Nyckeluppgifter i balans- och resultaträkningen resultaträkningen

I tabell 3.6 redovisas utvecklingen av ett antal nyckeluppgifter hämtade ur statens resultat- och balansräkningar.

Tabell 3.6 Nyckeluppgifter ur resultat- och balansräkningarna 2005–2009

Miljarder kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Statens

netto-förmögenhet -746 -635 -499 -410 -384 Statsskulden 1 262 1 220 1 115 1 062 1 149 Transfereringar

exkl.

avsätt-ningar 742 759 762 768 790 Kostnader för

statens egen

verksamhet 194 202 195 210 217 Skatteintäkter 902 964 990 968 903 Årets

över-/underskott en-ligt

resultat-räkningen 37 104 127 92 26

Redovisningen för 2005 har i allt väsentligt juste-rats i enlighet med de ändrade redovisningsprin-ciper m.m. som gäller sedan 2006, vilket framför allt påverkade skatteintäkterna (se Redovis-ningsprinciper och tilläggsupplysningar, avsnitt 4.4). I övrigt har de begränsade justeringar av redovisningsprinciper som genomförts ett visst år även tillämpats på tidigare år.

Statens nettoförmögenhet

I diagram 3.5 redovisas utvecklingen av statens totala nettoförmögenhet och statsskulden under den senaste femårsperioden. Nettoförmögen-heten är negativ, men har förbättrats under peri-oden med 362 miljarder kronor. Resultaträk-ningens överskott är den huvudsakliga förklaringen till nettoförmögenhetens förbätt-ring. Nettoförmögenheten har även påverkats av omvärderingar och förändrade värden av resul-tatandelar i dotter- och intresseföretag vid sidan av resultaträkningen. Under motsvarande period har statsskulden minskat med 113 miljarder kro-nor.

Diagram 3.5 Statens nettoförmögenhet och statsskuld 2005–2009

Miljarder kronor

-1 400 -1 200 -1 000 -800 -600 -400 -200 0

2005 2006 2007 2008 2009

Nettoförmögenhet Statsskuld

Statsskulden

Lånebehovet och statsskuldens utveckling Statsbudgetens saldo visade ett underskott på 176 miljarder kronor för 2009. Detta innebar att statens lånebehov – definitionsmässigt lika med statsbudgetens saldo, men med omvänt tecken – var positivt och bidrog till att öka statsskulden.

Den konsoliderade statsskulden ökade med drygt 87 miljarder kronor till 1 149 miljarder kronor 2009.

En förklaring till att statsskulden inte ökade i samma utsträckning som underskottet i stats-budgeten är att i första hand Riksgäldskontorets kortfristiga placeringar minskat under året. Vid ingången av 2009 uppgick de kortfristiga placer-ingarna till 66 miljarder kronor, för att vid ut-gången av året ha minskat till 4 miljarder kronor.

Ett av skälen till att de kortfristiga placeringarna var så stora vid årets början 2009 var att Riks-gäldskontoret under hösten 2008 gav ut mer statsskuldväxlar än vad som motsvarade lånebe-hovet. Syftet var att möta en kraftigt ökad efter-frågan på statspapper till följd av finanskrisen.

Riksgäldskontoret hade även tillgångar i ut-ländsk valuta vid årets början 2009 till följd av att betalningen för statens aktier i Vin & Sprit inte växlades till kronor och användes för löpande betalningar. I stället behöll Riksgäldskontoret de som valutatillgångar som gradvis användes för att täcka räntebetalningar i utländsk valuta och förfall i valutaskulden.

Förutom statsbudgetens saldo och för-ändringar i Riksgäldskontorets kassa påverkar även omvärdering av valutaskulden till aktuella valutakurser statsskuldens storlek. Statsskulden minskade med 31 miljarder kronor beroende på en omvärdering av valutaskulden.

Den statsskuld som redovisas i årsredovis-ningen för staten (konsoliderad) skiljer sig från den som Riksgäldskontoret redovisar (okonsoli-derad) på grund av elimineringar för myndighe-ters innehav av statsobligationer och statsskuld-växlar. Vissa myndigheter som bedriver en omfattande tillgångshantering av medel avsatta för ändamål vid sidan av statsbudgeten har rätt att placera på den svenska statspappersmarkna-den. Därigenom påverkar även förändringar i myndigheters innehav av statspapper statsskul-den.

