För att kunna förstå och förklara en undervisningsprocess som handlar om relationen mellan utbildning och arbetsliv är det nödvändigt att relatera sig till någon form av samhällsteori. De centrala byggstenarna i alla samhällsteorier har i regel att göra med social stratifikation, arbetsdelning och fördelning av samhällets materiella resurser. Vanligen fokuseras intresset till den vertikala arbetsdelningen, antingen man utgår från ett konsensus- eller ett konfliktperspektiv. Vi menar emellertid, i likhet med såväl Bernstein som Bourdieu, att samhällets horisontella arbetsdelning också är av centralt intresse även om, som Bernstein uttrycker det,
"samhällsklass är den fundamentala och dominerande kulturella kategorin"
(Bernstein, 1983, s 23).
Det sociala rummet
Bernsteins teori om social struktur och arbetsdelning har framför allt utvecklats av Janet Holland (1983). Hon utgår från en tredelning av den sociala arbetsdelningen:
dels i två ömsesidigt relaterade grundstrukturer - produktionsstrukturen och den symboliska kontrollstrukturen - och en tredje struktur - maktstrukturen - som reglerar och upprätthåller relationerna mellan och inom de båda förstnämnda.
Utgångspunkten för denna modell är, i likhet med marxistisk klassanalys, indi
vidernas relation till produktionen.
Det Bernstein tidigare framhållit i sina historiska analyser är framväxten av "en ny medelklass", som till skillnad från den gamla medelklassen kännetecknas av ett mer indirekt förhållande till produktionen. Den nya medelklassen dominerar i stället den symboliska kontrollstrukturen, dvs utbildning och undervisning, forsk
ning, sjukvård, socialt arbete, massmedia, kultur etc. Den gamla medelklassen har fortfarande sin förankring i produktionsstrukturen, dvs den har anknytning till den direkta produktionen och distributionen av varor och tjänster. Maktstrukturen, vars huvudsakliga uppgift är att reglera relationerna mellan och inom de båda övriga strukturerna, utgörs av politiska institutioner, lagstiftande församlingar, rätts
väsende, polis och militär. Med utgångspunkt i dessa samhälleliga strukturer konstruerar så Bernstein/Holland vad de kallar "det sociala rummet" genom att inom respektive struktur göra en förhållandevis traditionell nivåmässig indelning av olika yrken - från storföretagare och högutbildade till outbildad arbetskraft med manuella arbetsuppgifter.2 Positionerna, bestämda av lokalisering inom såväl struktur som nivå inom den sociala arbetsdelningen, antas ha en avgörande verkan på individernas medvetande, främst genom de föreställningar och ideologiska bud
skap som de genererar.
Bourdieu (1979; 1986) använder också begreppet "det sociala rummet", även om han inte utgår från relationen till produktionen på samma sätt som Bernstein/
Holland. Centralt för Bourdieu är i stället begreppen kapital, system av disposi
tioner och system av positioner. Bourdieu konstruerar sitt sociala rum genom att empiriskt kartlägga kapitalstruktur och kapitalvolym för ett antal representativa
2Jfr Holland, 1983, s 69, tabell 4:1.
