Verksamhetens innehåll kan ses som en bild av rörelsens relation till samhäl-let. Det är genom verksamheten som ideologin kan bli handling. I bästa fall konkretiserar verksamheten det ideologiska innehållet. Hilding Johansson (1980) beskriver folkrörelsernas verksamhet som ett uttryck för själva rörel-sen. I ett citat från Svensk Veckotidning beskrivs församlingsverksamheten i Gävle missionsförsamling på 1920-talet på det här sättet:
”Ofta var missionsföreningarna en kombination av predikoplatser och sociala institutioner. Betlehemskyrkan i Gävle var t ex under en period storkök för fattiga, arbetsförmedling, kommunalpolitisk påtryckningsgrupp och väckel-sekyrka. Samhällsansvaret var starkt i missionshusen. Biblioteken var många och välanvända.” (Öhngren 1980 s 164)
Citatet visar på en mångfald av församlingsverksamhet och jag ska därför samla beskrivningarna om den lokala församlingsverksamheten under vissa temaord: socialt stöd, demokratisk fostran, fritidsverksamhet och folkbild-ning. Under varje rubrik kommer först en historisk tillbakablick från förra sekelskiftet och sedan exempel från millennieskiftet.
Runt förra sekelskiftet bestod församlingarnas verksamhet av det sociala stödet till människor som hade det svårt. Till den sociala verksamheten hör-de bland annat barnhem. På en hör-del håll drevs barnhem tills stat, landsting och kommun tog över den verksamheten (Hedberg 1978 s 62 f). Denna typ av verksamhet bedrevs i Karlskoga (Johansson, E 1984). I anslutning till barn-hemmet i Karlskoga fanns en folkskola för barnen. Platsförmedling förekom också under en tid i församlingens regi. Genom församlingens kontakter kunde de ungdomar som växt upp på barnhemmet få arbete. Församlingen bedrev fattigvård med hjälp till dem som hade det ekonomiskt svårt. 1886 anställdes en bibelkvinna som fungerade som en social fältarbetare (1984 s 127 f).
Folkskolan i barnhemmets regi visar att en verksamhet kunde fylla olika funktioner, i det här fallet både socialt stöd och utbildning. Ett annat sådant exempel är söndagsskolan. Genom söndagsskolan fick barnen ofta social hjälp i form av kläder och möjlighet att resa på sommarkoloni (Hedberg 1978 s 60). Söndagsskolans verksamhet blev därför inte enbart undervisning i kristen tro, utan också praktisk hjälp till behövande.
Mycket av församlingarnas sociala verksamhet, som barnhem, social-hjälp, arbetsförmedling har under senare tid övertagits av stat, landsting och kommun (Johansson, H 1980 s 109). Den sociala verksamheten i försam-lingarna har fått karaktären av komplettering av de olika samhällsinstitutio-nerna. Exempel på sådan verksamhet är behandlingshem för ungdomar, fri-villigcentraler som ger stöd till gamla och ensamma, arbetslöshetsprojekt med mera (Björn m.fl. 2000).
En annan del i verksamheten var den demokratiska fostran. Lundkvist beskriver hur frikyrkornas organisatoriska form under förra sekelskiftet gav träning i att föra protokoll, föra matrikel, vara ordförande och diskutera (1977 s 159). En kunskap som medlemmarna tog med sig in i andra uppgif-ter och uppdrag. Lundkvist skriver vidare att under 1890-talet var i Ösuppgif-tervåla missionsförsamlingens ordförande också kommunalnämndens ordförande, ett förhållande som Östervåla säkert inte var ensamt om (1977 s 182).