Tabell 3.7 Statliga myndigheters innehav av statspapper 2009

myndig-heter Elimineras i ba-lansräkningen Anm.: Med RGK (IG) avses Riksgäldskontorets innehav av statspapper inom in-sättningsgarantin, med KAF avses Kärnavfallsfondens styrelse och med RGK, övrig avses Riksgäldskontorets övriga innehav av statspapper.

Elimineringen av statliga myndigheters innehav av statspapper uppgick till 39,8 miljarder kronor 2009, varav nästan hela beloppet avser Kärnav-fallsfondens och Insättningsgarantifondens innehav (se tabell 3.7). Övriga myndigheters in-nehav har varit lägre än 1 miljard kronor de se-naste åren. Premiepensionsmyndighetens inne-hav av statspapper elimineras inte eftersom myndigheten inte ingår i den konsoliderade års-redovisningen för staten. Sammantaget medför detta att den okonsoliderade statsskulden som Riksgäldskontoret redovisar är 39,8 miljarder kronor högre än vad som redovisas i balansräk-ningen i årsredovisbalansräk-ningen för staten.

Definition av statsskulden

Sedan den 1 januari 2003 definieras statsskulden så att samtliga låneinstrument värderas till nomi-nellt slutvärde. Det betyder att instrumenten tas upp till det belopp som betalas på förfallodagen.

Det avser även derivatinstrument, t.ex. de skuld-bytesavtal (swappar) som Riksgäldskontoret in-går för att påverka sammansättningen och löpti-den i statsskullöpti-den. Derivatinstrument, liksom övriga åtaganden i utländsk valuta, värderas med hänsyn till aktuell valutakurs. För reala instru-ment inkluderas upplupen inflationskompensa-tion som med tidigare definiinflationskompensa-tion skuldfördes då de förföll. Nuvarande mått överensstämmer med hur skulden mäts i EU-sammanhang.

Statsskuldens sammansättning

Det lagfästa målet för statsskuldspolitiken är att statens skuld ska förvaltas så att den långsiktiga kostnaden minimeras, samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Den övergripande mål-sättningen konkretiseras genom att regeringen årligen fastställer riktlinjer för statsskuldens

förvaltning avseende statsskuldens sammansätt-ning och löptid (mätt i genomsnittlig räntebind-ningstid).

Inför 2009 ändrades riktlinjerna från att ange den genomsnittliga räntebindningstiden för skulden som helhet till att ange löptid för re-spektive skuldslag. Riktlinjerna för 2009 angav att den genomsnittliga räntebindningstiden ska vara 0,125 år för valutaskulden, 10,1 år för den reala skulden och 3,5 år för den nominella kron-skulden. I mars 2009 upphävde regeringen dock riktlinjebeslutet för löptiden för den nominella kronskulden då räntenivåerna för obligationer med lång löptid var mycket fördelaktiga.

Samtidigt var det önskvärt att sänka risken i statsskulden då osäkerheten kring det statsfinansiella utsikterna ökade. Beslutet gav Riksgäldskontoret möjlighet att ge ut en stor mängd 30-åriga obligationer, vilket ökade den genomsnittliga löptiden för den nominella kronskulden till 5,5 år.

Inför 2007 beslutade regeringen om ett nytt andelsmått för att mäta sammansättningen av statsskulden. Detta andelsmått, kallat skuldens summerade kassaflöden (SSK), ger en tydligare bild av statsskuldens samlade riskexponering.

Måttet beaktar skuldslagens samtliga kontrakte-rade kassaflöden genom att, förutom det nomi-nella slutbeloppet, även inkludera framtida kupongbetalningar och inflationskompensation.

Måttet används endast för att beskriva stats-skuldens sammansättning i riktlinjesamman-hang. För övriga syften används det traditionella skuldmåttet, så även i årsredovisningen för sta-ten.

I riktlinjebeslutet gällande statsskuldens sammansättning fastställdes att valutaskulden skulle utgöra 15 procent ±2 procentenheter, den reala skulden 25 procent och den nominella skulden 60 procent. Den reala skuldens andel uppgick till 25–28 procent under året, medan valutaskuldens andel uppgick till ca 15 procent.

