Regionala landskapsstrategier – Ett rikt växt- och djurliv

landskapsstrategier

- Ett rikt växt- och djurliv

En kunskapssammanställning – fallstudier

rapport 5855 • fEbRuaRi 2009

Ett rikt växt- och djurliv

En kunskapssammanställning - fallstudier

Margareta Ihse och Swantje Oostra

Beställningar

Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket

Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

_{ISSN 0282-7298} ISBN 978-91-620-5855-5.pdf © Naturvårdsverket 2009

Tryck: CM Gruppen AB

Omslagsfoto: Mete, Anders Norderman/Megapix Rapsfält, Lars Johansson/Megapix Hornborgasjön (stora bilden), Jan Töve/N

Förord

Stockholms Universitet, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi fick av Naturvårdsverket i uppdrag att göra en kunskapssammanställning om regionala landskapsstrategier, vilken redovisas här.

Bakgrunden till uppdraget är de stora problemen inom naturvården med bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, där fragmenteringen i landskapet och intensifieringen och marginaliseringen, såväl i skogs- som jordbrukslandskapet, rycker undan basen för ett långsiktig bevarande av mångfalden. Ett långsiktigt bevarande och funktionella ekosystem innebär att det inte räcker att bara inrikta skyddet på små områden, utan planering och skydd/skötsel måste ske så att flera av dessa områden kan förenas över större områden, över ett helt landskap, en hel region.

I Sverige arbetar man sedan 2006 med att utveckla en landskapsansats som en åtgärd för att uppnå ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktio-nella ekosystem. Arbetet grundas på propositionen Svenska miljömål

– ett gemensamt uppdrag (SOU 2004/05:150). Regeringen har formulerat ett upp-drag till sju länsstyrelser att i form av ett pilotprojekt 2006-2007 arbeta med s.k. regionala landskapsstrategier. Arbetet ska ske i löpande kontakt med Naturvårds-verket och andra berörda centrala myndigheter. På grundval av detta arbete ska Naturvårdsverket under 2008 ta fram en vägledning för arbetet med de regionala landskapsstrategierna, såsom de främst berörs under det 16:e miljökvalitetsmålet

Ett rikt växt- och djurliv.

Det fanns således ett klart behov av att sammanfatta den kunskap som finns om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald på landskapsnivå. Uppdra-get har genomförts i form av enkätundersökning riktad till svenska och internatio-nella, främst europeiska, forskare samt litteraturstudier. Regionala landskapstrate-gier visade sig vara ett begrepp som inte återfinns inom litteraturen, eller som be-nämning på genomförda planeringar på landskapsskala med inriktning mot eller hänsyn till biologisk mångfald. Landskapsekologiska och holistiska tankesätt åter-fanns i det mesta av studierna. Denna sammanställning redovisar därutöver ett antal fallstudier från de nordiska länderna och övriga Europa som goda exempel, där man använt liknande angreppssätt för att uppnå ett bevarande av den biologiska mångfalden på landskapsnivå. Från forskningen redovisas kortfattat grundläggande teorier, idéer och modeller och i viss mån metoder för insamling av data, analys och presentation samt visualisering. Sammanställningen är gjord under 2007. Vi som författare ansvarar själva för innehållet i rapporten.

Stockholm 2009

Innehåll

Naturvårdens utökade uppdrag 14

Uppdrag för kunskapssammanställning 15

Bakgrund till uppdraget 15

Målsättning och fokus 16

Uppdragets begränsning 17

METODIK OCH BEGREPP 18

Kunskapsinsamling 18 Enkätundersökning 18

Litteratur- och Internetsökning 19

Pågående forskning 20

Formas 20 Vetenskapsrådet 21 Begreppsförklaringar 22

TEORIER PÅ LANDSKAPSNIVÅ 32

Ekologiska teorier och modeller 32

Den ö-biogeografiska teorin 32

Metapopulationsteorin 34 Landskapsekologi 36

Rödlistning och hotade arter 42

Resiliens och dynamik 43

Sociala-ekologiska system 45

Resilienta sociala-ekologiska system och adaptiv förvaltning 45

Ekosystemansatsen (”Ecosystem approach”, EA) 47

LANDSKAPSKLASSIFICERING 50

Kanada 50 Storbritannien 51 Landskapsklassificering i Norden 52 Island 52 Finland 52 Landskapstyper i Sverige 53 Nationella indelningar 53

Landskapsindelning med helhetssyn på kulturlandskapet 55

Regionala indelningar 56

Landskapsbenämningar från enkätsvaren 57

METODER OCH MODELLER FÖR INVENTERING, ANALYSER,

LANDSKAPSPLANERING OCH FÖRVALTNING 59

Metoder för datainsamling vid inventering och övervakning 59

Datainsamling genom flyg- och satellitbilder. 59

Marktäckeklassificering (”Land cover classification”) 67

Metoder för landskapsanalyser 67 Bristanalys 67 Sårbarhetsanalys 68 Historisk analys 68 Frekvensanalys 68 Modellering 69 Analys för landskapsstrukturer 69

Modeller och metoder för olika landskapstyper 70

Skogslandskap 70 Jordbrukslandskap 72

Urbana landskap 74

Metoder för ekologiskt-socialt angreppssätt och medborgardeltagande

i planering och förvaltning 76

Planering på ekologisk grund 76

Neutral arena för konflikhantering - exempel Model Forests 77

Kommunikationskunskap vid planering och samverkan 78

Konflikthantering vid planering 78

FALLSTUDIER 81

Exempel från Europa 81

Belgien 81

Nederländerna 82 Schweiz 83 Storbritannien 84 Tyskland 86 Österrike 92

Exempel från Sverige och övriga Norden 94

Sverige 94 Norge 102 Danmark 105 Finland 108 Island 108

ERFARENHETER FRÅN FORSKARE OCH MYNDIGHETER 109

Teorier och hypoteser 109

Metoder och modeller för datainsamling, analyser och landskapsplanering 113 Datainsamlingsmetoder 113

Analysmetoder och verktyg 115

Planerings- och kommunikationsmetoder 116

Metoder och åtgärder för skötsel och övervakning av landskap 117

Skötsel av landskap 118

Uppföljning och övervakning av landskap 119

Tids- och rumsskalor 120

ERFARENHETER FRÅN FALLSTUDIERNA 123

Målsättningar 123

Metoder och modeller 125

DISKUSSION OCH SLUTSATSER 129

Begrepp och definitioner 130

Teorier på landskapsnivå 131

Landskapsklassificering 131

Metoder för regional landskapsplanering 132

Fallstudier i Europa och Norden 133

Erfarenheter från forskare och myndigheter 134

Diskussion kring identifierade frågor för kunskapssammanställningen 136 Rekommendationer för landskapsstrategier för biologisk mångfald 137

Metapopulationsdynamik 168 Single-species metapopulation dynamics: concepts, models and observations 168

Landskapsekologi – fragmentering och nyckelbiotoper 169

Fragmenterat landskap – en kunskapssammanställning om fragmentering som hot mot biologisk mångfald i jordbrukslandskapet 169

De nordliga skogarnas landskapsekologi 171

Key habitats in Swedish managed forests 171

Introducing the key patch approach for habitat networks with persistent

populations: an example for marshland birds 172

Landskapsekologi och ekologiska nätverk 173

The German way to greenways and habitat networks 173

Ecological networks: A spatial concept for multi-actor planning of sustainable landscapes 174 Landscape cohesion: an index for the conservation potential of landscapes

for biodiversity 175

Ekologiska-sociala samband – planering, förvaltning och skötsel 176 Landscape Ecology and Its Potential Application to Planning 176 Bridging the gap between centrally defined policies and local decisions -

towards more sensitive and creative rural landscape management 177 Bridging the gap between ecology and spatial planning in landscape ecology 178 Bridging human and natural sciences in landscape research 178 Participatory landscape ecology – a basis for acceptance and implementations178 Incorporating ecological sustainability into landscape planning 179

Forvaltning av biodiversitet og kulturlandskap 179

The ecological effectiveness of protected areas: The United Kingdom 180 Skogslandskap 181 Science and the Management for Boreal forest diversity 181 Estimates of the Needs for forest reserves in Sweden 182 Management of boreal forest biodiversity – a view from outside 182 Fire management for biodiversity in the European Boreal Forest 183 Rebuilding networks of forest habitats in lowland England 184

Modellering och scenarier 184

Combining biodiversity modelling with political and economic development

scenarios for 25 EU countries 184

Klimatförändringar och biologisk mångfald 185

Climate change meets habitat fragmentation: linking landscape and

APPENDIX II – LANDSKAPSEKOLOGISK FORSKNING I EUROPA 186 Belgien 186 Danmark 186 Estland 187 Finland 187 Frankrike 187 Italien 187 Nederländerna 187 Norge 187 Skottland 188 Sverige 188 Österrike 190

APPENDIX III – EXPERTER, FORSKARE, PLANERARE OCH VERKSAMMA

SOM BIDRAGIT MED INFORMATION 191

Sammanfattning

Denna kunskapssammanställning har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket. Målet är att göra en sammanställning av befintlig kunskap om hur landskapseko-logiska tankesätt, teorier, idéer och modeller samt helhetstankar för landskaps-planering kan användas och har använts för att beskriva och/eller genomföra land-skapsstrategier.

