Läsaren får nu gärna hålla i bakhuvudet den romanceläsare som just skisserats – sexuellt frustrerad och samtidigt översexuell, asocial, apatisk och samtidigt våldsamt och okontrollerat njutningslysten. Jag vill näm- ligen visa hur hon är densamma som framträder i de associationer som historiskt har fästs vid onanin (och vid kvinnligt läsande) i Europa och Nordamerika. Thomas W. Laqueur (2003) delar in onanins kulturhisto- ria i tre faser: en första som löper från tidigt 1700-tal till omkring sekel- skiftet 1900, en andra fas under tidigt 1900-tal och en tredje från om- kring mitten av 1900-talet (i vilken vi fortfarande befinner oss).5 Laqueur sätter till och med ett ungefärligt årtal för när strålkastarna plötsligt riktades mot denna tidigare ganska ouppmärksammade synd: år 1712
5 Laqueur tittar visserligen på hur onanin förstås existerade och i viss mån talades om även före 1700-talet, men koncentrerar alltså sin diskussion till de senaste 300 åren, då talet om onanin plötsligt exploderade över Europa och Nordamerika.
kom nämligen det anti-onanimanifest som startade en månghundraårig diskussion om ämnet, Onania (ibid:13).6
De idéer som presenterades i Onania spred sig som en löpeld över Europa och Nordamerika under 1700- och 1800-talet. Särskilt viktig i etablerandet av onanin inom det medicinska området var upplysnings- läkaren Samuel Tissot, vars L’Onanisme publicerades första gången 1760 och gjorde den påstådda sjukdomen till ett både vetenskapligt etablerat faktum och allmän vetskap. Tissot skickade sitt verk till den bästsäljande upplysningsfilosofen och moralpedagogen Jean-Jacques Rousseau, som svarade genom att flitigt hänvisa till Tissots medicinska expertis i sina egna texter om onanins nedbrytande karaktär (Laqueur 2003:35–45). På detta sätt spred sig bilden av onani som en av de mest skräckinjagande synder som kunde begås – en synd som ledde till både kroppens och själens förfall. I somliga fall fungerade den som en form av gateway-drog till tyngre synder såsom exempelvis sodomi, otrohet eller prostitution. I andra fall ansågs onanin vara att betrakta som den tyngsta synden i egen rätt. Bortom oräkneliga förslappningar eller hysteriska aktiveringar av kropp och sinne – från asocialitet, världsfrånvändhet och asexualitet, till promiskuitet, dekadent omoral och omättlig njutningslystnad – ledde denna avskyvärda syssla i många fall också till blindhet, dövhet, eller till och med ond bråd död, för den av sinnenas övermättnad uttömde individen (Laqueur 2003).
De motsägelsefulla egenskaper som tillskrevs onanisten i denna första fas av onanins västerländska kulturhistoria är alltså samma egenskaper som tillskrivs den arketypiska romanceläsaren, vare sig hon tar formen av Emma Bovary eller Annie Wilkes. Oförmögen att hålla isär fiktion och verklighet rör sig läsaren mellan soffan och kylskåpet iklädd en ur- tvättad sweatshirt med kattmotiv. Hon är asocial, världsfrånvänd och asexuell. Hennes småätande trots ständiga dieter signalerar emellertid lika mycket njutningslystnad som asexualitet. Romanceläsaren kan inte hålla sig borta från skafferiet, lika lite som hon kan hålla sig borta från 6 Den fullständiga titeln var i själva verket Onania; or, The Heinous Sin of Self Pollution, and all its Frightful Consequences, in both SEXES Considered, with Spiritual and Physical Advice to those who have already injured themselves by this abominable practice. And seasonable Admonition to the Youth of the nation of Both Sexes (Laqueur 2003:13f).
sina romantiska berättelser. En social tillbakadragenhet signalerar alltså lika mycket en dekadent omoral som en omättlig njutningslystnad. Hon kan inte bekymra sig med sociala strävanden – med yrkesliv, dejting eller stimulerande nätverk – eftersom den promiskuöst njutningslystna romanceläsaren är alltför uppslukad av romantiska fantasier om bystiga oskulder och muskulösa herremän.
