssektorn, livsmedelsindustrin och civilt flyg. Avfallshantering av kylmöbler och isoleringsmaterial som innehåller ozonnedbrytande ämnen är också en viktig verksamhet som påverkar miljökvalitetsmålet.
Befintliga styrmedel
Montrealprotokollet (Sveriges överenskommelse med främmande makter SÖ 1988:35, Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet), EU:s
förordning (1005/2009) om ämnen som bryter ner ozonskiktet samt Rådets direktiv (2002/96/EG) är viktiga globala styrmedel. Viktiga nationella styrmedel är Plan- och bygglagen, Avfallsförordningen och förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
Se bilaga 5 på sid 208 för kartläggning av befintliga styrmedel.
Synergier och konflikter
I både Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Säker strålmiljö och God bebyggd
miljö har det föreslagits åtgärder som även varit positiva för ozonmålet och tvärt
om. Att Skyddande ozonskikt uppnås kommer även att ha positiva effekter för folkhälsan, jordbruket och den biologiska mångfalden.
Eventuella målkonflikter kan identifieras främst inom Begränsad klimatpåverkan, men här är orsakssammanhangen komplexa och någon säker kunskap finns inte idag. Både ozon och de ozonnedbrytande ämnena påverkar klimatet och klimatet påverkar i sin tur både ozon och de ozonnedbrytande ämnena. En viktig aspekt i sammanhanget är att ökningen av växthusgaser förväntas resultera i förändrande
temperaturer och cirkulationsförhållanden i stratosfären. Men beroendeförhållandet mellan de två målen är komplext och med dagens kunskap är det oklart om
utvecklingen ger en positiv eller negativ påverkan och hur stor den kommer att bli.
Slutsats
På grund av miljökvalitetsmålets globala natur beror uppnåendet i princip uteslutande på internationella insatser och överenskommelser dominerat av Montrealprotokollet. Åtgärdsarbetet inom Montrealprotokollet har varit framgångsrikt och har lyckats vända den negativa trenden till ett stabilt miljötillstånd. Alla modeller och observationer i dagsläget pekar mot att vändpunkten för uttunningen av ozonskiktet har nåtts.
Enligt Montrealprotokollet förbinder sig de undertecknande länderna att minska sitt användande och sin produktion av klorflourkarboner CFC och haloner. Styrmedlet som får anses vara det i särklass viktigaste, har fungerat bra och avvecklingen sker planenligt då protokollet omfattar alla länder. Utan Montrealprotokollet, och alla de begränsande åtgärder som gjorts inom ramen för protokollet, bedöms den
genomsnittliga globala uttunningen av ozonskiktet ha varit över 15 procent
(jämfört med den 3 procentiga uttunning vi har idag). Den största ämnesgruppen är CFC, som senare har ersatts av klorflourkolväten HCFC. CFC-ämnena är utfasade under Montrealprotokollet och halterna av dessa ämnen minskar i atmosfären. HCFC-gaserna har ökat mer i atmosfären än förväntat, men med ett beslut under Montrealprotokollet 2007 om att tidigarelägga den planerade utfasningen med tio år förväntar man sig ett trendbrott. Senast 203017 ska nu HCFC vara helt utfasade
för utvecklingsländer och i industriländer senast 2020.18
En av huvudfrågorna som återstår på vägen mot miljökvalitetsmålet är hur vi på ett miljövänligt sätt kan hantera de stora upplagrade mängderna ozonnedbrytande ämnen som för närvarande finns inbyggda i system och i produkter. Enligt
WMO/UNEP19 är det tekniskt och ekonomiskt möjligt att accelerera avvecklingen av de flesta ozonnedbrytande ämnen. Det kan ske genom att minska deras utsläpp i många applikationer och genom att samla in och destruera stora mänger
ozonnedbrytande ämnen som finns upplagrade i skummade plaster, kyl- och luftkonditioneringsutrustningar. Vidare är det viktigt att alla de dispenser för användning av ämnen som ska vara avvecklade medges så restriktiv som möjligt. Detta gäller till exempel CFC i astmainhalatorer, användning av metylbromid för
17 För utvecklingsländer ska HCFC vara utfasat till 97,5 % efter 2030. De återstående 2,5 % får användas för service av kylutrustning under perioden 2030-2040
18 För industriländerna ska HCFC vara utfasat till 99,5% efter 2020. De återstående 0,5% får användas för service av kylutrustning under perioden 2020-2030.
så kallat kritiska användningsområden och ODS (ozon depleting substances) som insatsämne i tillverkningsprocesser.
I förhållande till de globala utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kan de nationella utsläppen verka närmast betydelselösa. Icke desto mindre är det nationella
åtgärdsarbetet av stor betydelse globalt. Vilket vikt man tillmäter de svenska initiativen och åsikterna i internationella förhandlingarna och nätverk bör rimligtvis stå i proportion till hur väl vi sköter våra egna åtaganden. I Sverige har lagstiftning, förordningar och föreskrifter spelat en dominerande roll i avvecklingen av
ozonnedbrytande ämnen som används som kemikalier och köldmedier.
Lagstiftningen har i stora drag varit effektiv och användningen av ozonnedbrytande ämnen har minskat kraftigt. En viss återstående användning är tillåten enligt nu gällande regler.
Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) styr bland annat omhändertagandet av farligt avfall vid rivning. I detta fall handlar det om ozonnedbrytande ämnen i
isoleringsmaterial. De förslag till skärpning från Boverket20 som givits stöd av
både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket anses vara omhändertaget i och med nya PBL. Freonåtervinnarna tar idag endast emot en liten mängd
isoleringsmaterial. Det kan dock finnas flera orsaker till att endast en liten andel av isolermaterialet med CFC återvinns. En sådan orsak kan vara att det kan vara svårt att i Avfallsförordningen (SFS 2011:927) tolka huruvida avfall innehållande CFC ska klassas som farligt avfall eller ej.
Förordning (2007:846) om ämnen som bryter ned ozonskiktet utgör det nationella genomförandet av Montrealprotokollet och är ett komplement till EU:s förordning. Till förordningen finns även två föreskrifter kopplade som syftar till att fasa ut ozonnedbrytande ämnen från kyl- och värmepumpanläggningar respektive brandsläckningsanläggningar. Styrmedlet har fungerat bra och planenligt. Genom förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska
produkter,(SFS 2005:209) genomförs direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniskt avfall. Även om styrmedlet i stort fungerat bra så finns det brister när det gäller hantering och återvinning. Ett exempel är att transportörer av kylskåp lastar för mycket (får betalt per kylskåp) med följden att produkterna går sönder och läcker. Den operativa
tillsynsverksamheten är eftersatt och reglerna om krav på märkning av producent är så otydliga att försök att rättsligt driva kravet har varit resultatlösa.