yrkeskategorier i dagens (eg 60- och 70-talens) Frankrike. Han finner då inom den dominerande klassen två extremgrupper; dels företagsledare, rika på i första hand ekonomiskt kapital, och dels intellektuella (författare, konstnärer, professorer etc), värförsedda med kulturellt kapital. Mellan dessa båda extremgrupper befinner sig chefstjänstemän och fria yrkesutövare av olika slag (advokater, läkare etc) - totalt sett lika rika på kapital, men med en jämnare fördelning mellan ekonomiskt och kulturellt kapital. På lägre nivå med dragning åt ekonomiskt kapital återfinns lantbrukare, småföretagare och hantverkare av olika slag, medan exempelvis folk
skollärare och socialarbetare anses ha en dragning åt kulturellt kapital. Bland de kapitalsvaga, de som varken har ekonomiskt eller kulturellt kapital i någon större omfattning, återfinns bl a kontorsanställda, industriarbetare och lantarbetare.3
Med inspiration från såväl Bernstein som Bourdieu har vi gjort ett försök att karaktärisera "det sociala rummet" i Sverige av idag. Det bör dock redan från början framhållas att en sådan rekonstruktion måste kringgärdas av många reservationer;
våra antaganden baseras exempelvis inte på något större empiriskt material. Det rör sig snarare om en analytisk konstruktion.4
Vår utgångspunkt är att människors sätt att vara, tänka och handla inte enbart präglas av positionen i den vertikala arbetsdelningen - social klasstillhörighet. Av stor betydelse är också positionen i den horisontella arbetsdelningen. Vi menar att man utifrån olika samhälleliga funktioner grovt kan kategorisera samhällets hori
sontella arbetsdelning i fyra sfärer: den ekonomiskt/produktiva sfären, den poli
tiskt/administrativa sfären, den socialt/kurativa sfären och den kulturellt/infor
mativa sfären.
Den ekonomiskt/produktiva sfären definieras genom sin direkta koppling till samhällets materiella produktion. Förutom den direkta produktionen och distri
butionen av varor och tjänster ryms inom denna sfär även vissa stödfunktioner, som exempelvis bankväsende och konsultverksamhet av olika slag. Utmärkande för verksamheten inom den ekonomiskt/produktiva sfären är att den (i kapita
listiska och biandekonomiska samhällen) drivs av vinstintressen och styrs av marknadskrafter (när dessa inte sätts ur spel genom monopoliseringar eller statliga ingripanden). Inom den ekonomiskt/produktiva sfären kan mer avgränsade segment urskiljas. Längst upp återfinns större kapitalägare, industriföretagare och handels
företagare. Strax under återfinns exempelvis ekonomer, affärsjurister, ingenjörer, tekniker, marknadsförare och försäljare. På lägre nivå återfinns bl a arbetsledare, arbetare och serviceanställda av olika slag. En mer fristående grupp inom den ekonomiskt/ produktiva sfären utgörs av jordbrukare och mindre skogsägare.
Den politiskt/administrativa sfären definieras genom en indirekt men tydlig relation till produktionen, och en intermedierande funktion mellan produktion och övriga sektorer i samhället. Den politiskt/administrativa sfären fyller en styrande, reglerande och kontrollerande funktion, vars syfte är att producera och upprätthålla samhällelig ordning. Förutom politiska institutioner och beslutande församlingar på olika nivåer ryms här även den statliga och kommunala administrationen, liksom verkställande och kontrollerande organ som exempelvis rättsväsende, polis
3Jfr Bourdieu, 1986, s 282-283, figur 1 oc h 2.
^Förutom vårt eget empiriska material, omfattande cirka 200 intervjuer, baseras våra antaganden på gängse statistiska sammanställningar, främst "Nordisk Yrkesklassi-ficering" (NYK).
och militär. Vertikalt är den politiskt/administrativa sfären strukturerad i ett dominerande skikt av "makthavare"; politiker och chefstjänstemän inom statlig och kommunal förvaltning. Strax under återfinns ett segment av administratörer och tjänstemän på mellannivå. Lägre nivåer domineras av exekutörer av olika slag.
Här återfinns exempelvis lägre tjänstemän, kontorsanställda och servicepersonal inom olika statliga och kommunala verk.
Den socialt/kurativa sfären definieras genom en indirekt relation till produk
tionen såtillvida att den i mångt och mycket har en fristående karaktär, men ändå ytterst är beroende av produktionen för sin existens. Kopplingen till den politiskt-/administrativa sfären är desto tydligare, eftersom det är denna som reglerar dess verksamhet. Samhälleligt fyller den socialt/kurativa sfären en reproduktiv funk
tion; nämligen reproduktionen av mänsklig arbetskraft, såväl kroppsligt som
"själsligt". Längst upp i den socialt/kurativa sfären återfinns forskare inom medi
cin och läkare av olika slag. Under dessa återfinns på mellannivå exempelvis psykologer, kuratorer, socialarbetare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbets
terapeuter. Lägre nivåer domineras av övrig vårdpersonal; exempelvis skötare inom mentalvård, sjukvårdsassistenter, undersköterskor, sjukvårdsbiträden, hemsamariter etc.