Vid beräkningen av andelen (enligt SSK-måttet) ingår inte de skulder som motsvarar medel som vidareutlånats. Detta betyder att de medel i utländsk valuta Riksgäldskontoret lånat upp under året för Riksbankens räkning inte ingår vid beräkningen av andelen.

Inom ramen för riktlinjerna fastställer Riks-gäldskontoret delmål och riktmärken för löpti-den i löpti-den nominella kronskullöpti-den, reala kron-skulden och valutakron-skulden. Riksgäldskontoret

svarar även för den operativa förvaltningen av statsskulden.

I tabell 3.8 redovisas statsskuldens utveckling och sammansättning för perioden 2005–2009.

Tabell 3.8 Statsskuldens utveckling och sammansättning 2005–2009

svenska kronor 189 200 199 186 190 Nominella lån i

utländsk valuta 303 266 233 225 328 Summa

konsoli-derad statsskuld 1 262 1 220 1 115 1 062 1 149

Nominella lån i svenska kronor

Nominella lån i svenska kronor utgör den vikti-gaste källan för finansiering av statsskulden (se tabell 3.9). Merparten av upplåningen sker på den inhemska värdepappersmarknaden genom statsobligationer (kuponglån med en löptid över ett år vid emissionstillfället) och statsskuldväxlar (nollkuponglån, i huvudsak med en löptid på högst sex månader vid emissionstillfället).

I nominella lån i svenska kronor ingår även privatmarknadslån. Privatmarknadslån består dels av premieobligationer, dels av Riksgäldsspar.

Under 2009 har privatmarknadsupplåningen minskat med 11 miljarder kronor jämfört med 2008 och uppgick till 70 miljarder kronor vid slutet av året (6,1 procent av total statsskuld).

Det är Riksgäldsspar som står för den stora minskningen under året. Minskningen kan för-klaras av att det var väldigt stora insättningar un-der hösten 2008 på grund av finansoron. När oron dämpades och räntan sänktes under 2009 blev effekten att uttagen från befintliga konton ökade, nyinsättningarna minskade och att färre kunder valde att förnya sparande som förföll.

Privatmarknadsupplåning syftar till att ge Riks-gäldskontoret billigare upplåning än konventio-nella statspapper i kombination med möjligheter att sprida upplåningen till fler långivare, företrä-desvis privatpersoner. Upplåningen på privat-marknaden minskade kostnaderna för statsskul-den med drygt 0,2 miljarder kronor i förhållande till alternativ upplåning på kapitalmarknaden un-der 2009. För perioden 2005–2009 var den sammanlagda kostnadsbesparingen drygt 0,8 miljarder kronor.

Volymen statsskuldväxlar minskade med 24 miljarder kronor 2009. Statsskuldväxlar emit-teras varannan vecka och utgör huvuddelen av Riksgäldskontorets kortfristiga upplåning.

Volymen av emitterade statsskuldväxlar kan variera kraftigt mellan auktionstillfällena, vilket beror på att statens lånebehov varierar över året.

Minskningen beror delvis på att Riksgäldskonto-ret vid ingången till 2009 hade ovanligt mycket statsskuldväxlar utestående. Detta var en följd av de extra emissioner som gjordes under senare delen av 2008 för att möta den stora efterfrågan på statspapper som uppstod på grund av finans-oron.

Tabell 3.9 Nominella lån i svenska kronor 2005–2009 Miljarder kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Statsobligationer,

nominella 543 525 478 473 475 Ränte- och

valuta-swappar -228 -239 -226 -228 -249 Statsskuldväxlar 284 252 170 139 115 Ränteswappar 85 94 112 134 121 Nominella

privat-marknadslån 63 63 63 81 70 Likviditetsinstrument 23 45 69 50 108 Valutaterminer m.m. 0 14 17 2 -9 Nominella lån i

svenska kronor 770 754 683 651 631

Reala lån i svenska kronor

Den reala lånestocken uppgick till 190 miljarder kronor i slutet av 2009. I slutet av 2008 uppgick den till 186 miljarder kronor.