Kunskapssammanställningen har hämtat material från internationella och nationella nätverk av forskare och myndigheter, data från internationell och nationell littera-tur, genom sökningar i biblioteksdatabaser, institutionsdatabaser, vetenskapliga tid-skrifter, avhandlingar, rapporter från institut och universitet. Information om fall-studier och praktisk tillämpning har till stora delar hämtats från internet. Genom en enkätundersökning och uppföljande intervjuer har mycket kunskap tillförts av ett stort antal nationella och internationella forskare, planerare och handläggare på myndigheter, främst i Sverige och ett antal europeiska länder.

Bakgrunden till uppdraget är utmaningen inom naturvården med att uppnå ett beva-rande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Viktiga

bioto-per/habitat, som utgör kärnområden för många arter blir mindre till ytan och ligger allt mer isolerade från varandra. Dessa kärnområden omges av fler homogena och allt större produktionsmarker, som antingen marginaliseras eller intensifieras i markanvändning och som därmed blir otillgängliga eller fientliga för många arter. Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem inne-bär att det är otillräckligt att bara inrikta naturvården på skyddet av små områden. Planering och skydd/skötsel behöver istället ske med en helhetssyn över större områden, över ett helt landskap eller en hel region.

Sammanställningen ska ligga till grund för Naturvårdsverkets arbete med att ta fram en vägledning för landskapsstrategier för biologisk mångfald, som berör arbe-tet med det 16:e miljökvaliarbe-tetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv.

Summary

This review has been performed by commission of the Swedish Environmental Protection Agency. The aim for the review was to present an overview of existing knowledge that could be used in regional planning for maintenance of a rich plant and animal life – a thriving biodiversity. The aim included to find case studies, which show how to apply landscape strategies in regional planning, by using a landscape perspective for maintenance of a rich flora and fauna by nature conserva-tion and sustainable land use.

The data for this review were collected from international and national networks of researchers and authorities, national and international literature, gathered from traditional literature search from library data bases, reports from universities and institutions, including PhD theses. Much information on practical applications and case studies was found on internet. Information was also given by a large number of national and international researchers and planners, mainly in Sweden and other countries in Europe.

The background to this review is the problem in nature conservation to preserve and sustainably use biodiversity. This problem is caused by the ongoing fragmenta-tion in the agricultural and urban landscapes, as well as in the forests, which threat-ens the fundamental process of ecosystem function and thus a sustainable devel-opment. For maintenance of biodiversity in a long time perspective, the most com-mon methods for nature conservation of threatened species or through national parks and nature reserves, must be complemented with, and even based upon, a strategy for regional planning and governance, over larger areas, in a landscape perspective, in order to establish connectivity.

In this review we found that research from the scientific disciplines, landscape ecology and system ecology with regard to social-ecological systems and resilience in ecosystems, provided the best background to achieve this purpose. The review presents an overview of the background, ideas, theories, methods and models in landscape ecology, as well as system ecology and relevant nature conservation biology. Several case studies and examples are given, mainly from the Nordic Countries and the rest of Europe.

This review and state- of- the-art description will serve as a background to the Swedish Environmental Protection Agency in their work for developing a guidance for the regional landscape strategies for maintenance of biodiversity, in the work for the 16th _{environmental target for a rich variety of plant and animal life.}

Läsanvisning

Rapporten innehåller kunskapssammanställningen i tio kapitel samt två appendix. I kapitel 1 ges en bakgrundsbeskrivning, som också specificerar uppdragets mål-sättning och begränsning.

I kapitel 2 beskrivs metodiken vid insamling till denna sammanställning. Här finns också en sammanställning över pågående svensk forskning, med inriktning på eko-logi och bioeko-logisk mångfald på landskapsnivå, finansierad av Formas och Veten-skaps-rådet. Kapitlet innehåller också en ordlista över begrepp samt kommentarer kring vissa definitioner av centrala begrepp.

I kapitel 3 beskrivs kortfattat ett antal av de viktigaste ekologiska teorierna och de mest kända och använda modellerna i arbetet med ett landskapsperspektiv för naturvård. Hit hör bl.a. teorin om öbiogeografi, metapopulationer, landskapseko-logi med strukturer och konnektivitet, resiliens och socio-ekolandskapseko-logiska system. I kapitel 4 beskrivs olika möjligheter till landskapsklassificeringar.

I kapitel 5 finns en kort sammanställning över olika metoder vid landskapsplane-ring för inventelandskapsplane-ring, analys och medborgarmedverkan samt kommunikation. I kapitel 6 beskrivs ett antal fallstudier från Europa; från Belgien, Italien, Neder-länderna, Tyskland, Schweiz och Österrike.

I kapitel 7 beskrivs ett antal fallstudier från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.

I kapitel 8 följer en sammanfattning och diskussion baserad på enkätsvaren från forskare och myndighetspersoner.

I kapitel 9 följer en sammanfattning av fallstudierna, deras målsättning och i viss mån deras använda metoder.

I kapitel 10 ges en sammanfattning med en diskussion samt slutsatser, som kan leda till rekommendationer.

I litteratur- och källförteckningen finns också ett antal elektroniska referenser från hemsidor och sökningar på internet, en viktig källa för många av fallstudierna. Litteraturlistan har vi försökt sammanställa för att de svensk- och engelskspråkiga referenserna i möjligaste mån ska vara lättillgängliga, vilket vi tror är en viktig poäng i en kunskapssammanställning som ska inspirera andra att arbeta vidare med frågorna. Litteraturlistan är därför inte bara en referenslista.

Appendix I är en kommenterad litteraturlista, där viktiga referenser kort samman-fattas.

Appendix II ger en kort sammanfattande överblick av var aktiv landskapseko-logisk forskning med inriktning mot planläggning bedrivs i Europa.

Appendix III är en sammanfattning av de personer vi kontaktat och som bidragit till kunskapssammanställningen.

Bakgrund

I detta kapitel ges en kort introduktion till naturvårdens uppdrag, som också inne-fattar landskapet utanför de nu skyddade områden som finns, för att upprätthålla fungerande ekosystem och att involvera människor och samhällets sociala institu-tioner för att skydda, sköta och förvalta i ett helhetsperspektiv. Här ges också bak-grund, utgångspunkter och målsättning till samt begränsning av uppdraget till kun-skapssammanställningen.

Naturvårdens utökade uppdrag

”De två grundläggande elementen i naturvård är 1) att upprätthålla fungerande ekosystem inklusive att bevara växt- och djursamhällen, livsmiljöer, arter och geo-logiska underlag och formelement som hör till dessa och 2) att upprätthålla goda förutsättningar för friluftsliv och rika naturupplevelser i den svenska naturen. Naturvårdens insatser sker i ett landskap där natur och kultur är ständigt närva-rande som två aspekter i samma landskap… Naturvården bör även framöver om-fatta såväl att bevara och restaurera värdefull natur i form av områden, livskraft-iga populationer och genetisk variation, som att tillgodose tillgången på bra områ-den för friluftsliv. Det handlar dock inte endast om att bevara områområ-den eller arter som enskilda företeelser, utan också om att upprätthålla fungerande ekosystem som inkluderar funktioner, strukturer och processer som värnandet av värdefulla geologiska objekt och av landskapsbilden där skönheten i landskapet, liksom vilt-förvaltning ingår i naturvård ”

Det finns således flera aspekter som behöver ingå för naturvård på landskapsnivå (Naturvårdsverket 2003). Naturvården har historiskt sett fokuserat på antingen en-skilda arter, eller värdefulla områden eller livsmiljöer. Men, med den förändrade markanvändningen och skötseln inriktad mot allt större områden med monokultu-rer, där växters och djurs livsmiljöer blir alltmer fragmenterade, är det idag nöd-vändigt att också ta med hela landskapet och tillämpa ett landskapsperspektiv för att kunna bevara ett rikt växt- och djurliv (Naturvårdsverket 1994, 2003a). I Kon-ventionen om biologisk mångfald framhålls att mångfalden ska betraktas på tre nivåer: gener, arter och ekosystem (www21, www22). Ekosystemnivån innefattar i de flesta fall ett bevarande och bibehållande av biologisk mångfald på biotop och landskapsnivå. Med en landskapsstrategi för biologisk mångfald blir det möjligt och nödvändigt att vid planering och skötsel även ta med bedömning gällande det omgivande landskapet kring de hotade arterna, eller de värdefulla naturreservaten. Sådana s.k. landskapsekologiska synsätt är en del av en landskapsstrategi och utgör ett sätt att sätta fokus på biologiska mångfaldsvärden. Ett landskaps olika ekosy-stemfunktioner, som t.ex. biomassaproduktion och klimatreglering är andra delar som också behöver beaktas.