Den kulturellt/informativa sfären definieras genom en komplex och i yttre mening fristående relation till produktionen. Kopplingen till produktionen kan närmast karaktäriseras som en "strukturell infiltration", där strukturer och tänkande från den ekonomiskt/produktiva sfären tränger in likt en "osmotisk process"
(vilken även i begränsad utsträckning kan tänkas gå i motsatt riktning). I viss utsträckning definieras också relationen till produktionen via kopplingar till den politiskt/administrativa sfären, som genom lagar och förordningar, ideologiska styrdokument och ekonomisk resursfördelning till vissa delar reglerar verksam
heten inom den kulturellt/informativa sfären. Samhälleligt fyller den kulturellt/-informativa sfären en integrerande och reproducerande funktion i termer av kunskapsutveckling, ideologiproduktion och symbolisk kontroll - dvs en (repro
duktion av mänskligt (med)vetande. Längst upp inom den kulturellt/informativa sfären återfinns ett dominerande skikt av intellektuella; forskare, författare och
"samhällsdebattörer". På mellannivå återfinns exempelvis kulturarbetare och konstnärer, journalister samt lärarkategorier av olika slag. Ett mer fristående seg
ment i gränslandet till den socialt/kurativa sfären utgörs av präster och kyrkliga befattningshavare. Den stora, mycket heterogena och potentiellt mobila, kategorin på lägre nivå inom den kulturellt/informativa sfären utgörs av studerande av olika slag.5 Vår bild av det sociala rummet åskådliggörs mycket schematiskt i figur 3.
5Att kategorin studerande, som ju knappast kan sägas vara e n yrkesposition har m ed-tagits, motiveras av att d e under lång tid vistas i en specifik sfär under former som i mångt och mycket liknar yrkesarbete. En poäng med detta är också att vi sa hur ele ver med förankring i andra sociala sfärer, under en period av sitt liv, hamnar i ett fält där de normalt inte hör hemma. (Jfr analysen av skolan som präglad av den intellektuella medelklassens kultur och de kulturkollisioner som detta kan medföra för arbetar
klassens barn).
"DET SOCIALA RUMMET"
Ekonomisk/ Politisk/ Social/ Kulturell/
Produktiv Administrativ Kurativ Informativ
sfär sfär sfär sfär
Figur 3. Schematisk/analytisk bild av det sociala rummet (rummet av sociala positioner) i Sverige under 1980-talet.
114
Av figuren framgår att de olika sfärerna definieras, dels genom avstånd och relation till produktionen, dels genom olika samhälleliga funktioner. Vertikalt struktureras vårt sociala rum utifrån begreppen makt och kapital, där makt står för positionens formella och reella inflytande i samhället, medan kapital står för innehavarnas totala tillgång på såväl ekonomiskt som kulturellt kapital. Vi menar att positionernas makt och innehavarnas kapital är relaterade till varandra, eftersom tillgången på kapital i stor utsträckning är bestämmande för tillträdet till positionerna.6
Den tredje dimensionen i det sociala rummet är tiden. Det innebär att den figur som vi ritat ovan inte kan tolkas i någon absolut mening. De olika fälten av sociala positioner är ständigt i rörelse - mycket långsamt och kanske framför allt i vertikalled.7 Vad vi illustrerat är således endast "en frusen stillbild" av en verk
lighet stadd i förändring. Inom varje fält förs också en kamp om fältets positioner.
