Fifty Shades har inte genererat lika mycket forskning som Twilight. Det vetenskapliga intresse som har riktats mot Fifty Shades-fenomenet går emellertid att övergripande dela in i tre teman, nämligen mottagande, marknad och representation av genus och sexualitet. Dessa teman kom- bineras i olika variationer och förhåller sig ofta till romancegenren ge- nom sina definitioner av text och/eller läsare.
År 2013 ägnades Fifty Shades ett specialnummer av tidningen Sex-
ualities, kallat ”Reading the Fifty Shades Phenomenon” (med uppenbar
referens till Radways Reading the Romance). Numret fokuserar framfö- rallt på läsande, genus och sexualitet. I ett bidrag kallat ”Reading the BDSM Romance” (Deller och Smith 2013) är artikelförfattarna tydliga med att Radways undersökning inspirerat dem till en etnografisk stu- die av Fifty Shades-läsande. Artikeln undersöker läsare (huvudsakligen kvinnor) som inte vanligen läser romance eller erotika, utan som närmat sig böckerna ”as a ’must-read’” (ibid:934). Läsarresponsen innehöll både kritiska och uppskattande element och många läsare rörde sig mellan att uppskatta vissa delar men vara kritiska mot andra, upphetsas av vissa delar och avtändas av andra (ibid). Den nyanserade bild av mottagande som presenteras i artikeln, skiljer sig från de studier som bedrivits av en grupp amerikanska hälso- och beteendevetare (Bonomi et al. 2013 och 2014 och Altenburger et al. 2017). Denna forskargrupp har skrivit ett antal artiklar om sambandet mellan sexism, våldsamma relationer och läsningen av Fifty Shades. Forskarna etablerar (i en grund analys av för- sta Fifty Shades-boken) att romansviten är avgjort sexistisk och porträtt- terar en våldsam och osund relation (Bonomi et al. 2013). De menar sig sedan kunna visa samband mellan de sammanlagda livserfarenheterna hos sina informanter (en grupp kvinnliga studenter vid ett amerikanskt universitet) och deras läsande av Fifty Shades (Bonomi et al. 2014, Al- tenburger et al. 2017). 31 Dessa studier utgår alltså ifrån läsandet av en enda (omtalad) romanserie och jag menar att de visar en slående brist på kritisk reflektion kring komplexiteten i hur läsare interagerar med populärkulturella texter.
31 Även Twilight används som ett jämförande exempel på en annan text som kan ha skadlig inverkan på läsarna (Bonomi et al. 2013 och 2014).
Ovanstående studier aktualiserar den nedvärderande bilden av ro- manceläsare. Denna dyker även upp när Fifty Shades ”anti-fans” ana- lyseras i det nämnda specialnumret av Sexualities (2013). Anti-fans är de motståndare till Fifty Shades som läser och analyserar varje rad ur böckerna för att engagerat kunna framföra sin kritik.32 Den kritik som riktats mot Fifty Shades representation av BDSM får också en central roll i detta specialnummer, då kritiker inom BDSM-communityt dyker upp som ”anti-fans”. Deras motiv för den engagerade kritiken diskuteras av artikelförfattarna utifrån frågor om kulturellt kapital: den överlägsna kunskap som de hävdar på BDSM-området verkar reproducera en bild av romanceläsaren som oförmögen till kritisk distans och i behov av omsorg och upplysning (Harman och Jones 2013).
Ett annat tema som berörs i forskningen om Fifty Shades är den kommers som uppstått kring fenomenet (Martin 2013). Eva Illouz (2014) undersöker, i en längre essä, Fifty Shades som ett ”bestseller”-fenomen och diskuterar varför just denna, på många sätt traditionella romantiska och erotiska roman, lyckats utmärka sig så särskilt i nutida populärkul- tur. Illouz förklaring är att Fifty Shades – som kombinerar romantisk fantasi och självhjälpselement – både iscensätter och ger intryck av att lösa problem som hemsöker nutida heterosexuella relationer och roman- tiska ideal. Hon menar att Christian kombinerar en stark hypermasku- linitet med en feminint kodad längtan efter känslomässig närhet och symbios. Anas karaktär kombinerar lika mycket feminint och maskulint kodade attribut. Vad Fifty Shades gör, menar Illouz därför, är att pre- sentera en strikt åtskild könsbinaritet och samtidigt hela tiden göra den oskarp. Konflikten mellan dessa, som Illouz betecknar dem, ”androgyna viljor” (ibid:46) löses i deras BDSM-rollspel, där stabila genusidentiteter återintroduceras och där en traditionell könsskillnad iscensätts:
32 Tidskriften Intensities: The Journal of Cult Media (2016) har släppt ett special- nummer om filmatiseringen av Fifty Shades of Grey (2015). Hälften av de sex bidragen (Jones, K, McCulloch) tar avstamp i de upphettade känslor som omger Fifty Shades-fenomenet då de, i linje med min beskrivning av tidi- gare romanceforskning, verkar finna det svårt att närma sig filmen utan det kontextualiserande ramverk som kritiken mot den ger.
The narrative of Fifty Shades is thus able to encode in the character of Ana simultaneously her hyperassertiveness, her self-emancipation through sexuality, and her sexual submissiveness to a male’s power and protectiveness. (ibid:61)
Det är inte mycket som skiljer Illouz (2014) analys av Fifty Shades från exempelvis Modleskis (1982/2008) och Radways (1984/1991) beskriv- ningar av hur romanceberättelsen låter en viljestark hjältinna förvandla hjälten till en ömsint partner och samtidigt upplåta sig själv till densam- me patriarkalt överlägsne hjälten. Att romanceberättelsen kombinerar en längtan efter autonomi och självständighet med en längtan efter själv- upplåtande symbios är inte en ny analys. Användningen av BDSM för att göra detta är emellertid ett karakteristiskt drag för Fifty Shades. Det bör därför poängteras att återinstiftandet (snarare än ifrågasättandet och upplösandet) av heteronormativitet genom BDSM är vad som upprört många kritiker från BDSM-håll (Barker 2013, Tsaros 2013). Tsaros (2013) visar hur det medvetna valet att göra sig till dominant eller undergiven patologiseras i Fifty Shades, medan kontrollerande eller självuppoffran- de beteenden – såsom att inskränka någons livsutrymme eller att vara någon till lags mot ens egen vilja – romantiseras. Tsaros sätter detta i relation till heteronormativa mönster och i synnerhet till troper inom romanceberättande. Emma Vossen (2015) menar istället att kritiker ofta förenklar Fifty Shades representation av BDSM, men också dess repre- sentation av genus och förståelsen av kvinnliga läsare. En anledning till att Fifty Shades tenderar att missförstås på detta vis, menar Vossen, är att den tolkas som ett litterärt verk när den borde förstås som pornografi.