Inom landskapets ram ryms alla synpunkter på hushållning med mark, vatten och en bebyggd miljö, och i en regional landskapsstrategi kan en lång rad aspekter byggas in, inte enbart de biologiska och ekologiska. Naturvårdens vidgade uppdrag kan således medföra att arbeta utifrån en helhetssyn på landskap. En sådan helhets-syn bygger på en integration av natur, kultur och sociala faktorer, baserad på en historisk kunskap om markanvändning, som kommuniceras till medborgarna (Na-turvårdsverket 2003b, 2006).

Inom ramen för kunskapssammanställningen har fokus varit på den första delen – att upprätthålla ett rikt växt och djurliv med livsmiljöer och fungerande ekosystem, d.v.s. kunskapen om landskapet relaterat till det 16:e miljömålet. Men vi vill betona att samtliga delar behöver ingå i en enhetlig bedömning av hela landskapsvärdet vid en regional landskapsstrategi.

Uppdrag för kunskapssammanställning

Ett av de stora problemen inom naturvården med bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald är fragmenteringen i landskapet, såväl i skogs- som jord-brukslandskapet. Viktiga biotoper/habitat, som utgör kärnområden för många arter fragmenteras alltmer och blir inte bara mindre till ytan, utan kommer att ligga allt mer isolerade från varandra. Dessa kärnområden omges av fler homogena och allt större produktionsmarker, som antingen marginaliseras eller intensifieras i mark-användning och som därmed blir otillgängliga eller fientliga för många arter. Ett långsiktigt bevarande av biologisk mångfald och funktionella ekosystem inne-bär att det är otillräckligt att bara inrikta naturvården på skyddet av små områden. Planering och skydd/skötsel behöver istället ske med en helhetssyn över större områden, över ett helt landskap eller en hel region. Dessutom behöver olika typer av aktiviteter i landskapsrummet samverka, så att inte en sektor vidtar åtgärder som har allvarliga och oönskade konsekvenser för bevarandet av ett rikt växt och djur-liv.

Uppdraget om regionala landskapsstrategier för biologisk mångfald finns beskrivet i propositionen Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag (SOU 2004/05:150). Landskapsstrategierna berörs framförallt under det 16:e miljökvalitetsmålet Ett rikt

växt- och djurliv, som bl.a. syftar till att bevara och nyttja den biologiska

mångfal-den på ett hållbart sätt och att värna arternas livsmiljöer och ekosystem samt deras funktioner och processer. Särskild koppling har regionala landskapsstrategier till delmål tre om ett hållbart nyttjande av naturresurser.

Regeringen gav sju länsstyrelser i uppdrag att under 2006-2007 utveckla regionala landskapsstrategier för biologisk mångfald i löpande kontakt med Naturvårdsverket och andra berörda centrala myndigheter. Projektet var en flerstegsprocess och

re-dovisningen av pilotprojektet skulle fokusera på erfarenheter såväl som på konse-kvenser med redovisning 20 december 2007. Naturvårdsverket kommer under 2008 att ta fram en ett vägledande dokument för arbetet med landskapsstrategier för biologisk mångfald..

Målsättning och fokus

Målet är att göra en kunskapssammanställning om hur ett helhetsperspektiv för landskapsplanering kan användas för att ta fram eller genomföra landskapsstrategi-er. Fokus i detta arbete med bevarande av biologisk mångfald ligger i landskaps-ekologiska tankesätt, idéer och modeller. Hittills har störst fokus i bevarande av biologisk mångfald legat på hotade arter och biotoper i avgränsade områden utan uppmärksamhet på omgivningens betydelse.

Kunskapssammanställningen omfattar de nordiska länderna, övriga Europa, USA och Kanada. Exempel på forskning och tillämpning ska klargöras och tydligt be-skriva goda exempel, där man använt landskapsstrategier för att uppnå ett bevaran-de av bevaran-den biologiska mångfalbevaran-den av arter, habitat och ekosystem på landskapsnivå. Kopplingen mellan de olika biodiversitetsskalorna ska klargöras, i den mån den är känd. Förutom grundläggande teorier skulle den även omfatta metoder för insam-ling, analys och presentation samt visualisering. För att kunna avgränsa och genomföra uppdraget behöver flera viktiga begrepp inom landskapsforskningen definieras och ges svensk nomenklatur.

Arbetet tar sin utgångspunkt i landskapsekologisk teori med kärnområden samt en ekologisk infrastruktur i landskapet som tar hänsyn till barriärer och korridorer, för att skapa konnektivitet mellan olika delar i landskapet. De åtgärder som krävs för ett hållbart nyttjande och bevarande av biologisk mångfald ska integreras i arbetet med en regional landskapsstrategi för att upprätthålla livsmiljöer i tillräcklig om-fattning och ge arter och populationer tillräckliga spridningsmöjligheter. En land-skapsstrategi måste också inkludera samtliga miljömål och ekosystemfunktioner, så att nyttan i landskapsperspektivet optimeras och negativa effekter av markan-vändning minimeras. En landskapsstrategi måste också bygga på olika markers naturgivna förutsättningar inklusive klimat, egenskaper och lämplighet till viss markanvändning. Detta perspektiv innebär att hela landskapet ska beaktas vid planering och nyttjande, där både värdekärnor, som kan vara områden som till exempel omfattas av områdesskydd, ska bevaras och de areella näringarnas verk-samhet ska ske på ett hållbart sätt. Därtill är det viktigt att även de kollektiva nyt-tigheterna, som människors tillgång till naturen beaktas samt att hänsyn tas till de historiska värdena i landskapet. Men hur når man dit? Förshoppningsvis kan denna kunskapssammanställning ge en viss vägledning, om dock långt ifrån hela svaret.

Uppdragets begränsning

Kunskapssammanställningen ska:

A.

översiktligt beskriva hur olika hypoteser, analyser och metoder har

använts för att uppnå ett bevarande av den biologiska mångfalden

av arter, habitat och ekosystem på landskapsnivå. Ingen tyngdpunkt

läggs på enskilda arters funktion i ekosystemen, men kopplingar

mellan arter, habitat och ekosystem ska klargöras, i den mån

kun-skapen är känd. Gap i kunkun-skapen påtalas.

B.

omfatta hur metoder, utrustning och modeller använts, dock utan

fördjupningar inom GIS-tekniken och modelleringar. Den ska i

möjligaste mån också omfatta goda exempel på åtgärder och

upp-följningsmetoder, ”good practice”.

C.

omfatta olika typer av landskap och beskriva vilken kunskap som

kan finnas om jordbruks- och skogslandskap, men också urbana/

semiurbana landskap, och i mån av relevans även speciella landskap

som älvlandskap, kustlandskap, våtmarkslandskap m.m. Bergs- och

fjällandskap ingår ej.

D. lyfta fram vilken kunskap som saknas och vad som behöver fördju-

pas, men det krävs inte någon genomgripande analys av vilka kun-

skapsluckor som finns.

Frågor som rör kopplingar mellan förutsättningarna för ett rikt växt-och

djurliv och klimatförändringar har naturligtvis stor betydelse för

biodiver-sitetens bevarande och ställer speciellt stora krav på regional planering, så

att man kan vidta åtgärder som underlättar spridning. Kopplingen mellan

biologisk mångfald och klimat har inte utretts i denna sammanställning.

En bevarad biologisk mångfald bidrar till att lindra klimatförändringarna

genom att åstadkomma robusta, resilienta ekosystem, som är mindre

sår-bara för variationer än utarmade system.

Metodik och begrepp

I detta kapitel ges en kort sammanfattning av de källor som använts, inklusive en beskrivning av hur datainsamlingen gått till. En kort översikt av forskning med inriktning mot biologisk mångfald, landskap och planering, som finansieras av Vetenskapsrådet och Formas ingår också. Kapitlet innehåller även en sammanfatt-ning av termer och begrepp, med korta definitioner och ordförklaringar samt mer detaljerade och diskuterande beskrivningar för några viktiga begrepp. Flera be-grepp som är vanliga i Tyskland och Nederländerna finns med bland de tyska begreppen. I dessa fall har vi givit förslag på en svensk terminologi.