Reala lån i svenska kronor är viktiga eftersom de bidrar till en mer diversifierad upplåning med ytterligare ett skuldslag utöver nominell kron- och valutaskuld. Staten får därmed tillgång till en finansieringskälla med andra kostnads- och risk-egenskaper än nominell upplåning, vilket medför att den sammantagna risken i samband med förvaltningen av statsskulden kan reduceras.

Låneformen ger även fördelar för investeraren eftersom investeraren erbjuds en möjlighet att försäkra sig mot inflation genom att staten övertar inflationsrisken.

Nominella lån i utländsk valuta

Valutaskulden ökade kraftigt under året till följd av att Riksgäldskontoret lånat upp motsvarande 97 miljarder kronor i utländsk valuta för Riksbankens räkning. Orsaken var att en del av

valutareserven använts för bland annat lån till svenska banker och utländska centralbanker.

Med de valutakurser som gällde vid årsskiftet motsvarar det 92,5 miljarder kronor.

Orealiserade valutakursförändringar ingår i valutaskulden och kan variera kraftigt mellan åren. År 2009 uppgick de orealiserade valutavinsterna till 30 miljarder kronor (se tabell 3.10) och bidrog till att minska valutaskulden.

Dessa kan jämföras med 2008 då de orealiserade valutaförlusterna uppgick till 36 miljarder kronor. År 2009 uppgick de realiserade valutaförlusterna till 14 miljarder kronor att jämföra med realiserade valutavinster på 6 miljarder kronor 2008, dvs. en försämring med 20 miljarder kronor (se tabell 3.10). Valuta-skulden ökade totalt med 103 miljarder kronor 2009 (se tabell 3.8).

Valutaskulden bidrar på samma sätt som real-obligationer till att diversifiera statsskulden, eftersom den minskar exponeringen mot svenska räntor. Genom att sprida skulden över flera valutor kan Riksgäldskontoret dessutom ha en kortare löptid vilket ger lägre förväntade lå-nekostnader.

Statsskuldens kostnader

De anslagsavräknade utgifterna för statsskulden, som redovisas under utgiftsområde 26 på statsbudgeten uppgick till drygt 31 miljarder kronor 2009. Det är en minskning med ca 2,0 miljarder kronor jämfört med 2008.

Beloppen i statsbudgeten redovisas enligt ut-giftsmässiga principer och utgör ett netto av in-komster och utgifter i upplåningsverksamheten.

Den utgiftsmässiga redovisningen är dock inte fullständig när det gäller att beskriva statsskulds-räntornas utveckling över tiden. Exempelvis har valet av upplåningsteknik stor påverkan på an-slagsbelastningen ett visst år. En kostnadsmässig redovisning ger därför en bättre beskrivning av hur räntekostnaderna under en viss period på-verkas av underliggande skuld-, ränte- och valu-tautveckling.

I resultaträkningen för staten redovisas räntor enligt kostnadsmässiga principer efter elimine-ring av räntor till/från statliga myndigheter. I kostnaderna ingår även en omvärdering av skul-den i utländsk valuta. Av tabell 3.10 framgår statsskuldens kostnader (se även avsnitt 4, not 12 Nettokostnad för statsskulden).

Tabell 3.10 Statsskuldens kostnader 2005–2009 Miljarder kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Räntekostnader på lån i

svenska kronor 49 52 55 55 37 Räntekostnader på lån i

utländsk valuta 24 23 26 21 12 Över- /underkurs vid

emis-sion m.m. -7 -7 -6 -7 -6

Summa kostnader 86 65 81 85 43

Ränteintäkter i

upplå-ningsverksamheten -27 -28 -31 -28 -24 Nettokostnader efter

Enligt resultaträkningen för 2009 uppgick netto-kostnaden för statsskulden (räntor, över- och underkurser, valutakursförändringar m.m.) till drygt 5 miljarder kronor, vilket är en minskning med drygt 70 miljarder kronor jämfört med 2008. Minskningen beror i första hand på oreali-serade valutakursförändringar som minskat statsskuldens kostnader med 66 miljarder kronor jämfört med 2008. Däremot ökade kostnaderna för de realiserade valuta- och kursdifferenserna med 17 miljarder kronor jämfört med 2008.

