Sammanfattning: den journalistiska arbetsprocessen och sociala medier

Kapitel sex har innehållit resultat kring den faktiska aktiviteten på de fyra olika medieföretagens sociala mediekonton. Målet har varit att ge underlag för att kunna svara på forskningsfrågan: På vilket sätt används sociala medier i den vardagliga journalistiska praktiken på de fyra olika medieföretagens redaktioner?

Det går först och främst att slå fast att sociala medier är närvarande i samtliga delar av den journalistiska arbetsprocessen. Från första steg att samla in information till sista att diskutera den slutgiltiga produkten. Tidigare forskning har visat att sociala medier tar sig in i journalistiken och implementeras in i arbetsdagen. Den journalistiska professionen producerar journalistik som de alltid gjort men nu med nya verktyg i verktygslådan. Detta stämmer även här.

Det går inte att se några genomgripande förändringar när det gäller mängden publikdeltagande i den journalistiska arbetsprocessen mer än på visionär nivå. Detta gäller samtliga företag men det blir extra tydligt när man tittar på de som lägger extra visionär vikt vid nyttan av publikt deltagande, Sveriges Radio och Dalarnas Tidningar.

I exemplet Sveriges Radio kan man se att de lyckas med genomförandet av stora och små crowdsourceprojekt tillsammans med sin publik. Detta gäller också på de undersökta redaktionerna Studio Ett och P1-Morgon där

exempelvis projektet #Kaosklass genomfördes med gott resultat87_{. I den här}

undersökningen går dock att slå fast att om det funnits en hög aktivitet på redaktionernas sociala mediekonton under perioden för #Kaosklass så har det inte smittat av sig på hur det ser ut när ett projekt inte är igång. Ett av de mest anmärkningsvärda resultaten som här framkommit är att de sociala medie- konton som undersökts på Sveriges Radio tillhör de med såväl minst aktivitet som minst antal följare. Studio Ett hade exempelvis under tre månader enbart uppdaterat sin sida på Facebook 15 gånger. Till och med Gotlands Tidningar, som varken har rutiner eller någon ansvarig för Facebook, hade vid tre månaders slut uppdaterat sitt konto 94 gånger. Även sammantaget hade Sveriges Radio övervägande generellt lägst aktivitet än alla andra medieföretag. Den låga aktiviteten speglar också av sig i resten av siffrorna kring delning och kommentarer då det helt enkelt finns mindre att dela och kommentera.

De policyer och visioner som skrivits av Sveriges Radio är riktade till hela organisationen och bara för att Ekot-redaktionerna inte visar på någon speciell, till och med liten, användning av sociala medier betyder det inte att visionerna om att sociala medier ska vara det ”tredje ben organisationen Sveriges Radio står på” har misslyckats, bara att aktiviteten inte är specifikt synlig i detta urval.

Sveriges Radio är, trots allt, ett av endast två företag som riktat strävar efter att involvera publiken i produktionen av journalistik. Det andra är Dalarnas Tidningar som med hjälp av initiativ som DT Nära på egen hand skapat en plattform för att skapa journalistik tillsammans med publiken. Gotlands Media och Aftonbladet har inte ett uttryckligt mål att involvera publiken i den direkta journalistiska produktionen såsom Dalarnas Tidningar och Sveriges Radio och det finns heller inga exempel på detta i det empiriska materialet.

Samtliga företag använder sig av sociala medier för omvärldsbevakning och det går genom den samlade bedömningen att slå fast att sociala medier i varierande grad ständigt finns närvarande på redaktionerna och i journalisternas medvetande. Genom att undersöka Twitteraktiviteten hos ett urval av journalister från Aftonbladet och Sveriges Radio fanns tydliga tendenser till att de journalister som använde Twitter i högre grad använde det till att följa andra snarare än att själva producera. Det går inte att säga att sociala medier direkt förändrat något i insamlingsprocessen av den

journalistiska produktionen men det går att visa att de tagit sig in och därmed öppnat upp för nya möjligheter (Lewis 2012; Hermida 2010)