Bo Öhngren har undersökt folkrörelsernas representation på kommunal-nivå från 1890 till 1974, alltså fram till innevarande sekelskifte, och anser att frikyrkorörelsen tillsammans med nykterhetsrörelsen ”bär upp en betydande del av den kommunala självstyrelsen” (1980 s 173). Hilding Johansson talar om folkrörelserna som demokratiska miljöer, som ”en demokrati i smått” (1980 s 109 f). Enligt honom är själva verksamheten en förlängning av de-mokratin genom att det är medlemmarna själva som bestämmer vilken verk-samhet som ska bedrivas. Johansson skriver om folkrörelserna i allmänhet, men beskrivningen anser jag även passar på SMF både historiskt och i nutid. Den demokratiska fostran som skett och sker i SMF kommer alltså inte bara den egna rörelsen till del, utan medlemmarna har också ett intresse av att delta i samhällets demokratiska institutioner.
Till fritidsverksamheten hör verksamhet för pensionärer, vuxna, barn och
ungdomar. Redan på slutet av 1800-talet bildades inom SMF:s församlingar
ungdomsföreningar. Hedberg uppger att 1903 fanns 421 ungdomsföreningar
med över 15 000 medlemmar (1978 s 42). Ungdomsföreningarna erbjöd
bibelstudier, samtal och andlig gemenskap för dess medlemmar (1978 s 62).
1910 bildades riksorganisationen SMU (Svenska Missionsförbundets
Ung-dom). De lokala SMU-föreningarna erbjöd till att börja med främst ungdoms-verksamhet, men från och med 1930-talet påbörjades scoutverksamhet.
Idag finns det i församlingarnas och SMU:s regi bland annat babysång, scout, idrott, tonårsverksamhet, samtalsgrupper, pensionärsverksamhet och dagledigträffar. Både SMF och SMU räknar antalet deltagare i olika aktiviteter och vid årsskiftet 2000–2001 deltog 144 154 deltagare i olika församlingsverksamheter (Årsbok 2002 s 13), varav 65 299 personer var medlemmar i SMF (Årsberättelse 2001 s 5). I SMU:s verksamhet deltog 60
151 personer varav 45 268 var medlemmar i SMU under år 2001 (SMU:s
verksamhetsberättelse 2001). Dessa siffror visar att betydligt fler personer än bara de egna medlemmarna finns med i den verksamhet som bedrivs av församling och SMU.
De lokala församlingarna stod också för folkbildning. De första folkbil-darna under förra sekelskiftet var i SMF kolportörerna. Kolportörerna gick runt i socknar och städer, visade upp sina böcker och berättade om sin tro. Med tiden övergick kolportörerna mer och mer till att predika (Hedberg 1978 s 34). Som tidigare nämnts drev en del församlingar folkskolor. De hade egna bibliotek och Karlskoga missionsförsamling erbjöd till exempel en praktisk slöjdskola på 1880-talet (Johansson, E 1984 s 125 f). På schemat
fanns teoretiska ämnen som svenska, räkning och bokföring, samt praktiska ämnen som snickeri, målning och smide. Hilding Johansson skriver att:
Folkrörelserna har givit kraftiga impulser till studier och kulturella strävan-den. De har varit de många människornas ”fortsättningsskola”, och folkbild-ningsverksamheten har lyft de lägre samhällsklasserna kulturellt och socialt (1980 s 116).
Idag drivs fem folkhögskolor i SMF:s regi (Matrikel med konstitution 2000 s 8 ff). De erbjuder både kurser som ger gymnasial behörighet till högskolor och universitet och kurser i musik, media, bibelkunskap och fritidsledarut-bildningar. I församlingarna sker folkbildningsarbetet ofta i samarbete med Frikyrkliga Studieförbundet. Det kan handla om studiecirklar i korgmålning, franska och litteratur. Många församlingar har olika körer, konfirmationsun-dervisning och samtalsgrupper i livsfrågor. Den folkbildande verksamheten når idag både de egna medlemmarna och människor utanför den egna rörel-sen.
3.5 Sammanfattning
SMF kan betecknas som en denomination och folkrörelse. I begreppen ingår
en relation till samhället som kan utkristalliseras i fem karaktärsdrag.
