Vad orsakar och påverkar volatiliteten för en finansiell tillgång?

Det som i grunden kan anses förklara vad som påverkar och orsakar volatilitet är de underliggande kursförändringar varifrån volatiliteten beräknas. Låt oss därför börja där och försöka reda ut vad som får tillgångspriser att förändras. Då handel med finansiella instrument, i likhet med all annan handel, är ett samspel mellan marknadens aktörer, styrs denna i grund och botten av utbud och efterfrågan. Det handlar med andra ord om ett slags auktionsförfarande till högstbjudande. Detta är den i särklass viktigaste förklaringsorsaken till att priser, och så även tillgångspriser, förändras. För att undvika allt för mycket mikroekonomiska inslag i denna uppsats, om vad som i sin tur påverkar utbud och efterfrågan med mera, väljer vi att hålla detta på en någorlunda övergripande nivå, men som ändå är förhoppningsvis tillräcklig för att läsaren ska uppnå någorlunda förståelse. Låt oss dock utveckla detta med utbud och efterfrågan en aning. Är efterfrågan för en specifik tillgång hög, driver detta tillgångskursen uppåt på grund av att utbudssidan kan välja att öka priset mot den nivå där efterfrågan tillslut avtar, och vice versa. Där utbud och efterfrågan tillslut möter varandra uppnås ett jämviktpris och affären kan gå igenom. Det är den grundläggande

mikroekonomiska teori som ligger till grund för alla former av handel (Gavelin & Sjöberg, 2012; Oxenstierna, 2015). Vad avgör då varför marknadens olika aktörer väljer att sälja (utbjuda) eller köpa (efterfråga) en specifik tillgång till ett visst pris? Detta är inte något som beror på slumpen, utan det finns faktorer som avgör marknadens samlade utbud och efterfrågan. Förståelse för hur prissättningen av en tillgång, förslagsvis en aktie, går till är omöjlig om inte dessa bakomliggande faktorer identifieras. Att ha kunskap och förståelse för just detta är som sagt själva kärnan i alla former av handel, och så även handel med finansiella tillgångar.

Den grundläggande tanken med att äga en tillgång kan närmast anses vara en rättighet till att förhoppningsvis få del av de i framtiden genererade vinsterna. Aktieägare exempelvis, är delägare i något publikt företag, och har genom detta också då rätt att få del av bolagets kommande vinster, något som bland annat uppnås genom utdelning. Detta kan även ske genom att det delägda

företagets verksamhet genererar högre och högre vinster, vilket får till följd att det blir attraktivare att vara delägare i det aktuella företaget. Detta avspeglar sig av naturliga skäl också på

prissättningen av bolagets ägarandelar (aktier) på marknaden. Av detta kan det då förstås att allting som kan tänkas påverka ett aktiebolags vinst framöver därmed också får konsekvenser på

prisutvecklingen för bolagets aktier. Det är fallet, eftersom när ett företag tjänar mer pengar och växer i storlek, ökar även värdet på dess ägarandelar och priset på aktierna stiger eftersom det ökande andelsvärdet ses som attraktivt.

Priset på en aktie, vilket nyligen redogjorts för, styrs uteslutande av utbud och efterfrågan. Värdet på aktiebolaget däremot utgörs främst av de framtida vinster bolaget kan komma att frambringa. Om vinster och utdelningar växer över tid, blir det således också mer lukrativt att vara delägare i bolaget, dels på grund av ökade vinster och utdelningar, men även till följd av att aktiepriset stiger i takt med vinster och utdelningar. Sett över längre tidshorisonter går aktiekursen och

vinsttillväxten hand i hand. Med andra ord är det den förväntade vinstutvecklingen framgent som styr prisutvecklingen för finansiella tillgångar i det långa loppet. I den bästa av världar, åtminstone enligt erkända finansiella teorier, återspeglas det rättvisa bolagsvärdet av aktiens korrekta pris (Berk & DeMarzo, 2014; Oxenstierna, 2015). Detta är dock långt ifrån sanningen eftersom världen inte är fullständigt perfekt.

Om det är förväntan om ökad vinsttillväxt som driver tillgångspriserna på lite längre sikt, vad styr då priset på kort sikt? Detta är en besvärlig fråga eftersom det som mycket annat i finansvärlden, beror på. Då omvärlden spelar en allt större roll för de saker och ting som tar plats i den, finns det en mängd olika faktorer som är av betydelse för hur dessa utvecklas, och detta gäller även för tillgångspriser. Dessa faktorer kan dock samlas under en gemensam nämnare, nämligen

förväntningar. Med detta menas förväntningar på hur de olika påverkansfaktorerna kan komma att utvecklas över tid, vilket i sin tur även påverkar tillgångskurserna. I grund och botten är det därför förväntningar och uppskattningar av vad som kommer inträffa i framtiden som avgör

prisutvecklingen. På lång sikt är det främst förväntningar om ökande vinster som har störst betydelse, men på lite kortare sikt är det förväntningar om vilka slags händelser och event som kommer inträffa och påverka bolagets utveckling och vinstgenerering under vägen mot den odefinierade framtiden, som har betydelse (Schwert, 1990).