Kunskapsinsamling

Data för denna kunskapssammanställning har huvudsakligen samlats in genom tre olika typer av källor: 1) genom konsultationer av experter inom landskapsforskning via en enkätundersökning, 2) genom traditionell litteratursökning samt 3) genom internetsökningar via flera sökmotorer på ett antal utvalda ledord.

Enkätundersökning

Enkätundersökningen (se appendix III och IV) har främst varit ett stöd för de andra metoderna, men har också givit oss en bra inblick i hur kunskapen nyttjas. Enkäten skickades ut till närmare 400 personer, i och utanför Sverige. De flesta mottagarna är forskare, verksamma på universitet i Sverige, i övriga nordiska länder eller i ett stort antal europeiska länder. Några exemplar skickades till forskare i USA och Kanada. Förutom till forskarna skickades enkäten även ut till planerare och övriga anställda på svenska myndigheter och offentliga förvaltningar och organisationer, som på olika sätt arbetar med landskapsfrågor. Ett fåtal enkäter har även distribue-rats till några privata organisationer. Totalt har enkäten skickats ut till 205 personer i Sverige och 190 personer utanför Sverige. Merparten av de forskare som mottagit enkäten har varit engagerade i nationella och internationella nätverk för landskaps-frågor. Enkäterna skickades ut via brev och e-post och enkätsvaren har till vissa delar följts upp via telefon, speciellt med avseende på frågor om referenser, rappor-ter, m.m.

Enkäten skickades ut vid fyra tillfällen under 2007: den 28 maj, 19 juni, 21 juni samt 24 juli. Påminnelse skickades ut 7 september och 1 oktober 2007. Ytterligare ett antal personliga brev till några kvarvarande nyckelpersoner skickades ut den 4 oktober 2007. Den totala svarsfrekvensen blev 55 personer, dvs. 14 procent. Av dessa var 30 forskare, 23 myndighetspersoner på olika organisationsnivåer och 2 övriga. Samtliga av dessa svar har kommit från den grupp på ca 70 personer som vi betraktade som nyckelpersoner, eftersom de har en lång eller mycket lång erfa-renhet av landskapsfrågor inom forskning och planering. Detta innebär en svars-frekvens på ca 80 procent från denna kategori.

Vi bad om att få referenser, kontaktpersoner, och svar på ett antal frågor. Frågorna var utformade enligt de fem önskemål som ställts i uppdraget (Frågornas utform-ning, se appendix IV).

Litteratur- och Internetsökning

Litteratursökningarna har skett i biblioteksdatabaser, institutionsdatabaser, veten-skapliga tidskrifter, avhandlingar, rapporter m.m. Information om pågående svensk forskning har tagits fram via Formas och Vetenskapsrådets databas, med anknyt-ning till projekt inom biologisk mångfald, regionala landskapsstrategier och land-skapsekologi.

Sökorden i den svenska litteratursökningen, AltaVista och Googlesökningar har bl.a.varit följande: regionala landskapsstrategier, biologisk mångfald, biodiversitet och landskapsekologi.

Sökorden i den tyska litteratursökningen, AltaVista och Googlesökningar har varit följande: regionale Leitbilder, Landschaftsleitbild, Landesentwicklungsplan, Land-schaftsplanung, Landschaftsqualitäten für den Arten- und Biotopschutz, regionale Landschaftsleitbilder.

Sökorden i den nederländska litteratursökningen har varit ecologische

hoofd-structuur.

Sökorden i den engelska litteratursökningen, AltaVista och Googlesökningar har varit följande: landscape change assessment, landscape management tools, lands-cape management planning tools.

Sökorden skulle naturligtvis kunnat omfatta flera olika och andra kombinationer, som t.ex. sustainable use och biodiversity. Vi bedömde dock att detta var alltför vida sökord, där vi skulle ha fått svårt att identifiera intressanta inriktningar för regionala landskapsstrategier. De länkar vi har funnit värdefulla redovisas under elektroniska källor efter den traditionella litteraturförteckningen.

Referenserna i texten med hänvisning till källor på internet anges förkortat med www och en siffra, ordnade efter bokstavsordning på första delen av Internet-adressen. Många adresser är så långa att texten blir alldeles sönderhackad, om dessa långa namn ska stå direkt i texten.

Referenser som anger ett namn och tillägget muntligt återfinns i listan över exper-ter som bidragit till sammanställningen, i appendix III.

Pågående forskning

Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggnad) är det forskningsråd, som närmast har ansvar för kunskapsuppbyggande inom biologisk mångfald (www.formas.se). Man har i sin forskningsbudget sedan 2002 satsat speciellt på forskning kring biologisk mångfald. Bland annat har man givit stöd för nationella samlingar för bevarande och hantering av insamlat material, som är av särskild betydelse för forskning om biologisk mångfald, forskning om förändringar i djur- och växtliv samt forskning om fysikaliska och kemiska förändringar inom olika biotoper både på land och i vatten. Formas har stött forskningen i fem huvud-områden: biologisk mångfald; genetisk variation, arter och populationer, biotoper och artinteraktioner, landskap och landskapsrestaurering samt övergripande delar. Den största delen av de ekonomiska medlen har gått till biotoper och artinteraktio-ner, vilket är den kunskap som främst efterfrågas av avnämarna. Formas har också gjort en kunskapsöversikt, med hjälp av CBM, Centrum för biologisk mångfald, och deras forskning gällande biologisk mångfald.

Formas fokuserar på forskning om:

• den biologiska mångfaldens tillstånd och utveckling • faktorer som påverkar den biologiska mångfalden • bevarande- och restaureringsåtgärder

• betydelsen och nyttjandet av den biologiska mångfalden i en hållbar utveckling

Följande projekt som har anknytning till biologisk mångfald och/eller regionala landskapsstrategier och/eller landskapsekologi stöds för 2007:

• Klimatförändringars inverkan på arktiska lämlars demografi och evolution • Biologisk mångfald i policy och planering – samverkan och konflikter

mellan olika institutionella nivåer

• Betydelsen av biologisk mångfald för ekologiska samhällens

störnings-tålighet: kvantitativ sårbarhets- och känslighetsanalys på samhällsnivå

• Betydelsen av spridningstryck för skiften i artsammansättningen av växter

i naturbetesmarker och lövskogar

• Effekter av habitatförlust och habitatfragmentering på biologisk diversitet,

förekomst och populationsprocesser hos makrofauna i musselekosystem

• Bevarande av biologisk mångfald i städer. Kanteffekter och trampeffekter

i bevarad natur i bostadsområden på Järvafältet, Stockholm.

• Simultana orsaker till, och konsekvenser av, biologisk mångfald: studier

av en hönan-eller-ägget-fråga inom ekologin

• Sociala normer och efterlevnad av svenska miljöregleringar • Avsättning av ung skog – biologisk mångfald och ekonomi

• Samverkan för naturvård: betydelsen av socialt kapital, institutioner och

• Genetiskt modifierade träd: konsekvenser för biodiversitet och

ekosystem-processer

• Sprids ormbunkar lätt? Betydelsen av långdistansspridning för

orm-bunkars utbredningsmönster

• Parkskötsel och biologisk mångfald. Om kommunikation och

kunskaps-förmedling i svensk parkförvaltning

• Effekter av nutida och historisk markanvändning på framtida biologisk

mångfald i jordbrukslandskapet

• Identifiering av de lämpligaste lokalerna för restaurering av vattendragens

ekosystem

• Utveckling av visuella indikatorer för landskapsanalys

• Hjortdjurens påverkan på biologisk mångfald och ekosystemprocesser • Prediktera utdöenderisken för hotande vedinsekter i dynamiska landskap • Artdiversitet i ett föränderligt landskap

• Topografins inflytande på variationen i strandzonens hydrologi,

bio-diversitet och produktivitet både i tid och rum.

Vetenskapsrådet

Inom Vetenskapsrådet finns ett antal forskningsprojekt inom ekologi och biologisk mångfald, som har viss anknytning till en inriktning mot kunskap för ett rikt växt- och djurliv på landskapsnivå. Inom samhällsvetenskaper och humaniora har vi inte hittat några projekt med planeringsinriktning eller kommunikation. Sammanställ-ningen ger inte anspråk på att vara fullständig, men den ger en bild över vilken typ av forskning som bedrivs i Sverige idag. Forskningen bedrivs vid Sveriges Lant-bruksuniversitet, Universiteten i Stockholm, Göteborg, Lund, Umeå, m.fl. Sam-manställningen har utgått från de beskrivningar som finns på hemsidan

(www.vr.se).

