Vi har i del I av vår avhandling konstaterat att vårt övergripande angreppssätt är utbildningssociologiskt. I detta kapitel kommer vi därför att översiktligt behandla några sociologiska teoribildningar kring relationen mellan utbildning och arbets
liv, vilka på olika sätt utgjort viktiga utgångspunkter i vårt forskningsarbete.
Kapitlet struktureras kring tre centrala begrepp, nämligen kvalifikation, socia
lisation och reproduktion. Även om dessa begrepp i mångt och mycket kan sägas gå in i varandra, så menar vi att skillnader i fokus ändå gör det poängfullt att åtminstone på en analytisk nivå hålla isär begreppen.
Med kvalifikation avser vi relationen mellan de kunskaper och färdigheter som förmedlas och förvärvas i en utbildningssituation, och de kunskaps- och färdig
hetskrav som arbetslivet på olika sätt ställer. Begreppet socialisation refererar här till en slags mental förberedelse för olika roller/positioner i det sociala rummet -förmedlingen och förvärvandet av specifika föreställningar, förhållningssätt, hand
lingsmönster och dispositioner. Reproduktionsbegreppet används som samlande beteckning för de sociologiska teoribildningar som söker mönster i den sam
hälleliga kvalifikationen och socialisationen - mönster som visar hur samhällets makt- och positionsstruktur på olika sätt reproduceras.
I de två första avsnitten, de som handlar om kvalifikation och socialisation, görs en polarisering mellan två diametralt motsatta teoribildningar - funk
tionalistiska och marxistiska. Mellan dessa förs en "teoretisk dialog" som utmynnar i de två reproduktionsteoretiska bidrag som presenteras i det sista avsnittet. Tilläggas bör att denna teorigenomgång inte har ambitionen att vara fullständig eller uttömmande. Syftet är endast att ge referenspunkter till nästföljande kapitel, där vi presenterar våra egna teoretiska utgångspunkter och vår egen teoretiska förståelse av vårt studieobjekt: gymnasieskolans undervisning om arbetslivet.1
Kvalifikationsteorier
Kvalifikationsbegreppet används inom både arbetslivs- och utbildningsforskning.
Inom arbetssociologin brukar man med kvalifikationsstudier avse beskrivningar av
*Vi är väl medvetna om att en sådan här teorigenomgång kan uppfattas som "en marmortrappa upp till dasset" (Broady, 1983, c, s 57). Vår ambition har eme llertid inte varit att by gga en trappa till dasset, utan att lägg a ut en spång fram till vår redskapsbod (den teoretiska referensramen).
hur arbetslivet förändras - inriktning, ny teknik, organisation etc - och vilka kon
sekvenser dessa förändringar får för kraven på arbetskraftens kvalifikationer. Inom den normativa utbildningsforskningen fokuseras intresset till hur man på bästa sätt skall anpassa utbildningssystemet till arbetslivets kvalifikationskravsstruktur.
Kvalifikationsteorier i snäv bemärkelse handlar således om hur relationen mellan (den blivande) arbetskraftens faktiska kvalifikationer och arbetslivets kvali
fikationskrav ska kunna optimeras.
Ovanstående beskrivning av kvalifikationens problematik bygger på ett funktionalistiskt betraktelsesätt och ett underförstått antagande om att arbetslivets villkor på ett ensidigt sätt bör utgöra den utgångspunkt till vilken utbildnings
systemet ska anpassas. Ett flertal empiriska studier visar emellertid att det inte råder någon enkel och omedelbar koppling mellan utbildningssystemets funktion och arbetslivets kvalifikationskravstruktur. Broady (1980) har exempelvis visat på betydelsen av arbetsmarknaden och arbetsmarknadens mekanismer som en mellan
liggande variabel mellan utbildning och arbetsliv. Helgeson (1984) utvecklar detta resonemang genom att framhålla att företagande är en aktiv process. Utbudet och
"priset" på arbetskraft med olika kvalifikationer påverkar produktionsprocessen och i förlängningen kvalifikationskraven.2 Till detta kommer att staten, genom såväl utbildningspolitiska som arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kan styra och reglera förhållanden inom och mellan utbildningssystemet och den samhälleliga produk
tionen. Kvalifikationsteori i vid bemärkelse handlar således om relationer mellan kapital, stat, produktion, utbildningssystem, arbetsmarknad etc och den är därmed en del av statsteorin och den ekonomiska teorin.^
Funktionalistisk kvalifikationsteori
Utgångspunkten i den funktionalistiska kvalifikationsteorin är, som tidigare nämnts, problemet att optimera relationen mellan utbildningssystemets kvalifi
cering av arbetskraften och arbetslivets kvalifikationskrav. Varje sådan ansats måste bygga på beskrivningar av, och föreställningar om, arbetslivets utveckling.