Investerarkollektivets förväntningar om framtiden påverkar och styr deras känslomässiga beteende och agerande. Vissa har god tillförsikt om vad som komma skall, och låter girigheten styra då de känner sig säkra på det framtida utfallet. Andra känner kanske rädsla och osäkerhet, inför

framtiden och agerar utefter detta. Dessa två beteenden är exempel betydande drivkrafter för de rörelser som sker på de finansiella marknaderna världen över. Detta eftersom dessa psykologiska faktorer till stor del påverkas av investerares förväntningar om framtiden, och som beroende på utfall i sin tur påverkar ytterligare förväntningar. En tillgångsbörs kan nästan liknas vid någon form av batteri eller element innehållandes det samlade investerakollektivets psykologi och känslor. Därför är det i mångt och mycket också sådana faktorer som även driver och orsakar marknadsrörelser och prisfluktuationer för enskilda tillgångar, alltså volatilitet. I takt med

och finansiella affärer kan idag genomföras på bråkdelen av en sekund. Investeringsbeslut är kanske därför idag mer och mer en följd av intuition och känsla än av noggrann analys och

eftertanke. Är det då detta som får börsen att bete sig likt en jojo under vissa perioder? Investerares beteende och agerande som orsak till ökade kursrörelser och därmed också ökad volatilitet, har studerats utförligt de senaste decennierna. Det har gjorts i sådan omfattning att ett område kallat

behavioral finance kommit att utvecklats (Gavelin & Sjöberg, 2012). Den initiala forskningen på

detta område lades fram av Kahneman och Tversky när de i slutet av 1970-talet publicerade sitt verk Prospect Theory: An Analysis of Decision under Risk (1979). De studerade individers preferenser för risk och hur de agerade till följd av detta. Dessa forskare konstaterade att

investerare inte alltid är så rationella som den grundläggande finansteorin vill göra gällande, det vill säga att investerare endast lägger vikt vid risk och förväntad avkastning vid investeringsbeslut. Det irrationella agerande och beteende som Kahneman och Tversky (1979) identifierade har sedan dess inspirerat en stor del av de senaste årtiondenas finansiella forskning, och så även inom det område denna uppsats behandlar. Bland annat Falkenstein (2009) studerar detta och så även Blitz, Falkenstein och van Vliet (2014). De konstaterar att ett flertal olika delar inom behavioral finance- området kan utgöra tänkbara förklaringar till vad som påverkar tillgångars kursrörelser och

volatilitet.

Något som ytterligare kan anses få konsekvenser för volatilitetsutvecklingen är ökad nivå av osäkerhet kring utvecklingen för enskilda företag, eller för marknaden som helhet. En högre ambivalens och ovisshet bland investerarna får därmed ökad volatilitet som följd. Ju mer tvekan och oklarhet som råder kring olika makrofaktorer, så som exempelvis den framtida ränte- eller konjunkturutvecklingen, desto mer ökar även spelrummet för de olika utläggningar och förklaringar som kan göras för hur den kommande utvecklingen väntas bli. Dessa möjliga olikheter kan bland annat resultera i uppkomsten av flertalet olika värderingskillnader bland investerarkollektivet, gällande vissa tillgångar (Brown, Tinic & Harlow, 1988). Några av de faktorer med störst påverkan på marknads och aktiekurs utveckling, utöver de nyss nämnda, är bland annat den makroekonomiska situationen, globala händelser, nyheter, bolagsrapporter, presenterad statistik, konjunktur och så vidare. De tänkbara förklaringarna är således många, och att fullständigt redogöra för alla dessa fyller inget ytterligare syfte för denna studie.

För att knyta an till teorierna om effektiva och slumpmässiga marknader är volatilitet enligt detta perspektiv en orsak av att ny information når marknaden, vilket i sin tur påverkar synen på

framtida avkastningsutveckling (Hull, 2014, 2015). Campbell m. fl. (2001) redogör bland annat för att det utifrån en modell som förutsätter att rationella bubblor existerar på marknaden, endast är

förändringar avseende framtida avkastningars varians, alternativt förändrad varians avseende räntan som kan anses förklara ökad grad av volatilitet. Dessa teorier om effektiva marknader förutsätter att räntan är en oföränderlig konstant, vilket inte är att anse som riktigt sanningsenligt.

Nu när det redogjorts för vad som i grunden är avgörande för volatiliteten avseende tillgångspriser anser vi det lämpligt att föra diskussionen vidare genom leda in den ett av de ämnesområden som fångat författarnas intresse, och som till stor del utgör grunden till uppkomsten av denna studie. Nämligen hur förhållandet och relationen mellan volatilitet och avkastning kan tänkas se ut.