Samhället och samhällsansvar

Överlag beskriver inte författarna till predikokommentarerna sin bild av samhället något närmare. Ordet samhälle används med en till synes självklar innebörd. Det som lyser igenom de fåtaliga kommentarerna är dock att staten uppfattas som något negativt. Både Erik Beijer (1985) och Peter Carlsson (1991) jämför staten med Uppenbarelsebokens vilddjur. Beijer talar om att staten idag tenderar att bli totalitär, genom att den lägger allt fler områden under sig. Den har en ideologi som lärs ut genom skol- och kulturpolitik (1985 s 47–51).

Författarna till predikokommentarerna skriver desto mer om vad ett kris-tet samhällsansvar innebär. Ett gemensamt drag i predikokommentarerna är ---

41 De genomgångna predikokommentarerna är: Beijer (1985), Carlsson, L (1993), Carlsson, P (1991), Carlsson, P (1992), Erixon (1997), Hägglund (1988), Ireblad (1994), Jonsson (1989), Onerup (1984), Åhman (1986), Åqvist (1987).

att det finns ett samband mellan predikotext42 och på vilken nivå ansvaret förläggs. Texten hos Matt 22 får kommentatorerna att inrikta sig på relatio-nen till staten. Predikotexterna från Matt 7, Jak 243 och Matt 12 får kommen-tatorerna att inrikta sig på medmänsklighet på individnivå. Överlag låter kommentatorerna textens nivå bli kommentarernas nivå. Förhållanden på individnivå förknippas inte med strukturer på makronivå eller tvärtom. Ett undantag är Onerup (1984) som vidgar perspektivet till att gälla flera nivåer. Han talar om olika religionsdefinitioner på makronivå och om medmänsk-lighet på individnivå (1984 s 66–67). Till viss del är även Jonsson (1989) ett undantag när han talar om samhällsklasser och klasskillnader för att sedan överföra detta resonemang på gudstjänsten (1989 s 44–45).

Samhällsansvar innebär för det första lojalitet mot staten, enligt kommen-tatorerna. Trots den negativa hållningen till staten som Beijer (1985) har, anser han att texten från Matt 22 handlar om att lojaliteten mot överheten är en del av lydnaden till Gud och att det också var den första kristna försam-lingens tolkning. Det tillhör lydnaden till Gud att vara lojal mot staten. Loja-liteten innebär att kristna ska följa samhällets lagar och betala skatt (1985 s 47–51). Ireblad (1994) anser att det ingår i Jesu budskap att det är en kristen skyldighet att ge åt det offentliga (1994 s 52–53). Detta kan betraktas som en förhållandevis passiv hållning. Kristna ska göra det de är ålagda som med-borgare, men inte mer. En fråga som författarna väcker i detta sammanhang är om kristna ska betala skatt.

Samhällsansvar kan för det andra innebära protest, motstånd och anarki. Detta är en linje som enbart företräds av Peter Carlsson (1991 s 39–40).

Samhällsansvar innebär för det tredje att motverka klasskillnader. Jons-son (1989) kommenterar Jak 2. Enligt honom visar behandlingen av de båda männen på en fundamental missuppfattning av evangeliet. Att ära Jesus in-nebär att älska sin nästa som sig själv. Jonsson anser att texten i Jakobs brev både är svår och lätt att tillämpa i vår tid. Lätt för att kristna håller med om att det inte ska vara någon klasskillnad i kyrkan, svår därför att det finns skillnader som är svåra att upptäcka. Jonsson tar upp en beskrivning av de olika samhällsklasserna i Sverige utifrån PC Jersild. Enligt Jonsson är för-samlingen i princip mot sådana klasskillnader, men i praktiken finns det skillnader och dem vill Jakob i sitt brev peka på. Det är typiskt för folkrörel-serna, anser Jonsson, att alla är delaktiga, har samma ansvar (1989 s 44–45). Denna linje företräds enbart av Jonsson.