• Adaptiv dynamik i naturliga organismsamhällen • Ekologiska samhällen, näringsvävar och nätverk

• Biologisk mångfald och ekosystemets funktion i strömmande vatten • Evolutionära och ekologiska konsekvenser av klimatförändringar

för småfåglar.

• Betydelsen av biologisk mångfald för ekosystemets funktion i en

föränderlig miljö

• Betydelsen av biologisk mångfald för ekosystemets funktion.

• Dynamik, nischstruktur och biodiversitet i fjäll- och tundraekosystem • Modeller för artbildningsprocesser kring geografiska spridningsbarriärer • Spridning, habitatval och populationsdynamik

• Sphagnummossor som styr biologisk mångfald och ekosystemfunktioner • Öbiogeografi: kolonisering och artbildning på Kanarieöarna

• Biologisk mångfald, ekosystemfunktion & det långsiktiga markanvän

-dandets roll

• Betydelsen av östorlek, växtsamhälle och artdiversitet för etablering av

• Faktorer som styr tids- och rumslig variation i naturliga ekosystem – ett

test längs en gradient av skogsklädda öar

• Interaktiva effekter av lokala faktorer och landskapsfaktorer

på artinteraktioner

• Betydelse för biologisk mångfald och genetisk variation

• Biologisk mångfald, rumslig dynamik och ekosystemens resiliens • Populationstähet och dynamik hos större växtätare samt

effekter på ekosystem

• Rumslig heterogenitet, funktionell respons och predator-bytesdynamik • Betydelsen av biotiska interaktioner för populations- och samhällsdynamik • Ekologiska konsekvenser av storskalig biomassaproduktion för energi -

med särskild inriktning mot biologisk mångfald

• Betydelsen av refuger för återhämtningsförmågan hos biodiversiteten

i ekosystem präglade av återkommande störningar

• Klimatförändringar och evolution av biologisk mångfald • Kvantifiering av globala mönster i biologisk mångfald

• Ekologiska och evolutionära effekter av växt-djur interaktioner

• Struktur och dynamik i växt-pollinatör nätverk i fragmenterade landskap • Evolutionära och ekologiska konsekvenser av klimatförändringar för

små-fåglar längs ekologiska gradienter

Begreppsförklaringar

En lista med ord- och begreppsförklaringar som till många delar överlappar detta område finns i ”Nationell strategi för formellt skydd av skog” (Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 2005). Beskrivningar på flera begrepp är hämtade och/eller modifierade från flera hemsidor, som resultat av internetsökningarna. Definitioner-na av flera landskapsbegrepp är hämtade från en finsk/svensk hemsida om kultur-arv och landskap (www69).

Ordförklaringarna är kortfattade, medan det under definitionerna också ges en mer detaljerad och diskuterande beskrivning.

Biotop Livsmiljö för alla arter inom ett enhetligt ekosystem.

Se även habitat.

Biologiska kulturarvet Biologiska företeelser som uppkommit genom människans

nyttjande och hävd av landskapets naturgivna resurser samt kulturspridda biologiska resurser, som i normalfallet inte kan bevaras utan människans fortsatta aktiva påverkan.

Ekosystem Summan av de arter som lever i ett system samt den abiotiska

(fysiska, icke levande) miljön som de lever i och det utbyte de levande varelserna har med varandra och med den abiotiska miljön.

Ekosystemtjänster Ekosystemen tillhandahåller olika funktioner och produkter till nytta för människan. Dessa tjänster är av olika karaktär och kan delas in i A) Produktionsfunktioner – t.ex. vatten, råvaror, ener-gi och genetiska resurser; B) Reglerande funktioner – t.ex. när-ingsrening, vattenhushållning och klimatreglering; C) Bärande funktioner – t.ex. fotosyntes, nedbrytning och bildande av jord, kretslopp för näringsämnen; D) Informationsfunktioner – t.ex. upplevelser och rekreation.

Ekosystemansatsen (Ecosystem approach)

Ekosystemansatsen syftar till samordnad förvaltning av land, vatten och levande resurser, så att en rättvis balans mellan beva-rande och hållbart nyttjande av biologisk månfald/naturresurser uppnås. Den erkänner människan som en viktig del av många ekosystem och betonar vikten av försiktighetsprincipen. Ekosy-stemansatsen förutsätter adaptiv förvaltning för att ta hänsyn till komplexitet, dynamik och bristande kunskaper om ekosyste-mens funktioner. Alla delar av samhället ska även vara med att formulera förvaltningens mål och förvaltningen ska vara decent-raliserad till den lägsta lämpliga nivån.

Europeiska landskaps-konventionen

Europeiska rådets konvention om skydd, förvaltning och plane-ring av landskap som trädde i kraft internationellt 2004.

Habitat Livsmiljö för en enskild art. I begreppet ingår numera ofta

(i den engelskspråkliga användningen) även innebörden av det svenskspråkiga begreppet biotop.

Ekologisk konnektivitet Bindning och fungerande processer mellan områden spridda i

landskapet. God ekologisk konnektivitet innebär att områden har ett fungerande utbyte, till exempel så att individuer av olika arter kan förflytta sig mellan områdena.

Habitatsfragmentering En uppstyckning av en större sammanhängande semi-naturlig

vegetation eller biotop/habitat i små, mer eller mindre isolerade delar, fragment, genom omvandling till andra vegetationstyper eller habitat, eller oftast genom överföring till annan markan-vändning i jordbruk och skogsbruk.

Hållbart nyttjande (Sustainable develop-ment)

Begreppet är vidsträckt och inte entydigt definierat. I detta sammanhang menas en markanvändning och skötsel som ger möjlighet till att långsiktig bevara arter och populationer med förmåga till stabila reproducerbara populationer, och som inte minskar närings- och energitillgången.

I enlighet med konventionen om biologisk mångfald, artikel 2: Nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess potential att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förvänt-ningar bibehålls.

Hävd Traditionella brukningsformer inom jordbruk, som påverkat en

viss biotop med likartade störningar på ett speciellt sätt. Vanliga hävdformer är slåtter, bete och lövtäkt.

Inventering Systematisk insamling av information om landskapet, den

byggda miljön, fornlämningar eller vårdbiotoper. Man samlar in, organiserar och tar fram information om t.ex. nuläget beträf-fande naturmiljön och de orsaker som lett till den. Inventering kan indelas i insamling av information ur t.ex. litteratur, register och annat arkivmaterial, med komplettering från fältarbete, inspektion på platsen och rapportering av resultaten. .

Kontinuitet Sammanhängande tidsperiod med likartade förhållanden för en

biotop eller ett område. Kontinuitet kan avse naturlig utveckling i skog, som inte påverkats av människan, kontinuitet av träd-förekomst i ett område, eller av viss hävdtyp, t.ex. slåtter eller bete i gräsmarker.

Landskapskaraktär Det mönster av landskapselement (komponenter), som man lätt

kan känna igen i ett speciellt landskap, där variationer i berg-grund, jordart och topografi, markanvändning och vegetation, fältgränser, bosättningsmönster och byggnadsstil ger upphov till olika landskap, med egen distinkt karaktär och unika platskänsla (”sense of place”).

Landskapsklassificering En systematisk beskrivning och uppdelning av större områden,

landskap, baserad på olika principer. Landesentwicklungs

plan, LEP (Tyskland)

Betecknar i olika tyska förbundslän bestämmelserna angående regional översiktsplanering på förbundsnivå. Planen anger ram-bestämmelserna för en långsiktig planering av mark och vatten och en framtidsorienterad landskapsutveckling. (www72)

Landskapsstruktur Det inbördes förhållandet och variationen mellan landskapets grundfaktorer, där knutpunkter i landskapet och landmärken strukturerar landskapet. Strukturen kan oftast beskrivas med värdekärnor av biotoper i en omgivande matris, sammanbundna med korridorer av olika slag av konnektivitet, och med småbio-toper av linje- eller punktobjekt, som ”stepping stones” i funk-tionella konnektivitetszoner och ekologiska nätverk.

Landskapstyp Indelning av naturlandskap och kulturlandskap beroende på

om landskapet i första hand är resultat av naturelementens eller människans aktivitet. Dessutom kan landskap typindelas på grundval av t.ex. landskapsstrukturen, landskapsbilden, mark-användningen, de kulturella särdragen, naturens särdrag o.s.v. Vanliga landskapstyper är t.ex. skärgårds- och sjölandskap, samt skogs- och jordbrukslandskap.

Landskapsvård Används som allmänbegrepp för att avse forsknings- och

utred-ningsverksamhet, planering samt administrativa åtgärder som behövs för att bevara och utveckla landskapet.

