Projekt och hashtags – crowdsourcing

Sociala medier tillåter publiken att på ett smidigt sätt jobba för journalisten, bland annat genom crowdsourcing. I och med att alla användare av Twitter, Facebook, Instagram eller andra plattformar kan tagga sina inlägg med en viss hashtag (#exempel) går det att effektivt genom plattformarna söka upp och samla in dem för analys. Detta blir till en utökad form av dialog som Sveriges Radio i det empiriska materialet använder frekvent med många exempel att visa. I Sveriges Radios handbok går att läsa:

Crowdsourcing är ett populärt begrepp när det gäller journalistik i sociala medier. I vanliga fall tar vi in publikens respons först efter att vi har publicerat resultatet av vårt journalistiska arbete. Crowdsourcing handlar om att ta hjälp av besökarna innan publiceringen. Crowdsourcing kan bedrivas på många sätt, till exempel under ett realtidsgräv där journalisterna berättar om grävarbetet i något socialt medium medan grävet pågår och samtidigt ber besökarna att komma med tips, synpunkter och fakta som sedan används. Det kan också handla om att besökarna får möjlighet att registrera eget material (till exempel räntan på bolånet, storleken på

barngrupperna på förskolan eller vårtecken) som sedan kan bli journalistik (Gillinger et al. 2013).

Ett exempel är projektet #kaosklass (bild 1) som var ett tema Sveriges Radio hade om den svenska skolans situation som den såg ut år 2013. Sveriges Radio hade vinkeln att skolan befann sig i en kris och blandade reportage med lyssnarberättelser samlade under namnet och hashtaggen #kaosklass.

Bild 1:

Det journalistiska projektet Kaosklass som samlade publikens berättelser om de kaotiska klassrummen i den svenska skolan och hur man kunde komma ur kaoset.

Projektet marknadsfördes i både radion, webben och i sociala medier och de fick in berättelser från ”över 1 000” personer. Hur många av dessa som kom via sociala medier är oklart då dessa siffror inte presenterats. Detta exempel är som synes från 2013 och kunde då vara något nyskapande. Idag vet vi att i stort sett vilket ämne eller händelse med nyhetsvärde som helst får en egen hashtag. År 2016 var exempelvis några av de största hashtagsen på Twitter #Rio2016 (OS i Rio de Janerio), #Brexit (Storbritanniens uttåg från EU),

#PokemonGo (årets största mobilspel) och #Election2016 då Donald Trump blev president i USA. Twitter har statistik på att över 75 millioner Tweets hade skrivits under hashtagen #Election2016 innan Trump till sist stod som segrare.40

Ett annat exempel från Sveriges Radio är hashtagen #Hurkannsdet (bild 2), om hur människor som utsatts för rasism i vardagen känner sig. Genom sociala medier, radion och fysiska platser samlades över 400 historier in som tillsammans utgjorde detta tema om vardagsrasism. Inte heller från detta projekt finns dock siffror på hur stor andel av lyssnarinteraktionen som skedde explicit via sociala medier men att de var viktiga verktyg är helt säkert.

Bild 2:

Metropolredaktionen vann priset Årets Medieorm 2013 för projektet ”Hur känns det?” om vardagsrasism i Sverige.

40 http://money.cnn.com/2016/12/06/technology/twitter-top-events-hashtags-2016/index.html 2017-07- 18

Under tiden för observationsstudien på Ekots redaktion pågick publikprojektet Rätt Fråga med eget Twitterkonto, hashtag (#rattfraga), hemsida och funktionsmailadress. Det var en satsning Sveriges Radio gjorde inför Europaparlamentsvalet, riksdags-, landstings- och kommunvalet 2014 där lyssnarna fick ställa frågor till politikerna som besökte de olika programmen i radion, exempelvis P1 morgon. Under ett möte utvärderades P1 morgons redaktion #rättfråga. På det stora hela ansåg medarbetarna att det var ett bra projekt men att det inte fungerade riktigt som de tänkt sig. Frågorna som kom in från lyssnarna passade inte riktigt in i journalisternas agenda och de tyckte i slutänden att de själva kunde formulerat frågorna bättre. Förhoppningen hade varit att lyssnarna skulle komma med nya perspektiv och personliga iakttagelser, något som inte helt infriades. Det hade blivit bättre om det fanns mer tid men det fanns istället för lite. Hur som helst hade ändå engagemanget varit stort, vilket var ett delmål i sig. Exempel på detta kommer i nästa kapitel där aktiviteten på sociala medier avhandlas.