Journalisterna implementerar de sociala medierna i de gamla mönstren och fortsätter som de alltid har gjort, bortsett från specifika punktinsatser som olika former av crowdsourceprojekt. Det är i de delar som efterföljer produktionen förändringen kan sägas ligga. Samtliga fyra medieföretag i undersökningen använde sociala medier absolut främst för att sprida sitt färdiga material och därigenom bygga ett starkare varumärke. Facebook undersöktes och på Dalarnas Tidningar utgick man från en effektfilosofi likt det Jenkins, Ford och Green (2013) talade om. Kvalitet kom före kvantitet och varje inlägg skulle optimeras för att uppnå högst spridning och interaktiv effekt. På Helagotland.se höll man tonen positiv och igenkännande på sociala medier för att bygga på sitt varumärke, på Aftonbladet blandade man det journalistiska materialet med redan virala klipp för att få ökad trafik både till Facebook och Aftonbladet.se och på Sveriges Radio såg man till att vara så aktuella som möjligt. Allt för att skapa en så hög spridning av det producerade materialet som möjligt. Det förekom också en relativt hög andel uppmaningar om spridning och frågor till läsarna av inläggen på samtliga redaktioner, som i sin tur kan uppmana till spridning.

Vad som sedan faktiskt delades mest var nyhetsmaterial som stämde överens med traditionella nyhetsvärderingar och den övergripande profil de olika medieföretagen har. Redan viralt material eller inlägg som går att klassa som mer lättsamma gillades i högre grad än de spreds vidare, vilket i och för sig också innebär en indirekt spridning då material med högre andel gilla- markeringar värderas högre av Facebook vilket i sin tur prioriteras upp att visas i fler användares flöden.

Den uppenbara förändringen i arbetsprocessen ligger i att man i och med publicering på sociala medier också måste tänka på detta och lägga till ett steg i produktionen av den journalistiska produkten. Frågan: ”Kommer den att spridas?” måste besvaras och lösas innan jobbet är helt utfört. Detta speglar då också av sig i hur rubriker författas eller hur nyheter värderas. Som Dalarnas Tidningar uttrycker det, ska man utföra en effektanalys av materialet innan och efter publicering.

På de mindre företagen Gotlands Media och Dalarnas Tidningar kan spridningen på sociala medier blir livsviktig för den ekonomiska vinningen då en allt större procent av läsarna kommer via sociala medier in på de egna hemsidorna.

Den andra direkta förändringen sociala medier skapat är på vilket sätt medieföretagen låter sin publik kommentera och debattera den producerade

journalistiken. På samtliga undersökta medieföretag är interaktionen med publiken generellt låg. De (publiken) bjuds endast in genom en passiv handling där de tillåts kommentera redan producerat material och där det inte betyder att de får mer att säga till om, eller att det skulle förändra vad journalisterna skriver eller producerar i framtiden. Onlinedialogen är också helt förflyttad från de egna hemsidorna till sociala medier. Detta medför ett mindre ansvar att kontrollera dialogen men också att om man inte lyckas föra över sin publik till de sociala medierna så tappar man kontakten med dem. Det gäller också från andra hållet; vill man som journalist inte tappa kontakten med sin publik online så tvingas man att använda sociala medier, vare sig det står i någon policy eller inte.

Att man från medieföretagens sida söker dialog med publiken är genom denna undersökning klar men att det också är förhållandevis begränsat. Frågor ställs till publiken och i princip samtliga är av karaktären att läsaren, lyssnaren, ska reagera och kommentera på en redan producerad nyhet. Det finns också med i de visionära delarna att man ska möta publiken och diskutera journalistiken med dem. Det saknas dock bevis på att frågor ställs i syfte att skapa ny journalistik, alltså i efterforskningssyfte. Detta även i en så riktad satsning som den slutna Facebookgruppen DT Nära. Det enda initiativ som faktiskt verkar fungera när det gäller samproduktion är Sveriges Radios crowdsource-initiativ.

7 Diskussion

I kapitel fem och sex presenterades svaren på forskningsfrågorna, vilka var: • Forskningsfråga 1: Vilken målsättning har de fyra medieföretagen med

sociala medier?

• Forskningsfråga 2: På vilket sätt används sociala medier i den vardagliga journalistiska praktiken på de fyra olika medieföretagens redaktioner?

Då materialet analyserats är det slående att det finns så många likheter i såväl målsättning som användande av sociala medier mellan företag som inom journalistiken kan ses som förhållandevis olika. Att sociala medier inte förändrar speciellt mycket för kärnan i det journalistiska arbetet kan bero på att det är en profession som bär på traditioner som är svåra att förändra (Nygren 2016:30; Hanitzsch et. Al. 2010; Carlson & Lewis 2015; Tully, Harmsen, Singer & Ekdale 2017) men också för att sociala medier snarare underlättar processer än skapar nya. Det som skapar skillnader är ekonomiska villkor, demografin hos publiken och olika hög grad av digitalisering på redaktionerna.