Laqueur (2003) påtalar också just hur det privata läsandet, i synner- het av fiktion och romaner men också av pornografi, har satts i sam- band med onanin sedan dess ”genombrott” under tidigt 1700-tal. Rita Felski (2003) beskriver i sin tur hur medelklasskvinnor har utgjort en viktig del av den läsande publiken från 1700-talet och framåt och hur läsande för njutning i allt högre grad kom att ses som ett kvinnligt nöje. När olika skribenter ville lyfta fiktionens korrumperande och farliga egenskaper, började de allt oftare porträttera den lättrogna läsaren som kvinna. Emma Bovary må vara det mest berömda exemplet på en enfal- dig kvinnlig läsare, men litteraturhistorien svämmar över av hjältinnor som förväxlar fiktion med verklighet (ibid:29). Onani och privat läsning uppstår alltså inte endast som problem i det västerländska kulturella medvetandet vid samma tidpunkt i historien, utan det gemensamma problem de utgjorde förkroppsligades i bilden av den läsande kvinnan. Även Laqueur (2003) uppmärksammar att den onanerande kvinnliga läsaren fick ge ansikte till fiktionens korrumperande faror:
She was the misguided reader par excellence, the enthralled reader, the prototypical victim of imaginative excess, the representative of ”the literary marketplace rather than the literary public”, the perfect onanist. (ibid:340)
Mäns fantasier om kvinnors läsande, självabsorbering, sexuella begär och onani, har en lika lång historia som patologiseringen av onani, men- ar Laqueur (2003), och i den erotiska och pornografiska bildkonsten porträtteras hon som underkastad romanens, konsumtionens, fantasins och njutningens lockelser på en och samma gång. På 1600-talet börjar det dyka upp en mängd porträtt av kvinnor som drömskt läser roman- tiska brev; något som Laqueur påpekar är nytt i sig då främst män figu- rerade som läsare av (om än mer professionell) korrespondens i tidigare bildkonst. På 1700-talet har den läsande kvinnan emellertid etablerat sig
som motiv och Laqueur exemplifierar med en rad europeiska målningar där hon, placerad i en luxuös miljö, verkar omedveten om sin omgiv- ning och förlorad i sin bok. Bilderna signalerar i varierande grad, från återhållen till explicit, alltid en viss sensualism, när den läsande kvinnan hänger sig åt fantasier i sin ensamhet (ibid:339–56). Felski (2003) refere- rar i sin tur till Kate Flints genomgång av synen på kvinnors läsande i 1800-talets England. Också hon riktar särskild uppmärksamhet mot de bilder av läsande kvinnor som Flint sammanställt. På bilderna figurerar den kvinnliga läsaren slappt utsträckt på en soffa eller hemligt försjun- ken i en förbjuden bok och Felski menar att hon utstrålar en lidelsefull nyfikenhet och hängivelse. Vanliga bilder av kvinnliga läsare bar alltså på en uppenbar sexuell laddning och Felski (2003) beskriver den som be- tecknad av just autoerotik: ”As a solitary activity that can be compulsive and guilt-ridden, women’s reading conjured up the specter of auto-ero- tic pleasure” (ibid:29). De 1700-talsbilder som Laqueur (2003) använder menar han talar till en manligt kodad blick, där den läsande kvinnan utgör en voyeuristisk njutning för den åskådande mannen. Samtidigt, påpekar han, avporträtterar bilderna en kvinna som tar kontroll över sin egen njutning och som, så att säga, lägger vantarna på sin egen kropp (ibid:339–56). Med detta antyder Laqueur det som jag menar utgör det verkliga ”problemet” med romanceläsning, nämligen möjligheten att de av den romantiska fiktionen absorberade kvinnorna är totalt oberoende av de män som iakttar och kommenterar dem. Romanceläsaren, liksom onanisten, kan sägas förkroppsliga möjligheten till sexuell självförsörj- ning.
Apropå försörjning är det på sin plats att återge den roll som Laqueur (2003) tillskriver den nya marknaden i sin förklaring till varför onanin blev ett sådant problem från 1700-talet och framåt. Som jag diskuterat beskrivs ju den form av läsning som associeras med romance som just konsumerande. I linje med detta menar Laqueur att de egenskaper som kopplades till onani utgjorde ett hot mot en välordnad marknad. Med moderniteten kom fantasin, ensamheten och överflödet att upphöjas. Samtidigt blev onanin ett slags elak dubbelgångare till dessa nya dygder, deras mörka spegelbild. Parallellt med marknadens beroende av männ- iskors önskan efter mer, efter att begära mer än de faktiskt behövde, spökade nämligen samma egenskaper i onanin. Med marknadens logik kom likhetstecken att dras mellan onani och en okontrollerad kredit,
då de båda byggde på falska behov och var beroende av fantasin, att kunna göra verklighet av något som inte fanns. Sex som involverade mer än en person var dessutom i någon mån styrt av tillgång och ef- terfrågan, medan onanin lirkade sig runt alla sociala hinder – den var totalt okontrollerad och ostoppbar. Till skillnad från verkliga utbyten av varor, pengar och (också sexuella) tjänster som stimulerade produktion och socialitet, ansågs en okontrollerad kredit såväl som onani göra det motsatta (ibid:276–95).
Onanin kan alltså beskrivas som en ensidig konsumtion, en som tar och tar utan att ge. Den hotade också, liksom andra imaginära resur- ser, med ett samhällsfrånvänt och samhällsfarligt oberoende. Onanin, liksom romanen, byggde på vad Laqueur (2003) benämner som en falsk epistemologi, det vill säga ett ignorerande av verkligheten eller, ännu värre, en medveten förvanskning av den. Laqueur föreslår inte att den nya läsningen – tyst, privat och uppslukande – eller nytt innehåll i läs- ningen, såsom romanen eller pornografi, eller den nya marknaden för massproduktion och distribution av böcker och bilder, skapade onanin. Men onanin var dit läsandet och skrivandet kunde leda om det förlora- des bortom kontroll. Dessutom, menar Laqueur (2003), har människor såvitt vi vet alltid onanerat. Det är emellertid med uppkomsten av den privata läsningen, tillsammans med uppkomsten av privata rum och privat tid, som den tidigare ofarliga sysslan formar sig till en mörk och hemlig synd. Den suspekta ensamheten, den gränslösa fantasin och den upplevda oundvikligheten i beroendeframkallande frosseri, var faror inneboende i både onanin och den privata läsningen, och de skapade så i viss mån varandra (ibid:294–307).