LEKO-områden, Landskapsekologiska kärnområden

Områden för att åstadkomma effektiv naturvård i skogen, och som utförs som samarbetsprojekt mellan myndigheter, mark-ägare och organisationer över större områden, vanligen 500-5000 ha, ofta baserat på naturvårdsprinciper med landskaps-ekologi om kärnområden och konnektivitet.

Matrix Omgivningen kring värdekärnor eller nyckelbiotoper, som

oftast är indifferent för en art med metapopulationsdynamik, men som också kan utgöra hinder eller barriärer.

Metapopulation En population som är geografiskt uppdelad i sammanhängande

delpopulationer. Deras habitat har delats upp i mindre delar, fragmenterats och skiljts åt genom matrix eller spridnings-hinder, men kan genom ett ekologiskt nätverk fungera som en stor population med bättre överlevnad.

Naturvård Den moderna naturvården handlar om både människan och

naturen, om såväl bevarande som nyttjande av naturen. Natur-vården ska både skydda värdefulla områden och arter och möta människans behov att nyttja naturen och allt som naturen ger.

Regionala målbilder Regionala målbilder och utvecklingsstrategier är i Tyskland

underlag för regional utveckling och samordning av ett hållbart nyttjande av mark och vatten i en dialog med beslutsfattare och regionala aktörer. (www71)

Resiliens Ett ekosystems inneboende förmåga att absorbera störningar av av olika slag och att återuppbygga sin fulla funktion efter stör-ningen, så att fortsatt struktur och adaptiva funktioner upprätt-hålls.

Rödlistade arter Arter som är hotade till sin långsiktiga överlevnad och som

är upptagna på en svensk lista, fastställd av Naturvårdsverket, i enlighet med globala överenskommelser.

Värdekärna Ett sammanhängande skogsområde som av länsstyrelsen och

skogsvårdsstyrelsen bedöms ha stor en betydelse för flora och fauna och/eller för en prioriterad skogstyp. Värdekärnor kan utgöras av delar av bestånd, eller flera bestånd. Storleken varie-rar från enstaka hektar till i sällsynta fall flera hundra hektar. I första hand avses ett område som med avseende på bestånds-, struktur- och artdata bedömts ha stor betydelse för rödlistade arter, signalarter samt andra skyddsvärda arter. I begreppet ingår normalt nyckelbiotop och naturvärdesobjekt som en del-mängd.

Värdetrakt Ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska

bevarande-värden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekär-nor för djur- och växtliv, inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer, än vad som finns i vardagslandskapet.

Nedan ges en kommenterad definition av viktiga begrepp och uttryck. LANDSKAP

Landskap är ett mycket komplext begrepp. Det kan snävt beskrivas som ”den yttre fysiska ramen för vår existens och verksamhet”, med betoning på de naturgivna förutsättningarna (Nordiska ministerrådet 1987a, b) eller som ”en heterogen land-areal som är sammansatt av ett kluster av samverkande ekosystem, som upprepas i likartade mönster” med betoning på ekologi (Forman 1984). Ett vidare begrepp används i den Europeiska landskapskonventionen (2000) ”ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och sam-spel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”. Denna definition är holistisk, men antropocentrisk och innefattar såväl naturgivna förutsättningar, ekologiska förhållanden och människan, såsom vi ser vår omgivning från människans utgångs-punkt, dvs. av det samspel mellan abiotiska och biotiska faktorer, av natur och kultur och av element av olika ålder och ursprung som vår miljö består av. Denna definition utgår dock från en statisk syn. Hägerstrand (1991, 1993) påpekar emel-lertid behovet av att också se dynamiken, flöden, i detta landskap, och att det inte längre är möjligt att förstå eller administrera detta landskap utan att vidga den

tra-ditionella uppfattningen av begreppet som ”det enbart synliga till allt som är närva-rande inom ett givet område och som flödar in och ut ur det”. Han införde begrep-pen tidsgeografi och förloppslandskap. Landskapet ses som en komplex helhet (och innefattar också det icke-synliga, det immateriella), och det är inte uppdelat på olika sektorer eller ämnesområden, som biologisk mångfald eller sociala proces-ser. Tid och rum måste ses tillsammans, och detta ger restriktioner för vad som är möjligt att göra. Landskapet är aldrig heller statiskt, som det t.ex. kan framstå på en karta, utan det är dynamiskt och det pågår hela tiden processer, ett förloppsland-skap. Landskapsförvaltning innebär med dessa utgångspunkter en förvaltning av samverkande flöden, vilket gör det nödvändigt med en helhetsstrategi för all an-vändning av landskapet. Samhälle och natur behandlas än idag ofta som två separa-ta enheter, där samhället inte har direksepara-ta konsepara-takter eller ens är beroende av naturen och landskapet. Allt fler forskare pekar numera på detta sammanhang. Hägerstrand har tidigt utvecklat sådana tankegångar från en geografisk-biologisk utgångspunkt (1993, 1995), liksom den moderna forskningen riktad mot resiliens nu utgår från ekologi, men båda möts i de grundläggande begreppen (Berkes et al.1998). Intensifieringen i utnyttjandet av landskapet och en växande press på dess areal ökar behovet av en helhetssyn och av en mer offensiv natur- och kulturvårdsstra-tegi. Detta har understrukits i flera sammanhang, bl.a. i två nordiska ministerråds-utredningar (Nordiska Ministerrådet 1987a, b, Emanuelsson & Johansson, 1987, 1989) och i EG- kommissionens dokument ”Europe’s Environment -93” (1993). Här framhåller man att det är nödvändigt att bevara den ekologiska och kulturella diversiteten/mångfalden i ett holistiskt perspektiv.

Den estniske geografen Sepp (1999) har visat att landskap har sysselsatt många forskare. I sin doktorsavhandling gjorde han en sammanställning av olika de-finitioner under olika tidpunkter av begreppet landskap, och fann mer än hundra olika definitioner i litteraturen. Definitionerna speglar också det landskap de olika forskarna verkat i. Några av de vanligaste och för detta arbete viktigaste definitio-nerna på landskap är följande:

• Ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är re-sultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.” (Europeiska landskapskonventionen 2000). ”Landscape means

an area as perceived by people, whose character is the result of the action and interaction of natural and/or human factors”.

• Ett geografiskt område med synlig geologisk, biologisk eller kulturell karaktär. Landskapet utgörs av levande och icke-levande faktorer samt av människans påverkan, landskapets s.k. grundfaktorer, växelverkan mellan dem samt landskapets visuellt uppfattningsbara företeelsetyp, landskaps-bilden.

• Det totala rumsliga och visuella begreppet för människans livsrum

”The total spatial and visual entity of human living space”, definierat

av den tyske geografen Troll (1939).

• Ett heterogent landområde som är sammansatt av en grupp av sam-verkande ekosystem, som upprepas i likartade mönster genomgående

”A heterogeneous land area, composed by a cluster of interacting ecosystems, which is repeated in similar form throughout”, är

defini-tionen från den framväxande landskapsekologin, såsom den definieras av en av de främsta företrädarna för denna disciplin (Forman, 1983a, 1984, 1995).

• Ett påtagligt och karakteristiskt resultat av ett ständigt pågående sam-spel mellan de fysisk-geografiska förutsättningarna på jordytan och i atmosfären samt samhället uttryckt genom dess kulturella, sociala och teknologiska potential. Ett landskap omfattar också såväl abiotiskt som biotiskt betingade flöden in och ur det avgränsade landskapsut-rymmet, är den utförliga definitionen från den svenske geografen Sporrong (1993, 1996).

LANDSKAPSDIVERSITET

Om ett landskap i hög grad är heterogent, leder detta till att landskapet innehåller en stor mängd av olika ekosystem och olika biotoper. Flera ekosystem blir repre-senterade med sin specifika artsammansättning på en viss yta, vilket innebär att den totala mångfalden av arter därför är hög. Till sådana arter hör arter i vegeta-tionszoner, som skogbryn, s.k. brynarter. En hög landskapsdiversitet stöder vidare arter som lever i fler än ett ekosystem för fortplantning, föda och vila.

