Ozonskiktet skall utvecklas så att det lång-
siktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.
Når vi miljökvalitetsmålet?
Den negativa påverkan på ozonskiktet mins- kar till följd av åtgärder i Sverige och andra länder. Det bör därför finnas möjligheter att nå miljökvali- tetsmålet, ännu syns dock ingen återhämtning av ozonskiktet. Under förutsättning att Montrealproto- kollet*och dess tillägg fullföljs av alla parter kan sådan återhämtning tidigast förväntas bortom år 2050.
Forskare inom WMO*/UNEP*bedömer idag att Montrealprotokollet har haft effekt på utvecklingen av halterna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. De flesta ämnen, främst klorfluorkarboner (CFC), minskar globalt i den lägre atmosfären. Halten av klorfluorkolväten (HCFC) stiger fortfarande, men det finns en antydan till att hastigheten med vilka dessa föroreningar ökar, börjar att avta. Bedömningen är därför att atmosfärens sammanlagda ozonnedbrytande potential nu minskar.
stor naturlig variation
På grund av den stora naturliga variationen är det ännu inte möjligt att se en trend i återhämtningen av ozonskiktet. Ozonskiktets naturliga variation har bland annat sin grund i ständiga förändringar av atmosfärens transport av ozon i luften, variationer på grund av solaktivitet och påverkan via vulkan-
utbrott. Ozonkemin påverkas även av förändringar i temperaturen. Summan av dessa processer har ett mycket större inflytande på ozonskiktets tjocklek än
5 -15 10 20 0 -5 15 -10 -20
Figuren visar en jämförelse av ozonskiktets tjocklek före respektive efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen. Ozonskiktet varierar mycket i tjocklek, men är i genomsnitt tunnare idag än vad det var före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen. Trots att den negativa påverkan idag minskar syns ännu inte någon trend i ozonskiktets återhämtning.
%
figur 5.1 Ozonskiktet före och efter påverkan av
ozonnedbrytande ämnen
källa: svensk miljöövervakning
2000
1990 1996 2006 1988 1992 1994 1998 2002 2004
genomsnittsvärde för ozonskiktet före påverkan av ozonnedbrytande ämnen (Uppsala 1951–1966)
genomsnittsvärde för ozonskiktet efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen (Norrköping 1988–2006)
ozonskiktets variation (månadsmedelvärde; Norrköping 1988–2006)
m i l j ö k v a l i t e t s m å l f e m
35
skyddande ozonskikt
vad den lilla minskningen av ozonnedbrytande ämnen hittills haft och döljer därför en eventuell återhämtning av ozonskiktet. Effekten av åtgärder i enlighet med Montrealprotokollet*kommer, men vi kan få vänta ytterligare ett decennium för att säkert kunna påvisa denna. På grund av människans påverkan på systemet är det dock inte säkert att vi kommer att återgå till de förhållanden som rådde före 1980-talet.
Under 2006 visade ozonskiktet tydligt sin varier- barhet genom perioder med både tjockare ozonskikt och perioder med stor ozonförtunning. Liksom år 2005 har 2006 resulterat i ett extremt stort ozonhål över Antarktis. Den stora variabilitet som finns natur- ligt är till största delen beroende av meteorologiska faktorer och det är svårt att fastställa hur mycket som är orsakad av mänsklig påverkan.
samspel med global uppvärmning
En oroande faktor är det komplicerade samspelet mellan klimatets förändring och ozonskiktets utveck- ling. Den förstärkta växthuseffekten ger en uppvärm- ning nära jordytan samtidigt som den ger en avkyl- ning högre upp i luftlagren. Det kan i sin tur bidra till en försening av ozonskiktets återhämtning efter- som de ozonnedbrytande processerna vid polerna gynnas av låga temperaturer i de högre luftlagren.
Omvänt påverkar mängden ozonnedbrytande ämnen i atmosfären växthuseffekten eftersom flera ozonnedbrytande ämnen också är växthusgaser.
Når vi delmålet?
utsläpp av ozonnedbrytande ämnen
delmål, 2010
År 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.
Under förutsättning att det befintliga regelverket följs i kombination med ytterligare åtgärder gällande användning och hantering av ozonnedbrytande ämnen, finns det goda möjligheter att närma sig delmålet.
Sedan slutet av 1980-talet har de nationella ut- släppen av ozonnedbrytande ämnen minskats avse- värt. Utsläppen av CFC idag kommer huvudsakligen från läckage från varor och produkter där de används som köldmedier eller i isoleringsmaterial. Stora mängder CFC och HCFC ligger upplagrade i isole- ringsmaterial i byggnader, mark och rör. Hur snabbt man kan byta ut produkter med isoleringsmaterial som innehåller ozonnedbrytande ämnen mot mer miljövänliga alternativ är beroende av den takt med vilken man bygger om/river gamla fastigheter och andra anläggningar.
Inga ytterligare åtgärdsförslag har lämnats av Naturvårdsverket under 2006. Åtgärdsförslag rörande användningsförbud för HCFC som har lämnats tidi- gare anses fortfarande vara aktuellt.
4,0 5,0 3,0 4,5 3,5 2,5
Klor är ett av de ämnen som har störst inverkan på ozonskiktet, en av de största källorna är klorfluorkarboner (CFC). Väteklorid (HCl) motsvarar merparten av det klor som finns i atmosfären. Figuren visar att förekomsten av klor nådde sitt maximum i slutet på 1990- talet och att halterna nu minskar. Halterna är generellt högre vid mätpunkter närmast Nordpolen.
figur 5.2 Årsmedelvärden av väteklorid 1986–2006
molekyler/cm2 . 1015 2005 2000 1995 1990 1985 2010
källa: network for the detection of atmospheric composition change
Jungfraujoch forskningsstation (46°N, 3 500 m.ö.h.), Schweiz Harestua solobservatorium (60°N, 600 m.ö.h.), Norge
36
skyddande ozonskikt
Inom Montrealprotokollet*som antogs 1987, har länderna antagit en relativt långtgående avvecklingsplan för pro- duktion och användning av ozonnedbrytande ämnen. Avvecklingsplanen omfattar både industrialiserade länder och utvecklingsländer.
Inom ramen för Montrealprotokollet finns en särskild multilateral fond, som finansieras av industriländerna och som används för att bekosta utvecklingsländernas kostna- der för avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen. Fonden har funnits sedan 1992 och har hittills fördelat nästan två miljarder dollar till 139 utvecklingsländer för att hjälpa dem att uppfylla Montrealprotokollet.
För att det nationella miljökvalitetsmålet ska nås är det mycket viktigt att åtgärder vidtas på internationell nivå.
En av de viktigaste åtgärderna är att få kontroll på CFC- avvecklingen utan en övergång till HCFC. Risken är att utvecklingsländerna fastnar i ett HCFC-beroende varför parterna snarast måste skynda på avtrappningen av produktionen av HCFC.
Det är också viktigt att Kyotoprotokollet och Montreal- protokollet samverkar på så sätt att regelverket inom ramen för Kyotoprotokollets mekanism för ren utveckling (CDM*) inte gynnar en uppbyggnad av produktionsanlägg- ningar för HCFC. Andra problemområden där internatio- nella beslut krävs är den illegala produktionen av CFC,
illegal handel med ozonnedbrytande ämnen, liksom förekommande undantag för vissa typer av användning. montrealprotokollet – internationell överenskommelse som ger effekt