Utveckling och förändring av kvalifikationskrav är också något som sedan lång tid tillbaka varit föremål för olika forskares tankemöda. Såväl Adam Smith som Karl Marx analyserade den tidiga industralismens problem vad gäller den industriella och tekniska utvecklingens konsekvenser för kraven på yrkesskicklighet. Trots att deras utgångspunkter och infallsvinklar var så olika kan de båda sägas företräda vad som senare kommit att kallas degraderings- eller dekvalificeringstesen; dvs att en fortlöpande arbetsdelning, kombinerad med en mekanisering, leder till en utarm
ning av arbetets innehåll och en drastisk sänkning av kraven på kvalifikation.
Dekvalificeringstesen kom emellertid att starkt ifrågasättas en bit in på 1900-talet, främst inom den anglosaxiska utbildningsekonomin. Den gängse uppfatt
2Helgeson refererar till Lutz, som i en studie från 197 6 jämfört förhållandena vid tyska och franska stå lverk. Lutz fann bl a att trots att fö retagen använde likartad teknik, så var så väl arbetets org anisation som arbetsinnehållet - och därmed kvalifikationskraven - mycket olika. Lutz förklarar dessa olikheter med skillnader i respektive lands utbildningssystem och utbudet av olika yrkeskategorier på respektive arbetsmarknad.
3Jfr Broady, 1983 b: "Om kva lifikationsforskning".
ningen blev i stället att en alltmer långtgående industriell utveckling, med mer avancerad teknik, ställer högre krav på arbetskraftens kvalifikationer. I England utvecklades en teori om "det teknologiska samhället" som under 50- och 60- talen kom att utgöra det dominerande paradigmet för den utbildningsekonomiska forsk
ningen. Teorin kan i korthet sammanfattas i nedanstående teser:
1. Som ett resultat av den teknologiska utvecklingen i industrialiserade sam
hällen kommer kvalifikationskraven ständigt att öka. Det beror dels på att andelen enkla och mekaniska arbeten kommer att minska, samtidigt som andelen kvalificerade arbeten ökar. Men det beror också på att utvecklingen inom samma typer av arbeten (tillverkning, konstruktionsarbete etc) kommer att ställa högre krav på (tekniskt) kunnande i framtiden.
2. En statligt organiserad formell utbildning, som antingen ger de specifika kunskaper och färdigheter som arbetslivet kräver eller utvecklar mer generella (tekniska) förmågor, är det sätt på vilket dessa ökande kvali
fikationskrav bäst kan bemötas.
3. Kraven på formell utbildning (för att erhålla anställning) kommer därför ständigt att öka, vilket medför att allt större andelar av befolkningen måste tillbringa allt längre tid i utbildning.
The manpower approach
Ovanstående "teori" var utgångspunkten för så kallade "manpower-analyser". Med hjälp av empiriska studier och sofistikerade statistiska metoder försökte forskarna att analysera och predicera den samhälleliga kvalifikationskravutvecklingen.
Tanken var att utbildningssystemet, såväl kvantitativt som kvalitativt, skulle anpassas till arbetsmarknadens växande behov av kvalificerad arbetskraft. Det teoretiska ramverk som byggdes upp kring denna forskningsinriktning skulle kunna kallas för teknologisk eller evolutionistisk funktionalism4, även om utgångspunkten togs i Parsons* strukturfunktionalistiska sociologi. Burton Clark, en av förgrundsgestalterna inom denna tradition, publicerade 1962 en bok med titeln "Educating the Expert Society". En av Clarks huvudteser var att det, förutom en generell utbyggnad, krävdes en allt mer långtgående differentiering och specia
lisering inom utbildningssystemet. Arbetslivets utveckling mot ett "expert
samhälle" ställer helt enkelt krav på en ökad sortering och specialisering av den blivande arbetskraften, menade Clark. Han ansåg också att en sådan differentiering var legitim, under förutsättning att den baseras på individernas duglighet och att alla elever ges lika möjligheter till utbildning.