Tidsaspekten är viktig när det kommer till crowdsourceprojekt av den här karaktären, något Yasmine el Rafie, utvecklingsredaktör för sociala medier, poängterar under ett observerat möte. Sveriges Radio är ett av få medieföretag i Sverige som har de resurser som krävs. Att exempelvis avvara två heltidstjänster under ett par månader bara för att sätta ihop en temavecka kostar mycket pengar men går samtidigt lätt att motivera inom public service- uppdraget.

Aftonbladet har tillgång till dessa resurser men här var filosofin kring långa projekt något annorlunda. Lena Mellin sade att: ”Planerad journalistik, artikelserier till exempel, försöker vi ha i tidningen för att inte utarma den. Så det inte bara är grejer som legat ute en halv dag på nätet som hamnar i tidningen.”41

I Aftonbladets lathund fanns heller inget specifikt om crowdsourcing i likhet med det som fanns i Sveriges Radios handbok. Fokus låg istället där på hur den individuella journalisten ska använda sig utav hashtags för att kunna orientera sig, samt sprida sina inlägg på bästa sätt. Lena Mellin reflekterade kring detta på följande vis:

På till exempel EU-toppmöten är sociala medier en väldigt viktig nyhetskälla. Om det finns en hashtag att följa, de kan ju vara väldigt oöverskådliga och

41 Intervju Ehsan Fadakar och Lena Mellin, debattchef tillika sociala medieutvecklare samt ställföreträdande ansvarig utgivare. Plats: Aftonbladets redaktion. Tid: 16 december 2013

man är ofta beroende av sin egen delegation så där är det kanon om man kan kolla hashtaggen för att få ett annat perspektiv.42

Exempel på hashtags i projektform från Aftonbladet finns också. Skillnaden är att de som under den empiriska insamlingen observerades var av mer opinionsbildande karaktär. Såsom #87procent (bild 3) som handlade om att visa att 87 procent av väljarna inte röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2014. Eller #otillräcklig (bild 4) som hade syftet att lyfta upp diskussionen om psykisk ohälsa och på så sätt skapa debatt.

Bild 3:

Detta var en bild man kunde klistra på sitt twitterkonto för att visa att man inte röstat på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2014. Skapad och distribuerad av Aftonbladet.

42 Intervju Ehsan Fadakar och Lena Mellin, debattchef tillika sociala medieutvecklare samt ställföreträdande ansvarig utgivare. Plats: Aftonbladets redaktion. Tid: 16 december 2013

Bild 4:

Ett exempel på ett publikprojekt från Aftonbladet, #otillräcklig, i syfte att synliggöra problemen med psykisk ohälsa i det svenska samhället där publikens berättelser var en del av materialet.

För att sammanfatta kan man tydligt se att Sveriges Radio prioriterar planerad journalistik i projektform som får ta tid på ett annat sätt än Aftonbladet. De hittar vinkeln till ett journalistiskt projekt och tar sedan in publiken via bland annat sociala medier. Därefter samlar de in allt material under en specifik hashtag kopplad till projektet. Detta resulterar förhoppningsvis i en lång rapportering både före, under och efter det att själva projektet är igång. Aftonbladet kan också visa exempel på när de gör på samma sätt men den övergripande observationen är att de har visionen att jobba mer i stunden och kortsiktigt. Kortsiktigt som i det här fallet inte nödvändigtvis har en negativ konnotation.

Dessa två skilda arbetssätt kan möjligtvis kopplas till vad Sveriges Radio och Aftonbladet vill med sociala medier. Som poängterats tidigare har Sveriges Radio ambitionen att vara nyskapande med sociala medier och på så sätt visa vägen för hur relevant journalistik går att göra tillsammans med publiken i långtgående projekt. Lång exponering som ska bidra till en ökad, eller bibehållen, trovärdighet för Sveriges Radio. Detta är något få andra medier kan utföra då Sveriges Radio inte behöver oroa sig för kommersiella

intäkter vilket ger dem en frihet att dels öronmärka resurser men också att misslyckas utan att behöva tänka lika mycket på ekonomin.

Att Aftonbladet istället satsar på mindre och kanske mer populistiska publikprojekt, som snarare är till för opinionsbildning och för att dra publik till Aftonbladet, går också hand i hand med att de inte har som strategiskt syfte att vara vägledande. De vill klara sig bra kommersiellt och utvecklar således strategier för att kunna göra det så effektivt som möjligt.