Räntekostnaderna på lån i svenska kronor uppgick till 37 miljarder kronor, vilket är en minskning med 18 miljarder kronor jämfört med 2008. Räntekostnaderna för lån i utländsk valuta minskade med 9 miljarder kronor till 12 miljarder kronor. Den stora minskningen av räntekostnaderna förklaras av de låga marknads-räntorna under 2009.

Realiserade valutavinster/-förluster påverkas framför allt av kronans växelkurs mot andra va-lutor när ett lån förfaller, men också av inbördes förändringar mellan andra valutors växelkurser genom olika derivatinstrument som används i förvaltningen av valutaskulden. Utfallet för de realiserade valutakursdifferenserna uppgick till 14 miljarder kronor 2009 och ökade därmed

kostnaderna med 20 miljarder kronor jämfört med 2008. Under 2009 minskade de realiserade kursförlusterna med 3 miljarder kronor, från 5 till 2 miljarder kronor. De orealiserade valuta-kursdifferenserna, exklusive skuldskötselåtgär-der, minskade däremot skuldkostnaderna med 33 miljarder kronor jämfört med 2008. Den svenska kronan har varit lågt värderad under året, vilket förklarar de realiserade valutakurs-förlusterna. Kronkursen förstärktes dock mot slutet av året, vilket förklarar de orealiserade valutakursvinsterna då skulder i utländsk valuta värderas till bokslutsdagens kurser. Över- och underkurser vid emission av statspapper m.m.

medförde att kostnaderna minskade med 6 miljarder kronor 2009.

Nettokostnaden för statsskulden exklusive skuldskötselåtgärder uppgick, med beaktande av ränteintäkter i upplåningsverksamheten på 24 miljarder kronor, till 19 miljarder kronor 2009. Skillnaden mellan statsskuldens utgifts-mässiga räntekostnader på 31 miljarder kronor och nettokostnaden på 19 miljarder kronor för-klaras av att kursdifferenser vid emission, noll-kupongräntor och orealiserade valutakursför-ändringar redovisas på olika sätt i statsbudgeten och i resultaträkningen.

Transfereringar

Diagram 3.6 Transfereringar per sektor 2005–2009 Miljoner kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Nettoöverföring till ålderspensionssystemet, AP-fonderna Transfereringar till utlandet

Transfereringar till kommuner Transfereringar till företag Transfereringar till hushåll

I diagram 3.6 redovisas transfereringarna per sektor 2005–2009. De totala kostnaderna för transfereringar har ökat med ca 48 miljarder kronor eller drygt 6 procent under perioden.

Den största delen eller 67 procent av de statliga

transfereringarna går till hushållen (innefattar enskilda personer och ideella organisationer och föreningar tillhörande hushållssektorn samt premiepensionssystemet). Transfereringarna till hushållssektorn har ökat med ca 49 miljarder kronor eller 10 procent mellan 2005 och 2009.

Tabell 3.11 Transfereringar 2005–2009 Miljoner kronor

2005 2006 2007 2008 2009 Socialförsäkring 408 704 419 618 427 972 438 751 457 535 Anm.: Från 2007 räknas inte nettoöverföringen till premiepensionssystemet med i transfereringar till ålderspensionssystemet utan dessa redovisas som transfere-ringar till hushållen. Tabellen är justerad med dessa värden för tidigare år. För 2009 finns inte någon nettoöverföring till ålderspensionssystemet, eftersom pensionsutbetalningarna överstiger socialavgifterna till systemet.

I tabell 3.11 visas utvecklingen av olika transfere-ringar under den senaste femårsperioden. I det följande lämnas en närmare redovisning av del-områdena socialförsäkring, arbetsmarknad, bi-stånd m.m. samt utbildning och studiestöd.

Socialförsäkring

Diagram 3.7 Socialförsäkring 2005–2009 Miljoner kronor

2 005 2006 2007 2008 2009

Läkemedelsförmånerna Ersättning vid arbetsoförmåga m.m.

Handikappolitik Ekonomisk familjepolitik Ålderspensioner m.m.

Kostnaderna för socialförsäkringar har ökat varje år under femårsperioden (se diagram 3.7). År 2009 ökade kostnaderna med ca 19 miljarder kronor eller 4,3 procent. Under hela femårsperi-oden var ökningen totalt ca 49 miljarder kronor eller ca 12 procent.

