Det råder inget tvivel om att det marknadsorienterade och brukarorienterade förhållningssätten ger större möjligheter för elever (och föräldrar) att utöva direkt inflytande på lärares offentliga tjänstemannaskap. Men den utbild-ningspolitiska debatten har inte enbart handlat om möjligheten till medbor-gerligt inflytande i skolan. En annan tydligt framträdande argumentations-linje framhåller att skolan bör organiseras utifrån att skapa ett jämlikt
sam-0 10 20 30 40 50 60 70 1993 1997 2000 2003 2006 2009 Arbetssätt Läxor och prov Lära sig i olika ämnen Regler
KAPITEL 8
190
hälle genom att ”kompensera för socialt nedärvda nackdelar” mellan elever (Lindensjö & Lundgren 2000, s. 87–88). En demokratisk skola är ur detta perspektiv inte bara en skola där medborgarna har möjligheter att utöva infly-tande i verksamheten utan också en skola där eleverna genom skolan ges lika möjligheter att realisera sina livsprojekt (jfr Blomqvist & Rothstein 2000). Ett starkt statligt inflytande över skolan har traditionellt betraktats som garan-ten för att åstadkomma en skola som skapar jämlikhet. Detta har varit ett viktigt motiv bakom att reglera lärares offentliga tjänstemannaskap från nat-ionell nivå i enlighet med den byråkratiska modellen.
Synen på möjligheterna att åstadkomma en jämlik skola genom formrat-ionalitet har förskjutits. Genom 1990-talets utbildningspolitiska systemskifte gav staten delvis upp ambitionen att styra skolan genom ett detaljerat regel-verk. Det ökade inflytandet för kommuner, privata utbildningsanordnare och rektorer att organisera skolan och därmed styra lärares myndighetsutövning undergräver möjligheterna för formrationalitet i skolsystemet. Men tanken att skolan ska ge alla elever samma chanser att realisera sina livsprojekt har inte övergivits helt. Genom 1990-talets utbildningspolitiska systemskifte ersattes dock kravet på jämlikhet med kravet på likvärdighet inom skolan (Lindensjö & Lundgren 2000). Elever ska inte nödvändigtvis behandlas lika utan på ett likvärdigt sätt. Även om eleverna exempelvis möter olika pedagogik och undervisningsinnehåll, eller går i en fristående i stället för i en kommunal skola, så ska eleverna ha lika möjligheter när de lämnar skolan. Quennerstedt (2006) pekar på att en del skolpolitiska aktörer tänker sig att just möjligheten för lärare att behandla lika fall olika är en förutsättning för att elever ska erhålla samma möjligheter.
Att lärare förväntas använda sig av fyra olika förhållningssätt i rollen som offentliga tjänstemän ger lärare stora möjligheter att situationsanpassa sitt arbete. Men det gör det samtidigt troligt att lika fall bedöms mer olika än i ett system som bygger på enbart en eller två styrningsmodeller. En ökad beto-ning på det marknadsorienterade och brukarorienterade förhållbeto-ningssättet, istället för enbart det byråkratiska och professionella förhållningssättet, minskar således utsikterna för att lika fall ska bedömas lika av lärare. Men också förhållningssättens inneboende logiker påverkar möjligheten till form-rationalitet. Genom att sätta styrdokumenten respektive den kollegiala be-dömningen i första rummet kan det byråkratiska och professionella förhåll-ningssättet främja likvärdigheten. Både den byråkratiska och den profession-ella modellen utgår från att läraren i sin myndighetsutövning tar hänsyn till gemensamma riktlinjer som formulerats utanför den lokala kontext inom vilken myndighetsutövning sker. Marknadsmodellen och brukarmodellen fungerar annorlunda. Dessa modeller utgår istället från att läraren fattar sina
beslut på basis av den efterfrågan som eleverna har och de krav som eleverna reser i dialogen med lärarna i klassrummet.
Decentraliseringen av beslutsfattandet i skolan, och elevernas ökade makt i klassrummet till följd av detta, har betydelse för den representativa demo-kratins inflytande över lärares offentliga tjänstemannaskap. Utanför den egna kommunen är möjligheterna att genom röstsedeln påverka skolans verksam-het mer begränsade idag jämfört med före det utbildningspolitiska system-skiftet. Undantaget är om du själv är direkt kund eller brukare av skolans tjänster, eller själv arbetar i skolan. Samtidigt som det utbildningspolitiska systemskiftet stärkt de medborgares ställning som står i direkt kontakt med skolan har reformerna, genom att minska det statliga inflytandet, samtidigt minskat enskilda medborgares inflytande över skolsystemet i sin helhet.
Bilden är dock inte entydig. Det utbildningspolitiska systemskiftet kan i vissa avseenden stärka formrationaliteten, åtminstone inom delar av utbild-ningssystemet. I studien finns en viss tendens att lärare i marknadsorganisat-ioner i högre grad är benägna att anta ett byråkratiskt förhållningssätt jämfört med lärare i traditionella organisationer. Paradoxalt nog förefaller alltså marknadsorganisering kunna leda till att lärare blir mer lyhörda för de nat-ionella politikernas krav.
Även framväxten av friskolekoncerner kan, paradoxalt nog, bidra till att öka likvärdigheten i utbildningssystemet, genom en tendens till både en slags byråkratisering och professionalisering. Som jag visade i kapitel 3 utmärks de vinstdrivande friskolorna ofta av att de har en centralt utvecklad pedagogisk modell för alla skolor inom företaget. Detta kan gälla såväl arbetsmetoder, innehåll som klassrummets fysiska utformning. Likformigheten mellan en-skilda skolenheter inom utbildningskoncernerna kan vara påtaglig – både när det gäller form och innehåll. Inom flera friskolekoncerner kommunicerar också lärare regelbundet genom gemensamma konferenser, telefonmöten och webbportaler. Denna typ av kollegialt samtal kan rimligtvis öka samstäm-migheten beträffande metoder och bedömning inom koncernerna. Framväx-ten av utbildningskoncerner kan således gynna en professionell dialog lärare emellan. Om man leker med tanken att samtliga gymnasieskolor – både de idag kommunala och privata – i framtiden ägs av ett begränsat antal utbild-ningskoncerner, då hade sannolikhet formrationaliteten i systemet varit be-tydligt större än idag.
* * *
Genom 1990-talets utbildningspolitiska systemskifte har alltså medborgarnas möjligheter att påverka de beslut som gymnasielärarna fattar i egenskap av offentliga tjänstemän stärkts samtidigt som formrationaliteten i systemet
KAPITEL 8
192
underminerats. Frågan är hur detta påverkat förtroendet för gymnasieskolan och därmed gymnasielärares möjligheter att fungera som en ”demokratins väktare”. När det gäller utvecklandet av medborgerligt förtroende framhåller statsvetenskaplig forskning betydelsen av en balansgång mellan likabehand-ling, det vill säga att medborgarna upplever att lika fall bedöms lika, och möjlighet till situationsanpassning (Rothstein 2002). Uppfattar medborgarna att de bedöms på väldigt olika sätt – exempelvis när det gäller betygssättning – riskerar tilliten att undergrävas. Men om regelverket är för strikt och ger små möjligheter att anpassa hanteringen till enskilda medborgares särskilda krav och behov kan det också undergräva förtroendet för staten.