Det innebär att ett socialt fält inte är helt entydigt. I kampen om positionerna utvecklas olika idéer, förhållningssätt och handlingsmönster, vilka ofta står i motsatsställning till varandra. Vi vill med denna lilla utvikning markera att till
hörigheten till en viss sfär eller ett bestämt socialt fält inte med nödvändighet innebär likartade sätt att tänka och vara, lika lite som tillhörigheten till en bestämd vertikal position (social klass) skulle göra det.
Individen i det sociala rummet
För att relatera olika individer till det sociala rummet vill vi använda begreppet
"individhistorisk relation till arbetslivet". Detta är delvis någonting annat och något utöver social härkomst eller klasstillhörighet. Förutom den vertikala posi
tionen i den samhälleliga hierarkin ligger i detta begrepp också kopplingarna/-närheten till olika samhälleliga sfärer och sociala fält. Vidare vill vi i detta begrepp rymma, inte bara "varifrån", utan också "varthän". Vi menar att människors sätt att förhålla sig till utbildning och arbete - eller karriär och levnadsbana om man så vill - inte enbart formas av olika bakgrundsvariabler (kön, ålder, bostadsort, social
6Det är eme llertid viktigt att, på en analytisk nivå, hålla isär rummet av sociala posi
tioner och rummet av dispositioner - annars "kortsluts" a nalysen. Ett viktigt incita
ment för förändringar i det sociala rummet är just när individer med "fel" habitus (dispositioner) hamnar i sociala fält (positioner) där de normalt inte "hör hemma". (Jfr kap 4, not 36 och Bourdieu, 1986).
^Skulle vi för ett ögonblick spekulera i sådana förändringar kan kanske vissa akade
miska yrken inom den socialt/kurativa och den kulturellt/informativa sfären sägas vara i nedåtgående (tandläkare, psykologer, kuratorer, socialarbetare och olika lärar
kategorier), medan vissa kategorier, framför allt inom den ekonomiskt/produktiva sfären, förefaller att vara i uppåtgående (ekonomer, tekniker, ingenjörer, jurister).
Orsakerna till sådana förändringar kan naturligtvis vara många. En orsak till socialt nedåtgående, som bl a Bourdieu (1986) pekar på, är när kvinnor och individer från lägre sociala klasser bereds tillträde till vissa yrkesområden. Förflyttningar uppåt kan sammanhänga med efterfrågan på arbetsmarknaden, men den kan också bero på att individer från högre sociala klasser söker sig till nya yrkesområden och sedan
"definierar om" villkoren för dessa sociala fält.
klasstillhörighet, begåvning etc). Av stor betydelse är också människors föreställ
ningsvärld och förmåga att antecipera sin framtid.8
Med "individhistorisk relation till arbetslivet" avser vi individens och dennes familjs positioner och historiska förflyttningar i det geografiska rummet, i rummet av sociala positioner, och i rummet av livsstilar kopplade till dessa positioner.^ I den historiska dimensionen ligger också tiden, "tidsandan" och framtiden - exem
pelvis arbetslivets utveckling, förändringar i samhällets infrastruktur, och nya idéer och ideal förmedlade genom massmedial eller annan påverkan. Hela det komplex av erfarenheter av, och föreställningar om, arbetslivet som individen på detta sätt ställs inför, kan göra inbrytningar i den familjära sfären, skapa nya förväntningar och på sikt utgöra en potential för att på individnivå bryta en social determinism.
Dock måste individuella ambitioner ställas mot objektiva möjligheter, och för
flyttningarna i det sociala rummet blir därigenom begränsade - kanske mer vertikalt än horisontellt.
