Styrningsreformerna under 1990-talet innebar inte bara att kommunerna fick huvudmannaansvaret för gymnasieskolan, som framgick av kapitel 1 blev det också tillåtet för privata huvudmän att bedriva gymnasieutbildning inom det offentligt reglerade och finansierade utbildningssystemet. Det blev alltså möjligt att driva gymnasieskolor på entreprenad. Den friskoleenhet som av Skolinspektionen bedöms leva upp till statens krav får Skolinspektionens tillstånd att bedriva gymnasieutbildningar. Huvudmannen har därefter rätt till ersättning från kommunerna för varje elev som väljer den aktuella friskole-enheten. Samma sak gäller inom grundskolan. Finansieringen av gymnasie-utbildningarna i friskolor utgår ifrån att Skolverket varje år fastställer en så kallad riksprislista där en prislapp per elev och år anges för de nationella gymnasieprogrammen.
18 Vad detta konkret kommer att betyda i form av krav på kommunerna är inte klarlagt ännu eftersom lagen ännu inte tillämpats. Sannolikt kommer flera kommuner bygga vidare på nuvarande arbete med kvalitetsredo-visningarna. Lagstiftaren återkommer rimligtvis för att precisera sina förväntningar om det uppfattas som att kommunerna åsidosätter kvalitetsarbetet.
Till skillnad från kommunerna tillåts de privata friskoleägarna att ta ut vinster av sin verksamhet (Skolverket 2005). Vinster kan skapas genom att de privata huvudmännen har större intäkter från skolpengen än vad de har kost-naderna för bland annat löner, lokaler, administration, och material. Det är rimligt att tro att vinstmöjligheterna är huvudorsaken till att det under senare år vuxit fram en privat utbildningsbransch där privata företag, med offentlig reglering och finansiering, driver gymnasieskolor (men också grund- och förskolor). Idag finns det fristående gymnasieskolor i omkring 110 kommu-ner. Det bör understrykas att alla fristående gymnasieskolor inte ägs av vinst-drivande företag, en mindre andel av friskolorna ägs av andra juridiska per-soner (t.ex. stiftelser). I avhandlingen är det de vinstdrivande friskolorna som står i centrum eftersom dessa skolor utgör de kommunala skolornas tydligaste motsats i fråga om marknadsorganisering. Jag återkommer till skillnaden mellan kommunala skolor och vinstdrivande friskolor i detta avseende längre fram i kapitlet.
Sedan ett antal år tillbaka dominerar ett antal större aktörer bland de pri-vata utbildningskoncernerna (Wahlin 2009). Skolbranschen är emellertid mycket föränderlig och uppköp och nya ägarkonstellationer gör det svårt att ge annat än ögonblicksskildringar av rådande strukturer. I tabell 3.1 redovisas data över antalet elever för de tio största privata utbildningsanordnarna inom gymnasieskolan som läget såg ut vid en sammanställning av Skolinspektion-en läsåret 2007/08.
Tabell 3.1 De tio största privata utbildningsanordnarna inom gymnasieskolan.
Utbildningsanordnare Antal skolor Antal elever Procent av fristående gymn. elever Procent av tot. antal gymn. elever
John Bauer Organization AB 27 9424 14,0 2,4
Anew Learning AB 19 5708 8,4 1,5
Academedia AB 24 3795 5,6 1,0
Jensen Education AB 5 2549 3,8 0,7
Baggium Utbildning AB 25 2475 3,7 0,6
Kunskapsskolan i Sverige AB 9 2407 3,6 0,6
Power Planning Systems AB 5 2318 3,4 0,6
Folkuniversitetet 14 1680 2,4 0,4
Theducation AB 7 1315 1,9 0,3
Walthers Gymnasium AB 7 1236 1,8 0,3
142 32907 48,6 8,4
Kommentar: Tabellen är hämtad från Jutell & Vivansia (odaterad promemoria).
Tabell 3.1 visar de dominerande privata utbildningsanordnarna. Som framgår av tabellen gick omkring 49 procent av den totala andelen elever i fristående gymnasieskolor i någon av de tio största utbildningsanordnarnas skolor under
KAPITEL 3
64
läsåret 2007/08. Detta motsvarar cirka åtta procent av det totala antalet gym-nasieelever i landet. Om detta ska anses vara en stor eller liten andel kan man ha olika syn på. Med tanke på att de tio största utbildningsanordnarna knappt har tio procent av den totala marknaden kan siffran förefalla liten. Dessa företag kan sannolikt växa och bli ännu större. Givet hur många elever det rör sig om (dvs. drygt 30 000) och hur snabbt de privata företagen ökat i antal och omfattning fram tills idag, så framstår de vinstdrivande friskolorna ändå som verkligt betydelsefulla aktörer (se vidare figur 3.1).
Genom friskolekoncernernas tillväxt har det vuxit fram ett nytt sätt att or-ganisera gymnasieskolan. De största privata utbildningsanordnarna engagerar nära nog lika många gymnasielärare och gymnasieelever som landets medel-stora kommuner. De privata utbildningsanordnarna har i många avseenden en likartad funktion som kommunerna. På samma sätt som kommunerna inom ramen för det nationella regelverket har möjlighet att definiera mål för den egna verksamheten så har de privata huvudmännen möjlighet att styra inrikt-ningen på verksamheten i de skolor som man äger. På samma sätt som kom-munerna har också de privata huvudmännen ansvar för kvalitetsuppföljning inom sina skolenheter.