Clarks tankegångar utvecklades senare av Blau & Duncan (1967) i deras bok
"The American Occupational Structure". Deras teori postulerar en allmän rörelse i utvecklade industrialiserade samhällen, från "partikularism" mot "universalism", med en motsvarande utveckling av den samhälleliga sorteringen från "tillskrivande"
mot "prestation". Begreppen refererar till Parsons' s k mönstervariabler. I sam
hällen som kännetecknas av partikularism tillvaratas dominerande gruppers
privi-4Collins, 1971; Karabel & Halsey, 1977 b.
legier och intressen, medan universalism står för allas lika möjligheter i samhället.
Tillskrivande betecknar en samhällelig sortering baserad på de egenskaper och kvaliteter som individer tillskrivs av andra, medan prestation står för en samhälle
lig sortering baserad på individers kunskaper, färdigheter och faktiska prestationer.
Tankegångarna kan sammanfattas med begreppet meritokrati: En jämlikhet baserad på likhet i möjligheter, och urval utifrån faktiska prestationer, garanterar att arbetslivets positioner kommer att besättas av de mest lämpade och kompetenta individerna.^
Mycket av den konkreta forskning som bedrevs inom denna tradition var emellertid utpräglat a-teoretisk, där syftet många gånger var att skapa underlag för (eller legitimera) utbildningspolitiska beslut. När det gäller prognosstudierna visade det sig att mätproblemen många gånger blev oöverstigliga. En faktor som man från början inte tagit hänsyn till var individernas efterfrågan av utbildning ("social demand"). Trots att forskarna i efterhand försökte bygga in sådana icke
ekonomiska faktorer i modellen visade den sig vara ett trubbigt instrument och ett dåligt underlag för utbildningsplanering (Broady, 1981 a).
Humankapitalteorin
Om man inom "the manpower approach" försökte förena olika sätt att anpassa utbildningssystemet till de krav som framför allt den tekniska utvecklingen i sam
hället ställde, så menade företrädarna för humankapitalteorin att utbildnings
systemet i stor utsträckning var en pådrivande och produktiv kraft i samhälls
utvecklingen. Theodore Schultz förde ut begreppet humankapital till en bredare publik när han 1960 presenterade sin klassiska artikel "Investment in Human Capital"ß Hans budskap var enkelt: Utbildning ska inte i första hand betraktas som en nyttighet som samhället erbjuder sina samhällsmedborgare. Utbildning bör i stället ses som en investering i mänskligt kapital - en investering som senare kan ge avkastning i termer av exempelvis teknologiska framsteg och höjd bruttonationalprodukt. Schultz menade att hans tes även var giltig på individnivå.
Som enskild individ konsumerar man inte utbildning. Utbildning är en investering som individen gör för att senare erhålla avkastning i form av bättre arbete, högre lön, högre social status etc.7 Schultz avslutar sin artikel genom att i ett nio-punktsprogram dra de politiska implikationerna ur humankapitalteorin. Den slut
sats han kommer fram till är att en kraftig utbyggnad av utbildningssystemet,
^Denna strukturfunktionalistiska stratifikationsteori utvecklades först av Davis &
Moore (1945) i samarbete med Parsons. För en tidig kritik, jfr Youngs klassiska framtidsversion av d et meritokratiska samhället: 'The rise of the Meritocracy" (1958).
^Artikeln presenterades först muntligt när Schultz i egenskap av president i AEA (American Economic Association) höll sitt inledningsanförande vid kongressen 1960.
I skrift publicerades artikeln 1961 i American Economic Review (Schultz, 1961).
Artikeln finns även återgiven i Karabel & Halsey, 1977.
