Naturvård områdesskydd och förvaltning

miljööverenskommelser kan vara värdefull ? När det gäller

naturvårdsområdet är intresset kring frivilliga åtaganden och insatser (även finansiella) främst knutet till områdesskydd för värdefulla naturområden och

förvaltning men det finns även andra områden där ideella – frivilliga -

insatser är av stort värde t ex särskilda bevarandeprojekt, inventeringsinsatser, uppföljning, kunskapsförmedling m.m.

Miljömålen på området

Mål avseende skydd och bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer finns i dag formulerade under alla de nationella miljökvalitetsmålen som rör olika naturtyper.

- Levande sjöar och vattendrag,

- Hav i balans samt levande kust och skärgård, - Myllrande våtmarker,

- Levande skogar,

- Ett rikt odlingslandskap, - Storslagen fjällmiljö och - God bebyggd miljö

Medlen för och sätten att åstadkomma de önskvärda naturvårdsåtgärderna skiljer sig delvis åt mellan de olika miljömålsområdena men det finns också mycket som är gemensamt.

Styrmedel på naturvårdsområdet

I tabellen nedan ges (ett försök till) översikt över några olika typer av styrmedel som används på naturvårdsområdet för områdesskydd och förvaltning (skötsel) av skyddade områden.

Tabell 7: styrmedel på naturvårdsområdet

Miljöbalken och Skogsvårdslagen Ger möjlighet att besluta om områdesskydd i form av nationalparker, naturreservat, kulturreservat,

biotopskydd inom jord- och skogsbruk (särskilda skyddsområden, särskilda bevarandeområden). Regler för naturvårdshänsyn. I Skogsvårdslagen är målet om biologisk mångfald jämställt med målet om god avkastning.

Bidrag För inköp och förvaltning av områden (nationalparker, naturreservat, kulturreservat, biotopskydd). Anslaget har ökat. Miljöstöd till jordbruk (hävd av ängsmark och hagmark, våtmarker). Naturvårdsavtal

Miljööverenskommelser T. ex. genom en ekologisk landskapsplanering. En kombination av statliga medel till reservat och frivilligt avsättande av mark. Gröna skogsbruksplaner är också en form av överenskommelse som passar mindre skogsbruk. Vattenvårdsgrupper.

FSC skogscertifiering eller liknande- Miljöledning- miljöhusesyn

FSC innebär krav på frivilliga avsättningar och förbättrad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Miljöledningssystem är under utveckling inom jordbruket, förekommer allmänt hos de större skogsföretagen.

Information För förbättrad naturvårdshänsyn inom jord- och skogsbruk och i övrigt

Sponsring Privata bidrag till exempelvis iståndsättning, skötselåtgärder i ett naturområde.

Stöd till lokal/ideell förvaltning För att uppmuntra att ideella organisationer genomför skötselinsatser och att boende tar på sig lokal

självförvaltning av grönområden (naturvårdsavtal).

I miljömålet levande skogar ingår bland annat att den biologiska

mångfalden skall bevaras liksom värdefulla naturtyper och kulturmiljöer. För att nå detta mål krävs det en kombination av mer naturvårds- och

kulturmiljöanpassat brukande samt att en ökad areal skogsmark undantas från rationellt skogsbruk . Miljövårdsberedningen91 gjorde i en utredning 1997 bedömningen att ca. 2/3 av det utökade skogsskyddet bör tillgodoses på frivillig väg. Lagstiftningen tillsammans med de ekonomiska resurser som staten kan ställa till förfogande (medel för säkerställande av mark) för att kompensera markägare, till exempel vid bildande av naturreservat, bedöms alltså inte ”räcka till” på detta område.