Vid en hög grad av homogenitet är den totala mångfalden i landskapet däremot mindre, det vill säga om en markanvändning dominerar i landskapet. Strukturerna i landskapet ger information om den biologiska mångfalden i landskapet, och det finns såväl enkla som sofistikerade sätt att beskriva detta, dock inget standardiserat eller allmängiltigt sätt (Ihse & Runborg 1991). Jordbrukslandskap är generellt sett ett homogent landskap, liksom storskaliga skogslandskap, med trakthyggesbruk och skogsplanteringar med monokulturer. Pesticider, utdikning av våtmarker och alltmer avancerade jordbruksmetoder har medfört en minskning i såväl biotop, som artdiversitet i jordbrukslandskapet det senaste århundradet (Ihse 1985, 1987, 1995, Ihse et al. 1991). Särskilt gräsmarker som ängar och hagar, ädellövträd och löv-skogar, liksom våtmarker, och dess fågelarter är hårt drabbade (Bengtsson-Lindsjö et al. 1991, Ihse 1994, Jönsson et al. 2008, Robertsson et al. 1990, Angelstam et al. 1993, Naturvårdsverket 1994, Eknert 2007). Landskapsdiversiteten påverkar inte bara mångfalden av arter, utan också den genetiska diversiteten (Prentice et al. 2006).

LANDSKAPSEKOLOGI

Landskapsekologin är den vetenskapsgren, som tillsammans med naturvårdsbiologi och systemekologi, kan ge bäst bidrag till regionala landskapsstrategier, från teore-tisk bakgrund till prakteore-tisk tillämpning. Landskapsekologin är ett sätt att betrakta fy-siskt geografiska faktorer tillsammans med ekologiska, och på senare tid också samhälleliga. Man undersöker inom en given del av ett område, ett landskap, det rumsliga samt funktionella relationer mellan organismer och deras omgivning. Speciellt landskapsmönster och strukturer har visat sig vara viktiga förklarings-grunder till växters och djurs utbredning och spridning, utöver de traditionella växtekologiska faktorerna näringsrikedom och fuktighet. Geografen Carl Troll in-troducerade begreppet landskapsekologi redan i slutet av 1930-talet (Troll 1939). Enligt hans definition omfattar landskapsekologin studiet av hela den härskande komplexa interaktionen mellan det levande och dess miljö. Han arbetade vidare med begreppet och bidrog härigenom till landskapsekologins utveckling och dess terminologi (Troll 1968, 1971). Denna komplexa interaktion tar sig rent rumsligt uttryck genom ett särskilt utbredningsmönster, landskapsmönster (”landscape mo-saic, landscape pattern”) och genom en rumslig indelning av olika storlek. Geoeko-login lägger tyngdpunkten framförallt på abiotiska, icke-levande faktorer, ekoGeoeko-login på biotiska faktorer. Arbeten inom ekologin sker ofta i detaljskala. Såväl system-ekologi som landskapssystem-ekologi arbetar i en större skala, en landskapsskala. Land-skapsekologin studerar samverkan mellan abiotiska och biotiska delar i naturen och dess omgivning, där även människan kan ingå, systemekologin studerar främst olika typer av flöden av energi och näring och frågor kopplade till det.

Denna ursprungliga, av geografen Carl Troll grundade, vetenskapsgren bildar där-med en skärningspunkt mellan vetenskaperna geografi och biologi samt fackom-råden naturvård och landskapsplanering, och lämpar sig utmärkt för en helhetssyn på landskap, som omfattar såväl naturvård och biologisk mångfald, som kulturarv, kulturhistoria och traditionell skötsel samt hållbart brukande. Den moderna land-skapsekologin började utvecklas först under 1980 talet. Utvecklingen i USA och Europa har haft något olika inriktning. I USA har man framförallt inriktat sig på teoretiska studier om landskapsmönster, medan man i Europa har arbetat mera mot tillämpningar i planering, innefattande en helhetssyn i landskapet, omfattande framförallt den historiska och kulturhistoriska aspekten (Naveh 1984, 1991, 2007, Ihse &

Norderhaug 1995, Ihse 1996, Tress et al. 2001, Palang & Fry 2003, Fry 2004, Tress et al. 2006, Fry et al. 2007). Den inriktning för landskapsekologin i Europa som tidigt beskrivs av Schreibe (1990) gäller i stort sett fortfarande. Den nya inrikt-ningen inom systemekologi arbetar med socio-ekologiska system, där både männi-skans institutioner och ekosystemen ingår i en helhet, för att kunna åstadkomma resilienta ekosystem och därmed en långsiktigt hållbar utveckling. Det pågår också forskningsmässigt ett tydligt närmande mellan landskapsekologi och systemekologi (Thomson et al. 2001). Det finns en stor och omfattande litteratur, trots att det är en förhållandevis ny forskningsdisciplin. (Se vidare kap 3, teorier).

LANDSKAPSPLANERING

Landskapsplanering är naturvårdens och landskapsvårdens planeringsinstrument i flera europeiska länder. Landskapsplaneringen kan ha som uppgift att konkretisera landskapsvårdens och naturvårdens mål och principer som har formulerats i natur-vårdslagar. I olika länder kan de utformas för såväl län (Landschaftsprogramm), som region (Landschaftsrahmenplan), och kommun (Gemeinde Landschaftsplan), och i vissa län även för kommundelar (Grünordnungsplan). Speciellt den tyska landskapsplaneringen är behovsorienterad och har en helhetsansats beträffande bevarande, skötsel, utveckling och, om nödvändigt, även restaurering av natur och landskap. Flera ex-empel är hämtade från Tyskland. Landskapsplaneringen syftar här inte bara till ”landskap” i generell betydelse utan inbegriper även landskapsde-lar som byar, bostadsområden, stadsdelandskapsde-lar och industriområden i sitt planeringsarbe-te. I Nederländerna, Belgien och i viss mån i de nordiska länderna finns också viss erfarenhet från planering på landskapsnivå, där man betonar multifunktionalitet på landskapsnivå, och relevanta erfarenheter för den svenska regionala landskapspla-neringen finns att hämta från den forskningen (Gulinck et al. 2001, Fry 2001a, b, Opdam et al. 2002, Gulinck et al. 2001, Gulinck 2003, Jongman et al. 2007). LANDSKAPSKARAKTÄRERS BEDÖMNING OCH VÄRDERING

(”LANDSCAPE CHARACTER ASSESSMENT”)

Värdering av ett landskaps karaktär är en teknik som har utvecklats i Storbritannien för att underlätta systematisk analys, beskrivning och klassificering av landskap. Den inkluderar identifiering av de komponenter, element, eller kombination av dessa, som bidrar till landskapets karaktär och därigenom gör det möjligt att förstå karaktär och kvalitet i ett område, ett landskap. Denna information tillåter diskute-rande hänsynstagande av de delar som påverkar landskapet och det görs för att utveckla passande och tillämpliga rekommendationer för framtida skydd, bevaran-de, skötsel och förvaltning. Värdering av ett landskaps karaktär kan utgöra ett vär-defullt tillskott vid utformningen av planeringsstrategier, för att fördela marken för framtida utveckling, att kontrollera och övervaka aktiviteter samt vara underlag för miljökonsekvensanalyser (www.31). Fry & Puschmann (2000) ger en översikt över hur landskapskaraktärer inriktade på uthållig utveckling, kan utformas. Gustavsson (1999) diskuterar landskapskaraktär som lokal påtaglighet.

EKOLOGISK HUVUDSTRUKTUR (”ECOLOGISCHE HOOFDSTRUCTUUR”) Den ekologiska huvudstrukturen är ett sammanhängande nätverk i Nederländerna av redan befintliga naturområden och viktiga naturområden som ska utvecklas vi-dare. Strukturen bildar grunden till den nederländska naturpolicyn. Den är också basen till en policyplan som syftar till att stabilisera naturvården i Nederländerna. Drivkraften är hoten mot den biologiska mångfalden. Fragmenteringen av livsmil-jöer och biotoper är alarmerande, framförallt eftersom tempot i vilket detta sker inte avtar.

Landskapsekologiska principer ligger till grund för den ekologiska huvudstruktu-ren. Den är uppbyggd på en mosaik av olika biotoper och strukturer med

kärnom-råden, områden för naturutveckling och förbindelsezoner. Kärnområdena är natur-områden, skogar, stora sjöar och vattendrag, gods, och värdefullt jordbrukskultur-landskap som omfattar minst 250 ha. Områdena för naturutveckling är områden med goda möjligheter för att kunna utveckla naturvärden av både nationell och in-ternationell betydelse, d.v.s. restaureringsområden. Förbindelsezoner är områden som knyter ihop kärn- och naturutvecklingsområden. Målet är också att låta denna struktur ansluta till ekologiska förbindelsezoner i utlandet. Inom denna ram är dis-kussionen om “ekodukter” viktig. Ekodukten vid t.ex. Hattem är viktig framförallt för kronhjortarna som rör sig i riktning mot Tyskland. Den ekologiska huvudstruk-turen som strategiskt koncept härstammar från 1991, då den bildade en del av pla-nen för naturpolicy som togs fram av ministeriet för boende, fysisk planering och miljö, VROM. Då hade man tänkt sig ”en sammanhängande helhet av nationell betydelse”, bestående av 440 000 ha befintliga naturområden, 200 000 ha jord-bruksområde och 50.000 ha naturutvecklingsområden. 1995 definierades de arter och naturtyper, som först 2005 antogs av parlamentet. Programmet ska vara ge-nomfört 2018.