För det första utgör politiskt engagemang inom det politiska systemet en del av relationen till samhället. Exempel på det är att SMF:s ledare kring förra sekelskiftet gick in i det politiska systemet, i kommuner och riksdag. SMF:s ledare agiterade för det kristliga i att engagera sig politiskt. Dagens nationel-la ledare har inte gått in i ett politiskt engagemang i Sveriges riksdag.
För det andra är opinionsbildning en del av relationen till samhället. Ett tydligt exempel på det är de nutida nationella ledarna. Andersson kritiserar regering och riksdag för dess beslut, en kritik som får sitt stöd i generalkon-ferensen. Man kan säga att Andersson för rörelsens talan mot det politiska systemet utanför det istället för inom det. Det politiska engagemanget i Sve-riges riksdag har under drygt hundra år förändrats från att ske inom riksda-gen till att ske utanför den. Det finns få nutida exempel på att pastorskåren gjort aktiva försök att vara opinionsbildande, även om missionsförbundare också nu är överrepresenterade bland riksdagsledamöterna i relation till rö-relsens medlemsantal. De två exempel som finns handlar om en demonstra-tion mot apartheid och en manifestademonstra-tion för fred i de båda Kongo-staterna. På lokal nivå anser också pastorerna att opinionsbildning är viktigt. En åsikt som de delar med medlemmarna. Ändå är exemplen på opinionsbildning, utöver de som angetts, få.
För det tredje ingår ett engagemang i enstaka sakfrågor i relationen till samhället. Kring förra sekelskiftet var arbetarfrågan en sådan fråga. I
arbe-tarfrågan intog det nationella ledarna en konservativ hållning som innebar att de försökte påverka medlemmarna att inte delta i fackligt arbete och strejker. Pastorskåren som helhet delade de nationella ledarnas åsikt. På lokal nivå var däremot situationen annorlunda. I en del församlingar delade de lokala ledarna, pastorerna, de nationella ledarnas hållning och i andra församlingar delade inte pastorerna de nationella ledarnas hållning. Ett annat exempel är försvars- och fredsfrågan där ledarskiktets hållning över tid gick från för-svarsvänlig till fredsvänlig.
Nutida exempel på engagemang i enstaka sakfrågor är i biståndsfrågor
och asylfrågan. Dessa frågor drivs både av SMF som helhet genom
General-konferensuttalanden och av det nationella ledarskiktet.
För det fjärde utgör tydlighet i moral- och livsstilsfrågor en del i relatio-nen till samhället. Ett uttryck för detta kring förra sekelskiftet var de natio-nella ledarnas försök att påverka människor till att ändra sin livsföring. Wal-denströms predikningar mot rusdrycker och tobak är ett exempel på det.
SMF:s ledare ville aktivt påverka människors livsstil till vad de själva ansåg vara bättre. Även pastorerna idag delar åsikten om att den egna livsstilen är viktig. Åsikten om att moral- och livsstilsfrågor är viktiga verkar inte ha förändrats över tid.
För det femte kan den lokala församlingsverksamheten ses ett uttryck för
SMF:s relation till samhället. I kapitlet har det redogjorts för fyra former av verksamhet: socialt stöd, demokratisk fostran, fritidsverksamhet och folk-bildning. Dessa former av verksamheten vänder sig inte bara till de egna medlemmarna, utan även till människor utanför församlingen. Pastorerna poängterar det sociala stödet som en viktig del av samhällsansvaret, ett soci-alt stöd som enligt pastorerna främst är individinriktat.
Pastorerna i SMF är på en och samma gång samfundets språkrör i den lo-kala församlingen och lokalförsamlingens röst i kontakterna med lokalsam-hälle och samfundsledning. Ett av de viktigaste uttrycksmedlen är predikan. Där ger pastorerna i anslutning till bibeltexterna en bild av hur samfundets tradition (i fråga om politik, samhällskritik, samhällsengagemang, folkrörel-seidentitet, teologi) och relaterar dagens situation till sin egen tolkning av Bibeln. Frågan till mitt material är hur SMF:s folkrörelsekaraktär och relation till samhället uttrycks i pastorernas värderingar och predikningar.
KAPITEL 4