3. Livsmedelssektorns miljöpåverkan i Sverige
3.4 Parti och detaljhandel (SNI avdelning G)
3.4.1 Officiell statistik – tillgänglighet
Energi
Energimyndigheten, som är ansvarig myndighet för energistatistik, hänvisar till SCB, se vidare Bilaga 1.
SCB gör varje år lokala undersökningar där ett urval fastighetsägare tillfrå- gas om ytor, användningsområden, uppvärmningssätt och energianvändning. Frågorna ställs i en postenkät. Med hjälp av dessa uppgifter sammanställs publikationen Energistatistik för lokaler som ett statistiskt meddelande, EN 16 SM. Där särredovisas livsmedelshandeln. Statistiken omfattar både butiks- och lagerlokaler. Frågor ställs bl.a. om användning av driftel, men dessa uppgifter redovisas inte i den publicerade statistiken, då många fastig- hetsägare inte debiteras detta själva.
Under 2001 ingick 8 228 objekt i undersökningen. Därtill tillkommer vissa större fastighetsägare med totalt 1 700 fastigheter. De tillfrågades om hela sitt fastighetsbestånd. Av den publicerade redovisningen (21) kan man bl.a. utläsa att:
• Det i Sverige fanns totalt 3 331 lokaler för livsmedelshandel.
• Den totala ytan i Sverige för livsmedelshandel var 4, 4 miljoner m2eller 3 % av den totala lokalytan. Osäkerheten anges vara ± 0,3.
• Det vanligaste uppvärmningssättet för lokaler med livsmedelshandel var fjärrvärme i kombination med övriga uppvärmningssätt. Uppvärmning med el eller olja var ovanligt.
• Den genomsnittliga fjärrvärmeanvändningen i livsmedelslokaler var 120 kWh per m2. Osäkerheten anges vara ± 4.
• Den genomsnittliga energianvändningen för uppvärmning i livsmedels- lokaler var 149 kWh per m2exklusive fjärr-/närkyla samt el för klimatkyla. Osäkerheten anges vara ± 5.
Användningen av driftel för lokaler publiceras inte i den officiella statistiken, men SCB har på vårt uppdrag använt det insamlade materialet för att upp- skatta denna. Materialet innehåller uppgifter om 287 fastigheter med yta för livsmedelshandel. Användningen av driftel i dessa uppgår till 147 kWh per m2. Av de 287 observationerna hade 99 en yta för livsmedelslokaler som utgjorde minst 50 % av den totala ytan. För denna grupp blir elanvändningen
164 kWh per m2, alltså högre. Som jämförelse får SCB en användning av driftel på 86 kWh per m2för samtliga lokaler, inklusive livsmedelshandeln (22).
Utsläpp av koldioxid
Den som är intresserad av koldioxidutsläppen hänvisas på Naturvårdsverkets hemsida till rapporten Utsläpp till luft i Sverige (6) med länk till SCB:s hem- sida. I rapporten finns inga separata uppgifter om livsmedelshandeln. Denna statistik baseras dessutom på uppgifter om var utsläppen uppkommer (se avsnitt 3.3.1). Det innebär t.ex. att utsläpp från elanvändning i butik förs till energisektorn och inte till handeln.
Vatten
Enligt SCB, som har huvudansvaret för statistik över vatten, finns inga upp- gifter om handelns eller storkökens vattenanvändning och det är oklart om eller när det kommer att finnas. Då man senast gjorde en undersökning av den totala vattenanvändningen i Sverige ingick handel under posten ”övrigt” tillsammans med hela servicesektorn m.m. (7).
Kemikalier
På Kemikalieinspektionens hemsida finns en rad databaser, bl.a. företagsre- gistret, där man kan söka efter uppgifter om företag som gjort produktanmä- lan till Kemikalieinspektionens produktregister. Man kan inte få reda på vilka produkter som anmälts, då får man vända sig till respektive företag. Företagen i företagsregistret har inte någon branschkod enligt SNI. Vi har inte kunnat se att de databaser som nu finns på Kemikalieinspektionens hemsida ger möjlighet att söka uppgifter om kemikalieanvändningen inom livsmedelshandeln. För att få sådana uppgifter får man därför vända sig till handeln.
Avfall
Naturvårdsverket, som har huvudansvar för avfallsstatistiken, redovisar ingen statistik över avfall från handeln eller storköken under avfallsstatistik på sin hemsida.
3.4.2 Annan statistik
Både ICA och COOP gör egna undersökningar om driftel i butik men dessa publiceras inte (23, 24). En skattning från ICA är att användningen av driftel i dag i medeltal uppgick till 450 kWh per m2 (24). I en publikation från COOP Sverige om Kooperativa förbundets verksamhet 2001, anges att el- användningen för butiker under år 2000 varierar mellan 300 och 761 kWh per m2. Det högre värdet gäller för COOP Konsum butiker och det lägre för COOP Forum butiker. I skattningen ingår all elanvändning, även den för uppvärmning (30). I samma publikation anges att förbrukningen för 2001 är högre. Trenden mot högre användning av driftel bekräftas av en konsult med mångårig erfarenhet av energieffektiviseringsarbete i butik (25). Den beror på ett ökat utbud av kylda och frysta varor med behov av stor exponerings- yta, t.ex. färdigmat. I sammanhanget butik och energi kan man nämna att Hemköp håller på att bygga upp ett system för att miljöredovisa sina butiker. För närvarande täcker det 19 av 86 butiker. Nyckeltal i redovisningen är elanvändning per försåld krona (26).