Positionen i det sociala rummet - eller mer precist: den individhistoriska relationen till arbetslivet - utgör en viktig förklaringsgrund för människors sätt att tänka, vara och handla (habitus). Individer och familjer med förankring i den ekonomiskt/produktiva sfären utvecklar andra dispositioner, förhållningssätt, föreställningar och handlingsmönster, än de som har sin huvudsakliga förankring i den kulturellt/informativa sfären - på samma sätt som nivån i den vertikala struk
turen genererar skilda praktiker och skilda ideal.10
Utbildningssystemet och reproduktionen av social struktur
För att förstå utbildningssystemets funktion som intermedierande länk mellan familj och arbetsliv är begrepp som kvalifikation, socialisation och social selektion (reproduktion) centrala. Av vår tidigare teorigenomgång framgår att kvalifikationsbegreppet inom utbildningsforskning brukar användas för att analysera relationen mellan de kunskaper och färdigheter som förmedlas i en utbildningssituation, och de differentierade kvalifikationskrav som arbetslivet på olika sätt ställer. Utifrån vårt konkreta problemområde, där vi i första hand intresserar oss för undervisningen om arbetslivet, menar vi emellertid att kvali-fikationsproblematiken är av sekundärt intresse. En hypotes som vi förfäktar är nämligen att gymnasieskolans undervisning om arbetslivet mer har karaktär av socialisation än av kvalifikation, dvs det handlar mer om överföring av föreställ
ningar och förhållningssätt, än om överföring av explicita kunskaper och färdig
**Jfr Bour dieus kritik av den traditionella sociologins "variabeltänkande" (Bourdieu, 1986, s 244-262).
^Familjens horisontella position i det sociala rummet bestäms både av faderns och moderns lokalisering. I likhet med Holland (1983) menar vi att o m båda föräldrarna befinner sig i samma sfär, så förstärks effekterna av strukturlokaliseringen. Om för
äldrarna b efinner sig i olika sfärer bör familjen som regel placeras i den sfär där den förälder som innehar den högsta positionen är lok aliserad (vanligen fadern). Det bör också noteras att faderns lokalisering i det sociala rummet kan ha större b etydelse för pojkars individhistoriska relation till arbetslivet, medan moderns lokaliering kan vara av betydelse för flickors.
10Jft Holland, 1983.
heter nödvändiga för att utföra specifika arbetsuppgifter. I den mån det förekommer direkt kvalificerande inslag kan det dessutom på goda grunder antas att dessa huvudsakligen är av generell karaktär, riktade mot arbetsmarknadens kvalifika
tionskravsstruktur och inte mot arbetsplatsernas faktiska kvalifikationskrav (Broady, 1980). Detta innebär emellertid inte att kvalifikationsproblematiken är helt ointressant Frågan om, och på vilket sätt, gymnasieskolan i sin undervisning om arbetslivet också kvalificerar eleverna för detta arbetsliv är ytterst en empirisk fråga.
Inom sociologisk utbildningsforskning brukar socialisation definieras som "en slags mental förberedelse för olika roller i samhället" (Gesser, 1985). Man brukar då skilja mellan primär och sekundär socialisation, där den förstnämnda står för den tidiga familjesocialisationen, medan den senare används för att beteckna den sam
hälleliga eller yrkesspecifika socialisation som äger rum i skolan, på arbetsplatser eller genom massmedia. Utifrån vårt övergripande perspektiv menar vi att sam
hällets socialisationspraktiker formas av samhällets historiska utveckling, i första hand av produktionens inriktning och organisation. Vidare menar vi, i likhet med bl a Durkheim (1975), att det finns lika många socialisationspraktiker som det finns "miljöer" i ett samhälle. I analogi med vår bild av det sociala rummet kan varje socialt fält sägas utgöra en miljö där vissa idéer, vissa sätt att se på saker och ting och vissa handlingsmönster är förhärskande. Dessa miljöer genererar olika socialisationspraktiker som först och främst avsätter sig inom den primära familjesocialisationen, men också inom det differentierade system av utbildnings
vägar som förbereder för olika yrkesområden. Socialisationen till olika positioner, avseende såväl sektor som nivå, föregår således i viss utsträckning en eventuell linjespecifik socialisation i gymnasieskolan. Man kan också på goda grunder anta att denna tidiga socialisation i stor utsträckning påverkar linjevalet, varvid den socialisation som sker i gymnasieskolan i huvudsak kommer att befästa och förstärka redan befintliga strukturer.