För det fjärde innebär samhällsansvar omsorg om den svage. Utgångs-punkten för omsorgen är, enligt Berit Åqvist (1987), att ha Jesus som förbild och att liksom Jesus vara lyhörd, upprättande och livgivande (1987 s 60–61). Torsten Åhman (1986) anser att tron måste få konsekvenser i relationen till ---

42 Evangeliebokens texter finns i bilaga 1.

43 Under 1989 föreslog Tro & Liv att predikan kan hållas över episteltexten och kommenterar dessa texter.

andra människor. De relationer som Åhman nämner är i familjen, skolan, affärslivet och arbetslivet (1986 s 47–48).

De linjer som får mest genomslagskraft i predikokommentarerna är lojali-tet mot staten och omsorg om den svage. Protest, motstånd, anarki och att motverka klasskillnader förespråkas endast av enstaka kommentatorer.

I kommentarerna märks att särskilt predikotexten från Matt 22 får förfat-tarna att reflektera över relationen mellan Gud och samhället. Kommentato-rerna skriver om kristnas dubbla medborgarskap. Det innebär enligt Björne Erixon (1997) att människan både är samhällsmedlem och gudsrikesmed-borgare. En situation som kan beskrivas som att ha fötterna på jorden och hjärtat i himlen (1997 s 45–47). I detta dubbla medborgarskap finns en pro-blematik. Beijer skriver att Luther löste problematiken genom sin två-regementslära. Denna lära uppfattar Beijer som alltför enkel för de nya sam-hällsstrukturer som finns idag (1985 s 47–51).

Enligt författarna är inte Gud och samhället, underförstått staten, två jäm-bördiga storheter, även om kristna ofta drar nytta av och till största delen underkastar sig staten. Erixon (1997) uttrycker att det inte finns någon fifty-fifty-modell mellan Gud och det världsliga. Det är Gud som ska vara den förste i människors liv (1997 s 45–47). Kommentarerna visar att det finns en över- och underordning mellan Gud och världen. Allting tillhör Gud, skriver Beijer (1985) och hänvisar till Ps 24. Kristna måste också lyda Gud mer än människor, vilket orden i Apg 5:29 markerar (1985 s 47–51). Maria Hägg-lund (1988) uttrycker Guds storhet genom att skriva att människan är märkt av Gud och Guds avbild (1988 s 47–48). Även Erixon (1997) talar om män-niskan som Guds bild. Enligt honom hotas idag människovärdet, men Gud är den yttersta garanten för människans värdighet och framtid (1997 s 45–47).

Kristna kan enligt Erixon (1997) välja mellan två tolkningslinjer i relatio-nen mellan kristna och staten. Den ena är relativt positiv till överheten. Den kristne ska vara en god medborgare, betala skatt, rösta och arbeta politiskt. Den andra linjen är en kritisk hållning till överheten. Överhe-ten/staten/samhället ses som fienden nummer ett och kristna ska ha så lite med den att göra som möjligt. För Erixon själv är det viktigast att alltid prio-ritera Guds rike. Lojaliteten till Gud är det viktigaste och den kan innebära olydnad mot samhället och överheten (1997 s 45–47). När gränsen är nådd för kristnas lojalitet anser Beijer (1985) att kristna hellre ska ta till martyriet än göra revolution (1985 s 47–51). För Carlsson (1991) upphör kristnas loja-litet när staten gör sig själv gudomlig (1991 s 39–40). Ingen av kommentato-rerna företräder den andra linjen, utan de företräder en förhållandevis positiv inställning till överheten, med gränser för lojaliteten. En linje som stämmer väl med kommentatorernas syn på samhällsansvar, att vara lojal mot staten.

5.4 Sammanfattning

Pastorerna i SMF är insatta i ett sammanhang där de kan betraktas som ideo-logiförmedlare och förkunnare. Den ideologi som de ska omfatta och för-medla är den som finns inom SMF och i SMF:s konstitution betonas betydel-sen av förkunnelbetydel-sen i pastorstjänsten.