^Schultz för visserligen ett något mer nyanserat re sonemang, där han menar att vissa inslag i en utbildningssituation kan ha karaktären av konsumtion och där dess produktiva värde kan ifrågasättas. Han menar dock att d et mesta av innehållet i den formella utbildningen - även det som med Bourdieus begrepp skulle kunna kallas
"kulturellt kapital" - direkt e ller indirekt har ett produktivt värde.
såväl kvantitativt som kvalitativt, är en viktig förutsättning för att utveckla det teknologiska samhället och öka välfärden för breda befolkningslager.
Den tillit som sattes till humankapitalteorin under 60-talet kan i efterhand förklaras av en kraftig konjunkturuppgång under denna tid. Denna mer generella tillväxt visade sig emellertid ha helt andra orsaker än utbildningssystemets utbyggnad. I samband med den stagnation som inträdde i början av 70-talet tvingades många utbildningsekonomer att revidera humankapitalteorin. Kritikerna, bl a Enno Schmitz, menade att teorin möjligen kunde ha ett visst förklaringsvärde när det gäller investeringar i internutbildning inom ett företag (Broady, 1978).
Däremot är det i grunden felaktigt att föra ett sådant resonemang på nationell nivå.
Relationen mellan utbildningssystem och ekonomisk tillväxt är alltför komplex för att kunna analyseras utifrån ett rent ekonomiskt perspektiv. Från en växande skara marxistiska forskare framfördes dessutom ideologiska betänkligheter, efter
som teorin uppenbart legitimerade det kapitalistiska produktionssättet och den kapitalistiska ideologin.
Marxistisk kvalifikationsteori
Som kontrast till den traditionella utbildningsekonomin och den funktionalistiska kvalifikationsforskningen började en mer kritiskt inriktad utbildningssociologisk, utbildningsekonomisk och statsvetenskaplig forskningstradition att växa fram.
Med utgångspunkt i historiska och samhälleliga analyser av utbildning och arbetsliv, kombinerade med empiriska studier av arbetslivets utveckling, försökte forskarna förklara sambandet mellan förändringar i utbildningssystemet och för
ändringar i den samhälleliga kvalifikationskravsstrukturen. Mycket av denna forskning bedrevs inom tyskt språkområde, företrädesvis i Västtysldand.
En viktig utgångspunkt i den marxistiskt orienterade kvalifikationsforskningen var ett ifrågasättande av den allmänt vedertagna, men sällan empiriskt belagda, uppgraderings- eller högrekvalificeringstesen. När Horst Kern och Michael Schumann i boken "Industriarbeit und Arbeitsbewusstsein" (1970) presenterade resultat som pekade i riktning mot en dekvalificering och polarisering av kvalifikationskraven inom produktionsindustrin, väckte detta stor uppmärksamhet bland såväl västtyska som amerikanska industrisociologer.8 Kern och Schumann hade följt utvecklingen inom ett antal västtyska industriföretag som genomgått stora tekniska förändringar under efterkrigstiden. Deras slutsats var att det hade skett en polarisering av arbetsstyrkan i en växande men fortfarande relativt liten del
^Visserligen hade James Bright redan 1 958 fört fram en teori som innebar att e n ökad mekaniseringsgrad skulle leda till ökade kvalifikationskrav, men bara till en viss punkt - när mekan iseringen övergår till automation - då kvalifikationskraven drastiskt kommer att minska. Denna dekvalificeringsteori fick emellertid inget genomslag förrän den återupplivades i Harry Bravermans tappning (1974). Brights teori hade dessutom ifrågasatts av Robert Blauner (1964) som menade att u tvecklingen var den rakt motsatta. I takt med en tilltagande mekanisering av arbetsprocessen kommer först kraven på yrkesskicklighet att sjunka och arbetsuppgifterna att b li alltmer utarmade -det typexempel som Blauner gav var -det löpande ban-det. I takt med en ökad grad av automation återfår arbetet emellertid "skapande potenser" och kraven på yrkes
skicklighet ökar, enligt Blauner. Jfr även Helgeson, 1984.