Selektionsproblemet slutligen, handlar om utbildningssystemets funktion att allokera olika individer till olika samhälleliga positioner. De traditionella sorteringsteorierna utgår från att människor är olika utrustade avseende exempelvis begåvning (Sorokin) eller prestationsförmåga (Parsons), och att utbildnings
systemet sorterar de bäst lämpade och dugligaste till de mest ansvarsfulla och krävande positionerna. Även de sk reproduktionsteorierna kan sägas vara alternativa tolkningar av utbildningssystemets selektiva funktion.11 Den avgörande skillna
den gentemot de traditionella sorteringsteorierna är dock att reproduktionsteorierna inte analyserar utbildningssystemets sorterande funktion i relation till någon
"naturlig" - mer eller mindre genetiskt betingad - begåvnings- eller prestations
fördelning. De lägger i stället huvudvikten på utbildningssystemets roll för bibe
hållandet (reproduktionen) av en given social skiktning, en bestämd klasstruktur, och ytterst en given samhällsformation. Utbildningssystemet sorterar enligt dessa teorier inte eleverna efter begåvning eller prestationsförmåga, utan snarare utifrån social härkomst
11 Ett tydligt exempel på detta är de e mpiriska studier av de n socialt betingade selektio
nen till icke-obligatoriska utbildningsnivåer som Bourdieu och Passeron genomförde under slutet av 60 -talet (Bourdieu & Passeron, 1964; 1970).
Vi menar att i ett samhälle med ett differentierat och ojämlikt arbetsliv kan selektion och socialisation ur vissa aspekter betraktas som komplementära begrepp, i det att ett diffust selektionssystem ställer större krav på en differentierad socialisation, och tvärt om. Ett sammanhållet utbildningssystem, baserat på indi
vidernas "fria val", förutsätter en starkare socialisation till arbetslivets olika positioner jämfört med ett utbildningssystem där selektionen är tydligare (där man exempelvis har nivågrupperingar, tidig linjeuppdelning, eller någon form av parallellskolesystem).1^ Oavsett var man teoretiskt/analytiskt lägger tyngdpunkten beträffande socialisation och selektion kan man konstatera att dessa båda begrepp är symbiotiskt kopplade till varandra. Vi menar, i likhet med Baudelot & Establet (1971; 1975) - och för övrigt även Parsons (1959) - att det även inom den organisatoriskt sammanhållna grundskolan sker en tidig och så småningom alltmer accentuerad uppdelning (selektion) av eleverna i två huvudkategorier: de som kommer att välja längre, mer teoretiskt inriktade utbildningar, och de som kommer att välja kortare, mer praktiskt inriktade utbildningsvägar. Dessa båda grupper kommer i realiteten att behandlas olika, och därigenom att utsättas för olika socia-lisationspraktiker.13 Detta utgör en viktig förutsättning för elevernas "val" av studieförbeiedande eller yikesförberedande utbildningslinjer i gymnasieskolan.
Valet till gymnasieskolan
Valet till gymnasieskolan - så som vi betraktar det - är både ett val och ett urval.
Elevernas föreställningar om utbildning och arbete formas redan i den tidiga (och ständigt pågående) familjesocialisationen. Av grundläggande betydelse är familjens materiella villkor och position i den vertikala arbetsdelningen. Men vi menar också att den sfär i den horisontella arbetsdelningen, och det "sociala fält" familjen befinner sig i, är av stor betydelse. Förbundet med en given position i det sociala rummet är således såväl en skiktspecifik som en sektorsspecifik socialisation, vilken kommer att påverka elevernas valbeteende.
Familjens position i det sociala rummet är dock inte i någon bestämd mening deterministisk för valbeteendet. En viss social mobilitet förekommer. Vi menar
Familjens position i det sociala rummet är dock inte i någon bestämd mening deterministisk för valbeteendet. En viss social mobilitet förekommer. Vi menar