Från ett religionssociologiskt perspektiv är det angeläget att söka faktorer i pastorns bakgrund och värderingar som kan påverka eller samvariera med det som sägs i predikan. Dessa påverkansfaktorer kan vara kön, även om det ingalunda är självklart att det finns en skillnad mellan kvinnliga och manliga pastorers predikande. En annan faktor är ålder. Tidigare värderingsforskning visar att det finns skillnader mellan yngre och äldres värderingar, ett förhål-lande som eventuellt kan återspeglas i undersökningens material. En tredje faktor är trosinriktning och bibelsyn. I andra undersökningar uppvisar svar på enkätfrågor om tro och bibelsyn skillnader mellan olika förkunnare. Det är även möjligt att val av pastorsutbildning, partisympatier, församlingstyp, yrkeserfarenhet och den litteratur som läses i samband med predikoförbere-delsen påverkar förkunnarens åsikter och värderingar. Svaret på om dessa faktorer påverkar eller samvarierar med innehållet i predikan kommer att sökas i det empiriska materialet.

Från mitt perspektiv kan predikan ses som ideologiförmedling. Predikans funktion är att vara meningsskapande. Den vilar på den aktuella kontexten och den riktar sig mot lyssnaren i dennas/dennes samtid och livssituation.

Tidskriften Tro & Liv kan ses som ett ideologiskt instrument. I de olika kommentarerna kan tre mönster skönjas i proportionerna mellan kommenta-rer om predikotexten och dess kontext, samt tolkningen in i vår tid. Hälften av kommentarerna lägger tyngdpunkten på att beskriva den dåtida kontexten och texten. Endast en liten del läggs på att ge förslag till hur texten ska tol-kas in i vår tid. En fjärdedel av kommentarerna innehåller hälften textkom-mentarer och hälften nutidstolkningar och en fjärdedel av komtextkom-mentarerna ägnas mest åt nutidstolkningen och en liten del till kontext och text. Applice-ringen av texten på det nutida samhället innebär dock inte att kommentarerna innehåller samhällsbeskrivningar och exempel på hur ett kristet samhällsan-svar kan gestaltas, utan nutidstolkningarna är generella och allmänt hållna. Den samhällsbild som finns i kommentarerna är förhållandevis negativ till staten som hos Beijer (1985). Ett kristet samhällsansvar enligt kommentarer-na gestaltas på olika sätt: genom att vara lojal mot staten, genom protest, motstånd och anarki, genom att motverka klasskillnader, samt genom att ha omsorg om den svage. Endast en kommentator berör mycket kortfattat pro-test, motstånd och anarki som en del i ett kristet samhällsansvar. Prediko-kommentarerna berör frågan om relationen mellan kristen tro och samhälle. Trots att kommentatorerna anser att flera linjer är möjliga, förespråkar de bara en linje som innebär en förhållandevis positiv inställning till överheten, med gränser för lojaliteten.

Frågor till mitt material är om Tro & Liv är en påverkansfaktor i under-sökningsgruppens predikningar och på vilket sätt pastorerna i så fall påver-kas.

I och med detta är den teoretiska bakgrundsteckningen för undersökning-en avhandlad. På makronivå har de religiösa förändringarna i det svundersökning-enska samhället beskrivits med hjälp av termerna sekularisering, med dess tre olika processer – differentiering, religionens avtagande betydelse och privatisering – samt individualisering. På mesonivå har SMF som rörelse framställts med hjälp av begreppen denomination och folkrörelse. För att fördjupa förståel-sen av SMF:s relation till samhället har exempel från förra och innevarande sekelskifte sökts som skildrat denna relation. Exemplen har hämtats från det nationella ledarskapets och pastorskårens relation till samhället. Dessa två grupper ses som företrädare för rörelsen. Till sist har verksamheten på lokal-plan setts som en bild av rörelsens ideologi i praktiken. På mikronivå har missionsförbundarnas relation till samhället och till SMF beskrivits med en-staka nedslag kring förra sekelskiftet och fler kring innevarande. Frågor har behandlats om medlemmarnas hållning i arbetarfrågan, om livsstil och nor-mer, om medlemmarnas syn på vad det innebär att vara en god medborgare, förändringsbenägenhet och tilltro till samhällets institutioner, deras önskan om rörelsens riktning och vilka som ska bedriva arbetet. Till sist har i det här kapitlet pastorerna framställts på gruppnivå med fokus på pastorn som ideo-logiförmedlare, predikan som ideologiförmedling och tidskriften Tro & Liv som ideologiskt instrument.

KAPITEL 6