Tabell 3.12 Socialförsäkringar 2005–2009 Miljoner kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Ålderspensioner

Av ökningen mellan 2005 och 2009 är drygt 46 miljarder kronor hänförliga till ökade pen-sionskostnader (se tabell 3.12). Ökningen av pensionskostnaderna har varit tämligen jämnt fördelad under perioden. De ökade pensionskostnaderna beror på ett ökat antal pensionärer, att en allt större andel av dessa har inkomstpension och att den genomsnittliga pensionspoängen ökat, men även på index-omräkning av pensionsbelopp (se även avsnitt 4, not 4 Transfereringar).

Kostnaderna för ersättning vid arbetsoför-måga m.m. minskade med sammanlagt

14,1 miljarder kronor eller 13,5 procent under perioden. Från 2005 bröts den tidigare upp-gången av kostnaderna inom ohälsoområdet och de sammanlagda kostnaderna för sjukpenning och aktivitets- och sjukersättning har minskat för varje år. För 2009 var minskningen 3,8 miljarder kronor eller 4 procent. Det förkla-ras av att antalet sjukpenningdagar fortsatt minska och kortare genomsnittliga sjukskriv-ningsperioder.

I tabell 3.13 och 3.14 redovisas antalet pen-sionstagare med ålderspension fördelat på kvin-nor och män respektive utbetalad ålderspension fördelad på kvinnor och män under perioden.

Tabell 3.13 Pensionstagare med ålderspension 2005–2009

Kvinnor Kvinnor Män Män

Antal Procent Antal Procent Summa

2005 942 578 56 745 499 44 1 688 077 2006 955 994 56 764 622 44 1 720 616 2007 971 518 55 788 215 45 1 759 733 2008 975 687 55 802 128 45 1 777 815 2009 1 014 629 55 843 501 45 1 858 130 Källor: Pensionsmyndigheten fr.o.m. 2009. Tidigare Försäkringskassan.

År 2009 var nära 1,9 miljoner personer pen-sionstagare med ålderspension, varav 55 procent kvinnor. Antalet pensionstagare har ökat med 10 procent sedan 2005.

Tabell 3.14 Utbetalad ålderspension 2005–2009 Miljoner kronor Källor: Pensionsmyndigheten fr.o.m. 2009. Tidigare Försäkringskassan.

År 2009 utbetalades totalt drygt 240 miljarder kronor, varav 54 procent eller drygt 130 miljar-der kronor till män. Medelersättningen per må-nad 2009 var för kvinnor 9 119 kronor och för män 12 875 kronor. Kvinnornas medelersättning per månad var således ca 30 procent lägre än männens medelersättning 2009. Skillnaden mel-lan kvinnors och mäns medelersättning har minskat något under perioden.

Tabell 3.15 Ersatta nettodagar med föräldrapenning 2005–

2009

Kvinnor Antal Kvinnor

Procent Män

Antal ersatta dagar med föräldrapenning var 47,8 miljoner 2009, varav 78 procent uttagna av kvinnor. Andelen dagar uttagna av kvinnor har minskat med 2 procentenheter under perioden 2005–2009. Antalet ersatta nettodagar med för-äldrapenning har ökat för såväl män som kvinnor 2009 i jämförelse med 2008.

Arbetsmarknad

Diagram 3.8 Arbetsmarknad 2005–2009 Miljoner kronor

2005 2006 2007 2008 2009

Arbetslöshetsersättning Arbetsmarknadsutbildning m.m. Övrigt

Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken mins-kade under perioden 2005–2009 med ca 22 miljarder kronor (se diagram 3.8). Kostna-derna minskade under perioden 2005–2008, för att sedan åter öka 2009. Arbetslösheten minskade under 2006 och 2007. Under de två första kvartalen 2008 fortsatte arbetslösheten att minska, vilket medförde en minskning av arbetslöshetsersättningen med drygt 6 miljarder kronor det aktuella året. På grund av lågkonjunkturen 2008–2009 har arbetslösheten åter ökat och arbetslöshetsersättningen har ökat med nästan 6 miljarder kronor sedan 2008.