SIS miljömärkning AB har under år 2002 arbetat med att ta fram kriterier för att miljömärka livsmedelsbutiker. Där har man pekat ut energianvänd- ningen som en viktig faktor. Som ett led i arbetet sammanställdes uppgifter om energianvändningen i butik utifrån nordiska uppgifter (27). Genom kon- takter med SIS miljömärkning AB har vi fått reda att den totala energi- användningen i en butik kan variera från 400 kWh per m2till över 1 000 kWh per m2i vissa mindre butiker. Skattningarna bygger på siffror från Norge och Danmark. Energiuppskattningar från svenska företag har SIS inte fått tag på. Problemet för en butik är i allmänhet inte att värma upp butiken utan sna- rare att bli av med överskottsvärmen. De flesta butiker utnyttjar värmen från kyl- och frysanläggningarna till att värma upp butiken.
Av en uppskattning från 1990–1991 framkom att driftelen per m2i livsme- delsbutiker kan vara ca 240 kWh då kyla, belysning och apparater ingår. Den i särklass största posten är livsmedelskyla, i studien skattad till 115 kWh per m2 (56). Undersökningen, där totalt 906 lokaler ingick, har inte upprepats. Djupfrysningsbyrån sammanställer uppgifter om försäljningen av djupfrysta livsmedel per person och år i Sverige. Enligt denna statistik har konsumtionen stigit från 29 kg 1990 till 50 kg 2000 (28). Mot bakgrund av denna utveckling kan man förvänta sig att behovet av livsmedelskyla har ökat det senaste decenniet.
Svenskt Vatten AB samlar in uppgifter från vattenverken i kommunerna. Under 2003 planerar företaget att lägga ut driftsstatistik på sin hemsida (19). Debiterad mängd dricksvatten till industriell verksamhet, företag och handel kommer att ingå i redovisningen (20). För år 2000 finns ingen statistik.
Det är fortfarande vanligt att man använder köldmedier med egenskaper som kan skada ozonskiktet, t.ex. HCFC, CFC och liknande substanser (27). Naturvårdsverket ansvarar för att följa upp avvecklingen av ämnen som bry- ter ned ozonskiktet, vilket regleras i förordningen (SFS 2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Naturvårdsverket utfärdar föreskrifter och kan lämna dispenser från bestämmelserna. I köldmediekungörelsen, som är under omarbetning, finns bestämmelser om rapporteringsskyldighet för dem som har stationära anläggningar där den sammanlagda köldmediemängden överstiger 10 kg. Tillsynsmyndighet är vanligen kommunerna, som i sin tur rapporterar till Naturvårdsverket. Statistiken i sin nuvarande utformning är emellertid inte uppdelad på branscher, vilket gör att man inte kan särskilja livsmedelsindustri eller handel (29).
SIS miljömärkning AB har under år 2002 arbetat med att ta fram kriterier för att miljömärka livsmedelsbutiker. Där har man pekat ut avfallet som en viktig faktor. Som ett led i arbetet sammanställdes uppgifter om avfall från butik utifrån nordiska uppgifter (27). Av redovisningen framgår att organiskt avfall utgör 22 % av det totala avfallet i några utvalda danska butiker, medan 38 % består av papper och papp. Statistik över avfallshanteringen tas också fram av dagligvaruhandeln själv. COOP redovisar t.ex. avfallsfraktioner som går till återvinning, sopor och organiskt avfall i sina miljörapporter (30). Hemköp upprättar miljöredovisningar per butik. I dessa anges återvinnings- graden av vissa material (31).
3.4.3 Beräkningar för år 2000
Energi och koldioxid
Energianvändning för uppvärmning av lokaler inom livsmedelshandeln och koldioxidutsläpp relaterat till dessa framgår av Tabell 10. Uppgifterna om energianvändning för uppvärmning har tagits fram av SCB. De baseras på en undersökning av lokaler för år 2001 som vi sedan normalårskorrigerat. I tabel- len redovisas också andelen el, baserat på antaganden om handelns elför- brukning. Uppgifterna kommer från delar av dagligvaruhandeln. Förbruk-
ningen har satts till 500 kWh per m2och total lokalyta till 4,4 miljoner m2 enligt SCB. Utsläpp av koldioxid har vi själva beräknat utifrån energianvänd- ning och emissionsfaktorer för bränslen, elproduktion och fjärrvärme, se Bilaga 2. Vi vill särskilt påpeka att uppgifterna om driftel är mycket osäkra. De bygger inte på officiell statistik, förutom uppgifterna om lokalytan, och måste därför tolkas med stor försiktighet.
Tabell 10. Total energianvändning, andel el och utsläpp av CO2från livsmedels-
handeln. Källa: Bygger på befintlig SCB-statistik och beräkningar.
TWh Andel el CO2, 1000 ton
Uppvärmning 0,59-0,72 Ca 13 % Ca 60
Driftel 2,1-2,4 100 % 71-81
Totalt 2,6-3,1 130-140
Av uppgifterna i Tabell 10 är det bara de om uppvärmning som kan följas upp med officiell statistik. För den dominerande energianvändningen, drif- tel, finns ingen officiell eller annan publicerad statistik som går att följa upp och är tillgänglig för granskning.
För vattenanvändning, avfall och kemikalier finns i dag ingen officiell sta- tistik att tillgå.