När det gäller konstruktionen av psykisk ohälsa finns det sålunda svårigheter att ge detta fenomen en helt och hållet entydig förklaring. Man kan inte utesluta att män drabbas av psykisk ohälsa i Sverige på grund av arbetslöshet eller, för den delen, att kvinnor gör så. Men man kan inte heller utesluta att invandrade personer lever i kultu- rellt förankrade institutioner som bidrar till att producera psykisk ohälsa, särskilt för kvinnor. Den patriarkalt organiserade familjen är en sådan institution inom vilken kvinnor är kontrollerade och underställda männen. Riyadh Al-Baldawi, psykoterapeut och vd för Orienthälsan, påpekar att patriarkatet bygger på ägarskap, patri- arken äger sin familj, dess medlemmar och dess resurser. Han styr enväldigt, han är den som vet allt och kan allt.
Al-Baldawi understryker dock att det är otillräckligt, som man ofta gör i samhällsdebatten, att reducera alla familjeproblem till en fråga om ”heder”. Familjer som invandrat från patriarkala samhällen lever ofta inom ramen för en social dynamik som är mer kompli- cerad än att bara handla om hedersrelaterade problem. Här finns också en oro och rädsla för att barnen ska fara illa, som kanaliseras genom kulturella praktiker man internaliserat i hemlandet.
En av de kvinnliga informanterna som intervjuats förde fram polygami (månggifte) som exempel på en kulturell praktik som kan vara problematisk. Hon berättade om en bekant som påstod att hon intagits av en jin som skulle drivas ut med hjälp av religiösa ritualer. Min informant var dock tveksam till att detta handlade om jinner och menade, efter att hon diskuterat saken med sin bekant, att problemen egentligen handlade om svartsjuka i förhållande till mannen. Det visade sig nämligen att informantens bekant hade tvingats till positionen som andrahustru efter att maken gift sig med en yngre kvinna. I denna roll kände hon sig åsidosatt av sin man. Polygami är ett erkänt och välkänt problem i litteratur som disku- terar vad socialarbetare har att hantera i exempelvis Mellanöstern. Al-Krenawi och Graham (2003) påpekar att detta fenomen ofta ligger till grund för ”family stress” och ”mental illness”, särskilt hos de kvinnor som degraderas när mannen gifter sig med en yngre kvinna. Svartsjuka och konkurrens om hushållets resurser är andra
problem som rapporterats i forskningen om polygami. Den här äktenskapsformen kan sålunda skapa en social dynamik som ligger till grund för en psykisk ohälsa som inte kan förstås och åtgärdas utifrån ett västerländskt sätt att betrakta familjen. Generellt har forskning om polygami visat att:
Women in polygamous marriages, when compared to the general population, have been found to be more likely to become psy- chiatric outpatients and inpatients. Polygami has been associated with somatization disorders, and low self esteem among psychia- tric patients (Al-Krenawi & Graham 2003:80).
Man bör dock vara försiktig med att per automatik dra slutsatsen att polygami alltid är negativt för kvinnor som är andra-, tredje- eller fjärdehustru. Attityderna hos kvinnor och män som praktiserar detta kan variera; för vissa är det exempelvis förknippat med större möjligheter till kärlek och valmöjligheter (ibid). Under mitt och Sara Johnsdotters fältarbete i Rosengård lärde Sara känna en kvinna som var andrahustru. Hon var nöjd med detta arrangemang. Hennes man levde upp till det försörjningsansvar muslimska män enligt islam har till sina fruar. Tack vare detta kunde kvinnan i fråga utbilda sig på universitet och samtidigt vara försörjd och därigenom kunde hon undvika att ta studielån. Dessutom, som hon själv uttryckte det, behövde hon bara umgås med maken varannan vecka och hade därmed en förhållandevis omfattande tid till förfogande för studier eller andra aktiviteter. När det gäller den här äktenskapsformen, och den psykiska hälsa och/eller ohälsa den genererar, finns emellertid mycket kvar att göra för forskare i Sverige. Självfallet är det så att det finns muslimer i landet som praktiserar detta, men det är oklart i vilken omfattning det sker. Det är också svårt att komma åt eftersom det är en äktenskapsform som praktiseras inom ramen för islamisk lagstiftning (sharia). Äktenskapen är sålunda inte officiellt registre- rade hos svenska myndigheter.
En annan av de kvinnliga informanterna påpekade att det i Rosen- gård finns ett stort antal kvinnor som lever under svåra sociala förhål- landen. Det kan handla om, som sagts ovan, att de lever i patriarkala sammanhang där de är starkt kontrollerade av manliga släktingar.
Flera av kvinnorna är också, menade den här informanten, isolerade i sina hem och vet egentligen inte speciellt mycket om Malmö eller övriga Sverige. I den här gruppen kvinnor finns också, påstod infor- manten, ett ganska stort missbruksproblem och tankar på självmord. Även bland muslimska kvinnor fanns de som missbrukar alkohol. Men också andra droger nyttjades av dessa kvinnor. Det här resone- manget får också stöd av det psykosociala team som är verksamt på en av områdets vårdcentraler. Här fanns en enighet hos de tre som intervjuades att det finns ett i många stycken dolt problemområde som rör både muslimska kvinnor och män. Alkohol och tablettmiss- bruk är en del av problemet, men också fysisk misshandel.
Det finns mycket misshandel i området, vi har säkert några styck- en varje vecka. Många kvinnor i området lever nog med en hel del våld. Något vi har sett mer av är unga killar som börjar bråka med mamma. Det är osäkert hur länge det har funnits, men vi ser det mer. Ofta har kvinnornas män flyttat ut, de som tidigare slog kvinnorna. Sönerna har övertagit metoden, så att säga. Det kan handla om unga killar i 14–15-årsåldern.
Informanterna har sålunda pekat ut problemområden som skulle behöva en mer rigorös forskning för att man med större precision ska kunna fastställa hur utbredda problemen är. Under alla omstän- digheter är det av central betydelse att förhålla sig på ett intellektu- ellt medvetet sätt till frågan om vem eller vilka det är som tagit på sig att representera olika sociala problem för det svenska majoritets- samhället.