Det frivilliga skyddet av skogsmark för naturvårdsändamål har ökat under senare år bl.a. som en följd av de standarder för miljöcertifiering av skogsbruk som utarbetats. Den s.k. FSC -standarden (Forest Stewardship Council) är den mest kända av dessa standarder (se bilaga 2). Standarden används för produktmärkning och därmed i företagens marknadsföring. Krav på miljöcertifiering ställs främst av köpare i Tyskland och i Sverige ? Miljövårdsberedningen32 menar att de olika formerna för skydd av

skogsmark för naturvårdsändamål innebär ”olika grad av säkerhet och

långsiktighet där skogsägarnas frivilliga avståenden innebär den lägsta graden av säkerhet”. Om standarderna för miljöcertifiering av skogsbruk

skall bli långsiktigt framgångsrika beror bland annat på : - Hur de uppfattas av markägarna,

- Hur de uppfattas av marknaden och av andra intressenter, - Hur de utvecklas (revideras).

En viktig faktor är alltså att intresset för miljöcertifierad skog bibehålls och "betalar sig" på marknaden även i framtiden. I utredningen Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård (dir 1989:9) konstateras att om

miljöcertifieringen får ett brett genomslag så kommer betydande arealer att skyddas från skogsbruk. Man tillägger att " förhoppningsvis så fångar också de frivilliga avsättningarna in de ur bevarandesynpunkt mest värdefulla skogarna". De omfattande inventeringar som genomförts under senare år (av nyckelbiotoper och sumpskogar bl.a.) ger ett underlag för att

avsättningarna skall få rätt inriktning.

Ett annat viktigt instrument i sammanhanget är de planer som tas fram inom skogsbruket. Tidigare fanns det ett obligatoriskt krav på skogsbruksplaner som slopades 1990. Planläggningen har dock ökat under senare ur. För större sammanhängande arealer kan en s.k. ekologisk landskapsplanering genomföras när förutsättningar finns (främst i norra Sverige) (jämför Vällen – och Snöbergsprojektet i bilaga 2). Med en sådan planering kan

avvägningar göras mellan olika intressen och frivilliga avsättningar respektive reservatsbildning göras där nyttan är som störst. För privatskogsbruk kan s.k. gröna skogsbruksplaner, som bl.a. SVO (Skogsvårdsorganisationen) arbetar med, fungera bättre. Men man bör

91

observera att planerna inte är bindande och att en ekologisk landskapsplan skall omprövas efter 10 år. Planerna kan dessutom ifrågasättas vid ägarbyte. Ett annat kompletterande instrument är s.k. naturvårdsavtal som SVO också ansvarar för. Avtalen innebär att viss ersättning utgår till markägare (eller till en ideell organisation) som åtar sig naturvårdande skötsel. Ersättningen täcker inte hela kostnaden men ger en stimulans för den insats som görs. Avtalen gäller under 50 års tid.

För att åstadkomma det nödvändiga skyddet av skogen framhålls följande i miljömålspropositionen:

- skydd av särskilt värdefulla skogsområden (statliga medel) - förbättrad naturvårdshänsyn inom skogsbruket

(Skogsvårdsorganisationen arbetar med information, gröna skogsbruksplaner)

- ekologisk planering genomförs i ett landskapsperspektiv där

ägarstrukturen så medger (kombination av statliga medel och frivilliga åtaganden = miljööverenskommelser)

I Skogsstyrelsens delmålsrapport92 redovisas hur den frivilliga avsättningen av skogsmark förlöper. Man uppskattar att omkring 230 000 ha nu har avsatts på frivillig väg (av de totalt 600 000 ha som enligt

Miljövårdsberedningen skulle behöva avsättas). Den frivilliga hänsynen skulle effektiviseras om områden med höga natur- och kulturmiljövärden sparas i större utsträckning. För 40 % av de frivilligt avsatta områdena finns det någon form av dokumentation. Skogsstyrelsen menar att det är viktigt att de avsatta områdena dokumenteras och sköts.