där kvalifikationskraven var högt ställda, och en stor del där kvalifikationskraven successivt minskade. De menade också att det skedde en förändring i de slag av kvalifikationer som behövdes. Krav på rent hantverksmässigt kunnande ersattes av krav på flexibilitet, förmåga att anpassa sig till nya arbetsförhållanden, över
vakning och styrning av automatiserade processer etc.9
Kern & Schumanns studie utsattes efter en tid för kritik, bl a för att deras undersökning enbart begränsats till produktionsindustrin. Andra västtyska kvali
fikationsforskare, som i sina studier även inkorporerat den offentliga sektorn, fann exempelvis att kvalifikationskraven där tycktes öka.10 Kritik framfördes också från vänster, bl a av mer ortodoxa marxister. De menade att Kern & Schumann implicit betraktade teknikens utveckling, och de förändringar i arbetsorganisation som denna gav upphov till, som självgenererande och i sig den yttersta orsaken till förändringar av kvalifikationskrav. Vad de saknade var en ekonomisk/marxistisk helhetsanalys, där de empiriska resultaten sattes i samband med kapitalets intressen, produktionsförhållanden, produktivkrafter etc.11
Dekvalificering, högrekvalificering, polarisering, eller annorlundakvalificering?
- under hela sjuttio- och åttiotalen har debattens vågor gått höga. Även bland marxistiska forskare finns de som hävdar en högrekvalificeringstes, exempelvis forskarna i "Projektgruppe Automation und Qualifikation" under ledning av Frigga Haug.12 Att det existerar så vitt skilda teser om hur utvecklingen ser ut kanske kan förklaras av att forskarna har haft olika metoder och olika objekt för sina studier. Vissa har tittat på kvalifikationer i termer av formell utbildning, andra på de kvalifikationer som arbetskraften faktiskt besitter, medan ytterligare andra har studerat de arbetsplatsrelaterade kvalifikationskraven. Vissa (de flesta) har enbart studerat utvecklingen inom produktionsindustrin, medan andra försökt kartlägga ett bredare spektrum av arbetslivet. Forskarna använder också empiriskt material från olika tidsperioder som grund för sina slutsatser. Till en del kan förklaringen till de olika ståndpunkterna säkert ligga här, men troligare är att utvecklingen de facto är motsägelsefull och att den innehåller inbördes motstridiga tendenser. Utifrån ett marxistiskt perspektiv, där Marx teori om det alienerade arbetet i det kapitalistiska samhället är det centrala, blir dock olika varianter av dekvalificeringstesen mest
^Teorin om en "annorlundakvalificering" hade ungefär samtidigt lanserats av en ungersk ekonom, Franz Jânossy (1969). Han menade att den tekniska utvecklingen kräver ständigt förbättrade kvalifikationer, men att det inte är m öjligt eller menings
fullt att försök a fastställa huruvida kvalifikationskraven därigenom ökar elle r minskar.
l^Broady (1983 b) anför som exempel på detta ett arbete av Chaberny & Gottwald.
^En sådan mer renodlad kapitallogisk analys har gjorts av Kurt Aagaard Nielsen (1976). Han menar att dekvalificering bör analyseras som en tendens, vilken är oupplösligt förbunden med det kapitalistiska produktionssättet. I kapitalets logik ligger ett permanent behov av att använda billigast möjliga arbetskraft. Det innebär, enligt Nielsen, att dekvalificering som tendens måst e vara ett utmärkande drag för produktionen i kapitalistiska samhällen, även om denna utveckling kan döljas, bromsas eller motverkas på olika sätt.
^Projektgruppe Automation und Qualifikation har publicerat omfattande, såväl teo
retiska som empiriska, studier av kvalifikationskravutvecklingen i Västtyskland. De flesta av dessa arbeten är skrivna i polemik med den forskning som bedrivits i förlängningen av Kern & Shumanns studie vid SOFI i Göttingen. Jfr den analys som Broady (1983 b) och Helgeson (1984) gör av den västtyska kvalifikationsforskningen.
