Verksamhetsteorin har, enligt Engeström (2001), utvecklats i tre steg, där Vygotskijs teori och triangulära modell kring medierad handling utgör det första steget. Ett andra steg är Leontievs verksamhetsteori, där hans infö-rande av begreppet arbetsdelning bidrar till att utöka analysen till att invol-vera både individuella handlingar och kollektiv verksamhet. Engeströms sammansmältning av Vygotskijs och Leontievs teorier i en grafisk modell för ett kollektivt verksamhetssystem (se figur 3, s. 46) utgör slutligen ett tredje steg i verksamhetsteorins framväxt. Nedan beskrivs dessa utveckl-ingssteg i tre olika avsnitt. I avsnitten lyfts också tankar och begrepp fram, som är av betydelse för avhandlingens analysarbete.
Vygotskijs teori kring medierad handling
Grunden till verksamhetsteorin kan således hittas i Vygotskijs teori om medierad handling. Vygotskij var kritisk mot samtidens forskning kring mänskligt beteende och uttryckte att det var mycket mer komplext än vad den enkla stimuli-respons-modellen (S à R), som dominerade under denna tid, kunde beskriva. Istället argumenterade Vygotskij för en triangu-lär förklaringsmodell (se den vänstra triangeln i figur 1 nedan), innefat-tande en process som han benämner ”medierad handling” (mediated act). Den innehåller en ”medlande länk” (intermediate link; X), mellan S och R, som hindrar en direkt reaktion på stimuli. Den medlande länken utgörs en-ligt Vygotskij (1978) av kulturellt utvecklade verktyg, så kallade artefak-ter, som verkligheten förmedlas, eller medieras, igenom. Det innebär att vi människor inte står i en direkt, otolkad förbindelse med verkligheten, utan att vi själva måste vara aktiva för att den medlande länken ska upprättas. Länken gör också att processen kan gå åt motsatt håll, vilket innebär att omgivningen kan påverka individen och dennes beteende (Vygotskij, 1978). Vårt tänkande och våra uppfattningar är med andra ord färgade av vår kultur och dess artefakter. Av den anledningen utvecklas vi mentalt genom det som vi gör och de kulturella aktiviteter som vi deltar i. Artefak-terna kan vidare, enligt Vygotskij, vara fysiska eller intellektuella/språk-liga. Till de fysiska räknas exempelvis mobiltelefoner, datorer, smart-boards och kalendrar, medan exempelvis symboler, skriftspråk och talat språk utgör intellektuella/språkliga artefakter (Säljö, 2014). Till höger i fi-gur 1 nedan ses en omarbetad version av Vygotskijs ursprungliga
medieringstriangel, så som den vanligen återges, med den medierande ar-tefakten högst upp samt subjekt (människan/individen) och objekt (om-världen) i hörnen av triangelns bas (Engeström, 2001).
Figur 1
Vygotskijs ursprungliga modell för medierad handling till vänster, och en omar-betad version av densamma till höger
Kommentar. Den vänstra modellen efter Mind in society: The development of higher psychological processes (s. 40), av L. S. Vygotskij, 1978, Harvard
Uni-versity Press. Den högra modellen efter ”Expansive Learning at Work: Toward an activity theoretical reconceptualization”, av Y. Engeström, 2001, Journal of
Education and Work, 14, s. 136 (min översättning i figuren).
Vygotskijs teori kring mediering var avgörande på så vis att den överbryg-gade svårigheter som uppstår i att studera individuella och samhälleliga processer separat. Införandet av kulturella artefakter som en medierande länk mellan dem gjorde nu att analysen kunde omfatta båda dessa proces-ser. ”The individual could no longer be understood without his or her cul-tural means; and the society could no longer be understood without the agency of individuals who use and produce artifacts.”(Engeström, 2001, s. 134). Denna dialektiska utgångspunkt, som alltså grundlades genom Vygotskijs teori kring mediering, är också en utgångspunkt i verksamhets-teorin (Engeström, 1999).
Leontievs verksamhetsmodell
Vygotskijs förklaringsmodell kring mänskligt beteende lade följaktligen grunden för verksamhetsteorin, men i och med att den inte inkluderade mediering med andra människor och sociala relationer, var den begränsad till analys av enskilda individers handlingar, och omfattade alltså inte
S R
X Objekt
Medierad artefakt
studier av kollektiva verksamheter (Engeström, 2001; Engeström & Miet-tinen, 1999). Denna begränsning överbryggades dock genom Leontievs vi-dareutveckling av Vygotskijs teori, där han tydliggjorde skillnaden mellan kollektiv verksamhet (activity) och enskild handling (action) genom att även inrymma kommunikation mellan människor som medierande faktor (Engeström, 2015; Engeström & Miettinen, 1999; Leontiev, 1986). Det re-sulterade i att fokus förflyttades från individens objektorienterade hand-lingar, medierade av kulturella artefakter, till de komplexa förbindelser som finns mellan individen och den gemenskap (community) som han eller hon ingår i, som bygger upp kollektiva verksamheter (Engeström, 2001; Vygotskij, 1978).