När det gäller skyddet och bevarandet av skogsmark så menar Naturvårdsverket93 att en ökad regional samverkan är viktig i

sammanhanget. Med en sådan samverkan kan man samverka mellan länen

och driva på län där naturvårdsarbetet inte prioriteras. Med ett ökat

samarbete mellan länsstyrelser, Skogsvårdsorganisationen, skogsägare och andra intressenter, kommuner, rennäringen och den ideella naturvården kan även arbetet med de olika skyddsformerna effektiviseras och formerna för det frivilliga avsättandet av mark förbättras. Naturvårdsverket kan stötta en sådan utveckling bland annat med de pengar för säkerställandearbetet som verket ansvarar för.

NV menar att skogsnäringens frivilliga åtaganden bör riktas mot miljöer där skyddet också kan kombineras med skötselåtgärder som också ger ett visst ekonomiskt utbyte. Områden med kontinuerligt skötselbehov bör i första

92

Miljökvalitetsmål 8 Levande skogar, september 1999 93

hand inte bevaras som reservat. Men detta ställer också krav på uppföljning

av att de frivilliga avsättningarna sköts.

Miljökvalitetsmålet en God bebyggd miljö innebär enligt

miljömålspropositionen bland annat att ”natur- och grönområden med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt lokalklimat kan tillgodoses” Parker och tätortsnära naturområden behöver skyddas och vårdas.

Grönområdena i tätorter innehåller ofta en hög art- och individrikedom och det är därför viktigt att sammanhängande natur- och grönområden samt spridningskorridorer skyddas.

Det främsta medlet för att genomföra detta är en aktiv kommunal planering på området (idag har enbart ett fåtal kommuner upprättat s.k.

grönstrukturplaner94) och att kommunerna sätter av medel för

naturvårdsinsatser. Den tätortsnära skogen ägs ofta av kommuner och landsting själva. Naturvårdsverket ser kommunerna som en mycket viktig resurs för det utökade skogsskyddet. Länsstyrelserna har en viktig uppgift att stimulera detta arbete. Naturvårdsverket kan enligt gällande

regleringsbrev stödja kommunernas markförvärv för naturvårdsändamål genom bidrag95. Med en begränsad kommunal budget kan även andra alternativa finansieringsformer behöva sökas (i många kommuner har skötsel och underhåll av parker och andra grönområden prioriterats ned under de senaste 15 åren35). Ett ökat lokalt engagemang för naturvården behövs och naturvårdsfrågorna skulle kunna kopplas ihop bättre med det lokala Agenda 21 arbetet. Brukarna, de boende, behöver få en mer aktiv roll (i en trängd ekonomi) när det gäller förvaltning av gröna områden i

tätorter35. I Stockholm går LIP- pengar (Lokala investeringsprogram) bl.a. till att anlägga/restaurera grönområden i stadsmiljön och att ge

stadsdelsföreningar skötselansvar.

Det finns även exempel på att ideella föreningar (t. ex. en lokal krets i naturskyddsföreningen) som får ansvaret för skötseln av ett naturområde. Vallentuna kommun betalar exempelvis SNF för att man genomför en ekologisk landskapsplanering i ett naturområde (projekt: Tärnanområdet). Kommuner har i några fall gått samman med länsstyrelser och bildat regionala stiftelser (t. ex. Upplandsstiftelsen, Västkuststiftelsen och Skärgårdsstiftelsen) som samordnar naturvårdsinsatserna lokalt och regionalt och arbetar för samverkansprojekt bland annat med näringslivet. Förvaltningen av ett skyddat område har i några fall (Tåkern, Tyresta, mfl) lösts genom samfinansiering via en fond med ett gemensamt grundkapital vars avkastning får finansiera skötseln av området, även privata företag kan

vara medfinansiärer i en sådan fond (Hopaloja, Örebro län).

