Omvärldsbevakning och efterforskning

Omvärldsbevakning och efterforskning är de områden som medieföretagen i sina visioner fokuserar mest på utöver marknadsföring. De ansåg att saker och ting händer först på Twitter, och samtliga företag ansåg att det sociala

medier gjort för omvärldsbevakningen är väldigt nyttigt att som journalist kunna utnyttja. Under observationsstudierna på redaktionerna gjordes många iakttagelser då sociala medier antingen låg sida vid sida med den egna hemsidan på arbetsstationen eller användes i en smarttelefon. På frågan om journalisterna använde sociala medier gavs olika svar under de spontana samtal som skedde under de redaktionella observationerna, antingen gjorde man det eller inte, vissa ställde sig väldigt skeptiska medan andra såg det som en självklarhet. Det går inte att säga att journalisterna hade en typisk syn på sociala medier bara för att man jobbade på ett specifikt företag. Synen på sociala medier upplevdes vara alltigenom blandad.

Det är i omvärldsbevakningen nätverkskulturen, som bland andra Jenkins (2006), Shirky (2008) och Rainie och Wellman (2012) talar om, tydligast syns. Det är ett faktum att nätet genom diverse plattformar erbjuder ett konstant och i det närmaste oändligt flöde av information. Sedan är det inte lika självklart att man som aktör i detta nät producerar och omskapar innehåll så som Jenkins (2006) och Shirky (2008) påstår.

Sveriges Radio, som public service-företag, motiverar stora delar av sin sociala medie-satsning med just det att ”publiken finns på sociala medier och därför måste vi också göra det”, detta säger samtliga intervjuade personer på Sveriges Radio med varierande meningsuppbyggnad. Bara som ett exempel användes sociala medier tydligt under observation på P1 Morgon och Studio ett. De uttrycker sig också i den andra versionen av sin handbok för sociala medier för journalister så här:

Numera är det uttalat att sociala medier är ett av de tre ben vi står på, utöver marksänd radio och våra egna digitala plattformar […] öppenhet är ett av företagets kärnvärden och ett av de strategiska målen för företaget är att möta publiken där den befinner sig. Och den är allt oftare på sociala medier som har blivit ett nav för den moderna mediekonsumtionen för alltfler (Gillinger 2015:9).

Samtliga företag uttryckte sig på liknande sätt. I Aftonbladets lathund är ett av de viktigaste skälen till arbete i sociala medier att ”Hitta idéer till framtida knäck” och att ”Breaka nyheter […] det gäller att hänga med” 78_{. På}

78 Aftonbladets interna lathund för sociala medier, tryckt och sprid endast inom aftonbladet. Saknas elektronisk version. Författare Ehsan Fadakar och Erik Carlsson.

detta gavs prov under observationstiden genom att Facebook fanns med i diskussioner och ständigt fanns på datorerna och telefonerna.

På Dalarnas Tidningar talas det mest om effektmål och att man därför måste ha vetskap om vilka grupper som finns på sociala medier och vad de brinner för så man kan fortsätta göra relevant journalistik. Linda Solum, livechef, sade i intervju:

Vi måste hitta och lyssna på vad vår publik vill ha och servera dem det innehållet. Och alla vill inte ha samma sak. Utan är man kvinna i 40-års åldern som gillar Kupolen, ja men då kanske vi behöver göra ett material som i vissa fall passar kvinnor i 40-års åldern som gillar Kupolen och kunna rikta det mot dem. Så det är grunden vad det handlar om.79

Hur man får reda på vad som passar en kvinna i 40-års åldern grundar sig mycket i omvärldsbevakning på bland annat sociala meder och liksom på Aftonbladet och Sveriges Radio gick det inte att undgå att journalisterna använde dem på arbetstid.

På Gotland var nyttan med omvärldsbevakning inte lika uttalad men ändå lika tydlig på redaktionsplats. Reportrar och redaktörer var ofta uppkopplade på framförallt Facebook, både på dator och telefon, trots att det inte nödvändigtvis var för att hänga med i vad som händer på Gotland.

Det behövdes inga krav eller riktlinjer eftersom många journalister automatiskt hade sociala medier som del av sitt dagliga bevakningsområde. De redaktionella observationerna kring omvärldsbevakning stannade vid slutsatsen att sociala medier ständigt fanns i rummet, vilken redaktion det än handlade om.