Vidare delade Leontiev (1986) Vygotskijs utgångspunkt att det finns en ömsesidig påverkan mellan människans yttre, praktiska verksamhet och hennes inre, mentala verksamhet. Han uttrycker att dessa verksamheter inte går att separera, utan att de är i ständig växelverkan med varandra ge-nom en yttre och en inre verksamhetsprocess. Den yttre processen (”exter-nalisering”) innebär att människan använder eller utvecklar verktyg för att förändra och påverka sin omgivning, medan den inre (”internalisering”) innebär att människan själv påverkas och utvecklas genom de erfarenheter hon gör i den verksamhet hon ingår i.
I matematikundervisningen kan båda dessa processer sägas före-komma. Beroende på vilket subjekt (vem) som är i fokus är antingen den ena eller den andra processen aktuell. Exempelvis kan en elev under en matematiklektion formulera sina tankar i ord (språkligt verktyg) kring ett matematiskt problem, och uttrycka dessa idéer för sina klasskamrater (om-givningen) (externalisering). Vid samma tillfälle kan en annan elev få nya erfarenheter kring den matematik som avhandlas via den första elevens ut-talande, och därigenom ges möjlighet att utveckla nya kunskaper kring in-nehållet (internalisering). Leontiev uttrycker att det är artefakterna som sammanfogar dessa två processer. De förbinder också människor med varandra, vilket gör att de mänskliga erfarenheterna bevaras i verksam-heten (Leontiev, 1986). I ovanstående exempel representeras dessa arte-fakter av muntligt språk som sammanbinder den första och andra processen men också eleverna i undervisningssituationen. Leontiev (1986, s. 156) ut-trycker att ”Övergångarna är möjliga för att den yttre och den inre verk-samheten har samma generella struktur.” Han poängterar också att även om den inre, mentala, verksamheten kommer från den yttre, praktiska, är den inte överordnad den. De hör istället ihop i en ömsesidig förbindelse (Leontiev, 1986).
Utifrån arbetsdelningen enskild handling och kollektiv verksamhet, samt tankarna kring yttre och inre verksamhetsprocesser, målar Leontiev
upp en teoretisk modell för hur mänsklig verksamhet kan förstås utifrån en rad hierarkiskt uppställda begrepp på tre nivåer (se figur 2).
Figur 2
Leontievs modell för ett verksamhetssystem
Kommentar. Fritt efter beskrivningarna i Verksamhet, medvetande, personlighet
(s. 156–190), av A. N. Leontiev, 1986, Progress.
Högst upp i modellen (nivå 1) finns den övergripande verksamheten, som riktas mot ett gemensamt motiv. Det är motivet som, enligt Leontiev (1986), ger verksamheten dess riktning, och det är också motivet som skil-jer en verksamhet ifrån en annan. I verksamhetsteoretiska studier förekom-mer ibland begreppet objekt9 synonymt med motiv, vilket nedanstående citat hämtat från Leontiev (1986, s.158) kan klargöra: ”Enligt den termi-nologi jag föreslår är verksamhetens föremål [object i den engelska vers-ionen; mitt tillägg] dess verkliga motiv”. Leontiev uttrycker vidare att denna definition skiljer sig från gängse uppfattning samt att motivet kan vara antingen materiellt eller förekomma enbart i tanken.