Tabell 3.16 Arbetslösa personer i genomsnitt per månad 2005–2009

Kvinnor Antal Kvinnor

Procent Män

Antal Män

Procent Summa 2005 124 000 46 145 100 54 269 100 2006 114 300 47 131 300 53 245 600 2007 104 400 48 111 400 52 215 800 2007¹ 148 400 50 149 200 50 297 600 2008 152 400 50 152 300 50 304 700 2009 185 800 46 222 400 54 408 200

1Omräknad statistik för 2007, som avser personer i åldersintervallet 15–74 år.

Källa: Statistiska centralbyrån.

I tabell 3.16 redovisas det genomsnittliga antalet personer per månad som var arbetslösa perioden 2005–2009.

I oktober 2007 ändrades statistiken enligt in-ternationella rekommendationer och avser i och med detta personer i åldern 15–74 år (tidigare var åldersintervallet 16–64 år). På grund av detta är inte statistiken jämförbar mellan åren. För att möjliggöra jämförelser perioden 2007–2009 har utfallet för 2007 även räknats om enligt nu gäl-lande principer.

Det genomsnittliga antalet arbetslösa per må-nad var 408 200 under 2009. Det har skett en ökning med i medeltal 103 500 personer under 2009. Lågkonjunkturen har framför allt drabbat tillverkningsindustrin och därmed männen i högre grad än kvinnorna. Det har medfört att andelen män som är arbetslösa har ökat från 50 till 54 procent.

Bistånd m.m., migration och integration

Diagram 3.9 Bistånd m.m., migration och integration 2005–2009

Miljoner kronor

0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000

2005 2006 2007 2008 2009

Bidrag via Sida Bidrag via RK Bidrag till migration och integration

Kostnaderna för bistånd, internationella bidrag, migration och integration ökade med 10,5 mil-jarder kronor eller ca 43 procent under perioden 2005–2009 (se diagram 3.9). Under 2006 ökade kostnaderna med ca 4,6 miljarder kronor till följd av bland annat att biståndsmålet höjdes från 0,88 till 1 procent av BNI samt på grund av för-ändrade BNI-prognoser. Kostnaderna omfattar även samarbete med Central- och Östeuropa och bidrag till utlandet utöver bistånd. Ök-ningen under femårsperioden har främst skett avseende Bidrag till migration och integration som ökat med över 100 procent mellan 2005 och 2008. Under 2009 skedde dock ett trendbrott och Bidrag till migration och integration mins-kade med 4,4 procent. De övriga biståndspos-terna har dock ökat något under 2009; Bidrag via Sida ökade med 8,4 procent och Bidrag via Regeringskansliet ökade med 5,6 procent.

Utbildning och studiestöd

Diagram 3.10 Utbildning och studiestöd 2005–2009 Miljoner kronor

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000

2005 2006 2007 2008 2009

Utbildningspolitik, Bidrag till enskilda utbildningssamordnare, Kammarkollegiet Utbildningspolitik Kammarkollegiet (bidrag till folkbildningsorganisationer) Utbildningspolitik vid Skolverket

Studiestöd inkl. av- och nedskrivningar, CSN

Kostnaden för utbildning och studiestöd har ökat med 2,6 miljarder kronor under perioden (se diagram 3.10). Kostnaden för studiestöd, in-klusive av- och nedskrivningar, har ökat med ca 4,9 miljarder kronor eller 69,3 procent under femårsperioden. År 2009 har en återföring av re-servation för lånefodringar minskat studiestöds-kostnaderna med 2,4 miljarder kronor. En motsvarande återföring av reservation för lånefordringar minskade studiestödskostnaden 2005 med 16 miljarder kronor.

De studiestöd som når flest personer är stu-diehjälp och studiemedel. Dessa stöd är generella och rättighetsstyrda. Studiemedel kan dock läm-nas med en högre bidragsdel, men i detta avse-ende är studiemedlet inte rättighetsstyrt. Stu-diemedel består av studiebidrag och studielån

De studiestöd som når flest personer är stu-diehjälp och studiemedel. Dessa stöd är generella och rättighetsstyrda. Studiemedel kan dock läm-nas med en högre bidragsdel, men i detta avse-ende är studiemedlet inte rättighetsstyrt. Stu-diemedel består av studiebidrag och studielån

In document Regeringens skrivelse 2009/10:101. Årsredovisning för staten 2009 (Page 44-55)