Linda Solum sätter i citatet ovan fingret på möjligheten sociala medier har att komma närmare specifika grupper i samhället. I hennes exempel var det den ganska stora gruppen kvinnor i 40-årsåldern, men Facebookgrupper finns för nästan vad som helst. Efterforskning, eller research, i denna typ av grupper har inte observerats under de relativt korta observationstillfällena på redaktionerna men samtliga företag uppmärksammar research på sociala medier som till nytta för deras journalister.

79 Intervju Linda Solum, Nyhetschef (livechef) för Falu-Kuriren på Dalarnas Tidningar. Plats: Dalarnas Tidningars redaktion i Falun. Tid: 29 september 2015

Fredrika Hillervik på Dalarnas Tidningar, som arbetar efter effektmål, säger:

[A]tt vara med i lokalgrupperna, alltså vi får ju jättemycket tips. Alltså Falun [Du vet att du är från Falun om du…], vi gör jättemycket journalistik på vad som händer i den gruppen. Vi kollar vad som engagerar folk, ”kolla nu är folk upprörda över vägbulor på stan, bra då åker vi ner på stan och intervjuar folk. Så ja, jag tror att sociala medier har och kommer ha en viktig roll i den lokala journalistiken framåt.80

Sveriges Radio anlägger ett större perspektiv och ägnar ett helt kapitel i sin handbok åt detta: ”Att göra research i grupper” (Gillinger 2015) där de bland annat uttrycker att man genom kontakt med grupper på sociala medier kan bredda mångfalden i utbudet och skapa journalistik med: ”många insikter, erfarenheter och perspektiv, snarare än små, röststarka och privilegierade grupper” (Gillinger 2015).

Aftonbladet och Helagotland.se har ett lite annat tonfall och fokuserar, likt Dalarnas Tidningar, mer på möjligheterna att snabbt kunna göra för publiken relevant journalistik. Ehsan Fadakar uttrycker det under en intervju att: ”Om vi kan utnyttja att det plötsligt är 200 bloggar där ute som också bidrar med vad som kan klassas som journalistik så är det ännu bättre för oss för då har vi 200 källor också. Vi ser inte det som konkurrens.”81

Varken Ulf Hammarlund på Gotlands Tidningar eller Ulrika Fransson Ingelmark på Gotlands Allehanda hade ett så utvecklat arbete i sociala medier så det sträckte sig utanför att dela sina egna artiklar i sina egna flöden. Mats Pettersson på Helagotland.se berättade däremot att de använder Facebook på samma sätt som de övriga företagen gällande research:

Vi använder ju oss av Facebook till exempel för att göra efterlysningar och såna saker, och tips. Senast i fredags

80 Intervju Fredrika Hillervik, Nyhetschef Mora Tidning. Plats: redaktionen för Dalarnas Tidningar i Falun. Tid: 2 oktober 2015

81 Intervju Ehsan Fadakar och Lena Mellin, debattchef tillika sociala medieutvecklare samt ställföreträdande ansvarig utgivare. Plats: Aftonbladets redaktion. Tid: 16 december 2013

gjorde vi en grej om ”var är Visbys sämsta vägar?”. Vi la ut på Facebook. Fick jättemycket reaktioner, jättemycket tips på den och den korsningen så är det hål… inte så otroligt genomtänkt utan det var något jag hittade på på morgonen att vafan ska vi göra idag? Äh, vi testar att se om det här funkar och jag la ut det och det fäste på en gång och folk blev jätteengagerade och sen på eftermiddagen var grejen klar så det var inte så att det pågick över flera veckor liksom. Men ändå. Det gav ju resultat tack vare sociala medier skulle jag säga.82

Sociala medier är tydligt en del av redaktionernas värld och de används dels för att göra urval om vad publiken vill läsa om men också för att på ett enklare sätt differentiera nyhetsfloran. De förändrar dock inte den journalistiska arbetsprocessen i grunden. Det som förändras är rutinerna kring hur, eller snarare var, omvärldsbevakning, efterforskning och urval sker. Sociala medier normaliseras in i en redan befintlig process (Lewis 2012). Mängden källor som nu befinner sig på ett mycket mindre avstånd från journalisterna än tidigare gör så klart mycket för vilken journalistik som produceras, men själva processen är densamma som innan. Observationsstudierna har inte kunnat visa på något annat.

Dessa delar av journalistiken, omvärldsbevakning och efterforskning, är inte lika uppenbart mottagliga för förändring som de andra. Att producera journalistik tillsammans med publiken eller att i efterhand diskutera och sprida den till så många som sociala medier erbjuder kräver större ingrepp i journalistens integritet och kan därmed sägas förändra på ett djupare plan. Nedan undersöks detta närmre.