REGIONALA MÅLBILDER (”REGIONALE LEITBILDER”)

Regionala målbilder (Regionale Leitbilder) och utvecklingsstrategier (Entwick-lungskonzepte) är i Tyskland underlag för en hållbar utveckling av regioner och samordning av anspråk på mark och vatten i en dialog med beslutsfattare och regi-onala aktörer för regioner. (www71)

LANDSKAPSMÅLBILD FÖR NATURVÅRD (”LANDSCHAFTSLEITBILD”) På 1960-talet började begreppet ”Landschaftsleitbild” användas inom den tysk-språkiga fysiska planeringen. Mellan 1985 och 1990 började det användas inom arbetsgrupper i Karlsruhe och Hannover för fackområdena landskapsplanering och naturskydd och har vidareutvecklats där. I målbilden ingår särskilda natur- och kulturvärden, definierade resurskvaliteter samt funktioner som ska bevaras och utvecklas. De konkretiserar miljöpolitikens överordnade målsättningar, definieras och bryts ner till: riktlinjer (Leitlinien) och ovanför dessa målbilder (Leitbild). Målbilden för landskapet definierar således allmänt giltiga utvecklingsmål för ett större landskap. Den utgår från samhällets bestämmelser gällande naturens och landskapets skydd och utveckling samt de specifika krav som olika nyttjandegrup-per och aktörer ställer. Målbilden för landskapet gör en avvägning mellan dessa olika anspråk, och den har en definierad tidsmässig giltighet. En miljömålbild är det i samhället eftersträvade tillståndet av ett specifikt rums abiotiska, biotiska och estetiska resurser, där hänsyn också tas till de socio-ekonomiska betingelserna. Landskapsmålbilder redovisar naturvårdens övergripande mål för utvecklingen av landskapsavsnitt eller regioner, och baseras på miljöpolitikens allmänna mål-sättningar. Den ökande konkretiseringen och verksamhetsutövningen inom en pla-neringsnivå får dessa genom bl.a. specifika naturskydds- och miljökvalitetsmål (www19).

Teorier på landskapsnivå

I detta kapitel ges en översikt av de teorier och idéer, som är grundläggande i modern naturvårdsbiologisk forskning och av betydelse för naturvård på landskaps-nivå med regionala strategier. Avsikten är här inte att göra någon fullständig genomgång, utan att genom en kort bakgrund ge en inblick i några av de bakom-liggande tankegångarna för modern naturvård. Detta för att lättare förstå vad som lig-ger bakom det 16:e miljömålets betoning av landskapet som en viktig utgångs-punkt för bibehållande av ett rikt växt- och djurliv. En detaljerad genomgång av den naturvårdsbiologiska forskningen med fokus på dess teoretiska bakgrund och historiska utveckling har beskrivits för områdesskydd i skogslandskapet i en rap-port från Naturvårdsverket av Thomas Appelqvist (raprap-port 5452, 2005).

Teorierna och modellerna kan beskrivas med utgångspunkt från två huvudgrupper: de som enbart berör ekologiska frågeställningar, ekosystemen, och de som berör samspelet mellan de ekologiska systemen och människan och hennes olika sociala institutioner, socio-ekologiska systemen. I den förstnämnda gruppen berörs den ö-biogeografiska teorin, metapopulationsteorin, landskapsekologiska teorier, dyna-miska teorier samt resiliensteorier. Resiliensteorierna överbryggar också till grup-pen socio-ekologiska system. I den sistnämnda grupgrup-pen berörs ekosystemansatsen och medborgarsamverkan.

Ekologiska teorier och modeller

MacArthur och Wilson publicerade för fyrtio år sedan den epokgörande ö-biogeo-grafiska teorin (MacArthur & Wilson 1967). Den behandlar artrikedomen är på öar och hur den bestäms av populationsekologiska teorier om utdöende och koloniser-ing, som varierar med de geografiska faktorerna som storlek och avstånd. Den ba-seras på en skrift några år tidigare, där man hade presenterat en jämviktsteori för ö-liknande zoogeografi (MacArthur & Wilson 1963). Deras teori har varit avgörande för den ekologiska forskningen och gett ekologer och landskapsekologer en ny ut-gångspunkt och inriktning på många undersökningar. Den har starkt bidragit till den syn på växt- och djursamhällens förekomst och sammansättning som finnsidag. Den har också varit en viktig grund för naturvårdspolitiska åtgärder och skötsel av naturvårdsområden.

Teorin var epokgörande framförallt genom att man tog med sig den geografiska, rumsliga aspekten, som en viktig förklaringsgrund för arternas fördelning och ut-bredning. På så sätt var teorin starten till dagens landskapsekologi. Man fick med denna teori ett verktyg att förstå vad som styr artsammansättningen av växt- och djursamhällen i ett visst område. En viktig insikt var att sammansättningen i växt-och djursamhällen var spridningsbaserade, växt-och inte enbart beroende av den

ekolo-giska nisch de befann sig i. Teorin har vidareutvecklats med landskapsekologins framväxt, med studier inriktade på habitatdiversitet och fragmentering av biotoper (McCollin et al. 1988).

Den tidigare forskningen på 1950- och 1960-talet inom växtekologin hade fokuse-rat på att som förklaringsmodeller till växternas förekomst beskriva främst abioti-ska ståndortsförhållanden, och i viss mån de biotiabioti-ska, på ett statiskt sätt. I Sverige var Ståhlfelts (1960) arbeten grundläggande. Detta innebar också att man ansåg att det från dessa ståndortsförhållanden hade utvecklats en jämvikt mellan de arter som utgjorde ett växtsamhälle, och att de hade anpassats till varandra, i ett slags optimalt klimax-samhälle. Det var detta jämviktssamhälle som man ville bevara med olika typer av naturskyddsåtgärder. Oftast innebar det ett växt- och djursam-hälle, som i stort sett utvecklats och var utan inflytande av människan och hennes påverkan och skötsel.

MacArthur och Wilson studerade arters förekomst på ett antal olika stora öar, som låg olika långt från land, och som därmed kunde anses vara olika mycket isolerade från fastlandet. Man utgick från att arterna, fåglarna, hade kunnat sprida sig över ett ogästvänligt område, havet, och sedan kunnat hitta nischer på de olika öarna. Man fann ett tydligt samband mellan öarnas storlek, deras avstånd från fastlandet som var spridningskällan, och antalet arter på öarna. Ju närmare land desto fler arter fanns det, och ju större öarna var desto fler arter fanns det, som resultat av sprid-ningsmöjligheter och därmed kolonisationshastighet och risk för utdöende. Sedan tidigare kände man till att det fanns ett samband mellan artantal och storlek. Ju större ett område är, desto fler arter finns det, eftersom risken för utdöende minska-de i princip med storlek på habitatet upp till en viss nivå (Preston 1962). Ett nytt samband man fann, var att oavsett öns storlek, ju längre bort från fastlandet man kom, d.v.s. ju mer isolerad ön var desto mindre antal arter fanns det. Detta innebär att störst antal arter har en stor ö med liten isoleringsgrad. Minst antal arter har en liten mycket isolerad ö. Isoleringsgraden är en avgörande faktor och antalet arter på en ö, av en viss given storlek, minskar med ökad isolering. Det fanns här en tyd-lig dynamik i beskrivningen av artsammansättningen i samhällen, eftersom de satts samman genom spridning och utdöende.

Utifrån dessa undersökningar av fågelfaunan på verkliga öar omgivna av havet, gjorde flera ekologer analogier med fragmenterade habitat av olika slag, som låg som ”öar” i en ogästvänligt ”hav” i det omgivande landskapets matrix. Det kunde, som i vårt svenska landskap, vara dungar av lövträd som ligger som öar i ett ”hav” (matrix) av storskaligt åkerlandskap, eller i ett ”hav” av likåldriga barrskogsplante-ringar. Teorin visar sambanden mellan artrikdom, storlek på habitatet och isole-ringsgrad. Effekten av storleken som sådan är, att små ytor har färre arter än stora av rent statistiska skäl och att större ytor oftast kan innehålla fler habitat.

På liknande sätt kunde man visa på rumsliga samband mellan olika habitat och de-ras artrikedom (Kohn & Walsh 1994). Andra habitat, som på liknande sätt kan be-traktas som öar, fragment, i ett ogästvänligt hav av icke-habitat, är slåtterängar och