94

Boverket delmålsrapport -god bebyggd miljö 95

Naturvårdsverket skulle utöver att ge medel till enskilda naturvårdsprojekt kunna medverka till ökad utbildning, information och sprida goda exempel som kan stimulera det lokala och regionala arbetet med dessa frågor. Det lokala arbetet inom naturvården kan behöva kartläggas och dokumenteras bättre så att de goda exemplen kan spridas vidare.

När det gäller miljömålet levande sjöar och vattendrag så konstaterar regeringen i miljömålspropositionen att sötvattensmiljöer är svagt representerade bland skyddad miljö i Sverige. Det finns ett behov av restaurering av sjöar och vattendrag men först måste belastningen av närsalter ofta minskas. På vattenområdet pågår i dag flera projekt runt om i landet (som bland annat är kopplade till EG:s kommande vattendirektiv) och inriktningen går mot ett ökat lokalt engagemang i avrinningsområdesvisa distrikt - för en förbättrad vattenkvalitet och bättre förutsättningar för den biologiska mångfalden. De vattendragsgrupper och andra

samverkansprojekt som bland annat LRF deltar i är ett exempel på ett sådant engagemang . Det finns även andra exempel t ex har lokala

fiskeföreningar sedan länge engagerat sig för att restaurera vattendrag från fiskevårdssynpunkt. Det här är ett område där lokala initiativ och samverkan mellan myndigheter, enskilda, organisationer och företag för skydd och bevarande har en potential. En växande turistnäring med inriktning mot ekoturism borde även kunna vara en betydelsefull aktör i sammanhanget ? För att nå miljömålet ett rikt odlingslandskap så krävs det enligt

miljömålspropositionen bland annat att ”biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som uppkommit genom lång och traditionsenlig skötsel bevaras eller förbättras och hotade arter och naturtyper samt

kulturmiljöer skyddas och bevaras”. För att åstadkomma detta så finns det ett miljöstödsprogram främst riktat till jordbrukare. Stödet syftar till att : - ängs- och hagmarker skall skötas på ändamålsenligt sätt,

- våtmarker skall anläggas,

- hotade arter skyddas (och lantraser, lantsorter)

I vår intervjustudie menade LRF:s representant att det här inte är ett område för miljööverenskommelser. Utarmningen orsakas av att jordbruk läggs ned. Man kan inte åta sig (frivilligt) att behålla jordbruksmark. LRF bedriver tillsammans med länsstyrelserna och Jordbruksverket en

Informationskampanj om Markernas Mångfald som skall stimulera till naturvårdsåtgärder understödda av de miljöstöd som finns på området. Det finns även exempel på projekt där livsmedelshandeln gått in med ytterligare medel, utöver de statliga till stöd för naturbetade hagmarker

(Upplandsstiftelsen projekt Mälarhagar). Inom ramen för Agenda 21-arbetet finns exempel på lokala projekt där livsmedelshandeln deltar och stödjer naturvårdsinsatser inom jordbruket genom att sälja närodlade/

närproducerade livsmedel som producerats med naturvårdshänsyn. För att skydda och bevara fjällmiljön används olika skyddsformer

exempelvis nationalparker, naturreservat. Ytterligare skydd och förvaltning behövs även för denna miljö. Sametinget diskuterar (eller har diskuterat) ett

förslag om miljöplaner för samebyarna. Naturvårdsverket har i

delmålsrapporten Storslagen Fjällmiljö i miljömålsuppdraget föreslagit att en sådan plan bör innehålla förslag på åtgärder för att nå miljömålen för bl.a. biologisk mångfald och framför allt kopplat till ett lågt respektive högt betestryck. Det handlar bl.a. om hur skadorna från terrängkörning skall minskas och hur bullernivåerna från motorfordon kan sänkas. Hur mycket av detta som kan komma att lösas på frivillig väg respektive genom

lagstiftning är svårt att bedöma i nuläget. Även turistnäringen borde kunna ta på sig frivilliga åtaganden för att nå miljömålen för fjällmiljön.