gångbara - även om de flesta idag tagit avstånd från Bravermans (1974) relativt okomplicerade analys.13
Kapitallogik
Efter ovanstående exkurs i den arbetssociologiska kvalifikationsforskningen kan det kanske vara lämpligt att återföra tankarna till frågan om hur utbild
ningssystemet är relaterat till den samhälleliga produktionen. Inom den västtyska neo-marxismen är det framför allt Elmar Altvater och Freerk Huisken som utvecklat tankegångar kring denna fråga. De utgår från en marxistisk analys av kapitalismens lagbundna utveckling, där en ständig strävan efter kapitalacku
mulation ses som den grundläggande drivkraften i en kapitalistisk ekonomi. Den tekniska utvecklingen i samhället är enligt Altvater och Huiskens underordnad denna "kapitalets logik" och inte någon oavhängig variabel. Tekniska förändringar och förändringar av arbetets organisation genomförs endast om de är lönsamma, dvs om profitkvoten därigenom kan förväntas öka. Som stöd för denna tes anför de att teknologiska och organisatoriska förändringar av produktionsprocessen regel
mässigt har följt på en ekonomisk kris eller tillbakagång.14
Med en sådan ekonomisk/marxistisk helhetsförståelse följer också att föränd
ringar av den samhälleliga kvalifikationskravstrukturen inte enbart betingas av ny teknologi och förändrade produktionsprocesser. Av central betydelse blir också utbud och efterfrågan på den marknad där arbetskraften ska köpas. Förutom rent
"demografiska" förändringar, som att vissa branscher minskar medan andra expan
derar, att vissa yrken försvinner medan nya tillkommer och att nya befolknings
grupper integreras i produktionsprocessen, så kommer den faktiska tillgången på arbetskraft och de faktiska kvalifikationer den besitter att i viss utsträckning påverka produktionsprocessen och den framtida kvalifikationskravutvecklingen.
Allt enligt kapitalets logik.
Altvater har i en analys från mitten av 70-talet försökt visa på samband mellan utvecklingen inom arbetslivet och förändringar inom utbildningssystemet (Altvater, 1974). Han anser att det mest utmärkande draget för utvecklingen inom arbetslivet är föränderlighet. Det är inte längre vare sig möjligt eller funktionellt att kvalificera arbetskraften till bestämda, kanske nog så komplicerade, arbets
funktioner. Kapitalets logik kräver att samhället i stället utbildar och anpassar den blivande arbetskraften till arbetsvillkorens föränderlighet. Exempel på vad Altvater kallar "nyckelkvalifikationer" i ett framtida kapitalistikt produktionssätt är ansvar, självständighet, problemlösningsförmåga, samarbetsförmåga, samt grundläggande tekniska och företagsekonomiska kunskaper och förmåga att koppla ihop teori och praktik. Dessa kvalifikationer ger möjligheter att inta ett stort antal funktioner och positioner i produktionsprocessen, samtidigt som individerna därigenom är bättre rustade att möta oförutsägbara och förändrade krav.
Det är i ljuset av denna logik som Altvater menar att sjuttiotalets pedagogiska slagord, som "lära att lära", "problemorienterad undervisning" och "livslångt lärande", ska ses. Altvater betraktar inte neoprogressivismen som uttryck för en radikal pedagogisk strömning, utan snarare som en nödvändig anpassning av
13 Jfr t ex kritiken av Braverman i Helgeson, 1983: "Ekonorm, teknik och arbete".
14Jfr Altvater, 1974.
utbildningssystemet till de av kapitalet påtvingande förändringarna av produk
tionsprocessen. Den "fria" pedagogiken fyller egentligen funktionen att kvalificera eleverna till nya strömningar inom det kapitalistiska produktionssättet.
Den marxistiskt orienterade utbildningsekonomin utgår således från ett antagande om ett fundamentalt samband mellan samhällets ekonomiska och politiska utveckling å ena sidan, och utvecklingen av samhällets utbildnings
system å den andra. Den övergripande tanken är att utbildningssystemet i ett kapitalistiskt samhälle måste förstås och analyseras utifrån dess funktion att reproducera kapital.15 Sambandet mellan utbildningssystem och samhällelig pro
duktion kan dock inte analyseras och förklaras utan att man samtidigt definierar
duktion kan dock inte analyseras och förklaras utan att man samtidigt definierar