Som nämndes i avhandlingens inledning är syftet med avhandlingen att undersöka hur den svenska adelns kollektiva identitet upprätthölls och förändrades under perioden från det första adelsmötet år 1869 till Riddar- husets 350-årsjubileeum år 1976, genom att analysera den adliga minnes- kulturen.
Analysen är uppdelad i tre, i viss mån överlappande, kapitel. Dessa är huvudsakligen utformade utifrån varsin övergripande tematik. Kapitlen utgår från följande frågeställningar:
1. Det första empirikapitlet är centrerat kring sammanhang då minnes- kulturen manifesterades. Det övergripande begreppet för kapitlet är minnesmanifestationer, tillfällen då adelns gemensamma förflutna på olika sätt gestaltades inför det omgivande samhället och den egna gruppen. Frågor som ämnas besvaras i kapitlet är: Vilka adliga min- nesmanifestationer genomfördes under perioden? Vilka personer,
179 Utformningen knyter an till Peter Burkes grundläggande frågeställningar, formulerade i syfte att producera
perioder, och händelser ur det förflutna valdes ut? Hur gestaltades och förmedlades dessa? Hur kan de sägas relatera till adel som kol- lektiv identitet?
2. Det andra empirikapitlet behandlar sammanhang då den mening som existerade inom minneskulturen kommunicerades medlemmar av adeln emellan. Kapitlet fokuserar den kommunikativa aspekten av minne, då källmaterialet till övervägande del består av diskussioner rörande problemställningar och kollektiva handlingsmöjligheter. De frågor som formulerats utifrån det ovanstående är: Hur kommunice- rades mening på adelsmötena? Vilka var målen respektive strategi- erna för de kollektiva handlingar som genomfördes under perioden? Hur kan de sägas förhålla sig till den adliga minneskulturen? 3. Det tredje empirikapitlet handlar om minneskulturens fixpunkter, ex-
empelvis platser och fenomen som kan sägas ha haft en särskild be- tydelse för den adliga minneskulturen under perioden. Dessa fix- punkter kan sägas utgöras av frekvent använda motiv och teman, som är återkommande över tid och materialkategorier. Frågorna som be- svaras i kapitlet är: Vilka sådana fixpunkter kan sägas ha spelat en särskilt framträdande roll i den adliga minneskulturen? Hur förmed- lades dessa? Vilken mening tillskrevs de?
Avhandlingens disposition är som följer. Efter detta inledande kapitel, med tidigare forskning, teori, syfte och frågeställningar, och metod, följer tre empiriska kapitel som behandlar varsin övergripande tematik. Varje kapitel analyserar således en enskild aspekt av den adliga minneskulturen, utifrån ett antal empiriska exempel. Dessa kapitel är i sin tur upplagda så, att de empiriska exemplen följer på varandra i huvudsakligen kronologisk ordning, följt av en sammanfattande analys av hela kapitlets innehåll. Av- slutningsvis kommer en avslutande diskussion, där avhandlingens empi- riska resultat sammanfattas och relateras till tidigare forskning på områ- det.
Det är Jan Assmanns grundläggande definition av minne, som kunskap om det förflutna som relaterar till en kollektiv identitet, som varit urvals- principen vid genomgången av källmaterialet. Ett antal sammanhang på adelns kollektiva arenor där minne under perioden spelat en betydande
65 roll har på så sätt identifierats. Genom att analysera dessa kan sedan den vidare minneskulturen studeras. De tre aspekter av minneskulturen som kommer att undersökas är, för det första, de sammanhang då den manife- sterades, för det andra, sammanhang då den kommunicerades, för det tredje, dess fixpunkter.
Det första empirikapitlet handlar om en rad exempel på när minneskul- turen manifesterades, i betydelsen något som görs förnimbart och tydligt. Det rör sig om ett antal tillfällen då medlemmar av adeln kunde, genom mer eller mindre offentliga ritualer, inför varandra och det omgivande samhället gestalta och förmedla sin kollektiva identitet till en vidare kon- text. Dessa tillfällen var av högtidlig art, till övervägande del handlade det om firande av olika jubileum. Formerna för högtidlighållandena hade vissa likheter över tid, men skilde sig också åt på vissa sätt. De tillfällen som studeras är uppförandet och invigningen av Axel Oxenstiernas staty år 1890, den fest som hölls på Riddarhuset med anledning av 200-årsju- bileet av slaget vid Helsingborg år 1710, tillblivelsen av den historia över den svenska adeln som utkom i samband med Riddarhusordningens 300- årsjubileum år 1926, samt det jubileumsnummer av Arte et Marte som markerade 350-årsjubileet av utfärdandet av samma dokument, och ut- kom år 1976. Delstudien fokuserar främst, men inte enbart, minneskul- turens materiella dimension, då de studerade tillfällena var centrerade kring olika materiella gestaltningar. Dessutom belyser delstudien minnets performativa karaktär, då de studerade tillfällena, i högre eller lägre grad, inkluderade publika framträdanden.
Det andra empirikapitlet behandlar sammanhang då den mening som existerade inom minneskulturen kommunicerades medlemmar av adeln emellan. Källmaterialet till övervägande del består av diskussioner rö- rande problemställningar och kollektiva handlingsmöjligheter. Det inne- fattar kollektiva processer där enskilda fenomen tillskrevs mening som minne, och i vissa fall när de inte gör det, och konfliktytan mellan dessa båda ytterligheter. De sammanhang som studeras i kapitlet är adelsmö- tenas öppnings- och avslutningstal under cirka 100 år. En betydande del av kapitlet ägnas diskussioner som hölls i samband med de kvarvarande privilegier som adeln innehade, och som statsmakten vid upprepade till- fällen försökte avskaffa, något som också slutligen lyckades år 1915. Som tredje delstudie kommer de kollektiva försöken att få till stånd ett lagstif- tat skydd av adliga släktnamn att undersökas.
Det tredje empirikapitlet kommer att handla om minneskulturens fix- punkter. Det rör sig då om en plats och ett fenomen som kan sägas ha haft en särskild betydelse för den adliga minneskulturen under perioden. Det innebär dels en analys av herrgården, och den bild av det förflutna som konstruerades i relation till dessa, dels en analys av gruppens egenartade föreställningar om utdöende.
I det avslutande kapitlet kommer avhandlingens resultat att summeras och diskuteras i relation till tidigare forskning.