Nedanför verksamheten återfinns de målstyrda handlingar som in-dividen planerar och medvetet genomför (nivå 2). Sådana handlingar har enligt Leontiev uppstått genom människans övergång till att leva i sam-hällen, där vi tillsammans utför handlingar för att tillfredsställa gemen-samma behov. Varje enskild handling kan sägas vara ett delresultat för att nå fram till ett gemensamt resultat, vilket nås när behovet släcks. Dessa målstyrda handlingar har enligt Leontiev en intentionell aspekt (vad som ska uppnås) men också en operationell sådan (hur kan det uppnås), vilket påverkas av de förutsättningar som finns omgivningen. Det är här som
9Begreppet objekt har varit föremål för flera diskussioner inom verksamhetsteorin. Se ex-empelvis Kaptelinin och Miettinen (2005) som gör en teoretisk framställning av begrep-pet. Nivå 3 Motiv Handling Operation Mål Betingelser Nivå 2 Nivå 1 Verksamhet
operationerna kommer in (nivå 3), vilka Leontiev placerat direkt under
handlingarna. Dessa bidrar till att handlingarna genomförs. De förverkligar handlingarna och är beroende av de betingelser (villkor, förutsättningar, artefakter) som finns i omgivningen. Operationerna kan därmed sägas be-skriva hur handlingarna utförs. Leontiev (1986) menar vidare att det är nödvändigt att ta hänsyn till och göra kopplingar mellan ovanstående be-grepp på olika nivåer vid analys av mänsklig verksamhet. På det viset över-vinns de motsättningar som finns i att skilja den enskilda individens hand-lingar ifrån dennes sociala och kulturella verklighet, uttrycker han.
Engeströms modell för mänsklig verksamhet
Ytterligare ett steg i verksamhetsteorins framväxt är Engeströms (1987) utveckling av Leontievs teorier kring mänsklig verksamhet, där han sam-manbinder dessa med Vygotskijs triangulära modell för medierad handling i en övergripande grafisk verksamhetsmodell (se figur 3 nedan). På det vi-set övervinns, enligt Engeström (1999), begränsningarna i Vygotskijs för-klaringsmodell vad gäller handlingarnas mångskiftande samhälleliga (so-cietal) och mellanmänskliga (collaborative) karaktär. I Engeströms modell ses de enskilda handlingarna som händelser i ett kollektivt verksamhetssy-stem, där objektet/motivet är gemensamt. På det viset blir motivet till hand-lingarna tydligare och de får en större mening, uttrycker Engeström (1999).
Den övre delen av triangeln i Engeströms verksamhetsmodell (se fi-gur 3), som känns igen från Vygotskijs teori om medierad handling, skild-rar relationen mellan subjekt och objekt med artefakter som medierande länk (Vygotskij, 1978). Denna del av modellen kan enligt Engeström ses som ”the ‘tip of the iceberg’ representing individual and group actions em-bedded in a collective activity system” (2001, s. 134). Den utökade soci-ala/kollektiva kontext som den nedre delen av modellen (eller ”isberget”) bidrar med innefattar ytterligare medierande faktorer som, om än mindre synliga än artefakterna, möjliggör för fler och nya infallsvinklar vid analys av mänsklig verksamhet (Engeström, 1987). Här tydliggörs de betingelser eller villkor som Leontiev (1986) menar påverkar verksamhetens alla de-lar.
Figur 3
Strukturen för mänsklig verksamhet
Kommentar. Efter Learning by expanding: An activity-theoretical approach to developmental research (s. 78), av Y. Engeström, 1987, Helsingfors universitet
(min översättning i figuren).
De olika delarna i verksamhetssystemet benämner Engeström (1987) kom-ponenter (constituent components). Engeström (2001) betonar att det är betydelsefullt att analysera alla dessa komponenter som delar av en helhet, det vill säga som delar av ett helt verksamhetssystem, för att få full förstå-else för dem. Subjektet i Engeströms modell representerar de individer eller grupper som genomför de målinriktade handlingar som görs inom ramen för verksamheten. Genom dessa realiserar de verksamhetens objekt/motiv till ett (konkret) resultat. Det är subjektet som analysen utgår ifrån i en verksamhetsteoretisk studie. Objektet i verksamhetsmodellen är alltså det som subjektet riktar sina handlingar mot i verksamheten. Det kan, enligt Engeström (1987), liknas vid ett ”råmaterial” som förändras till ett resultat genom de handlingar som subjektet utför i verksamheten. Vidare är
arte-fakterna de kulturellt framvuxna verktyg som används inom ramen för
verksamheten, vilka kan vara både språkliga/intellektuella och fysiska. Verksamhetsmodellens nedre del utgörs vidare av den kontext i vilken sub-jektet deltar. Här återfinns komponenten regler, som innefattar explicita eller implicita bestämmelser, normer, värden eller konventioner som styr och/eller begränsar de handlingar och interaktioner som verksamheten
Artefakter
Objekt Resultat
Arbetsdelning Regler Gemenskap
utgörs av. Här finns även komponenten gemenskap, som utgörs av de in-divider eller grupper som delar det gemensamma objektet. Slutligen finns också arbetsdelning som en del av kontexten kring subjektet, vilken inne-fattar hur arbetet delas upp inom verksamheten, både horisontellt, det vill säga mellan individerna, men också vertikalt, där faktorer kring makt och status kommer in.