Det finns också viktiga skillnader mellan kommunerna och de privata friskolekoncernerna i rollen som huvudmän. Medan kommunerna lyder under förvaltningslagen och kommunallagen är det i första hand aktiebolagslagen
som reglerar friskolekoncernernas verksamhet.19 Till skillnad från de
kom-munala skolorna där en demokratiskt vald kommunfullmäktige utgör huvud-mannens högsta beslutande organ, leds friskolekoncernerna av bolagsstyrel-ser som utses av företagens aktieägare. Dessa ägare har inte sällan sin hem-vist utanför landets gränser (se Wahlin 2009). Det bör understrykas att på samma sätt som organiseringen i olika kommuner ser olika ut så varierar organiseringen av de privata friskolekoncernerna, inte minst vad gäller stor-lek och profil.
Friskoleföretagen marknadsför sig i regel under ett visst varumärke. Inne-hållet i dessa varumärken består ofta av en pedagogisk modell, ibland kallad ”profil” eller ”koncept”. Dessa pedagogiska modeller kan både inbegripa pedagogikens form och pedagogikens innehåll. Modellerna tas vanligtvis fram centralt inom friskoleföretagen. På koncernnivå har företagen i vissa fall särskilda enheter som utvecklar och efter hand modifierar de pedagogiska modellerna. Konkret kan detta innebära att samtliga skolor inom en viss
19 Som nämnts lyder både kommunala skolor och friskolor under skollagen. Att de vinstdrivande friskolorna i egenskap av privata företag lyder under aktiebolagslagen (istället för förvaltningslagen och kommunallagen) innebär att friskoleanställda lärare inte åtnjuter så kallad meddelarfrihet, det vill säga rätten att utan repriman-der kunna berätta för media om missförhållanden i den egna skolan.
koncern använder samma undervisningsmaterial, är möblerade på samma sätt eller att schemastrukturen ser likartad ut.
Ett exempel på hur en pedagogisk modell kan formuleras finner vi hos friskolekoncernen John Bauer som äger omkring 30 gymnasieskolor och anordnar 15 olika utbildningsprogram – bland annat estetiska programmet, fordonsprogrammet och hotell- och restaurangprogrammet. Enligt koncer-nens hemsida arbetar deras gymnasieskolor med entreprenöriellt lärande. Detta ska bland annat ha konsekvenser för hur klassrumsarbetet organiseras på John Bauers gymnasieskolor:
John Bauergymnasiets skolor utgår från samma pedagogiska tanke, något som också visar sig på skolornas lokaler. Våra klassrum ska kännas öppna och trygga med dörrar och fönster mot andra klassrum där möblerna står i grupper för att underlätta vid arbeten. Lä-raren har heller ingen självklar plats längst fram i lokalen utan har en rörlig plats runt i hela klassrummet. Vår ambition är att arbeta i grupper som inte är större än 28 elever, ef-tersom det såklart är bättre för dig ju färre ni är i klassen som delar på lärarens tid. Detta skapar en lugn miljö där du får personlig undervisning och hjälp i ditt arbete. Du har också ett mer eller mindre fast hemklassrum där största delen av din undervisning sker. Hos oss är det alltså läraren som kommer till ditt klassrum och inte tvärtom (John Bauer, 2010).
Inom koncernerna kommuniceras de pedagogiska modellerna ut till rektorer och lärare på olika sätt, ibland genom till synes formaliserade processer. NTI-gymnasiet, som innefattar tiotalet gymnasieskolor och ägs av Academedia, uppger exempelvis att de har en särskild organisation för kommunikation mellan lärare som kallas för ”Kunskapsbygget” (NTIgymnasiet 2010). Kun-skapsbygget innebär, enligt företagets egna uppgifter på hemsidan, att företa-gets lärare är indelade i ett antal ämnesgrupper som har en huvudlärare. Ge-nom telefonkonferenser och fysiska möten uppges huvudläraren leda de öv-riga lärarna inom ämnet.
Genom framväxten av utbildningsföretag som äger skolor i flera kommu-ner etableras nya institutionella ramar som är subnationella men som samti-digt går på tvärs över kommungränserna. Dessa ramar måste lärare i vinstdri-vande friskolor förhålla sig till. Det kan som tidigare diskuterats exempelvis röra sig om en viss slags pedagogisk modell. De enskilda friskoleenheterna står dock inte enbart under inflytande av institutionella ramar som relaterar till de olika utbildningsföretagen. Det är rimligt att tro att även organisering-en i dorganisering-en kommun som de organisering-enskilda friskoleorganisering-enheterna befinner sig villkorar de enskilda friskoleenheterna handlingsutrymme. Det är i första hand samspelet mellan den lokala friskoleenheten och den kommunala omgivningen i termer av marknadsorganisering som står i fokus i den här avhandlingen.
KAPITEL 3
66
Den kommunala kontexten påverkar den enskilda friskolan på olika sätt. En konkret påverkan är naturligtvis storleken på den skolpeng som kommu-nerna anslår genom budgeten. En mer informell påverkan utgörs av den or-ganisatoriska kontext som kommunen utgör i fråga om marknadsorganisering – exempelvis när det gäller graden av konkurrens. Detta betyder att gymna-sielärarna i fristående skolor dels står under påverkan av de regel- och norm-system som utbildningsföretagets organisation skapar, dels under påverkan av de regel- och normsystem som den statliga, kommunala och lokala organi-seringen skapar.